Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data

Bengt Malmgren's Announcements

Stockholm
2 567 Posts
  • 2012-5-7
  • S Nereus och S Achilleus

    Nereus and Achilleus

    xx

    Martyrs ofthe Roman military. Members of the elite Praetorian Guard, they were

    reputedly baptized by St. Peter, exiled from Rome with St. Flavia Domitilla,

    and eventually beheaded.

    In the Roman Catholic calendar of saints, there are distinct celebrations of

    Nereus and Achilleus (together) and of Pancras of Rome.

    The old Roman lists of the 5th century, which passed over into the

    Martyrologium Hieronymianum, contain the names of the two martyrs Nereus and

    Achilleus, whose grave was in the Catacomb of Domitilla on the Via Ardeatina.

    The notice in the more- complete version given by the Berne Codex (ed. de

    Rossi-Duchesne, Acta SS., Nov., II, [59]), reads: On 12 May at Rome in the

    cemetery of Praetextatus [an evident error for Domitilla?] the natal day of the

    brothers Nereus and Achilleus").

    In the invocation of the Mass for 12 May in the "Sacramentarium Gelasianum",

    the names of Nereus and Achilleus alone are mentioned. In the fourth and

    following centuries a special votive Mass was celebrated on 12 May at the grave

    of Saints Nereus and Achilleus on the Via Ardeatina.

    The church built over the grave of Sts. Nereus and Achilleus in the Via

    Ardeatina, is of the latter part of the 4th century; it is a three-naved

    basilica, and was discovered by de Rossi in the Catacomb of Domitilla. Amongst

    the numerous objects found in the ruins were two pillars which had supported

    the ciborium ornamented with sculptures representing the death of the two

    saints by decapitation; one of these pillars is perfectly preserved, and the

    name of Achilleus is carved on it.

    There was also found a large fragment of a marble slab, with an inscription

    composed by Pope Damasus, the text of which is well-known from an ancient copy.

    This oldest historical mention of the two saints tells how Nereus and Achilleus

    as soldiers were obedient to the tyrant, but suddenly being converted to

    Christianity, joyfully resigned their commission and did the martyr's death; as

    to the date of their glorious confession we can make no inference.

    The author of this legend places the two saints quite differently from the poem

    of Pope Damasus: as Nereus and Achilleus were buried in a very ancient part of

    the catacomb of Domitilla, built as far back as the beginning of the 2nd

    century, we may conclude that they are among the most ancient martyrs of the

    Roman Church, and stand in very near relation to the Flavian family, of which

    Domitilla, the foundress of the catacomb, was a member.

    In the Epistle to the Romans, St. Paul mentions a Nereus with his sister, to

    whom he sends greetings (Romans 16:15); perhaps even the martyr was a

    descendant of this disciple of the Apostle of the Gentiles.

    The relics of Domitilla, Nereus and Achilleus are housed under the high altar

    of the church of Santi Nereo e Achilleo.

    Nereus and Achilleus were Roman soldiers in the household of Flavia Domitilla.

    They were instructed and converted by St. Peter.


    ------------------------------------------------------------------------------

    St. Nereus, Achilleus and Domitilla
    It was under the persecution of Domitian, during which John the Evangelist was

    condemned to be burned alive in the cauldron of boiling oil, that Flavia

    Domitilla was honored with banishment and death for the sake of our Redeemer,

    whom she had chosen for her Spouse. She was of the imperial family, being a

    niece of Flavius Clemens, who adorned the consular dignity by martyrdom. She

    was one of the Christians belonging to the court of the Emperor Domitian, who

    show us how rapidly the religion of the poor and humble made its way to the

    highest classes of Roman life. A few years previous to this, St Paul sent to

    the Christians of Philippi the greetings of the Christians of Nero's palace.

    There is still extant, not far from Rome, on the Ardeatine Way, the magnificent

    subterranean cemetery which Flavia Domitilla ordered to be dug on her praedium,

    and in which were buried the two martyrs, Nereus and Achilleus, whom the Church

    honors today together with the noble virgin who owes her crown to them. Nereus

    and Achilleus were in Domitilla's service. Hearing them one day speaking of the

    merit of virginity, she there and then bade farewell to all worldly pleasures,

    and aspired to the honor of being the Spouse of Christ. She received the veil

    of consecrated virgins from the hands of Pope St Clement: Nereus and Achilleus

    had been baptized by St Peter himself.

    The bodies of these three Saints reposed, for several centuries, in the

    Basilica, called the Fasciola, on the Appian Way; and we have a Homily which St

    Gregory the Great preached in this Church on their feast. The holy Pontiff

    dwelt on the vanity of the earth's goods; he encouraged his audience to despise

    them by the example of the three martyrs whose relics lay under the very altar

    around which they were that day assembled. "These Saints," said he, "before

    whose tomb we are now standing, trampled with contempt of soul on the world and

    its flowers. Life was then long, health was uninterrupted, riches were

    abundant, parents were blessed with many children; and yet, though the world

    was so flourishing in itself, it had long been a withered thing in their

    hearts."

    — Excerpted from The Liturgical Year, Abbot Gueranger O.S.B.

    Symbols: Two posts and lions; fire; two swords.

    Things to Do:

    •Even though Nereus and Achilleus died for Christ about 1800 years ago,

    Christians are still suffering and dying for their faith in this century. Offer

    a prayer for the persecuted Church and for the modern martyrs.

    •These two Roman soldiers threw away their "shields, their armour, and their

    blood-stained javelins" and gave their lives for Christ. Examine how much you

    are willing to sacrifice for the love of Christ and offer up a small sacrifice

    today.

    -------------------------------------------------------------------------------

    -
    http://www.newadvent.org/cathen/10751a.htm

  • 2012-4-19
  • text under utarbetande

    Andreas redogörelse för hur man såg på Anden i hans tidigare "knäckenbrödslutheranska sammanhang", att Anden inte verkar utanför bibelordet, att de andliga nådegåvorna (tungotal etc) inte längre är aktuella idag

    Anden verkar inte utanför bibelordet. Det är Anden som genom Bibelordet verkar tro. Tungomålstalande och sådant har upphört, som det också finns antydningar om i Bibeln.

     


    Ett initiativ från ICCRS. Katolska karismatiska förnyelsen i alla nationer i förbön 9 dagar inför pingsten och avslutning med ett firande på Pingstdagen.

    Ett svar på de båda sista påvarnas uttalade önskan att en ny PINGSTENS KULTUR skall spridas i Kyrkan. (Johannes Paulus II, maj 2004, Benedikt XVI, september 2005)

     “…Thanks to the Charismatic Movement, a multitude of Christians, men and women, young people and adults have rediscovered Pentecost as a living reality in their daily lives. I hope that the spirituality of Pentecost will spread in the Church as a renewed incentive to prayer, holiness, communion and proclamation…”  (Johannes Paulus II, Pingstvesper med karismatiska förnyelsen 29 maj 2004)

    "I hope the Holy Spirit will meet with an ever more fruitful reception in the hearts of believers and that the 'culture of Pentecost' will spread, so necessary in our time" (Benedikt XVI sept 2005)

    Ett bönenätverk som vävs över hela jorden. I Sverige äger Jesusmanifestationen rum på Pingstafton, den 22 maj, och det ger oss anledning att inbjuda alla kristna att dela dessa förböner med oss och be om den enhet som Anden manar oss.

    I samma anda som Maria tillsammans med apostlarna i Övre salen i Jerusalem höll ut i bön i väntan på Andens ankomst vill vi vara i bön:

    "O, om bara... samstämmiga och innerliga böner kunde stiga upp till Himmelen i varje del av Kristenheten, så som om alla vore samlade i den övre salen i Jerusalem i väntan på ett förnyat utgjutande av den Helige Ande" (Saliga Elena Guerra)

  • 2012-2-15
  • nm trs

    http://youtu.be/07oZjgpMbEk

    Irène!

    1.Jag vet att du inte är för aborter. Bra att du än en gång deklarerar det så tydligt. Det är lätt att förbise det då rörelsen åt andra hållet är så mycket starkare: Det talas om abort som en mänsklig rättighet, könnselektiva aborter ökar, och nu senast skrev några etiker i en ansedd medicins etisk tidskrift att postnatal abort av nyfödda borde vara etisk OK på samma villkor som prenatal abort. Därför är det viktigt att vi som inte är för abort uttrycker det klart.

    2. Dagen efter piller vill du inte kalla abortiva på samma sätt som abort utfört på embryonalstadiet och senare med tanke på att tillblivelsen av den nya människan sker i en serie steg så som Staffan Bergström beskrivit i Läkartidningen. Jag håller med dig om att det inte är någon skarp gräns, och att i varje fall det i praktiken är omöjligt att hävda att en abort på detta tidiga stadium har samma etiska signifikans som en senare abort. I så fall måste man ju konstatera att även spiral och p-piller är abortiva eftersom en verkningsmekanism är att hindra implantationen i livmoderslemhinnan.

    Det för psykologiskt tanken till abort då man talar om "dagen efter piller", men Ok, låt oss föra dagen efter-pillret till arsenalen av övriga preventivmedel och räkna det till preventivmedelskulturen.

    Men det var där allt startade. preventivmedelskulturen har lett till den sexuella revolutionen med avhumaniseringen av sexualiteten och i dess förlängning också ökat behov av aborter. Därför är det bra att kyrkan finns som en balanserande instans med ett annorlunda perspektiv: Människan är kallad till helighet. Kroppen är Andens tempel.

    Sexualiteten hör samman med människans totala kallelse till helighet. Det innebär att den utövas på ett kyskt sätt även inom äktenskapet.


    Du skriver:
    "Jag anser det vara synd att INTE  använda preventivmedel om man har sex och inte kan tänka sig bli gravid. Och eftersom gifta heterosexuellas sexliv till största delen av deras fruktsamma liv går ut på sex UTAN intention att alstra barn så är det helt absurt att  homosexuella människor inte ska få ha sex  under sin livstid."

    Saken är väl den att det är få människor, också bland katoliker, som idag är beredda att bejaka och pröva att leva upp till kyrkans kyskhetsideal. Om man gjorde det fanns inte behov av preventivmedel. Diskussionen blir snedvriden och den moderna världen och kyrkan talar förbi varandra om man diskuterar för eller emot pillret istället för att tala om vad kyskhet och kallelse till helighet egentligen innebär i mitt eget personliga liv (som man, kvinna, ensamstående, gift, heterosexuell, homosexuell) och för eller emot den teknifierade preventivmedelskulturen.

     

  • 2012-2-1
  • Dopet

    http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=297039

    Bibeln ska läsas med den tidiga kyrkans undervisning som grund.

    Bibeln är ofelbar, men innehåller många inslag som beskriver felaktiga gärningar, för att upplysa oss om att

    "syndens lön är döden" (Rom 6:23).

    Bibelns sanning finns ofta i kompletterande verser, inte i enstaka. Exempel på detta är synen på tro,

    rättfärdighet, gärningar och frälsning.

    Dopet

    Det är viktigt inte bara att göra motstånd i största allmänhet mot sekulariseringen utan att arbeta på dess motsats, sakraliseringen. Det räcker inte med att strida i egen kraft. Vi behöver den Helige Ande. Det räcker inte med ord. Vi behöver bygga församling i praktiken. Det räcker inte att tänka fritt. Vi behöver också tänka rätt, det vill säga bibliskt.
    ---
    Kyrkans Tidning har hunnit före. Och tro det eller ej, - men tidningen fokuserar praktiskt taget helt och hållet på de odöpta. Vi får inte hålla de odöpta utanför. Kan vi verkligen tro att de kan gå förlorade om de inte är döpta? Vi måste ta bort arvssynden ...

    Jag ser en dopstrid blossa upp framför mig. Förutsatt att åtminstone några präster vågar engagera sig. Sedan om det hjälper är en annan sak. Det är ju inte teologin som styr Svenska kyrkan, utan politiken. Framåt Kristi stridsmän!

    Anna-Sofia Bonde skriver i Kyrkans tidning: "Vi förstår nog mycket bra vad dopet handlar om - men vi tycker inte om det."
    ---
     på den här punkten Kyrkans Tidning omtolkar det hela om än med stöd från vissa teologer. De skriver att vi inte behöver befrias utan beskyddas. Nja, det är väl inte riktigt samma sak? Befrielsebönen är gemensam för alla kyrkor i 2 000 är och nu tycker företrädare för Svenska kyrkan inte att den behövs längre. I till exempel Alingsås har de tagit bort den, men återinfört den eftersom de omtolkar den som jag skrev ovan. Nu vill de att hela Svenska kyrkan ska omtolka den och det snabbt så kyrkopolitikerna hinner ändra i den nya Kyrkohandboken innan de förstår vad som sker eller innan protesterna blir för starka. Plötsligt vacklar biskopsbrevet.
    Sedan kommer det stora snedsteget när de skriver: "De (orden i dopbefallningen, min anm.) är påfallande enkla: gå och döp så många som möjligt." Hoppsan. Här gick det väl lite väl fort. Var det inte lärjungar vi skulle göra? Det är väl inte antalet medlemmar som är det viktiga? Det är väl lärjungar som är det viktiga? Tyvärr tror jag detta kommer att fungera som en underliggande förståelse under hela samtalets gång, utan att sägas naturligtvis: Vi ska döpa så många som möjligt.

    Det ligger så att säga i dopets natur att vi inte bara inlemmas i Kristi kropp utan också bekänner Kyrkans tro och kallas att utföra Kyrkans uppdrag. Här har biskoparna återigen reducerat eller anpassat (?) texten till vår tid. Det står att varje döpt människa är kallad att delta i byggandet av samhället. Hhm, kanske inte fel, men behöver man vara döpt för det? Knappast. Däremot kallas den döpte att inte bara delta i byggandet av samhället, utan i byggandet av kristen gemenskap! Och det är verkligen något som går långt utöver vad biskoparna skriver. Här behövs en komplettering.

    Ytterligare en delvis ny aspekt förs fram. Sverige är världens mest sekulariserade land. Biskoparnas positiva tolkning blir då att de som faktiskt frågar efter dopet gör de av eget val. De vill verkligen bli döpta. "Vi behöver diskutera hur vi kan bejaka synen på tron som en individuell angelägenhet, samtidigt som vi värnar det om gemensamma", skriver biskoparna. Här tycker jag biskoparna har lämnat Kyrkans tro. Svenska kyrkan ska väl knappast vara mottagare av individernas tro? De fortsätter med att skriva: "Församlingens uppgift är att koppla samman den tro som redan finns där med kyrkans tradition och tro". Det här är sådant där typiskt flummigt uttryck som säkert kommer att användas för att bejaka människors tro i allmänhet. Det låter så rätt, men kan bli så fel. Även om det inte är så biskoparna skriver eller i bästa fall inte ens menar. Här behövs inte bara diskussioner utan också teologisk klarhet.

  • 2012-1-30
  • Kristdemokrati

    Vår kontinent var efter andra världskriget en kontinent i ruiner, materiellt men också i högsta grad värdemässigt. Det var då tre kristdemokrater trädde fram och började bygga ”det europeiska huset”, satsa på samförstånd och försoning, utrikesminister Robert Schuman, Frankrike, kansler Konrad Adenauer, Tyskland, premiärminister Alcide de Gasperi, Italien.

    Det kan nog för många verka vara sjumilakliv från de tre statsmännens och professorns testamenten, och från konstitutionsutskottets uttalande, till kristdemokratin i dagens Sverige. För mig är det inte det. Under alla omständigheter är det så att ett parti måste hålla sig med unika argument. Ett parti måste kunna presentera sitt existensberättigande. För kristdemokratin handlar det om att stå för värden. Det handlar om respekten för varje individs okränkbara värde. Det handlar om att vara den svages och oförmögnes röst. Det handlar om att stå upp för den mest naturliga av alla gemenskaper, familjen. Det handlar om att först av allt prioritera människovärdet. Det handlar rätt och slätt om alla människors fri- och rättigheter, värdighet och integritet.

    Ett samhälle kan inte vara och kommer inte att kunna vara etiskt neutralt. Själv är jag i dubbel mening gränslöst tacksam för att Schuman, Adenauer, de Gasperi och flera stod upp för de värden och värderingar man gjorde. Och det är förstås min enträgna förhoppning att svensk kristdemokrati nu ser som sin uppgift att lyfta fram och stå upp för dessa värderingar, internt och externt. Det är därför partiet bildats och ska existera.

    http://www.dn.se/debatt/kabblets-tid-maste-nu-vara-forbi-i-kristdemokraterna


    Skickat från min iPad=


     ett tag.
    Även om inte de mänskliga rättigheterna enbart har sin hemvist i Europa så är det ändå vår kontinents filosofiska och teologiska tänkande som givit upphov till dem. Här finns otvivelaktigt något som vi kan lyfta fram som en gemensam ikon för Europa om än med rötter i den judiskt-semitiska traditionen. Det torde stå klart att det är det judisk-kristna arvet, främst människosynen, som stått bakom formuleringarna av de mänskliga rättigheterna som vi känner dem idag. Här återfinner vi också antikens tänkande kring naturrätten och därmed binder vi samman det judisk-kristna arvet med den antika grekisk-romerska kulturen

    Allt sedan 300-talet har det funnits ett slags partnerskap mellan kyrkan och den sekulära makten, en slags ohelig allians. Ända fram till Andra Vatikankonciliet var den dåvarande Troskongregationen (Sacrum Officium) fast övertygad om att staten hade en skyldighet att erkänna och ge privilegier till den katolska kyrkan i katolska länder på bekostnad av andra trostraditioner, även kristna sådana. Dagens debatt om exempelvis krucifix i offentliga byggnader i Brasilien och i skolor i Italien har sitt ursprung i den här tvetydiga relationen. På ytan verkade konciliet ha löst frågan med dokumentet om religionsfrihet, men man kom inte åt frågan om den världsliga makt eller påverkan som kyrkan ibland anser sig ha,


    I DN publiceras en artikel av Václav Havel som nyligen avled. Texten skrevs 1998 men är högst relevant idag. Den visar på vilken man av moralisk resning han var, ett riktigt statsmannaämne, någon som kan se längre än till opinionssiffrorna inför nästa val. "Jag är fast övertygad om att världen idag mer än någonsin behöver upplysta, tänkande politiker som är djärva och vidsynta nog att beakta sådant som ligger utanför deras omedelbara inflytande i tid och rum", skriver han. Var finns sådfana politiker idag? Behovet av dem är större än någonsin, just för att vår tid just gynnar motsatsen, det ögonblickliga, att haka på trenden, att inte tyda tidens tecken i djupare mening, men att höja fingret och känna av de aktuella opinionsvindarna. Men de lyser mestadels med sin frånvaro. Juholt häcklas för att han är en vindflöjel, men det är inte han som person som är problemet, han är en produkt av sin tid och av en socialdemokrati som inte vill visioner och nytänkande utan inrättning i ledet.


    Skickat från min iPad=


    Även om inte de mänskliga rättigheterna enbart har sin hemvist i Europa så är det ändå vår kontinents filosofiska och teologiska tänkande som givit upphov till dem. Här finns otvivelaktigt något som vi kan lyfta fram som en gemensam ikon för Europa om än med rötter i den judiskt-semitiska traditionen. Det torde stå klart att det är det judisk-kristna arvet, främst människosynen, som stått bakom formuleringarna av de mänskliga rättigheterna som vi känner dem idag. Här återfinner vi också antikens tänkande kring naturrätten och därmed binder vi samman det judisk-kristna arvet med den antika grekisk-romerska kulturen...

    De franska revolutionärerna föraktade och förlöjligade religionen medan de amerikanska åtskiljde staten från religionen, främst för att skydda den senare. I Europa hamnade de etablerade kyrkorna på statens sida, inte sällan i en motsatsställning till demokrati och frihet, medan de religiösa rörelserna i USA både anammade demokrati och en liberal marknadsekonomi. I Europa var det inte intellektuellt försvarbart att tro på Gud om man samtidigt ville utveckling och frihet...

    Evangelikal och fundamentalistisk kristendom tycks trivas förträffligt tillsammans med demokrati, teknologi och liberal ekonomi. Kanske är det snarare ateismen som visar på krampaktiga dödsryckningar och därför gör häftiga angrepp på framför allt kristen tro? Och den verklige förloraren i det hela tycks vara det mänskliga förnuftet. Här skulle både europeisk forskartradition och katolsk teologi kunna skapa intellektuell och andlig reda. Olyckligtvis fastnar katolska kyrkan alltför ofta i en oreflekterad försvarsposition för en stelnad lära liksom i frågor om sexualitet. Den allt överskuggande frågan borde vara vad som är en mogen kristen tro i det tjugoförsta århundradet...

    Idag är det vanliga människors ifrågasättande av relevansen i kyrkliga uttalanden och en medvetenhet om alla människors värdighet och respekt för deras trosövertygelser och de teologiska konsekvenserna av detta som gör att kyrkans hierarki förlorar makt och kontroll...

    Om inte katolska kyrkan gör upp med sitt anti-modernistiska arv utifrån det hon själv framlagt under Andra Vatikankonciliet kommer relationen mellan de politiska och kyrkliga instanserna i Europa att härdna ännu mer. Ett sådant förhållningssätt spelar bara i händerna på fundamentalistiska rörelser, kristna såväl som av annan kulör.  Katolska kyrkan har filosofiska och teologiska redskap för dialog med företrädare av andra kristna traditioner liksom av andra religioner och med sekulära politiker. De måste lyftas fram som viktiga instrument för försoning och för ett öppet förhållningssätt i ett alltmer tilltagande pluralistiskt samhälle. men allra först måste dessa redskap användas inåt i kyrkan där det måste få finnas en öppen teologiskt debatt i syfte att nå fram till en i ordets äkta bemärkelse katolsk dogmutveckling...

    Robert Schuman var aktivt praktiserande katolik... De andra grundarna av Kol- och stålunionen, Konrad Adenauer från Tyskland och Alcide de Gasperi från Italien var också praktiserande katoliker...

    Man ville ha en sekulär stat men som byggde på kristna värderingar. När det till exempel gällde världsekonomin så talade Maritain om en ”organisering av världssamfundet efter rättvisans och vänskapens principer”. Politik och tro hörde helt ihop för Maritain. Men det handlade definitivt inte om klerikalism, konfessionalism eller en teokrati. Han åsyftar däremot en effektiv ”politisk vänskap” (une fraternité politique). Maritains bok Humanisme intégrale (En fullödig humanism) har lagt grunden för en respektfull och fruktbärande dialog mellan katolska kyrkan och politiska institutioner. Idén om en fullödig humanism finns också integrerad i den katolska socialläran...

    Europeiska Unionen är på väg mot solidaritet och fred. Man kan kalla det för en byggarbetsplats. Robert Schumans vision ligger fortfarande i framtiden och vi varken kan eller ska avkräva politiker och tjänstemän inom EU en färdigutstakad plan...

    Genom sina filosofer, teologer och det aktiva lekfolket har katolska kyrkan något väsentligt att erbjuda det interkulturella och interreligiösa samhällsbygget i Europa idag. Men det kan inte nog understrykas att det måste ske i dialog med både meningsfränder och meningsmotståndare. Vi måste i sådana sammanhang uppträda på ett självklart sätt och aldrig defensivt eller utifrån en motidentitet till de rådande värderingarna. Vi måste också bejaka en mångfald av tankar och tolkningar inom vår egen kyrka för att trovärdigt kunna kalla oss katolska. Först då kan vi verkligen bli del av ett andligt fundament i Europa.

    Sr Madeleine avslutar med att reflektera över frågan huruvuda det finns ett europeiskt andligt förhållningssätt:

    ...Vi måste återerövra smaken för och längtan efter det som är komplext och mångfacetterat och lämna bakom oss det förenklade och lättköpta. Tariq Ramadan må vara ifrågasatt, men någon annan väg till fred än att möta den andre på djupet lär vi inte erbjudas. Det är först när jag möter den andre, vem han eller hon än är, som min egen övertygelse och tro kan renas och mogna. Självförståelsen av min tro går med nödvändighet genom den andre. Och självförståelsen av min europeiska identitet går även den med nödvändighet genom den andre.


    Skickat från min iPad=

  • 2012-1-24
  • Transsexualism

    http://www.newsmill.se/artikel/2012/01/19/dold-ideologisk-agenda-driver-steriliseringskravets-motst-ndare


    Det torde vara uppbenbart för alla som kan googla efter nyheter att vi är fem öppna och färdigbehandlade

    transsexuella som hittills synts i TV, radio och tidningar de senaste veckorna och krävt att

    tvångssteriliseringarna ska avskaffas.

    http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1603210/Inget-talar-for-steriliseringskravet.html


    ---------------------------------------
    "Inget talar för steriliseringskravet"

    Tiden, tekniken och politiken har sprungit ifrån lagen om tvångssterilisering av könsbytare.
    Det anser tre överläkare och en psykolog med lång erfarenhet av sexualmedicin och könsbytesutredningar.
    Stefan Arver, Cecilia Dhejne, Johan Rinder, Katarina Öberg

    ta bort denna förlegade regel.
    regeringens ovilja att stå upp för de mänskliga rättigheterna som bör gälla också denna grupp

    Transsexualism är en medicinsk diagnos som innebär en upplevelse av att kroppen inte stämmer med

    köns­identiteten, man är helt enkelt fångad i fel kropp.

    Diagnosen är ovanlig och i Sverige ansöker cirka 60 personer per år hos Socialstyrelsens rättsliga råd om

    juridisk fastställelse av nytt kön.

    Svenska och internationella studier visar att behandlingen hjälper mot den svåra upplevelsen av att vara

    fångad i fel kön och klart förbättrar livskvaliteten hos dessa personer.

    Nu kan vi frysa ägg och spermier och på så sätt bevara förmågan att få barn.

    Men de som idag fryser spermier eller ägg får alltså avslag på sin ansökan om att ändra sitt kön i

    offentliga register – och därmed i körkort, pass och liknande handlingar – trots att det inte finns någon

    motsättning mellan att vara transsexuell och att ha barn­önskan.

    Det är alldeles uppenbart att tekniken sprungit ifrån lagen. På grund av rådande lagstiftning finns det

    människor som väljer att inte slutföra sin könskorrigering då de vill behålla möjligheten att skaffa barn.

    Tvångssteriliseringens vara eller inte vara är en politisk fråga som handlar om moral, normer och

    värderingar, några klara medicinska skäl finns inte.

    I Europarådets riktlinjer till EU:s medlemsstater står det klart och tydligt att krav att på sterilisering

    och andra medicinska behandlingar inte ska behövas vid juridiskt byte av kön.
    Det är nu dags att regering och riksdag står upp för mänskliga rättigheter, följer Europarådets

    rekommendationer och lyssnar på Socialstyrelsen – avskaffa de svenska tvångssteriliseringarna en gång för

    alla.
    ------------------------------------

    Om Bengt Malmgren satt sig in i frågan hade han förstått att det snarare förhåller sig tvärtom. Att låta transsexuella som önskar det "byta kön" juridiskt, utan några operationer, torde i högsta grad vara en reversibel åtgärd till ringa kostnad.

    Som jag ser det så dyker det upp två frågor kring detta med transsexuellas könsbyten.

    1. Är det inte förhastat att direkt besluta sig för att ett godkännande av könsbyte utan sterilisering är det enda rätta? Det är trots allt en stor förändring och ett stort kliv från en heterosexuell naturlig norm.
    2. Hur långt får en individ gå i sin strävan efter självförverkligande innan kollektivet bojkottar det? Var drar man så fall gränsen om inte här?

    1. Varför ska en lagstiftning utgå ifrån en "heterosexuell naturlig norm"?
    2. En rimlig gräns är när självförverkligandet inkräktar på andra människors frihet. Jag kan inte se att en lagändring i det här fallet skulle inkräkta på din eller min frihet.

    ------------------------------------

    Den 29 juli 2009 fastslog Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter i en så kallat issue paper med titeln "Human Rights and Gender Identity" att vilka som helst krav att undergå medicinska eller kirurgiska ingrepp för att erhålla ett juridiskt könsbyte strider mot Europakonventionen och föreslog alla rådets medlemsländer att upphöra med sterilisering eller annan påtvingad behandling.[17]

    https://wcd.coe.int/ViewDoc.jsp?id=1476365
    Transgender persons, however, do not develop that corresponding gender identity and may wish to change their legal, social, and physical status – or parts thereof - to correspond with their gender identity. Modification of bodily appearance or function by dress, medical, surgical or other means is often part of the personal experience of gender by transgender people.

    The challenge of protecting the human rights of everyone is to apply a consistent human rights approach and not to exclude any group of people. It is clear that many transgender persons do not fully enjoy their fundamental rights both at the level of legal guarantees and that of everyday life. Therefore, there is a need to take a closer look at their situation. This Issue Paper is intended to continue the debate on transgender human rights issues and make the problems encountered by transgender people known more widely.

     

    II. International Human Rights Law

    In principle, international human rights instruments protect everybody without discrimination.
    Despite the fact that gender identity as a discrimination ground, along with sexual orientation, is often not explicitly mentioned in international human rights treaties, these treaties do apply to all persons through their open-ended discrimination clauses.

    The European Court of Human Rights (ECtHR) has applied the European Convention on Human Rights in significant judgments ruling that states should provide transgender persons the possibility to undergo surgery leading to full gender reassignment and that this surgery should be covered by insurance plans as "medically necessary" treatment.5 The Court has also ruled that states should recognise the change of sex in identity documents.6

    Of particular relevance is Yogyakarta Principle number 3: ‘’Everyone has the right to recognition everywhere as a person before the law. Persons of diverse sexual orientations and gender identities shall enjoy legal capacity in all aspects of life. Each person’s self-defined sexual orientation and gender identity is integral to their personality and is one of the most basic aspects of self-determination, dignity and freedom. No one shall be forced to undergo medical procedures, including sex reassignment surgery, sterilisation or hormonal therapy, as a requirement for legal recognition of their gender identity. No status, such as marriage or parenthood, may be invoked as such to prevent the legal recognition of a person’s gender identity. No one shall be subjected to pressure to conceal, suppress or deny their sexual orientation or gender identity”.18
    18 Yogyakarta Principles on the Application of International Human Rights Law in relation to Sexual Orientation and Gender Identity, p. 11-12.

  • 2010-12-21
  • kksmöte 20 dec

    Det Ohlsson skrev var inte heller väldigt sant eller väldigt viktigt. Däre­mot var det drag under galoscherna, och det är något helt annat.


    Men många har någon gång känt sig utanför en grupp... Bengt Ohlssons text var liksom en tröst.


    Det som får mig att till slut ändå svara, det är insikten om hur Ohlssons artikel hjälper till med populistisk mytbildning. myten om den mäktiga ”kulturvänstern”

    Så varför tar man den här listan som utgångspunkt för att hävda kultursfärens illröda infärgning, när den är oduglig som bevis?


    Göran Hägglund, då, socialministern. Häromveckan lyckades han och hans parti se till att lagen om sterilisering av transsexuella ska fortsätta gälla. Tvångssterilisering. 2012. Att kunna stifta lagar om människors kroppar – det är stor och reell makt. Att bortse från den sortens makt eller att likställa den med en litteraturkritikers är att ljuga om verkligheten.

    Ohlsson kommer säkert att klara sig alldeles utmärkt som exvänster, eftersom alla gillar en busig kille, om han så är snart femtio år gammal. Fast det där visste han ju redan.

    Men hur är det med borgerliga politiker? Hur får man fatt i dem med enkla, effektiva berättelser? Deras ”unique selling point” är inte hög ekonomisk moral och rättvis fördelning. Tvärtom har företagens och individernas rätt att bli rika varit central. Då blir det genast svårare att förebrå enskilda politiker för girighet.

    Här kanske det har uppstått ett medialt vakuum. Var finns smärtpunkten hos den borgerliga politikern? Var finns storyn om alliansministern? Carl Bildts oljeaffärer har inte den effektiviteten. Avslöjandena om Carema och privata äldreboenden fäster inte riktigt vid regeringen.

    Under S-regeringarna har granskning av den politiska makten betraktats som mediernas självklara, neutrala uppgift. Inte som ideologisk aktivism. Men nu kan samma kritiska inställning uppfattas som just ideologisk. Det vill säga, om jag skriver att Göran Hägglund är pigg på antiintellektuella utspel, är jag tydligen inte en journalist som kritiserar en minister. I stället avfärdas jag som en representant för ”kulturvänstern”.

    Bengt Ohlsson önskar att vi alla kunde ”gilla läget” och inte vara så tjatigt maktkritiska. Jag förstår att Stockholms finansborgarråd Sten Nordin tipsar om Ohlssons artikel på sin hemsida.

    Vem är sur? Nog är det Malin! Ohlssons viktigaste punkt var: De (vänstern) vet alltid bäst och alla andra har illvilliga motiv. Malin skriver precis så. Hon är godhjärtad och alla andra har fel!

    http://www.catholicnews.com/data/stories/cns/1104835.htm

    Katolik ur den svenska myllan.

     

    Jag minns sockenkyrkan där min barndoms tro präglades. Min mormor med sin varma fromhet invigde mig i bönens hemligheter, jag var bara sex år när jag lärde min första psalm utantill: ”Se vi gå upp till Jerusalem i heliga fastetider...”, orden finns än idag inpräglade i mitt minne. Tron på Gud och Kristus i Svenska kyrkans hägn var en självklarhet, något annat kände jag inte till.

     

    Efter konfirmationen tog jag i ungdomligt övermod avstånd från barnatron och trodde mig inte behöva Gud ända till dess jag träffade katolska studentkamrater i Uppsala. De förde mig till jesuitprästerna vars nyktra intellektualism kombinerad med en självklar andlighet fick mig att förstå att tro och förnuft inte är varandras motsatser. Jag blev upptagen i Kyrkans ”fulla gemenskap”, som det kallades, för jag tillhörde ju redan Kyrkan ända från den dag jag som spädbarn döptes av den svenskkyrkliga prästen i den lilla stugan i Västergötland.  Första gången jag fick ta emot Kristus i den heliga Kommunionen var det som en varm ström som svepte genom mig, och jag kände i mitt hjärta att här möter jag något som jag aldrig någonsin vill svika.

     

    Jag gifte mig, min fru och jag lovade att älska varandra i nöd och lust, Kyrkan välsignade vårt förbund genom äktenskapssakramentet som vi förmedlade åt varandra vilket innebar ett löfte om Guds hjälp också i de svåra stunderna. Detta löfte har hållit, vi är tacksamma och stolta över det liv vi levt och lever tillsammans, Guds nåd har burit oss också över djupa avgrunder.

     

    Att vara katolik var något nytt och spännande. Ett större intellektuellt och andligt universum öppnades, jag lärde känna franska dominikaner, tyska jesuiter och fann mig tillhöra en världskyrka. Samtidigt var det som att ha hoppat in i en annan tunna. Katolska kyrkan framstod som exotisk och främmande här uppe i Norden. Jag kände en kluvenhet mellan det svenska och det katolska.

     

    En kluvenhet fanns också mellan det vardagliga och det andliga. Sverige avkristnades alltmer, och med smärta såg jag att förfädernas tro glömdes bort och förkastades. Tro och andlighet tolererades bakom kyrkans väggar, men inte i det offentliga livet. Och många gånger såg man en anpassad passiv kyrka som nöjde sig med denna roll.

     

    Jag har aldrig kunnat nöja mig med detta. För mig hör tro och liv ihop, påtagligt blev det för mig i en livskris då jag fick uppleva svårigheter som jag trots mobilisering av alla egna krafter inte kunde komma till rätta med. Jag träffade då människor som uppmuntrade mig att lita på Guds nåd och kraft, de bad för mig, enkelt och rakt på sak. Detta vände hela situationen, för mig blev det ett levande bevis för att Gud inte bara finns fördold i Sakramentens slöja, han finns också levande och stark genom den helige Ande som ger oss konkret hjälp då vi ber om den.

     

    Många törstar efter gudsgemenskap och mening i sina liv, men kyrkans förkunnelse tycks inte nå fram. Mänsklig idealism och god vilja tenderar att svalna med tiden inför svårigheter och frustrationer. Då vi öppnar oss för den helige Ande kommer vi in i en ny dimension, vi får en ”Hjälpare” som är med oss, stöder, tröstar och ger kraft.

     

    Det ekumeniska klimatet i Sverige håller på att ändras. Katolska kyrkan är idag en naturlig del i den svenska kristenheten, vi har fått vår första svenskfödda biskop sedan reformationen, biskop Anders är dessutom ordförande i Sveriges Kristna Råd. Det finns en medvetenhet om att ekumeniken är ett måste och att kyrkorna har ett gemensamt ansvar att frambära ett synligt vittnesbörd i samhället och sprida ”kärlekens civilisation”, som påven uttrycker det.

     

    Mellan påsk och pingst samarbetar jag med vänner i S:ta Clara Kyrka i Stockholm i att leda en kurs om att lära känna den helige Ande.  Det känns bra att få ge vidare det jag själv fått ta emot. Anden bygger upp Kyrkan till en levande gemenskap som inte känner några samfundsgränser.

     

     

     Jag föddes 1950, samma år som pastor Ulf Ekman i Västergötland, den region i Sverige där Kristendomen tidigt rotades. Inte långt från min födelseort ligger Husaby källa där Sveriges förste kristne kung, Olof Skötkonung döptes 1008 av den engelske missionären Sigfrid.

     

    Jag döptes som barn in i den svenska lutherska kyrkan, vilket var den självklara kristna miljön på den tiden.

     

    Kyrka och samhälle var starkt sammankopplade. Min mormor med sin varma fromhet invigde mig i bönens hemligheter, jag var bara sex år när jag lärde min första psalm.

    Skolans terminsavslutning innan det långa sommaruppehållet hölls självklart i kyrkan, och psalmer vi sjöng då liksom de kända julpsalmerna tillhör goda emotionella minnen från barndomen.

     

    Det var självklart att alla gick till konfirmationen, men efter min konfirmation i svenska lutherska kyrkan tog jag i ungdomligt övermod avstånd från barnatron och trodde mig inte behöva Gud längre.

     

    När jag studerade medicin i Uppsala träffade jag katolska studentkamrater i Uppsala. De förde mig till jesuitprästerna vars nyktra intellektualism kombinerad med en självklar andlighet fick mig att förstå att tro och förnuft inte är varandras motsatser.

     

     Jag blev upptagen i Kyrkans ”fulla gemenskap”, som det kallades, för jag tillhörde ju redan Kyrkan ända från den

    dag jag som spädbarn döptes.  Första gången jag fick ta emot Kristus i den heliga Kommunionen i Katolska kyrkan var det som en varm ström som svepte genom mig, och jag kände i mitt hjärta att här möter jag något som jag aldrig någonsin vill svika.

     

    Jag träffade min fru i Katolska kyrkan i Uppsala, vi gifte oss, min fru och jag lovade att älska varandra i nöd och lust, Kyrkan välsignade vårt förbund genom äktenskapssakramentet som vi förmedlade åt varandra vilket innebar ett löfte om Guds hjälp också i de svåra stunderna.

    Detta löfte har hållit, vi är tacksamma och stolta över det liv vi levt och lever tillsammans, Guds nåd har burit oss också över djupa avgrunder. Vi har en son, han är nu 34.

    Att vara katolik var något nytt och spännande. Ett större intellektuellt och andligt universum öppnades, jag lärde känna franska dominikaner, tyska jesuiter och fann mig tillhöra en världskyrka.

    Samtidigt var det som att ha hoppat in i en annan tunna. Katolska kyrkan framstod som exotisk och främmande här uppe i Norden. Jag kände en kluvenhet mellan det svenska och det katolska.

    En kluvenhet fanns också mellan det vardagliga och det andliga. Sverige avkristnades alltmer, och med smärta såg jag att

    förfädernas tro glömdes bort och förkastades. Tro och andlighet tolererades bakom kyrkans väggar, men inte i det offentliga livet. Och många gånger såg man en anpassad passiv kyrka som nöjde sig med denna roll.

    För mig hör tro och liv ihop, påtagligt blev det för mig i en livskris då jag fick uppleva svårigheter som jag trots mobilisering av alla egna krafter inte kunde komma till rätta med. Jag träffade då människor som uppmuntrade mig att lita på Guds nåd och kraft, de bad för mig, enkelt och rakt på sak. Detta vände hela situationen, för mig blev det ett levande bevis för att Gud inte bara finns fördold i Sakramentens slöja, han finns också levande och stark genom den helige Ande som ger oss konkret hjälp då vi ber om den.

    De som hade bett för mig var katoliker involverade i den karismatiska förnyelsen. Det fanns ganska lite av det i Katolska kyrkan Sverige på 1970 talet, men en av dem jag lärde känna var Lillemor Hallin som jag tror många känner. Hon introducerade mig i den karismatiska förnyelsen, både internationellt och ekumeniskt hemma i Sverige. Det fanns en stark ekumenisk karismatisk väckelse i Sverige på 1970-talet med bl.a. ordnade man konferenser i Stockholm med inbjudna talare. Vi fick mycket inspiration från England, Colin Urquhart, Michel Harper är namn jag minns, det var en mycket stark profetisk förkunnelse. På den tiden var vi katoliker med på ett hörn, men Lillemor Hallin tillhörde talarna. Hon berättade om den stora ekumeniska karismatiska konferensen i Kansas City 1977 där det framfördes en mycket stark profetia om Kristi kropps splittring.

    Mourn and weep, for the Body of My Son is broken! Mourn and weep for the Body of my Son is broken! Come before me with broken hearts and contrite spirits, for the Body of My Son is broken! Come before Me with sackcloth and ashes, come before Me with tears and mourrning, for the Body of My Son is broken!

    I would have made you one new man, but the Body of My Son is broken! I would have made you a light on a mountaintop, a city glorious and splendorous that all the world would have seen, but the Body of My Son is broken!

    The light is dim. My people are scattered. The Body of My Son is Broken! Turn from the sins of your fathers. Walk in the ways of My Son.

    Return to the plan of your Father; return to the plan of your God. The Body of My Son is broken!

    Denna profetia gjorde ett mycket starkt intryck på mig, och jag känt en mycket stark ekumenisk kallelse som jag märker att fler och fler av mina kristna bröder och systrar från olika samfund delar. Samma ekumeniska grundanda finner jag också bekräftad i Katolska kyrkan, genom påven Johannes Paulus II´s encyklika Ut unum sint.  Jag är fullt ut katolik, men som katolik är jag också fullt ut en ekumenisk kristen som erkänner brödraskap och systerskap med alla som genom dopet är förenade med den universella kyrkan.

    Vi bildade en liten grupp i Sverige för att främja den karismatiska förnyelsen i Katolska kyrkan, Lillemor Hallin var ordförande, och jag var sekreterare. 1984 var vi på en konferens anordnad av ICCRS (ICCRO på den tiden), det var första gången jag på nära håll fick erfara hur stor den karismatiska förnyelsen är på världsplanet. På den konferensen var Kardinal Suenens, Moder Teresa, och jag träffade också "Mr Pingst", David du Plessis, pingstvännen som betytt så mycket för att bygga broar mellan pingströrelsen, katolska kyrkan och de äldre lutherska kyrkorna.

     

    Året efter, 1985 arrangerade vi i samarbete med Norge och Danmark den första Nordisk katolsk karismatisk konferens i Stockholm. En av talarna var F Fio Mascarenhas från Indien, då ICCRO´s ordförande. Vi har arrangerat olika konferenser, Liv i anden-seminarier, bönegrupper har startats. Jag är sedan 1980-talet medlem i den karismatiska bönegruppen i Katolska domkyrkan i Stockholm som jag nu leder. Vi har också haft mycket ekumeniskt samarbete under åren och arrangerat gemensamma konferenser och liv i Anden-seminarier St.a. med S:ta Clara a parish with charismatic renewal and a strong social mission in Stockholm city.

     

    Det ekumeniska klimatet i Sverige har ändrats betydligt sedan jag togs upp i Katolska kyrkan på 1970-talet. Katolska kyrkan är idag en naturlig del i den svenska kristenheten, vi har fått vår första svenskfödda biskop sedan reformationen, biskop Anders Arborelius som dessutom är känd och aktad i hela det kristna Sverige. Det finns en medvetenhet om att ekumeniken är ett måste och att kyrkorna har ett gemensamt ansvar att frambära ett synligt vittnesbörd.

     

    Jag blir väldigt glad när jag ser att andra kristna delar samma vision. När Livets Ord bildades på 1980-talet framstod det för mig som ett samfund som var väldigt kritiskt till Katolska kyrkan. När Ulf Ekman under senare år vittnat om sin nya syn på kristendomens rötter och att vi inte har någon rätt att säga att de gamla samfunden är döda och lägger fram en vision om kyrkan  som jag som katolik kan dela, t.ex. i boken Andliga rötter från 2009, så var det en stor glädje för mig. Min närmare bekantskap med Ulf började 20xx då jag stötte ihop med honom och Birgitta på en gata i Fiuggi, de var då gäster på

     

    den internationella katolska karismatiska konferensen som hölls där.

    Som katolik känner jag en stor glädje i att umgås med bröder och systrar från andra samfund som delar visionen om kyrkan. Den karismatiska förnyelsen är i sig en ekumenisk rörelse, eftersom dopet i den Helige Ande inte känner av några samfundsgränser. Det är samma andedop vi delar vare sig vi är katoliker, pingstvänner eller evangelikala.

    I Katolska kyrkan finns en stark vision om enheten, inte bara andligt utan också strukturellt. Det är ett bidrag till hela kristenheten som jag uppfattar att de sista påvarna förvaltat på ett mycket ödmjukt sätt, inte att triumfalistiskt hävda att enheten skall uppnås genom att andra blir katoliker, utan att vi alla tillsammans rör oss framåt och i öppenhet för den helige Ande finner den enda kyrkan därframme, på ett sätt som vi aldrig skulle kunnat tänka ut själva eller åstadkomma med enbart mänsklig kraft. Låt oss bara be att våra människotankar inte står emot det som den helige ande vill göra.

     

    A formula found by the great ecumenes is that we go forward together. It is not about finding special ways of connecting, but we hope that the Lord everywhere wake up the faith in a way so that it flow from one denomination to the other, and finally we find the one church there. As catholics we believe that the fundamentals is present in the Catholic church, but that also the Catholic church mowes forwards in to the future and let herself be lead and fostered by the Lord.

     

     

     

    Magnus: "...I så fall är saken nämligen säker ur katolsk synvinkel (för att påven sagt det)"

     

    Jasså, det är där skon klämmer!

    Jag kan försäkra dig att för en katolik har förnuft och sanning högsta prioritet. Universiteten startade ju en gång som kristna institutioner.

    Påve Paulus VI satsade visserligen sin auktoritet på att man "tror" att det sammanlagda resultatet av forskningen är positivt för att det är Petrus kvarlevor, det skulle han inte riskera att göra om det inte verkligen fanns starka skäl att göra så, men hans ord väger inte tyngre för en katolik för att han är en kyrkans man eller påve som uttalar sig. Det sunda förnuftet och logikens lagar delar vi gemensamt. Var och en tänker själv.

     

    Kyrkans tro står och faller inte med hur det förhåller sig med den faktiska äktheten av vissa reliker. Det finns massor av reliker och föremål runtom i världen vars autenticitet inte finns dokumenterade ända tillbaka till källan, utan det bygger på traditioner som förlorar sig i historiens dunkel, ibland kombinerade med vetenskapliga undersökningar som antingen kan styrka eller försvaga indicierna för traditionens riktighet. T.ex. Jesu svepduk i Turin, törntaggen från Jesu törnekrona som biskop Brynolf som en gåva från norske kungen tog hem till Skara domkyrka (som vi idag inte vet var den finns - kanske undangömd någonstans i en spricka i muren?).

     

    Vi katoliker förundras och gläds över sådana materiella ting som påminner oss om att Gud blivit människa och att frälsningen inte bara gäller det andliga, utan hela vår mänsklighet av kött och blod.

    Vi skulle inte vilja vara utan det, lika lite som vi vill vara utan våra nära och käras gravar att kunna gå till eller minnesföremål efter våra anhöriga.

    Men vi har ett avspänt förhållande till dessa reliker och minnessaker,  medan vi märker att det från protestantiskt håll finns en rädsla att trons renhet på något sätt skulle fördärvas bara för att man förhåller sig till materiella ting. Sådan rädsla tror jag har sitt ursprung i en slags överandlig ängslighet.

     

     

     

    ICCRS Europa samling för NSC´s Heiligenbrunn
    November 17th – 20th 2011

    Behovet av en tro som bär mitt i en verklighet som många gånger präglas av trasighet, disharmoni och kaos. bidra utifrån din erfarenhet som psykiatriker och särskilt i mötet med en suicidal patient. Bidraget bör vara på 500-1000 ord
    väsentliga ingredienser för en god funktion och bra insats.
    Magnus Landgren


    I min dagliga praktik möter jag ständigt människor som lider av svåra existentiella problem. Vi har många enkla och s.k. "evidensbaserade" behandlingar, psykoterapeutiska och medicinska för olika definierade medicinska diagnoser. Men många människor kommer inte med en enkel diagnos och beställning av en viss behandling. De kommer med hela sitt liv, söndertrasade, låg självkänsla kanske sexuellt utnyttjade som barn, inte sedda. Visst kan vi förskriva ett antidepressivt läkemdel, ordinera en KBT-behandling, sjukskriva för att lindra symtomen, men man har en känsla att det är något mer som dessa personer behöver.

     

     

    »I vår tids sociala
    situation, präglad av en allvarlig kamp mellan
    en ›livets kultur‹ och en ›dödens kultur‹,
    behöver vi utveckla ett skarpt kritiskt sinne
    som förmår urskilja sanna värden och äkta
    behov«

    Också i vår tid kan vi följa denna process
    där bortvändheten från Gud leder till att
    respekten för människolivet försvagas. Då
    laglig abort infördes i Sverige motiverades
    detta som en nödlösning för att förhindra
    farliga illegala aborter. Det fanns fortfarande
    en medvetenhet om att det var ett
    avsteg från en viktig etisk princip. Fostret
    är ett mänskligt liv under utveckling, och
    det innebar ju en kränkning av livets värde.
    Den gradvisa utvecklingen av dödens kultur
    illustreras på ett nästan makabert sätt i en
    motion från två moderata riksdagsmän om
    införande av dödshjälp från 1991 där man
    som ett argument nämner den fria aborten,
    som ju i sig är en form av dödshjälp som
    samhället redan infört.

    I Sverige utförs nästan 40 000 aborter
    årligen, ca 20 per 1 000 kvinnor. Det är klart
    att en så omfattande destruktion av mänskligt
    liv gör något med oss och påverkar
    vårt förhållande till hur vi ser på oss själva,
    varandra och människovärdet.
     

     

     

     

     

    Plan för höstterminen

  • 2010-9-28
  • Försoningsdagen, Lövhyddohögtiden

    Torbjörn Göransson vederlägger mig inte på en enda punkt i mitt NT-bibelstudium där jag påvisar Petrus särställning. Istället byter han fokus och argumenterar mot saker som jag aldrig påstått, och som inte heller är något Katolska kyrkan står för. Petrus särställning är tydlig utifrån bibeltexten, men det betyder absolut inte att han var eller ansåg sig som den störste i något slags värdeperspektiv. Den som är störst bland er skall vara allas tjänare, säger Jesus, så såg Petrus på sig själv, och så ser påven på sitt ämbete idag. Inte som härskare och förmer än andra, utan som "Guds tjänares tjänare".

    Att Jesus är grunden, hörnstenen är självklart. Men om det skulle vara argumentet som utesluter möjligheten av ett särskilt Petrus-ämbete i kyrkan, så skulle det argumentet med samma logik utesluta varje form av tjänst eller ledningsuppdrag i församlingarna. Kyrkoledarna, lärarna, predikanterna borde alla abdikera eftersom en är vår lärare och ledare - Jesus. Alla inser det orimliga i ett sådant resonemang.

    Huruvida ansvaret för ekumeniken är Guds eller människans: Återigen, här kan man inte resonera så att det ena utesluter det andra. Gud kallar människor in i tjänster och ger dem gåvor som de har att verka i och förvalta. Så det är väl klart att människor har ansvar. En god kristen hållning är att anstränga mig själv som om allt berodde på mig och inget på Gud, och förtrösta så starkt på Gud som om allt berodde på honom och inget på mig.

    Angående Matt 16:18: Det är väl klart att enligt traditionell kristen tro som många fler än Katolska kyrkan omfattar, så grundade Kristus en kyrka som också äger en konkretion på jorden. Sedan är det ett mysterium hur en kyrka som är byggd på en så bräcklig grund som människor kan bestå. Den nuvarande påven resonerar mycket om detta

    http://www.isidor.se/portals/bengt/lightoftheworld/Light_Of_The_World_split_004.html

    Jag skriver till dig angående Jesusmanifestationen 2011. Jag är på biskop Anders´ uppdrag med i den centrala ledningsgruppen och har uppgift att samordna evangelisationsarbete i anslutning till Jesusmanifestationen.

    Jag skriver till personer som är engagerade i evangelisationsarbete, såväl förkunnelse som socialt arbete.

     

    Jesusmanifestationen är inget ändamål i sig själv, utan det större syftet är en vision för Sverige och dess framtid som kristet land.

    Tillsammans vill vi se ett nytt kristet Sverige växa fram.

    Tillsammans vill vi bekämpa segregation och verka för integration.

    Tillsammans vill vi arbeta för ett rättfärdigare samhälle, se och hjälpa de svagaste, upprätta de nedtryckta och förbinda de sårade i Jesu efterföljd.

     

    I detta sammanhang är Jesusmanifestationen ett vittnesbörd om att kristna tillsammans från olika samfund kan enas kring det centrala. Jag kan tänka mig att olika grupper som ägnar sig åt evangelisation, vare sig det sker genom att predika ordet eller i form av socialt arbete för de mest utsatta vill göra vissa aktiviteter eller satsningar i anslutning till Jesusmanifestationen. Från ledningsgruppens sida har vi inte resurser att driva några egna sådana kring-arrangemang, men vi vill gärna hålla kontakt med er som normalt arbetar med evangelisationsarbete och frågar om ni har några tankar kring vad ni vill göra i anslutning till Jesusmanifestationen.

     

    Jag kommer att vara kontaktperson för detta, och längre fram vill jag gärna sammankalla till ett nätverksmöte.

     

    Jag är tacksam att få din reaktion på detta, jag vill också gärna veta om det finns fler nyckelpersoner inom din organisation eller utanför som du tycker borde inbjudas till detta nätverk.

     

    Hälsningar Bengt Malmgren

    070-4845602

     

    Jesusmanifestationen äger rum 21 maj 2011

    www.jesusmanifestationen.se

    Bifogar: Inbjudan till stormöte 30 nov

     

    (du får gärna vidarebefordra detta till dem du vill)

    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634244488211223628_MG_8400.JPG
    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634244487450125007_MG_8397.JPG
    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634244486456993651_MG_8395.JPG
    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634244185266874851_MG_8387.JPG
    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634244181270911777_MG_8372.JPG
    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634244175506656136_MG_8351.JPG
    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634244174156022492_MG_8340.JPG
    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634244169044896031_MG_8301.JPG
    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634244166422222996_MG_8291.JPG
    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634243674017621032_MG_8298.JPG
    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634243664888968859nkk10%20031.JPG
    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634243664580373134nkk10%20029.JPG
    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634242810830439535nkk10%20024.JPG
    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634242810267623433nkk10%20016.JPG
    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634242810001684231nkk10%20014.JPG
    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634242800969907678nkk10%20011.JPG
    http://www.isidor.se/Portals/kks/1239/10/39/634242800688655878nkk10%20010.JPG

    Yom Kippur - Försoningsdagen beskrivs i Bibeln och det är en fantastisk profetia om Jesus Kristus försoning på korset.

    Tredje Mosebok 23:26-32 26 Herren talade till Mose: 27 På tionde dagen i samma månad, den sjunde, infaller försoningsdagen. Då skall ni hålla en helig sammankomst, späka er och offra eldoffer åt Herren. 28 Något arbete får ni inte utföra på den dagen, ty det är en försoningsdag som skall bringa försoning åt er inför Herren, er Gud. 29 Var och en som inte späker sig på den dagen skall utstötas ur sitt folk. 30 Och var och en som utför arbete på den dagen skall jag utrensa ur hans folk. 31 Ni får inte utföra något arbete. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor. 32 Det skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Från kvällen den nionde dagen i månaden till nästa kväll skall ni hålla denna sabbat.

    I 3 Moseboken kapitel 16 beskrivs försoningsdagen. Folket skulle få förlåtelse för sina synder. Översteprästen Aron skulle utföra offren denna dag. Först skulle han offra ett syndoffer för sig själv, eftersom han själv inte var syndfri. Sedan skulle han ta två bockar för folkets skull. Han drog lott om bockarna. "En lott för HERREN och en lott för att skaffa bort synden" (3 Mosebok 16:8). Bocken som offrades till Herren slaktades och blodet bars in i det allra heligaste i templet. Där stänktes den på förbundets lock som var Nådastolen. (3 Mosebok 16:15).

    Därefter tog de den levande bocken för att skaffa bort synden. Aron lade sina händer på bockens huvud och bekände över den alla Israels barns synder och lade synderna på bockens huvud. (3 Mosebok 16:21).

    Sedan förde de ut bocken till öknen där den släpptes fri. "Bocken skall bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken" (3 Mosebok 16:22). Ordet "syndabock" kommer från detta sammanhang som du säkert har hört talas om.

    Försoningsdagen är en profetisk förebild på Jesus offer på Golgata kors. (Hebreerbrevet 9:11-12). Jesus själv kallas för vår "store överstepräst", men han offrade inget offer för sig själv som prästen Aron i Gamla Testamentet gjorde eftersom han är syndfri. Det var för våra synder, dina och mina, som Jesus offrade sig!

    Så som översteprästen gick in i det allra heligaste med blod av offerdjur så har Jesus Kristus gått in i himmelen med sitt eget blod. (Hebreerbrevet 9:23-24). Detta offer är evigt och behöver aldrig mer upprepas. I Gamla Testamentet behövde de upprepa år efter år, men så är det nu inte längre. Jesus har offrat sig en gång för alla. Hans blod renar från all synd och hans offer gäller för evigt.

    Liksom synderna lades på den bock som förde ut dem till öknen, så har Jesus för oss gjorts till synd. (2 Korintierbrevet 5:21). Och liksom  bocken bar bort folkets synder, så bär Jesus Kristus Guds lamm bort världens synd genom sin död på korset. (Johannes 1:29).

    Försoningsdagen har blivit kallad för "Gamla Testamentets långfredag" (Delitzsch). Detta uttrycker på samma gång försoningsdagens djupaste innehåll och begränsningen i det som blott är skugga och förebild. Försoningsdagens största förebild ligger i att den förebildar Jesus Kristi offer på Golgata kors.  

      

    Lövhyddohögtiden

    ”På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ‘Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.’ Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.”

     

    Den sista och största dagen kallas för ”hoshannah rabah” den stora hosianna dagen. Då fyllde man under en högtidlig och glädjefylld procession en silverbägare med vatten ur Siloamdammen och bar den med hosiannarop uppför trapporna in i Templet fram till altaret. Samtidigt bad man om regn för det nya året. Det var just då som Jeshua ropade till alla som längtade efter Andens fullhet att tro på honom.

     

    Vi läser också om lövhyddohögtiden, ”Men på femtonde dagen i sjunde månaden, när ni inbärgat landets skörd, skall ni fira HERRENS högtid i sju dagar. På första dagen är sabbatsvila, och på åttonde dagen är också sabbatsvila.” Det står först om ett firande i sju dagar, men sedan nämns också ”den åttonde dagen”. Som vi nämnt tidigare så finns det en avslutande separat högtid dagen efter lövhyddofesten som kallas för ”den åttonde dagens avslutande samling”. 

     

    Vi läser också om den här dagen i Johannes kapitel 8 (se Joh 7:53-8:2). Den stora festligheten under den sista stora hosianna dagen fortsatte med sång och dans efter mörkrets inbrott, då den åttonde dagen började, till långt inpå natten ända fram till morgonen. Unga präster byggde med hjälp av stora stegar fyra gigantiska ljusstakar på kvinnornas förgård. På stegarna hängde man begagnade prästkläder som doppades i behållare med 30 liter olivolja. Folket tände även facklor som sedan placerades i fönstren i Jerusalem. Hela staden lyste som ett brinnande bloss och gnistrade som en diamant i natten.

     

    Idag firas den åttonde dagen som Simchat Torah ”Glädjen över Lagen” som det står ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig” och ”När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor.” (Ps 119:105, 130) Det var senare på denna åttonde dag som Jeshua yttrade de välkända orden: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” Och vidare: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Joh 8:12, 31-32)

      

     

     

    Försoningsdagen [138]

     

     

    Syftet med Försoningen i Tempeloffren

     

     

    Uppenbarelseboken 5:8 Och när det tog boken föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet, var och en med en harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner.

     

    Ingen får förvärldsliga Guds Tempel genom kontakt med falska system eller dyrkan till andra än Gud. Således ses dyrkan av Översteprästen helt korrekt som avgudadyrkan. Det är Översteprästen som måste försona för församlingen och han allena med sitt eget blod. Kristus inträdde en gång för alla på den Heliga Platsen vid sin uppståndelse (Heb. 9:11-28).

     

    Hebreerbrevet 9:11-28 11 Varje präst tjänstgör dagligen och bär alltså gång på gång fram samma offer, som ändå aldrig kan avlägsna några synder. 12 Men Jesus frambar ett enda syndoffer för alla tider och har satt sig på Guds högra sida. 13 Där väntar han nu på att hans fiender skall läggas som en pall under hans fötter. 14 Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade. 15 Om detta vittnar också den heliga anden för oss. Först heter det: 16 Detta är  det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar, säger Herren. Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och inrista dem i deras sinnen. 17 Och sedan: Deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg. 18 Men där synderna är förlåtna behövs inte mer något syndoffer. 19 Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen 20 på den nya och levande väg genom förhänget – hans kropp – som han har invigt åt oss. 21 Vi har en stor överstepräst som är satt att råda över Guds hus. 22 Låt oss därför träda fram inför Gud med uppriktigt hjärta och i full trosvisshet, med ett hjärta som renats och inte vet av någon synd och med en kropp som badats i klart vatten. 23 Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. 24 Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar, 25 och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. 26 Ty syndar vi med vett och vilja efter att ha lärt känna sanningen återstår inte längre något offer för synderna; 27 då väntar en fruktansvärd dom och en glupande eld som skall förtära dem som trotsar Gud. 28 Den som överger Moses lag måste utan förskoning dö, om två eller tre vittnar mot honom.

     

    Offrandet vid Försoningsdagen var för räknandet av Israels utvalda. Detta betalades för till priset av en halv shekel, baserat på den hebreiska och feniciska shekeln, inte den babyloniska. Således är betalningen av rätt pris och vikt, och inte genom främmande system. Det är en bestämd vikt i offret, per person och skall inte ändras med omständigheterna för individen. Detta räknande av Israel gjordes av Gud vid skapandet av världen (Upp. 17:8) och vägandet av en bestämd avgift betalades en gång för alla av Jesus Kristus. Den bestämda avgiften visar att frälsningen skall betalas för, inte enligt individens materiella omständigheter, utan genom Kristi offer, en gång för alla. Således slår kollektupptagning på Försoningsdagen mot själva rätten med Jesus Kristus offer. Det är av denna orsak som det bara finns tre kollekter specificerade i Andra Mosebok 23:14-18.

     

    Andra Mosebok 23:14-18 14 Tre gånger om året skall du hålla högtid till min ära. 15 Det osyrade brödets högtid skall du fira. Då skall du äta osyrat bröd i sju dagar, så som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden aviv, ty det var då du drog ut ur Egypten. Ingen skall träda fram inför mig med tomma händer. 16 Du skall också fira skördehögtiden när du skördar de första frukterna av ditt arbete, av vad du sådde på åkern. Likaså skall du fira bärgningshögtiden vid årsskiftet när du från åkern samlar in frukten av ditt arbete. 17 Tre gånger om året skall alla män hos dig träda fram inför Härskaren Herren. 18 Blodet av det som offras till mig skall du inte offra tillsammans med något syrat, och fettet från mina högtidsoffer får inte lämnas kvar till morgonen.

     

    Försoningsdagen är alltså specifikt utesluten från kategorin som är beroende av avgift och individuell välsignelse. Så är även Hornstötarna. Det är för att ingen av dem är relaterad till mänsklig handling eller ansträngning. Försoningsdagen är specifikt en folkräkning.

     

    Andra Mosebok 30:11-16 11 Herren talade till Mose: 12 När du mönstrar israeliterna och räknar deras antal skall var och en vid mönstringen betala en lösen för sitt liv åt Herren, så att ingen olycka drabbar dem vid mönstringen. 13 Var och en som upptas bland de mönstrade skall ge en halv sikel efter tempelvikt – 20 gera per sikel. Denna halva sikel är en offergåva åt Herren. 14 Alla som upptas bland de mönstrade, från tjugo års ålder och uppåt, skall ge denna offergåva åt Herren. 15 Den rike skall inte ge mer och den fattige inte mindre än en halv sikel när ni ger offergåvan åt Herren som en lösen för ert liv. 16 Du skall ta emot lösesumman av israeliterna och använda pengarna till tjänsten vid uppenbarelsetältet. Så skall israeliterna bli ihågkomna inför Herren, genom den lösen ni ger för ert liv.

     

    Alltså var den folkräkning av Israel som nämns i Fjärde Mosebok 1av militära skäl. Davids övergrepp i Andra Samuelsboken 24 skedde på grund av att den genomfördes, inte i enlighet med lagen, utan av orsaker som slog mot konceptet om Messias betalning för Israel.

     

    Det var tvunget att ske en betalning i blod (visad med den halva shekeln) för räknandet av Israel eftersom det fanns en andlig betydelse i folkräkningen. Så mättes inte heller skyddet och styrkan hos Israel i antal. Den mättes inte i makt, ej heller i styrka, utan genom min ande säger Värdarnas Herre (Sak. 4:6).

     

    Förklaringen av Jubileet

     

    Försoningsdagen används också för att deklarera Jubileet, för Jubileet är grunden för Guds system för att reglera mänskliga ärenden på jorden. Den andliga betydelsen av Jubileet kommer att undersökas vid ett senare tillfälle.

     

    Tredje Mosebok 25:8-12 8 Du skall låta det gå sju sabbatsår, sju gånger sju år, så att tiden för de sju sabbatsåren blir fyrtionio år. 9 I sjunde månaden, den tionde dagen i månaden, skall du låta hornen ljuda. På försoningsdagen skall ni stöta i horn i hela ert land, 10 och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt. 11 Detta femtionde år skall vara ett friår för er. Då skall ni inte så något, och vad som växer upp av spillsäden skall ni inte skörda, och druvor från de obeskurna vinstockarna skall ni inte plocka. 12 Ty det är ett friår, det skall ni hålla heligt. Ni skall få er mat av det marken kan ge.

     

    Offer för Försoningsdagen

     

    Offren för Försoningsdagen var en följd av djur. Dessa uppräknas i Fjärde Mosebok 29:7-11.

     

    Fjärde Mosebok 29:7-11 7 På tionde dagen i samma månad, den sjunde, skall ni hålla en helig sammankomst; då skall ni späka er, och ni får inte utföra något arbete. 8 Som ett brännoffer åt Herren, en lukt som gör honom nöjd, skall ni offra en ungtjur, en bagge och sju årsgamla lamm; de skall vara felfria. 9 Det tillhörande matoffret skall bestå av siktat mjöl, blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen 10 och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. 11 Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer. Allt detta skall offras förutom försoningsdagens syndoffer och det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.

     

    Djuren utsågs genom en sammansättning som motsvarade helheten som en efa mjöl. Det totala offret delades i tio delar, men vägdes till tolv tiondelar. Det finns även tio djur.

     

    Försoningsdagen som offer behandlas allmänt i Andra Mosebok 29:36; Tredje Mosebok 1:4; 4:13-18,20,22-35; 5:6-10; 6:7; 9:7; 10:17; 12:6-8; 14:12-32; 16:6,10-34; 17:11; 19:22; Fjärde Mosebok 15:22-28; 28:30; och Hebreerbrevet 9:22.

     

    Det är ett koncept om betalningen för synd genom substantiellt offrande och förhåller sig även till det mänskliga behovet att uppfatta betalning som en process som förhåller sig till pris och följd. Utan tvekan är även individens mentala hälsa förknippad med denna process.

     

    Översteprästens offer förhöll sig också till mänsklig synd och utnämnande.

     

    Hebreerbrevet 5:1-14 visar på problemen som uppstod i förhållande till fullkomnandet av Kristus och hans eget uppoffrande efter hans utnämnande av Gud. Översteprästen var själv behäftad med svaghet och handlar således varsamt med de okunniga och de irrande. Av denna orsak ger Gud de svaga och de fallna till Kristus så att de kan bli fullkomnade döma i nåd. Kristus själv var känd för sin gudsfruktan.

     

    Hebreerbrevet 5:1-14 1 Varje överstepräst utses bland människor, och det är människor han får till uppgift att företräda inför Gud genom att frambära offergåvor för deras synder. 2 Han kan ha fördrag med de okunniga och vilsegångna eftersom han själv är behäftad med svaghet 3 och därför måste frambära syndoffer lika mycket för sig själv som för folket. 4Ingen tar sig denna värdighet; han blir kallad av Gud, liksom Aron. 5 Så är det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst utan fick den av honom som sade: Du är min son, jag har fött dig i dag, 6liksom han på ett annat ställe säger: Du är för evigt präst, en sådan som Melkisedek. 7 Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. 8Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, 9och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, 10 av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek. 11 Om detta finns mycket att säga, men det är svårt att få er att förstå det eftersom ni har blivit tröga att lyssna. 12 Ni borde vid det här laget själva vara lärare, men i stället behöver ni nu på nytt någon som lär er de första grunderna i Guds ord. Ni har återgått till att behöva mjölk i stället för fast föda. 13 Och den som lever på mjölk är ett spädbarn och kan inte fatta en undervisning om rättfärdighet. 14 Den fasta födan är till för vuxna, för dem som träget har övat upp sina sinnen till att skilja mellan gott och ont.

     

    Förmågan att skilja gott från ont och att konsumera fast kött är de utvaldas märke, vilkas förmåga är tränad till att uthärda den riktiga doktrinen och till att handla med och korrigera felaktigheter oberoende om vilken dess källa är. Detta är den Helige Andes kraft i sanning. Översteprästen erbjöd försoning för sig själv och för folkets misstag. (Heb. 9:7). Kristus lärde lydnad genom sitt lidande och var känd för sin gudfruktan.

     

    Jesus offer var en försoning som var gudomligt utsedd (Luk. 2:30-31; Gal. 4:4-5; Ef. 1:3-12,17-22; 2:4-10; Kol. 1:19-20; 1 Pet. 1:20; Upp. 13:8). Denna försoning skulle fullborda en plan som var i enlighet med en hemlig och dold vishet som var fastställd före tiden för vår ära (1Kor. 2:7).

     

    Kristi försonande offer uppmärksammades som varande för en frälsning redo att uppenbaras under de sista dagarna.

     

    Första Petrusbrevet 1:3-21 3 Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, 4 till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna och som väntar på er i himlen. 5 Ty Guds makt beskyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden. 6 Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, 7 för att det som är äkta i er tro – och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld – skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. 8 Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte men tror på honom och kan jubla i outsäglig, himmelsk glädje 9 då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning. 10 Det var denna räddning som profeterna sökte och forskade efter när de profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 De ville utröna vilken och vad slags tid som Kristi ande i dem syftade på när den förutsade de lidanden Messias måste utstå och den härlighet som skulle följa. 12 Det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Detta har nu kungjorts för er av dem som i helig ande, sänd från himlen, kommit till er med evangeliet, detta som änglarna längtar efter att få blicka in i. 13 Var därför beredda att bryta upp, och håll er vakna. Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras. 14 Ni är lydnadens barn, låt er inte styras av de begär som behärskade er medan ni ännu var okunniga. 15 Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig. 16 Det står ju skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig. 17 Om ni säger Fader när ni åkallar honom som dömer var och en efter hans gärningar utan hänsyn till person, lev då i gudsfruktan under den tid ni vistas här. 18 Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. 19 Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod. 20 Han var utsedd redan före världens skapelse men trädde fram först nu vid tidens slut, för er skull som tror. 21 Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och förhärligat honom, så att ni i er tro också kan hoppas på Gud.

     

    Det var inte Herrens avsikt att offren skulle fortsätta.

     

    Psaltaren 40:7-9 7 Slaktoffer och matoffer önskar du inte, du har lärt mig att lyssna. Brännoffer och syndoffer begär du inte, 8 därför säger jag: Jag är här. I bokrullen står vad jag skall göra. 9 Gärna gör jag din vilja, min Gud, jag har din lag i mitt hjärta.

     

    Konceptet här är att offren är en betalning för synd men att syndoffren inte krävs där lagen upprätthålls av vilja. Bokrullen behålls så att hållandet av lagen kommer från hjärtat och de som gör de uppmärksammas bland de utvalda.

     

    Försoningsoffret förstods från Jesaja 53:4-12 och från borttagandet av ondskan i Sakarja 5:5. Försoningen öppnade källa till Davids hus som profeterats i Sakarja 13:1 för synd och orenhet och var fullbordad i Kristus (Matt. 26:28; Luk. 22:20; 24:46 ff; Joh. 1:29; Joh. 6:51). Johannes evangelium 11:49-51 visar på nivån av förståelse hos prästerskapet vid den tiden genom profetior.

     

    Johannes evangelium 11:49-51 49 En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: ”Ni förstår ingenting. 50 Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.” 51 Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket,

     

    Judah förstod att deras synd, personifierad av en kvinna i en efa, skulle sändas till Babylon och där dyrkas (Sak. 5:5-11; se även fotnot till Annotated Oxford RSV). Så kyrkans förfall genom det babyloniska systemet profeterades av Sakarja

     

    Apostlagärningarna 17:2 visar att Skriften förklarade offrets nödvändighet.

     

    Således är straffet för att inte övervaka flocken, köpt med Kristi blod verkligen allvarligt (Apg 20:28). Kristus offrades och upprestes för vårt rättfärdigande (Rom. 3:24-26; 4:25; 5:1-21). Vi är således återbördade till Gud (2 Kor. 5:18-19). Vi är frälsta från världens ondo (Gal. 1:3-4) så att vi kan erhålla sönernas rätt (Gal. 4:4-5). Genom detta återbördande slet Kristus tempelskynket itu, det som stod som en gräns mellan oss och Gud.

     

    Efesierbrevet 2:13-18 13 Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod. 14 Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. 15 Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred. 16 I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade fiendskapen. 17 Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. 18 Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande.

     

    Budordens lag och föreskrifter som togs bort av Kristi kropp var offerlagarna som förhöll sig till köttet.

     

    Försoningsdagen har en annan betydelse som förhåller sig till Planen om Frälsning under de sista dagarna. Följden av högtider i Tishri visar på en bestämd följd under de sista dagarna. Basunerna skall fira Jesus Kristus ankomst som Israels Messias under de sista dagarna. Han skall underkasta sig världen. Det finns ett avstånd mellan Hornstötarnas dag och Försoningsdagen och mellan Försoningsdagen och Lövhyddehögtiden. Dessa avstånd har en betydelse. Det finns inget avstånd mellan Lövhyddehögtiden och den Sista Stora Dagen. Det har också en betydelse. Avståndet mellan Hornstötarnas dag och Försoningsdagen och mellan Försoningsdagen och Lövhyddehögtiden representerar det faktum att följden spänner sig över en tidsrymd som kräver en följd av handlingar. Den huvudsakliga faktorn är att Millenniesystemet som representeras av Lövhyddehögtiden inte kan införas förrän det sker en återupprättelse genom planetens underkastande och därefter ett återbördande av planeten till Gud.

     

    Underkastandet förevisas av Hornstötarnas dag och återbördandet visas av Försoningsdagen. Återbördandet till Gud beledsagas av fängslandet av satan i tusen år som det refereras till i Uppenbarelseboken 20:4.

     

    Försoningsoffret förutser fängslandet av Sata under perioden som föregår Millenniet som visas av Lövhyddehögtiden. Offret återfinns i Tredje Mosebok 16:1-34.

     

    Tredje Mosebok 16:1-34 1 Herren talade till Mose sedan Arons två söner hade dött, de båda som miste livet när de trädde fram inför Herren. 2 Herren sade: Säg till din bror Aron att han inte när som helst får gå in bakom förhänget i helgedomen och fram till locket som täcker arken, ty då kommer han att dö när jag visar mig i molnet ovanför arkens lock. 3 Detta skall Aron föra med sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer. 4 Han skall klä sig i en helig tunika av linne och bära linnebyxor för att skyla sig, binda ett linneskärp om livet och vira en linneturban om huvudet. Detta är de heliga kläderna, och han skall bada innan han tar dem på sig. 5 Av israeliternas menighet skall han få två getabockar till syndoffer och en bagge till brännoffer. 6 Aron skall offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. 7 Sedan skall han ta de båda bockarna och ställa dem inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet 8 och kasta lott om dem: en lott för Herren och en lott för Asasel. 9 Den bock som tillfaller Herren skall Aron föra fram och offra som syndoffer. 10 Den som tillfaller Asasel skall levande ställas inför Herren till försoning och sedan föras ut i öknen till Asasel. 11 Aron skall alltså offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. När han slaktat tjuren 12 skall han ta ett fyrfat fullt med glöd från altaret inför Herren och två fulla händer med finstött, välluktande rökelse och bära in detta bakom förhänget. 13 Där skall han lägga rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse döljer locket på arken med förbundstecknet, annars kommer han att dö. 14 Han skall ta av tjurblodet och stänka med fingret framtill på arkens lock, och framför arkens lock skall han sju gånger stänka blod med fingret. 15 Sedan skall han slakta folkets syndofferbock och bära in blodet bakom förhänget och göra med det på samma sätt som med tjurblodet: han skall stänka det ovanpå arkens lock och framför locket. 16 Så bringar han försoning och renar helgedomen från israeliternas orenhet och brott, från alla deras synder. Likadant skall han göra med uppenbarelsetältet som står mitt ibland dem i all deras orenhet. 17 Ingen får befinna sig inne i uppenbarelsetältet från det han går in i helgedomen för att bringa försoning till dess han kommer ut igen. När han har bringat försoning åt sig och sin familj och åt hela Israels församling, 18 skall han gå ut till altaret som står inför Herren och bringa försoning åt det: han skall ta av tjurblodet och av bockblodet och stryka det på vart och ett av altarets horn 19 och sju gånger stänka blod på altaret med fingret. Så skall han rena det från israeliternas orenhet och helga det.

     

    Detta offer representerar helgandet av folkket genom Jesus Kristus offer. Denna process visar Israels försoning. Ingen människa kan inträda i Tabernaklet förrän Översteprästens försoningsoffer skett. Nästa process sker efter att försoningen har ägt rum. Således representerar inte den andra geten på något sätt det försonande offret av Jesus Kristus. Användandet av två getter visar på domen av liknande varelser och framgången och misslyckandena hos likar. Försoningen har redan ägt rum och är fullbordad så som nästa vers (3 Mos. 16:20) visar.

     

    20 När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken. 21 Han skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och över den bekänna israeliternas alla skulder och brott, alla deras synder, och därmed lägga dem på bockens huvud. Sedan skall bocken föras ut i öknen av en man som står beredd. 22 Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där ute i öknen.

     

    Förläggandet av folkets synd på geten är en beskrivning av Värdens dom under Satan eller Azazel, vilket var namnet som han kändes vid under den hebreiska perioden. Ödemarken är översatt som ett land som skilts av (se Soncino). Processen att bli skild bort från Guds närvaro. Detta kunde aldrig tillskrivas till Kristus, annat än att misstolka från kommentaren på korset att Gud hade försakat honom, vilket vi från Psaltaren 22 vet att Han inte gjorde. Jesaja 14:12 visar det var Dagsstjärnan eller Lucifer och således Azazel som var avskild till marken och bringad ned till avgrundens djup. Satans system, det hos Babylon, är det som skiljs av från all fruktbarhet. Rashbem menar att det är meningen om landet som skiljs bort i texten till Tredje Mosebok 16:22.

     

    23 Aron skall därefter gå tillbaka in i uppenbarelsetältet och ta av sig linnekläderna som han satte på sig när han gick in i helgedomen; där skall han lämna dem. 24 Han skall bada på helig plats och sätta på sig sina vanliga kläder. Därpå skall han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning åt sig själv och åt folket. 25 Fettet från syndoffret skall han bränna på altaret. 26 Mannen som förde bocken ut till Asasel skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret. 27 Syndoffertjuren och syndofferbocken, vilkas blod bars in i helgedomen för att bringa försoning, skall föras utanför lägret, och deras hudar, kött och inälvor skall brännas upp. 28 Den som bränner upp detta skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret.

     

    Vi ser här att Azazels get är bortförd till ödemarken eller avgrunden innan Försoningsdagen. Den som har uppdragits att föra bort geten måste badas i vatten och därefter får han komma tillbaka i lägret. Detta beskriver återbördandet genom dop i vatten efter fängslandet av Satan. Denna ordningsföljd sker så att de utvalda deltar i fängslande efter ankomsten och som en nödvändighet för återbördandet.

     

    29 Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: den tionde dagen i den sjunde månaden skall ni, både infödda och invandrare, späka er och inte utföra något arbete. 30 Den dagen bringas försoning åt er, så att ni blir rena; ni skall renas inför Herren från alla era synder. 31 Den skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Så lyder denna oföränderliga stadga. 32 Försoningen skall utföras av en präst, en som blivit smord och vigd till präst efter sin far. Han skall klä sig i linnekläderna, de heliga kläderna, 33 och bringa försoning åt det allra heligaste, uppenbarelsetältet och altaret, åt prästerna och allt folket i församlingen. 34 Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: en gång om året skall israeliterna få försoning för alla sina synder. Aron gjorde som Herren hade befallt Mose.

    (I RSV lyder slutet: och Moses gjorde som Herren hade befallt honom, från engelskan text till svenska av övers., övers. anm.)

     

    När frasen ni skall späka era själar används i Skriften, så innebär det fasta (Abraham ibn Ezra, Nachmanides; Soncino). Fasteprocessen är för att befria ondskans grepp som Satan eller Azazel har tagit om planeten. Azazel var, som konstaterats, namnet som gavs till en av den fallne Värden, som förknippas med Satan. Azazel beskrivs som en av ett antal fallna änglar. En betydelsefull figur var Semyaza i den etiopiska Enoks Bok. Enok 6:7; 8:1,13 visar att Azazel var termen för ledaren av de fallna änglarna, synomym med Satan (se även Interpreters Dictionary of the Bible, Vol. 1, sid. 315). Förknippandet av demonerna med denna get återspeglas i satyrerna eller getdemonerna i Jesaja 13:21; 34:14 och Tredje Mosebok 17:7.

     

    Offer till demoner eller satyrer noterades även nyligen från Femte Mosebok 32:17 och Andra Krönikeboken 11:15. Denna avfällighet resulterade i avlägsnandet av prästerskapet från Israel till Judah (2 Krön. 11:13-15).

     

    Konceptet att Kristus gavs till Satan i öknen och därmed att geten här även förstördes av honom kan läggas fram. Dock hade försoningen redan skett när geten skickades till ödemarken. Vidare så uppstår inte konceptet om getens besudling i samband med Kristus. Att världens synder lades på hans axlar skilde inte bort Kristus från Gud som vi ser i Psaltaren 22:24.

     

    Psaltaren 22:25 Ty han föraktade inte den svage och vände inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt ansikte utan hörde hans rop om hjälp.

     

    Fastans umbäranden ses i Jesaja 58. Israel kommer inte att vända sig till Messias vid ankomsten. Nationerna kommer att slåss mot honom och världen kommer att underkastas i totalt lidande, genom sin egen ondska och sitt uppror. Denna tid måste följa de sista dagarnas varning.

     

    Jesaja 58:1 till 60:22

     

    Jesaja 58 1 Ropa ut det så högt du kan, låt din röst ljuda som en hornstöt, förkunna för mitt folk deras brott, för Jakobs ätt deras synd. 2 Dag efter dag söker de mig och vill lära sig följa mina vägar. Likt ett folk som handlar rättfärdigt och inte har övergett sin Guds lag ber de mig om regler för vad som är rätt och älskar att nalkas Gud. 3 ”Ser du inte att vi fastar? Märker du inte hur vi späker oss?” Ni sköter era sysslor på fastedagen, ni driver på era drängar, 4 ni fastar under bråk och gräl och skändliga slagsmål. Som ni fastar i dag blir inte er bön hörd i höjden. 5 Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska? Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren? 6 Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. 7 Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! 8 Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg. 9 Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: ”Här är jag.” Om du gör slut på allt förtryck hos dig, hot och hån och förtal, 10 om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då skall ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt bli strålande dag. 11 Herren skall alltid leda dig, han mättar dig i ödemarken och ger styrka åt benen i din kropp. Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar. 12 Dina uråldriga ruiner skall byggas upp, gångna släktens grunder skall du sätta i stånd. Du kommer att kallas ”den som murar igen rämnorna”, ”den som gör det nedrivna beboeligt”. 13 Om du inte kränker sabbaten, inte sköter dina sysslor på min helgdag, om du kallar sabbaten en fröjd, helgad åt Herren och värd att ära, om du ärar den och inte utför det du brukar, inte ägnar dig åt dina sysslor och tomt prat, 14då skall du få fröjdas över Herren, jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig leva av din fader Jakobs egendom. Herren har talat.

     

    Herrens råd är här riktat mot förhållandet mellan Guds folk och Israels nation. Det är således omöjligt att skilja ens uppförande inom de utvalda från det för nationen. Samma mått krävs av personligt handlande. Detta handlande är orsaken till separationen från Gud.

     

    Jesaja 59 1 Herrens arm är inte för svag för att rädda, hans öra inte för dövt för att höra. 2 Det är era synder som skiljer er från er Gud, era brott får honom att vända sig bort och inte höra. 3 Era händer är fläckade av blod, era fingrar av synd, era läppar uttalar lögner, på era tungor finns svek. 4 Ingen anklagar någon rättvist, ingen fäller en ärlig dom. De förtröstar på tomhet, deras ord är falska, de går havande med ofärd och föder olycka. 5 De kläcker ormägg och väver spindelväv. Den som äter deras ägg dör, en giftorm kläcks om de krossas. 6 Deras väv duger inte till kläder, deras verk inte att skyla sig med. Deras gärningar bringar olycka, våldsdåd förövar de. 7 De skyndar till allt som är ont och är snara att utgjuta oskyldigt blod. Deras planer bringar olycka, våld och förödelse kantar deras väg. 8 Vägen till lycka känner de inte, där de går finns ingen rätt. De slår in på orätta vägar, den som vandrar där finner ingen lycka. 9 Därför är rätten långt ifrån oss, rättfärdigheten når oss inte. Vi hoppas på ljus men mörker råder, på solens glans men vandrar i dunkel. 10 Vi famlar längs väggen som blinda, famlar som om vi saknade ögon, mitt på dagen snavar vi som när det skymmer, mitt i livet är vi som de döda. 11 Alla brummar vi som björnar, klagar som duvor. Vi väntar på vår rätt, men förgäves, på räddningen, men den är långt ifrån oss. 12 Många är våra brott, det vet du, våra synder vittnar mot oss. Vi tänker på våra brott och vet att vi har felat. 13 Vi har avfallit och förnekat Herren, vänt oss bort från vår Gud. Våld och falskhet har vi förkunnat, viskat lögner vi själva tänkt ut. 14 Rätten trängs tillbaka, rättfärdigheten stannar på avstånd, ärligheten snubblar på torget, redbarheten kan inte komma fram. 15 Ärligheten har gått förlorad, den som skyr det onda blir plundrad. Herren såg med misshag att det inte fanns någon rätt. 16 Han såg att ingen trädde fram och häpnade över att ingen ingrep. Då gav hans styrka honom seger, hans rättfärdighet var hans stöd. 17 Han klädde sig i rättfärdighetens harnesk och satte segerns hjälm på sitt huvud, klädde sig i hämndens dräkt och svepte sig i harmens mantel. 18 Med vrede lönar han sina fiender för vad de har gjort, han vedergäller sina ovänner, vedergäller fjärran länder. 19 Från öst till väst skall man frukta Herrens namn och hans härlighet, när han kommer likt en våldsam flod som Herrens vind driver fram. 20 Han kommer till Sion som befriare, till dem i Jakob som upphör med sina brott, säger Herren. 21 Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun skall alltid bli kvar hos dig och dina barn och dina barns barn, säger Herren, nu och för evigt.

     

    Inlösen är således Messias under de sista dagarna och den inlösen kommer att ske i kraft under vägledning av Gud. Processen kommer att vara världsvid och fullständig. Alla nationer kommer därefter vända sig till Israel för upplysning och vägledning. Återupprättelsen som följer från denna inlösen är kontinuerlig.

     

    Jesaja 60 1 Res dig, stråla i ljus! Ditt ljus är här, Herrens härlighet går upp över dig. 2 Jorden är höljd i mörker, töcken omger folken, men över dig skall Herren stråla, över dig skall hans härlighet visa sig. 3 Folken skall vandra mot ditt ljus, kungar mot glansen av din soluppgång. 4 Lyft blicken och se dig omkring! Alla samlas och kommer till dig. Dina söner kommer från fjärran, dina döttrar bär man i famnen. 5 När du ser det skall du stråla av lycka, ditt hjärta skall bäva och bulta, när havets skatter kommer i din ägo och folkens rikedomar blir dina. 6 Kameler i mängd skall fylla ditt land, dromedarer från Midjan och Efa. Från Saba kommer de alla med last av guld och rökelse, och de förkunnar Herrens ära. 7 Kedars fårhjordar samlas hos dig, baggar från Nevajot står till din tjänst. Jag skall ta emot dem som offer på mitt altare och öka mitt tempels härlighet. 8 Vad är det som kommer flygande som moln, som duvor till ett duvslag? 9 Det är kustländernas fartyg som samlas med Tarshish-skepp i täten för att hämta dina söner från fjärran land med allt deras silver och guld, till ära för Herren, din Gud, Israels Helige, som skänker dig härlighet. 10 Främlingar skall bygga upp dina murar och deras kungar stå till din tjänst. Jag straffade dig i min vrede

    men visar dig barmhärtighet i min kärlek. 11 Dina portar skall aldrig stängas, de skall stå öppna dag och natt, så att folkens rikedomar kan föras till dig och deras kungar ledas dit in.

     

    Återupprättelsen uppnås genom de nationer som då frivilligt arbetar för etablissemanget i Israel som en Helig Nation. Orsaken är klar. Antisemitism gentemot Zion som Judah stad och Israel är att vara anti Gud.

     

    12 Det folk och det rike som inte tjänar dig skall gå under – folken skall förintas. 13Libanons prakt skall föras till dig, cypress, alm och pinje, för att skänka härlighet åt min helgedom. Jag skall ära platsen där mina fötter vilar. 14 Bugande skall dina förtryckare komma till dig, de som föraktat dig skall knäfalla vid dina fötter. De skall kalla dig ”Herrens stad”, ”Sion som tillhör Israels Helige”. 15 Du var övergiven och försmådd, ingen besökte dig, men jag skall låta dig bli till evig stolthet, en glädje för alla släkten. 16 Du skall dia folkens mjölk, dia kungars bröst. Då skall du inse att jag, Herren, är den som räddar dig, att Jakobs Mäktige befriar dig. 17 Jag ger dig guld i stället för koppar, ger dig silver i stället för järn, koppar i stället för trä, järn i stället för sten. Freden skall vara din överhet, rättfärdigheten din fogde. 18 Man skall inte mer se våld i ditt land, förtryck och förödelse inom dina gränser. Dina murar skall du kalla ”räddning”, dina portar ”lovsång”. 19 Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen och månen inte lysa dig med sitt sken. Nej, Herren skall vara ditt eviga ljus, din Gud skall vara din härlighet. 20 Din sol skall aldrig gå ner och din måne aldrig avta, ty Herren är ditt eviga ljus, din sorgetid är förbi. 21 Alla i ditt folk skall vara rättfärdiga, och de skall för evigt äga landet. De är skott som jag har planterat, jag har skapat dem för att visa min härlighet. 22 Av den minste blir det en skara på tusen, den ringaste blir till ett mäktigt folk. Jag, Herren, skall låta det ske snabbt, när tiden är inne.

     

    Vi har att göra med ett framåtskridande i dessa texter. Först konceptet om förtryck och användandet av tro för att vidare förtrycka och dörefter en vädjan till Herren i självrättfärdigande med användandet av fastan som vapen. Det oundvikliga resultatet i självrättfärdigande är förtryck och Herren behandlar detta i denna Skrift om fastande. Folkets förstörelse och Ankomsten och upprättelsen ses i de tre kapitel som nämnts ovan. Vi fastar för att återbörda oss själva till Gud och bringa systemet under Messias till oss fortare. Var noggranna och fasta i kärlek och i hopp.

     

     

  • 2010-6-4
  • Fr Rufus Pereira lär oss bön för inre helande och befrielse.

    Kant Kritik av rena förnuftet

    Denna inskränkning av människans kunskapsförmåga till det fenomenella, (tinget i sig kommer vi inte åt) innebär inte bara att den oberoende verkligheten är permanent dold för oss, utan också att de eviga frågorna om viljans frihet, själens odödlighet och Guds existens aldrig kan bli besvarade i vetenskaplig mening.

    Icke desto mindre måste vi tro på dessa ting, menar Kant, om vi ska kunna upprätthålla en moral. Att det i den fenomenella världen inte finns någon frihet, odödlighet eller Gud utesluter inte att det gör detta i den noumenala världen, hävdar Kant, vilket innebär att det noumenala inte bara blir det ovetbaras utan också trons och förhoppningarnas domän.
    (Stjärnhimlen ovan mig och morallagen inom mig.)

    Noumenal: In the philosophy of Kant, an object as it is in itself independent of the mind, as opposed to a phenomenon. Also called thing-in-itself.

    http://www.ewtn.com/library/papaldoc/p6devil.htm

    Fader Rufus Pereira: Ett ökande intresse för befrielsetjänsten

     

    1-5 september gästades Sverige av den katolske prästen Rufus Pereira från Bombay, Indien. På inbjudan av Katolsk Karismatisk förnyelse i Sverige och Stockholms katolska stift höll han två reträtter på stiftsgården Marielund för sammanlagt ett 40-tal personer, präster och lekmän.

    F Rufus kom i början på 1970-talet i kontakt med Karismatiska förnyelsen och höll därefter på biskoparnas uppdrag karismatiska reträtter för prästerna i Indiens alla stift. På så sätt kom han in i befrielsetjänsten. Han är numera en av Katolska kyrkans mest erfarna präster på detta område och anlitas av biskopar över hela världen och har rest i 80 länder.

     

    F Rufus ber även för hela länder, 2003 var han i Lettland, inbjuden av landets president sedan hon läst hans bok Jesus today. Han fick träffa presidenten och företrädare för regeringen samt kyrkoledare. Efter det aktuella Sverigebesöket fortsatte han till Lettland för ett andra besök där, han kommer att hålla reträtt för biskopar och präster.

     

    Befrielsetjänsten handlar inte främst om heroiska exorcismer av den typ som skildras i filmen Exorcisten, utan det är en tjänst som handlar om medlidande med dem som är ansatta och i nöd och ett komplement till bönen för inre helande. För de verkligt svåra fallen finns av biskopen auktoriserade exorcister i varje stift men bön om beskydd och befrielse från det onda ingår också i den kristna vardagen, t.ex. vid förnyandet av doplöftena, eller i bönen Fader vår, och däremellan finns olika tillstånd av anfäktelse av det onda som kan kräva att befrielsetjänsten utövas som en del av bönen för helande, vilket är vanligt inom den Karismatiska förnyelsen.

     

    F Rufus säger att man måste ha en balans i hur man ser på dessa frågor, å ena sidan inte överdriva och tro sig se demoniska krafter överallt, men å andra sidan vara medveten om att detta är något som det är viktigt att äga kunskap om och ta på allvar. Det moderna sättet att tolka bort satan, och mena att det som beskrivs som demoner i Bibeln endast är epilepsi och liknande sjukdomar är inte ett uttömmande svar. F Rufus har sett de mest häpnadsväckande och fruktansvärda situationer, och hyser numera inget tvivel om  nödvändigheten av befrielsetjänsten i kyrkan. Han är vice ordförande i IAE, en organisation av drygt 100-talet exorcister som vill främja ökad kunskap på detta område.

     

    Många har ställt sig tvivlande till detta, men idag ser vi ett ökande medvetande och intresse för dessa ting. En orsak till detta är den ökade förekomsten av satanism i Europa. Från att ha varit ganska ensam med sin kunskap ser sig f  Rufus nu anlitad av biskopar i hela värden som inbjuder honom att hålla 5 dagars träningsseminarier för deras präster. Han är beredd att komma tillbaka till de nordiska länderna och ge liknande seminarier här.

     

    .......................................................

    F Rufus Pereira kommer från Bombay, Indien och är känd och anlitad över hela världen som förebedjare och excorsist. Han tog 1995 initiativ till bildandet av IAD, International Association for Deliverance vars vice ordförande han numera är. IAD har kring 135 medlemmar.

    Sedan f Rufus i början av 1970-talet kommit i kontakt med Karismatiska förnyelsen bidrog han till att sprida förnyelsen i hela Indien, och på uppdrag av biskoparna åkte han runt och gav karismatiska reträtter för prästerna i Indiens alla stift. Det var på så sätt han kom i kontakt med befrielsetjänsten.

    1976 kom han i kontakt med en besatt kvinna i ett kloster som hade Kali-överstepräster bland sina förfäder. Efter att ha bett för henne blev hon fri. Sedan dess har han rest världen runt och förrättat åtskilliga exorcismer. Han har sett de mest häpnadsväckande och fruktansvärda situationer, och han hyser numera inget tvivel om djävules existens, och att det är nödvändigt att befrielsetjänsten finns att tillgå i kyrkan. Många har ställt sig tvivlande till detta, men idag ser vi ett ökande medvetande och intresse för dessa ting. En orsak till detta är den ökade förekomsten av satanism i Europa.

    Biskoparna i varje stift är skyldiga att hålla sig informerade om befrielsetjänsten och att tillhandahålla en officiell excorcist i varje stift. Från att ha varit ganska ensam med sin kunskap ser sig f Rufus Pereira nu anlitad av biskopar i hela värden som inbjuder honom att hålla 5 dagars träningsseminarier för deras präster. Han har varit i 80 olika länder, och nu för första gången i Sverige. Bland teologer som undervisar vid de teologiska seminarierna tycks dock motståndet mot denna typ av kunskap fortfarande vara stort.

    I ett stift i Afrika berättade en präst efter att f Rufus hade haft en föreläsning om befrielse att de alla, också biskopen, hade varit involverade i occulta ting, och att man anlitade häxdoktorer för sina svåraste fall. Nu anlitade man istället f Rufus som visade dem hur de skulle göra. På reträttens sista dag tog prästerna dit kring 30 fall av demoniskt anfäktande personer, och alla blev befriade med hjälp av de 120 närvarande prästerna inom en halv timme.

    F Rufus ber även för hela länder, och 1992 var han inbjuden av presidenten i Haiti där han i en samling med 60.000 personer bad om inre helande och befrielse för landet, folket och kyrkan. Haiti har varit föremål för stor fattigdom, våld och voodo. För 150 år sedan invigde landets ledare landet åt satan.

    2003 var f Rufus i Lettland, också inbjuden av landets president som läst hans bok Jesus today, och han fick träffa presidenten och företrädare för regeringen. Sedan var han, presidenten och kyrkoledarna förenade i bön för landet. Efter sverigebesöket fortsatte f Rufus direkt för ett andra besök i Lettland där han skall hålla en reträtt för biskopar och präster.

    Han anlände till Sverige 1 september från Finland där han också hållit reträtter. På Marielund höll han först en reträtt för stiftets präster på 3 dagar. 8 präster deltog, och ytterligare 2 präster var närvarande under viss del av reträtten. Därefter höll han en 3-dagarsreträtt för allmänheten med drygt 30 deltagare. Fler rymdes inte på Marielund eftersom svenska Baptistsamfundet hade konferens samtidigt.

    Reträtten innehöll både grundläggande undervisning om bön för inre helande och befrielse och praktiserande av förbön. Mässan firades dagligen, man hade sakramental tillbedjan och förbön för inre helande, befrielse och den Helige Andes utgjutande. Många vittnade om djupa erfarenheter av helande och beröring av den helige Ande.

    F Rufus menar att alla människor har behov av och borde unna sig att delta i en liknande reträtt. På reträtten fanns ett par riktigt svåra fall som sökt sig dit, men de flesta kom med sina vardagsproblem, men också bland dessa fanns många som upplevt mycket svåra trauman och behovet av förbön är stort.

    F Rufus påpelar att bön för inre helande och befrielse hänger ihop. Människor som inte är helade i sitt inre kan ha svårt att tillgodogöra sig befrielse, och omvänt, om man är anfäktade av det onda och inte befriade, så kan det vara svårt med det inre helandet. Befrielsetjänsten handlar inte främst om heroiska excorsismer av den typ som skildras i filmen Excorcisten, utan det är en tjänst som handlar om medlidande med dem som är ansatta och i nöd.

    För de verkligt svåra fallen finns av biskopen auktoriserade exorcister som har rätt att be enligt fastställda ritualer, i andra ändan av spektret finns de enkla exorcismer vi utövar t.ex. då vi förnyar doplöftena och svarar jakande på frågan att vi tar avstånd från satan, eller då vi i bönen Fader vår ber "fräls oss ifrån ondo", och däremellan finns olika tillstånd av anfäktelse av det onda som kan kräva att befrielsetjänsten utövas som en del av bönen för helande, vilket är vanligt inom den Karismatiska förnyelsen.

    F Rufus menar att man måste ha en viss balans i hur man ser på dessa frågor, å ena sidan skall man inte överdriva och tro sig se demoniska krafter i varenda sak som inträffar, men å andra sidan skall man vara medveten om att detta är något högst verkligt som det är viktigt att äga kunskap om och ta på allvar. Det moderna sättet att tolka bort satan, och mena att det som beskrivs som demoner i Bibeln endast är epilepsi och liknande sjukdomar som vi med dagens medicinska kunskap känner till är inte ett uttömmande svar.

    Framförallt är det viktigt att framhålla att Jesus Kristus har besegrat det onda, och när vi inneslutna i kyrkans gemenskap står med Honom så har vi inget att frukta och kan hjälpa människor till befrielse och läkedom. F Rufus är beredd att komma tillbaka till de nordiska länderna och ge seminarier för biskoparna och prästerna, kanske kunde det vara ett gemensamt nordiskt projekt att inbjuda honom.

     

    hanys kommentarer:

    Fr Rufus Pereira lär oss bön för inre helande och befrielse.

    F Rufus Pereira kommer från Bombay, Indien och är känd och anlitad över hela världen som förebedjare och excorsist. Han tog 1995 initiativ till bildandet av IAD, International Association for Deliverance vars vice ordförande han numera är. IAD har kring 135 medlemmar.
    Då f Rufus i början av 1970-talet kom i kontakt med Karismatiska förnyelsen bidrog han till att sprida förnyelsen i hela Indien, och på uppdrag av biskoparna åkte han runt och gav karismatiska reträtter för prästerna i Indiens alla stift. Det var på så sätt han kom i kontakt med befrielsetjänsten.


    Could be interesting that
    F.Rufus mentioned several times: "Make God's word my home", what he realized first in contact with charismatic renewal. He experienced more Holly Spirit work in him during two months than whole life before, when was counting just on own human spirit (making opereta activities, curch schools etc.) and without asking what God realy want from him.

    1976 kom han i kontakt med en besatt kvinna i ett kloster som hade Kali-överstepräster bland sina förfäder. Efter att ha bett för henne blev hon fri. Sedan dess har han rest världen runt och förrättat åtskilliga exorcismer. Han har sett de mest häpnadsväckande och fruktansvärda situationer, och han hyser numera inget tvivel om djävules existens, och att det är nödvändigt att befrielsetjänsten finns att tillgå i kyrkan. Många har ställt sig tvivlande till detta, men idag ser vi ett ökande medvetande och intresse för dessa ting. En orsak till detta är den ökade förekomsten av satanism i Europa.

    Satanism is mentioned as a sign. And also F Rufus said:
    "Developed countries more believe to Satan than Jesus. People go to Satan as the church don't give answers for key issues."
    This type of F.Rufus expressions might point out brother phenomena than particularly open Satanism as ocult practice in some groups. Could be related also with quite "ordinary" things
    what we used to call "Vardagsproblem".


    "Devil exist. He is not everywhere, but don't make him the best friend."  F.Rufus mentioned devil visability through more ordinary looking things. 
    E.g angry emotions, mistrust, jelousy, etc...even some directions in rock music was mentioned, in other words things that start to be "normal", "everyday" and socialy "approved".

    Biskoparna i varje stift är skyldiga att hålla sig informerade om befrielsetjänsten och att tillhandahålla en officiell excorcist i varje stift. Från att ha varit ganska ensam med sin kunskap ser sig f Rufus Pereira nu anlitad av biskopar i hela värden som inbjuder honom att hålla 5 dagars träningsseminarier för deras präster. Han har varit i 80 olika länder, och nu för första gången i Sverige. Bland teologer som undervisar vid de teologiska seminarierna tycks dock motståndet mot denna typ av kunskap fortfarande vara stort.

    I didn't noticed this, interesting to note.



    I ett stift i Afrika berättade en präst efter att f Rufus hade haft en föreläsning om befrielse att de alla, också biskopen, hade varit involverade i occulta ting, och att man anlitade häxdoktorer för sina svåraste fall. Nu anlitade man istället f Rufus som visade dem hur de skulle göra. På reträttens sista dag tog prästerna dit kring 30 fall av demoniskt anfäktande personer, och alla blev befriade med hjälp av de 120 närvarande prästerna inom en halv timme.


    F Rufus ber även för hela länder, och 1992 var han inbjuden av presidenten i Haiti där han i en samling med 60.000 personer bad om inre helande och befrielse för landet, folket och kyrkan. Haiti har varit föremål för stor fattigdom, våld och voodo. För 150 år sedan invigde landets ledare landet åt satan.

    Maybe would be interesting for readers some reference to some of F.Rufus stories e.g:

    - baby who 4 months didn't sleep and nobody could help, and when F.Rufus prayed for mother (not baby), baby's problem was solved immediately
    - the son who was always crying and when F.Rufus prayed for mother (not son) the son's problem desapear.
    - story with milk on wedding
     
    It is about ordinary problems and small details (P.Rufus often mention this small details) making problems. E.g Mother, when young was alone waiting for husband to see him once a
      week and was allways alone and cry in the evenings. Son experienced afterwords great problems.



    2003 var f Rufus i Lettland, också inbjuden av landets president som läst hans bok Jesus today, och han fick träffa presidenten och företrädare för regeringen. Sedan var han, presidenten och kyrkoledarna förenade i bön för landet. Efter sverigebesöket fortsatte f Rufus direkt för ett andra besök i Lettland där han skall hålla en reträtt för biskopar och präster.
    Han anlände till Sverige 1 september från Finland där han också hållit reträtter. På Marielund höll han först en reträtt för stiftets präster på 3 dagar. 8 präster deltog, och ytterligare 2 präster var närvarande under viss del av reträtten. Därefter höll han en 3-dagarsreträtt för allmänheten med drygt 30 deltagare. Fler rymdes inte på Marielund eftersom svenska Baptistsamfundet hade konferens samtidigt.
    Reträtten innehöll både grundläggande undervisning om bön för inre helande och befrielse och praktiserande av förbön. Mässan firades dagligen, man hade sakramental tillbedjan och förbön för inre helande, befrielse och den Helige Andes utgjutande. Många vittnade om djupa erfarenheter av helande och beröring av den helige Ande.


    F Rufus menar att alla människor har behov av och borde unna sig att delta i en liknande reträtt. På reträtten fanns ett par riktigt svåra fall som sökt sig dit, men de flesta kom med sina vardagsproblem, men också bland dessa fanns många som upplevt mycket svåra trauman och behovet av förbön är stort.


    Yes, this is important and maybe some improvement of text could be done. Namely beside the people with oculta problem or with extremely difficult trauma there is
    "Vardagsproblem" can be "riktigt svåra" too, when people are led and believe only in "world" spirit, what is visable in many aspects today.
    There are many people affected with serious problems in developed countries, that we might call  "Vardagsproblem", but in essence are much deeper.
     


    F Rufus mentioned this comparison to Africa. He might thought broader than satanism as organized groups.
    Deveoped world might be also going through a trauma and searching again the way back to our Lord. One my friend used to say that Africans and
    Indians will come to evangelize us again. And some of p.Rufus expressions comparing Europe and Africa indicate that developed world have serious problems we are not generally
    enough aware of.


    Important here is F Rufus reference to Paul VI, 15 Nov. 1972 saying:  The outmost needed church task is - "Defend people against devil" 

    Again might be much broader than satanism as particular activity and phenomena. E.g One of the most normal things today is that people don't believe to Jesus, don't take His word seriously (also among chiristians, chatolics etc..), and from there to open the door for Evil spirits in different forms might be not big step. I think here comes what P.Rufus said about
    Europe people believe more to Satan than Jesus. It might sound to hard to say so, but might be hitting the issue. Even we should not see and describe that devil is everywhere,
    as p.Rufus said, it would be easy if devil should be just entered official satanic groups.


    This also indicate and relate to what P.Rufus mentioned, that there is a place for all people on this kind of reträtts.



    F Rufus påpelar att bön för inre helande och befrielse hänger ihop. Människor som inte är helade i sitt inre kan ha svårt att tillgodogöra sig befrielse, och omvänt, om man är anfäktade av det onda och inte befriade, så kan det vara svårt med det inre helandet. Befrielsetjänsten handlar inte främst om heroiska excorsismer av den typ som skildras i filmen Excorcisten, utan det är en tjänst som handlar om medlidande med dem som är ansatta och i nöd.
    För de verkligt svåra fallen finns av biskopen auktoriserade exorcister som har rätt att be enligt fastställda ritualer, i andra ändan av spektret finns de enkla exorcismer vi utövar t.ex. då vi förnyar doplöftena och svarar jakande på frågan att vi tar avstånd från satan, eller då vi i bönen Fader vår ber "fräls oss ifrån ondo", och däremellan finns olika tillstånd av anfäktelse av det onda som kan kräva att befrielsetjänsten utövas som en del av bönen för helande, vilket är vanligt inom den Karismatiska förnyelsen.

    And maybe some key things F.Rufus repeated, could be set in context e.g.:

    "Make God's word my home"

    and

    "Not to forgive is the best port for devil to enter and occupy the spirit and make it un-clean."
    P.Rufus mention this several times and even on last gathering in the church when he on this more difficult case example show what can happen if we don't forgive...
    what come bit as surpise as the couse of that example issue was different. But F.Rufus again come to "forgiveness" what menas that relation of "forgiveness" and the devil
    is much closer than we might believe.


    We used theoretically and rationally to forgive, even to pray for such persons and whish them good, but do we really forgive as Jesus forgive us in confession..
    (in "our Father" we pray this) , what means with Holly Spirit work in us, so fully that we even don't remeber what happened and give all this person completely new chance as nothing happen.
    p. Rufus pointing here about the places where we do not forgive completely as the "devil ports", can be interesting point of the christian spiritual life, once devil existance is taken
    more seriously..






    F Rufus menar att man måste ha en viss balans i hur man ser på dessa frågor, å ena sidan skall man inte överdriva och tro sig se demoniska krafter i varenda sak som inträffar, men å andra sidan skall man vara medveten om att detta är något högst verkligt som det är viktigt att äga kunskap om och ta på allvar. Det moderna sättet att tolka bort satan, och mena att det som beskrivs som demoner i Bibeln endast är epilepsi och liknande sjukdomar som vi med dagens medicinska kunskap känner till är inte ett uttömmande svar.


    F Rufus also mentioned strong wording here:
    Interpretation of devil as something what we diagnose today as Epilepsi, Schizofrenia, is wrong and not honest interpretation.



    Framförallt är det viktigt att framhålla att Jesus Kristus har besegrat det onda, och när vi inneslutna i kyrkans gemenskap står med Honom så har vi inget att frukta och kan hjälpa människor till befrielse och läkedom. F Rufus är beredd att komma tillbaka till de nordiska länderna och ge seminarier för biskoparna och prästerna, kanske kunde det vara ett gemensamt nordiskt projekt att inbjuda honom.


    Maybe for readers could be interesting few words about F.Rufus personality:

    P.Rufus expressed he didn't fit charismatic perception: He was not very social, emotional, but more structured and rational etc..

    and he behave pretty "non charismatic" even today, as sometimes word charismatic is perceived:
    - he don't have any visions, special dreams, revelations, he extremely simple and ordinary etc.. but he said he is praying very good (and sleeping as well)

    P. Rufus simplicity and naturality as a person is interesting related to general perception of charismatic persons as something special, strange, emotional,
    expresive with big influance on the people as pop art stars etc. what usually among "ordinary" christians set a stample as charismatics are strange and special dreamers,
    while in reality real charismatics (what also can be said for saints) are the most ordinary people we can imagine. I met p.Tardiff in Ljubljana long ago and same is valid.
    He have been behaving and speaking as any older person in our neighborhood, even through him God was acting as through apostols 2000 years ago. I always found
    this simplicity very interesting point.


     

     

  • 2010-5-12
  • RFSU

    http://www.rfsu.se/sv/Om-RFSU/Press/Pressmeddelanden/2010/Kadiskollen-2010/

    I åldersgruppen 21-35 år har 67 procent haft oskyddat sex några eller många gånger. Samtidigt säger 32 procent av dessa att de aldrig, eller högst en enda gång, själva föreslagit kondom när de haft samlag. Åldersgruppen är också den som i högst grad smittas av till exempel klamydia och blir oönskat gravida.


    Var fjärde person i undersökningen är singel och majoriteten har haft 1-3 sexpartners de senaste tolv månaderna. 15 procent svarar att de har haft mellan 4-20 sexpartners under det senaste året. 29 procent av singlarna uppger att de inte använder något skydd alls och 40 procent att de använder kondom (15 % p-piller eller mini-piller).

     

     


    http://www.dn.se/nyheter/sverige/svenskar-nast-bast-pa-att-anvanda-kondom-1.1091812

  • 2010-5-11
  • Nordisk karismatisk konferens

    Culture of Pentecost

    Nordisk katolsk karismatisk konferens, Stockholm 28-31 oktober 2010

    S:ta Eugenia kyrka Kungsträdgårdsgatan 12

    - De båda sista påvarna har talat om nödvändigheten att främja en "Pingstens kultur" i hela

    Kyrkan:

    “…Thanks to the Charismatic Movement, a multitude of Christians, men and women, young people

    and adults have rediscovered Pentecost as a living reality in their daily lives. I hope that

    the spirituality of Pentecost will spread in the Church as a renewed incentive to prayer,

    holiness, communion and proclamation…”  (Johannes Paulus II vid pingstaftonens vesper,

    Petersplatsen 29 maj 2004)
    "I hope the Holy Spirit will meet with an ever more fruitful reception in the hearts of

    believers and that the 'culture of Pentecost' will spread, so necessary in our time" 

    (Benedikt XVI till karismatisk konferens i Italien 29 sept 2005) 
     Medverkande:

     Christof Hemberger (Tyskland), medlem i ICCRS subkommitté för Europa med särskilt ansvar för

    norra Europa, Charles och Sue Whitehead, Fr Wilfried Brieven från Belgien, tidigare

    sekreterare till kardinal Suenens m.fl.


    PROGRAM (preliminärt)

    Torsdag 28 okt

    Registrering från 16.00
    18.00 Mässa
    19.00 Välkommen, lovsång
    Fika
    Fredag 29 okt

     9.30 morgonbön
    10.00-12.00 F Brieven, Christof Hemberger
    Lunch 12-14
    14.00 - 16.00 seminarier
    17.00 Tillbedjan
    18.00 Mässa
    19.15 Kvällsmöte med Charles och Sue Whitehead
    Lördag 30 okt

    9.30 morgonbön
    10.00-12.00 Brieven, Christof Hemberger
    Lunch 12-14
    14.00 - 16.00 seminarier
     16.15 Mässa (Biskop Anders + Nuntie?  Predikan f Brieven)
    18.30 Kvällsmöte Charles o Sue Whitehead
    Söndag 31 okt

    9.00 morgonbön
    9.30 - 10.30 Charles o Sue Whitehead, Ulf Ekman m.fl
    11.00 mässa
    14.00 - 15.00 Celebration

  • 2010-4-27
  • 22 maj mynttorget

      3 året i rad
    Inleds med torgmöten på olika platser i stockholm, och sedan tågar alla till den gemensamma samlingen i Kungsträdgården kl 15.00.
    Tanken är att alla kristna från samfund kommer samman för att manifestera vår gemensamma tro på Jesus Kristus. Vi från Katolska kyrkan är glada att få svara för programmet här på Mynttorget.

    Dagen är inte tänkt som en demonstration mot någonting, utan just som en manifestation av det vi funnit och som tror på: Jesus Kristus, världens ljus och vårt livs hopp, och vi vill vill säga till alla stockholmare och besökare i staden: Kom med och se. Upptäck också du vem Jesus är, bjud in honom i ditt liv.

    Ursprungligen var planeringen att manifestationen skulle hållas i början av maj, liksom tidigare år, men genom omständigheterna gick det inte att få tillstånd att vara i Kungsträdgården då, därför fick som av en händelse årets manifestation förläggas till pingstaftonen. Vi tror inte detta är en slump, utan det ligger en djup mening i detta.

    Pingsten är den Helige Andes högtid, och vi kristna tror inte enbart på en ideologi eller aktivism, utan att Gud faktiskt griper in i våra liv på ett sätt som syns och gör skillnad. Precis som Jesu lärjungar den första pingsten fick ta emot Andens gåva, så är det meningen att varje kristen genom en personlig pingst får ta emot den helige Ande på ett överflödande sätt i sitt liv.

    Att den Helige Ande manifesterade sig på olika sätt var vanligt och självklart under de första kristna århundradena med olika gåvor och tjänster, och en iver att vittna om evangeliet som gjorde att det spred sig från den lilla kretsen i Jerusalem till hela Medelhavsregionen och sedan till jordens yttersta gräns.

    Den tredje öppenheten är för Guds övernatiurliga kraft. Tron är inte enbart ideologi eller aktivism, utan Andens övernaturliga flöde med under och tecken idag och Andens gåvor i funktion.

    Det fjärde är enhet. Guds ord säger att vi är ett folk, ett tempel, en kropp, en familj, ett vinträd, ett rike, en Guds stad. Vår grundläggande enhet är itne bara potentiell, utan måste också bli reell, tydlig och konkret. Enade kan vi stå emot mörkrets makter, söndrade faller vi, blir fragmenterade och till sist odugliga i den andliga kamp som ligger framför oss.

    När Anden blev utgjuten över lärjungarna som tillsammans med Maria höll ut i bön i övre salen blev kyrkans fulla verklighet tydlig. Människor av alla språk och raser binds ihop av Anden. Tron, hoppet och kärleken binder ihop oss genom Anden. Det är inte längre att dyrka Blut und Boden som gäller utan att få "tillbe Fadern i ande och sanning". Joh 4:23. Gud vill vara en inre verklighet och drivkraft inom oss genom Anden, som förenar oss till ett i Kristus. Allt har vi fått, men vi måste ändå längta efter att mer och mer få mer av allt och förvandlas mer av allt...

    Anden förnyar ständigt jorden anlete, om vi har tron ögon att se med. Anden gör vårt stenhjärta till ett hjärta av kött och blod. Anden binder oss allt fastare till Sonen och Sonen hjälper oss att "nalkas Fadern i en enda Ande." (Ef 2:18). Samtidigt slungas vi av anden ut i världen för att tända en eld (Luk 12:49), som aldrig får slockna. I andens ljus ser vi inte längre varandra som konkurrenter och konsumenter utan som bröder och systrar. Du och vi har blivit viktigare  än jag. Gemenskapens väl och ve tar överhanden över jagets behov. Samtidigt finner jag vad som är min äkta och sanna identitet: min Kristuslikhet min Kristusgemenskap. Det är kristus som lever i mig. (Gal 2:20)

     

    -----

     

    The Church "is a place of hope because in her the Lord continues to give Himself to us in the grace of the sacraments," the Pope wrote.

    In his message to the German Church the Pope compared the sex-abuse scandal to the weeds that choke the wheat in the Gospel parable. "Weeds exist also in the bosom of the Church and among those whom the Lord has called to His special service," the Pope said. "But the light of God has not gone out, the good wheat has not been choked by the weeds of evil."

    ---------

  • 2010-4-13
  • det som sägs om k

    jag tycker du blandar ihop äpplen och päron. Det du föreslår ligger i teologiskkt olika härader.

    1) Det obligatoriska celibatet för prästerna är en kyrkolagsfråga och helt oproblematisk att upphäva. Har egentligen inget med teologin att göra.

    4) Förbudet mot preventivmedel är§ helt ologiskt eftersom s.k. naturlig familjeplanering accepteras, och antingen vi nyttjar almanackan eller gummi så är vårt av Gud givna förnuft grunden. Och vilkeen principiellt kan det inte vara någon skillnad.

    2) Präst- och biskopsämbetet är de springande punkten. Är det en verklig kristusrerpresentation med förankring i den fysiska verkligheten eller är det något symboliskt, utan förankring, Jag kan inte se annat än att tanken på att lösgöra representationen från det kroppslga är att släppa in gnosticismen och dess kroppsförkt bakvägen. Och denna fråga kan inte avgöras utan ett 8:e ekumeniskt koncilium där både
    RKK och OK deltar.

    3) Snen på sexualiteten tillhör skapelseteologin och den avgörande frågan blir om den ingår i en naturlig variation eller om det är en psykopatologi. Ärftlig är den av förklarliga skäl i vart fall inte. Och jag kan inte se några evolutionära fördelar.

  • 2010-4-12
  • Påven och barnövergreppen

    Sexuella övergrepp på minderåriga är ett av samhällets stora gissel. Det innebär en fruktansvärd kränkning som ofta ger sår som sitter i hela livet. Varje år polisanmäls drygt 3000 fall bara i Sverige, och man räknar med att det finns ett stort mörkertal. Trafficking, mänsklig slavhandel drabbar kvinnor och barn från framförallt fattiga miljöer. Människor förs bort med tvång och säljs för sexuella ändamål. Man räknar med att 400-600 kvinnor kommer till Sverige på detta sätt varje år, utöver ett okänt antal barn. Den verklighet som beskrevs i Filmen Lilja forever är en bister verklighet för många.

    Ingen kan i dessa dagar ha undgått att märka att även präster i Katolska kyrkan är involverad i denna typ av brottslighet. Många katoliker rasar, det är ju våra egna barn som drabbas. Särskilt allvarligt är det eftersom vi alla förväntar oss att Kyrkan skall vara en miljö där människovärdet verkligen respekteras och dit också sårade människor söker sig för att få stöd och hjälp. När då de som man trodde man kunde lita på och känna sig trygg hos själva visar sig vara förövare blir skadan dubbel. Alla vi vanliga katoliker, den stora majoriteten av vanligt folk tillsammans med präster och biskopar som inte tillhör förövarnas skara är med rätta arga och upprörda, vi förstår också upprördheten från alla utanför Katolska kyrkan som tagit del av vad som hänt, t.ex. genom John Jay-rapporten från USA 2004 eller de två rapporterna från Irland som kom förra året. Det är en berättigad upprördhet som visar på att man förväntar sig att det skall finnas en hög moral inom en kyrka.

    Men när man tar del av mediakritiken kan man ibland inte undgå att undra vad upprördheten handlar om. Är det en genuin upprördhet över att minderåriga barn kränks, eller är det Katolska kyrkan och specifikt påven som sådan man är ute efter?

    Att fruktansvärda saker har hänt, särskilt under senare delen av 1900-talet, därom är vi alla överens, men fokus i nyhetsrapporteringen har inte så mycket varit de enskilda fallen som i vad mån Vatikanen, Tronkongregationen och dess dåvarande chef Joseph Ratzinger (nu påve Benedikt XVI) och enskilda biskopar bidragit till att dölja problematiken istället för att göra något åt den. Utifrån lösa anklagelser och nyhetsbyråtelegram som ofta visat sig vara helt ovederhäftiga i sina slutsatser har t.ex. den välkände religionskritikern Christopher Hitchens antytt att påven borde ställas inför rätta. Exempel på felaktiga slutsatser i nyhetsrapporteringen är fallet Murphy, prästen från Wisconsin som begått fruktansvärda övergrepp på en dövskola som New York Times rapporterade om där Joseph Ratzinger på felaktiga grunder anklagades. New York Times fick själv senare korrigera sin berättelse. Och så har det varit i fall på fall. Det sistnämnda är ....


    Om man vill ta fram syndabockar, så menar jag att Joseph Ratzinger/påve Benedikt XVI inte är den man skall skjuta in sig på. Tvärtom är han en av de personer inom kyrkan som verkligen förstått problematikens allvar och nu gör allt han kan för att komma till rätta med detta inom Katolska kyrkan.

  • 2010-3-5
  • Artikel i SvD 5 mars

    I livshotande situationer brukar de flesta människor be till Gud eller hoppas på hjälp ”från ovan”.  De som gör så behöver inte ens vara religiösa i någon traditionell mening . Snarare är det en spontan existentiell åtgärd utan någon föregående reflektion. 

    forskare frågat en stor mängd krisdrabbade personer om religionen har hjälpt dem att hantera sina kriser. Svaren visar att de flesta av de tillfrågade hade fått hjälp av religionen. Av tillfrågade patienter inför en hjärtoperation svarade 73 procent att de bad inför sin operation och fick stöd av det.  Av äldre kvinnor (65+) upplevde ca 90 procent att de fick hjälp av religionen vid olika medicinska åkommor. Liknande resultat erhöll man från patienter med cancer och andra kroniska sjukdomar. Professor Kenneth I. Pargament har sammanfattat en stor mängd sådana forskningsresultat i sin bok ”The Psychology of Religion and Coping” (1997).

     
    Rent historiskt har det varit en skiljelinje mellan medicin och religion, och mellan psykologi och religion. Inom medicinen har man sedan länge använt sig av ett naturvetenskapligt paradigm där vetenskapliga fakta är av central betydelse. Inom ett sådant paradigm finns inte plats för religionen.

    Inom psykologi kan man se en liknande trend. Redan i början av förra seklet avfärdade Freud religionen. Han såg den endast som en krycka för den svaga människan.  Som en konsekvens av det har psykologi och religion sedan dess gått skilda vägar. 

    Coping (krishantering) har blivit ett begrepp som har utvecklats inom den psykodynamiska skolbildningen, alltså skild från religionen.  En annan faktor som har reducerat religionens roll i krishanteringen är sekulariseringen av samhället. Den har säkerligen bidragit till att många människor har fjärmat sig från religionen.

    Men tiderna har förändrats. Under de senaste decennierna har forskare världen över börjat bygga broar mellan de olika disciplinerna – medicin och religion, psykologi och religion. Ett sådant brobygge gagnar alla tre discipliner, och gagnar säkerligen också den krisdrabbade människan. Med tanke på det vore det på tiden att även Sverige ansluter sig till ett sådant brobygge.


    Den utbredda och kostsamma sjukligheten i arbetslivet har fäst uppmärksamheten vid begreppet stress. Detta begrepp innebär en anspänning. Vi sätts under press. Under korta perioder är stress nyttigt. Vi spänner våra krafter, vi utvecklar vår potential. Därmed blir vi själva starkare. Vi upptäcker att vi klarar mer än vi trodde. Efter stressen kan vi sedan gå ner i ett lugnare tempo.
    Det är när stressen blir kronisk, som den skapar problem i den mänskliga organismen. Utbrändhetens symptom är välbekanta: nedstämdhet, sömnsvårigheter, balansrubbningar, aptitförlust. Det är kroppens sätt att signalera att det finns allvarliga problem. Det finns liknande mentala signaler: depression, gråtmildhet, förlust av kreativitet.


    När man i samhället försökt bearbeta orsakerna till kronisk stress och dess följder, har man koncentrerat sig på arbetslivet, närmare bestämt på arbetsprocesserna. En hög takt kan vara en negativ faktor. En annan är överambition. Man tror att man kan allt och klarar allt. Det finns emellertid också andra faktorer. Konflikter tar t.ex. mycket mer energi än arbete. En mediamiljö, där konflikterna är dominerande, blir i längden hälsovådlig. Vi har då att göra med social stress. 

    Man skulle också kunna tala om mediastress – alltför mycket och alltför konfliktpräglad information. Samma förhållande gäller i politiken.

    Politiker, som ständigt fokuserar på sina konflikter med andra politiker, är en folkhälsofara.  Det kan också sägas om de olika lobbygrupper, som kräver utrymme för sina särintressen och ofta bidrar till konflikter på arbetsplatserna. Den allmänna konfliktnivån är sannolikt betydligt högre idag än på 1950-talet.

    En ytterligare faktor, som kunde uppmärksammas, är den moraliska stressen. Denna uppstår, när en person tvingas ta ställning i frågor, som berör medvetandet om rätt och fel.

    Kravet på lojalitet skapar här en mental stress med oundvikliga, negativa följder för hälsan hos en stor grupp. Liknande exempel kan ges från skolans och vårdens områden.

    Drabbas alla av negativa följder under mental stress? Det finns här två handlingsmönster. Det ena innebär att man säger sig att en människa måste följa sitt samvete. Man måste göra det som är rätt, oavsett vad det kostar. Det andra handlingsmönstret innebär att man inte längre tar ansvar för verksamheten. Har de ledande sagt att det är så, då får det vara så, även om jag vet att det inte är så.  Priset för den enskilde är förlorad självaktning.

    För samhället är priset släckta eldsjälar. Och utan eldsjälar går allt mycket sakta. I båda fallen är den moraliska stressen oundviklig.   Det har sitt värde, att arbetslivsstress, social stress och mediastress motverkas. Verkligt effektiva blir åtgärderna först, när man fokuserar på den moraliska stressen.

1 2 Next > | RSS
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren