Islam

Som vanligt tycks det vara ekonomi eller politik som ligger bakom reaktionerna från den muslimska världen. Detta gömmer man sedan bakom ett sken av religiös konflikt. Detta är också ganska vanligt i västvärlden även om man sällan går så långt som till förstörelse.

Jag själv har träffat många toleranta muslimer. Vi delar naturligtvis inte samma tro och syn på Gud men ibland upplever jag att jag i några avseenden har mer gemensamt med dessa än sekulariserade svenskar som förnekar Guds existens och relativiserat bort det goda och rätta.

Magnus

Påven har ju bett om ursäkt, visserligen via ombud och knappast som ett avståndstagande - med önskan att de ska förstå "den riktiga betydelsen i hans ord". Jag håller med dig Anders om att han egentligen inte har något att be om ursäkt för, men när islamister bränner kyrkor i Palestina och Irak p.g.a. vad de tror att han sa, finns det anledning att vara lite diplomatisk.

Det problematiska förhållandet mellan politik och religion, som Outsider har berört, är viktigt att ha i åtanke. Jan Hjärpe, islamolog i Lund som har analyserat striden kring Muhammedkarikatyrerna, påpekar att de "hårdaste protesterna kom då inte från islamistiska partier som Hamas och Jamaat-i Islami - utan de auktoritära regimerna som ville använda affären för att framstå som islams försvarare och därmed ta initiativet från islamisterna." (http://dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=120155)

Vi måste absolut stödja påven. Det är ytterst tragiskt när inte ens en svensk religionsprofessor anstränger sig för att förmedla en riktig bild av vad han sade. Vi ska inte heller vara rädda för att diskutera huruvida islam är en våldets religion eller ej, men inte hetsa mot den.

En grekisk-ortodox ärkebiskop talar här (dagarna efter påvens tal i Tyskland) om hur fanatiska muslimer i Afrika gör livet svårt för kristna på den kontinenten. Samtidigt ser man ett stort hat från muslimer över hela världen som protesterar mot påvens tal. Vissa predikar våld som hämnd. Vad var det påven sade? Det kan aldrig vara Guds mening att bruka våld mot sin nästa för att uppnå religiösa syften?

Det är dags för alla katoliker (och alla kristna) att stödja vår käre påve Benedictus XVI i detta. Han har ingen anldning att be om ursäkt. Det är muslimerna som reagerar med hat som borde reflektera över sin syn på Allah. Kan det vara rätt att hata någon för ett tal där han citerar en kejsare från 1300-talet? Svaret måste vara nej, och ingenting där emellan.

Det är dags att sluta krypa för islamister. Vad gjorde/gör talibanerna i Afghanistan? Vad gör de islamistiska terroristerna när dom spränger oskyldiga i luften? Om detta kan vi inte tiga. Man försöker vända sitt hat mot påven och de kristna, när man istället borde reflektera över islams roll för terrorismen.

http://www.andnetwork.com/index?service=direct/0/Home/story&sp=l51985

Allt vad prof. Gardell säger via TT/SvD är fel!

1. Ratzinger kommer ur Opus Dei???
Snarare ur den betydligt djärvt moderna (sic) Rahnerskolan som han sedan bröt med till fördel för Urs v Balthasar. Jag tror inte Ratzinger hade så mycket till övers för Opus Deis försiktigt auktoritetstrogna hållning!
2. Islam inte förbundet med svärd?
Man kan utan vidare ta fram ett 30-tal citat från Koranen, som rekommenderar våld. Här ett:

Fighting in it is a heinous thing, but to bar from God's way, and disbelief in Him, and the Holy Mosque, and to expel its people from it--that is more heinous in God's sight; and persecution is more heinous than slaying. They will not cease to fight with you..." (Sura 2:212).

 Alltså: slakta är OK, så länge man gör det med motståndare till tron. Att förfölja muslimer är värre än att slakta icke-muslimer. Man kan inte bortse från att profeten Mohammed var  - om man nu får tro de egna högt rankade källorna - härförare och militärstrateg och såg krig, överfall, bakhåll, plundring, tvångsrekrytering, stympning och avrättning...som ett medel att utbreda den sanna religionen. Han deltog ju själv i fem blodiga härtåg. Precis som många av våra kristna härförare. Skillnaden är dock att Mohammed är religionsgrundare. Jag skulle därför lite provokativt vilja vända på hela resonemanget: Det är inte muslimerna det är fel på; det är Islam och dess ödesdigra blandning av fromhet och grymhet.

3. Inga historiska bevis på islams våldsamma utbredning? Men det var ju så hela Nordafrika och Spanien avkristnades! Genom territoriella krig och våld!


4. Kristna gör samma sak?

När det gäller frågan hur man skall göra med "kättare", dvs troende som avfallit från tron och sedan vill ta med sig flera i fallet så att säga, så har meningarna gått isär. Tertullianus och Cyprianus förordade båda den fria viljan och motsatte sig tvångsmedel. Divine Institutes från 308 proklamerar den fria viljan; man kan dö för tron, men inte döda för den.  Augustinus och Johannes Chrystomos är båda emot dödsstraffet. Ambrosius betraktar dödsstraffet som ett brott. Med katarernas stora inflytande från 1000-talet och framåt uppstod stora oroligheter och statsmakten . Det som senare har betraktats som inkvisition var istället ofta lynchningar av massan. Inkvisitionen inrättades i början av 1200-talet som en domstol för att utreda påstådda kätterier och om möjligt få den anklagade att ändra sig. Tortyr användes för att få fram sanningen (ej straff). Straffet bestod i fängelse eller döden. Det var en stundtals ganska märklig arbetsfördelning mellan stat och kyrka och även om hoten mot kyrkan var stora så var metoden högst tveksam och omdiskuterad. Men många blev också räddade undan lynchning och falsk angivelse genom inkvisitionen.

Man måste beakta att heresi under denna tid var jämställt med högförräderi - man skulle kunna säga att heretikerna var den tidens farligaste terrorister i makthavarnas ögon. Tron betraktades så central för samhällsordningen att undergrävande av den var detsamma som anarki.

Inkvisitionsmetoden togs sedan över av de reformatoriska kyrkorna - inte minst i vårt eget land, där den fortsatte in på 1800-talet i form av kyrkotukt. Här var det alltså kyrkan som utelade straffet, inte staten.

Det är sant att Thomas av Aquino i Contra Gentiles förespråkar dödsstraff för heretiker om de inte vill ändra sig. Men det är snarare ett sätt för honom att understryka det större samvetsbrottet att överge den heliga tron gentemot att aldrig ha fått den. Thomas var mycket tolerant mot judar och muslimer, han kände väl dessa religioner. Man får väl också ta i beaktande lydnaden gentemot hans orden, som hade central funktion i Inkvisitionen. Bernhard av Clairvaux skriver: Fides suadenda, non imponenda ; Med övertalning - inte våld, skall tron spridas.

Samhälleliga straffmetoder handlar om disciplinära frågor utanför trons direkta sfär och vår tro proklamerar heller inga heliga krig, även om vapenmakt ibland kan vara nödvändigt som medel. Naturrättsligt har en nation naturligtvis rätt att försvara sig - en soldat som dödar i krig begår inte en dödssynd t.ex. Kristna härtåg, korstågen t.ex., har alla varit försvarskrig för att återta kristna områden och heliga platser, aldrig för att vinna nya mark och nya kristna.

Det finns således ingentingm explicit eller implicit, i Kristi exempel eller katolsk lära och tradition som förespråkar fysiskt våld.

Påvens tal på svenska

Påven Benedikt XVI har hållit en akademisk föreläsning i Regensburg om förhållandet mellan tro och förnuft. Han förmedlade då en 700 år gammal kritik mot islam, nämligen att tron inte kan spridas med svärd. Detta väckte upprörda känslor hos många muslimer som vi hört i nyhetsrapporteringen.

Det var inte påvens avsikt att granska jihad, och absolut inte att förolämpa troende muslimer. Udden i talet var minst lika mycket riktat till väst: I västvärlden dominerar åsikten att bara positivistiskt förnuft och positivistisk filosofi är universella, sade Benedikt XVI. Men världens djupt religiösa kulturer ser denna uteslutning av det gudomliga från det universella förnuftet som ett angrepp mot deras djupaste övertygelser.

Om man nu skall se de våldsamma protesterna från muslimskt håll som ett uttryck för äkta muslimsk tro, så bekräftar det ju att Islam är en våldets religion. Muslimer som menar att Islam är en fredlig religion å andra sidan träffas inte av kritiken, utan kan bejaka påvens tankar att människor inte skall omvändas med svärd och ta avstånd från det religiöst motiverade våldet inom islam, precis som påven i sin föreläsning tog avstånd från allt sådant våld i kristendomens namn.

Påvens tal på engelska här

Anders Jonsson:

Min kyrkoherde, pater Damian, har sagt att om det var möjligt för muslimska nigerianer ( i Nigeria...Damians hemland) att bli kristna, så skulle väldigt många bli det. men, man vågar inte, då det medför repressalier. Är detta acceptabelt?

Hörde ett föredrag av ett par protestantiska missionärer som hade arbetat bland muslimer i Västasien. De sa samma sak som fader Damian, med den skillnaden att det (åtminstone då) faktiskt var möjligt i det området att övergå till kristendomen utan att utsättas för alltför svåra repressalier. Eftersom folket inte förstod arabiska och följaktligen inte kunde läsa koranen, var de tämligen okunniga i sin egen religion. När de så fick möjlighet att studera koranen och Bibeln parallellt tyckte de flesta spontant att kristendomen stämde bättre med deras egna värderingar!

De flesta av oss har nog varit alltför välvilliga och naiva när det gäller islam. Har vi inte gått på det ateistiska snacket och försöker tillämpa något slags neutral betraktelse av kristendom och islam? Har vi inte gått på den västerländska självspäkningen och ser kristna som förövare och muslimer som offer?

Vi hör nu vissa muslimer hetsa till heligt krig mot judar och kristna, och vi hör andra muslimer säga att islam är freden själv. Vi hör somliga kristna säga att islam är en krigisk religion och vi hör andra kristna säga att det är en feltolkning av koranen.

Men vilken kompetens har vi kristna att avgöra vilka muslimer som läser koranen rätt? Värjer vi oss inte själva mot att s k bibelvetare, som saknar förankring i den kristna tron, talar om för oss hur Bibeln ska läsas? Och kan man verkligen jämställa religionerna, eller tror vi inte på kristendomens exklusiva sanningsanspråk?

Muslimerna själva tror säkert att koranen är uppenbarad av Gud, men är den verkligen det? Naturligtvis finns det, liksom det finns en kristen tradition (ffa förvaltad av Katolska kyrkans läroämbete), en muslimsk tradition som har överförts från imam till imam.

Precis som statsmakten i de kristna länderna (t o m i det katolska Sydeuropa) har försökt styra religionen, har statsmakten i de muslimska länderna gjort det. Även i de muslimska länderna finns en spänning mellan religion och politik. Vi har sett extrema islamister angripa moskéer och mörda "moderata" imamer i tex Irak.

Vi hör, men viftar bort, skrämmande rapporter om att islamisterna infiltrerar muslimska församlingar i Sverige, och hur "moderata" muslimer skräms till tystnad. Invandrarghettona runt Europas storstäder är etniska / religiösa krutdurkar, och där finns en jordmån för hatpropagandan mot judar och kristna. Skolverkets inspektioner av de muslimska friskolorna fungerar dåligt, och det påstås att elever som borde ha gått i den muslimska friskolan i Sverige, i själva verket går i islamisternas skolor i föräldrarnas f d hemländer.

I Kosovo har kvarvarande kristna trängts ihop i enklaver och 150 kyrkor och kloster har jämnats med marken. Kristna förföljs i Indonesien opch etnisk rensning pågår i bl a Irak. Kristna som flytt från södra Libanon hindras att återvända och in flyttar muslimer som är lojala mot Hizbollah. Är religionen (islam) enbart en täckmantel för politiska syften, eller eller är dessa påbjudna av religionen?

Hej igen!

När det gäller konvertering och dödsstraff kanske du har rätt men ditt sätt att hårddra en distinktion mellan islam och muslimer (eller som radikalfeministerna gör en distinktion mellan patriarkat och män) finner jag i längden vara ohållbart.

Mvh/Magnus

Jag är kanske dum, men det är väl ändå så, att det är förbjudet enligt islam att lämna denna religion och konvertera till en annan, i detta fallet kristendomen. Jag argumenterar alltså för att islam på detta sätt verkar för en kränkning av de mänskliga fri- och rättigheterna (religionsfrihet). På samma sätt kan inte enskilda muslimer lastas för om ett land har sharia-lagar som medför kraftig diskriminering av icke-muslimer. Det finns en Koran och det finns uttolkare (lärosäten) av denna med betydande inflytande på människors sätt och frihet att leva sina liv. Detta är detta som måste ändras. Det har inget med radikalfeminism att göra!

Kasta skygglapparna! Jag tror att de flesta "moderata" muslimer håller med mig om detta.

Min kyrkoherde, pater Damian, har sagt att om det var möjligt för muslimska nigerianer ( i Nigeria...Damians hemland) att bli kristna, så skulle väldigt många bli det. men, man vågar inte, då det medför repressalier. Är detta acceptabelt?

Hej!

Ditt resonemang, Anders, är i grundstruktur likt radikalfeminismen som vill skilja patriarkatet från män, dvs det är patriakatet som förtrycker och sedan uttalar de sig inte om männen (en del av dem påstår visserligen att män är förtryckare). Ett sådant synsätt fråntar i längden det individuella ansvaret.

Jag tror inte en sådan distinktion mellan islam (eller patriarkatet) och "muslimer" i sig är hållbar, där man sätter etiketten ond på det första och etiketten ond/god/indifferent på den enskilde muslimen. Precis som Erik påpekar har muslimer inte "en katekes".

Mvh/Magnus Holmberg

 

Erik: Min första fråga berodde på det kända faktum att  islam inte accepterar att f.d muslimer konverterar till kristendomen, och att man dessutom riskerar att straffas, med döden, för att man tror på Jesus Kristus. Se exemplet på kvinnan i mitt första inlägg. Detta går inte att försvara. inte heller går det att försvara den intolerans som kristna ofta möter i "muslimska länder", där kristna oftast inte får verka fritt i enlighet med religionsfrihetens principer.

Det är dags för dig Erik och många andra svenskar att kasta skygglapparna när det gäller islam. Islam är inte en fredens och toleransens religion. I så fall skulle denna lära om det rättfärdiga dödandet av otrogna för länge sedan kastats på historiens sophög. Islamism som den praktiseras av anhängare till Talibanerna och Al-Qaida har definitivt inget tolerant över sig. Denna tolkning av religion kan aldrig komma från Gud. Man predikar hat och förtryck!

Jag dömer inte enskilda muslimers andliga vandel. Jag talar om religionen islam.

Hej Jag ifrågasätter förstås inte att det finns gott om hatiska, intoleranta, fanatiska, våldsfixerade, hänsynslösa muslimer. Jag reagerade mest på att du tycktes insinuera att islam hade ett enda sant ansikte och att detta ansikte var hatets. Till skillnad från katolicismen har, såvitt jag vet, inte islam en "katekes" dit man kan gå tillbaka och studera fastslagna dogmer; utan att vara expert på ämnet har jag fått intrycket att tolkningarna av islam och Koranen är i betydligt högre grad lämnade åt enskilda muslimer och imamer. På gott och ont. Mina förhoppningar är att du inte slår dig för bröstet och dömer alla muslimer efter de mest extrema, mest hatiska. Tror vi alla tjänar mer på närmande, samverkan, tolerans. Dessutom är historien full av kristna lärosäten som predikat död åt oliktänkande; de finns fortfarande, mest i USA och värst, just nu, i Uganda. Jag är villig att sätta en äkta persisk matta på att de muslimer som predikar just "fred och barmhärtighet" är ofantligt många fler än hatmånglarna. Jag tycker att det katolska förhållningssättet måste vara att se det goda hos medmänniskorna snarare än att skrika ut vår egen överlägsenhet.

Hej Erik. Det handlar inte om enskilda muslimer, utan om islams "teologi". Hur kommer det sig att det finns muslimska lärosäten, koranskolor och moskéer som predikar våld mot oliktänkande år 2006? Lärda muslimska teologer som utfärdar dödsdomar mot de "muslimer" som bekänner en annan tro än den som Mohamed "uppenbarat"?

Detta går inte att jämföra med kristen teologi. Den katolska kyrkan förkunnar fred och barmhärtighet, aldrig våld och död. Det finns inget kristet lärosäte överhuvudtaget som predikar att det är rätt att döda någon som väljer en annan religion. Det är dags att kasta skygglapparna när det gäller islam, framförallt för muslimernas egen skull. Tänk på alla muslimer som kommit til Sverige för att slippa muslimsk fundamentalism, för att sedan upptäcka att den börjat få fotfäste även här? Samma regler måste gälla för alla religioner. Vi kan inte ha en måttstock för kristna, och en annan för muslimer angående vad som är acceptabelt i religionsfrihetens namn.

Att det finns många intoleranta muslimer är kanske inte riktigt samma sak som att islam är en intolerant religion? Lite orättvist att kräva att en tro med en miljard anhängare ska ha ett enda sant ansikte; precis som hos alla religioner, inklusive vår egen, är det bara att hoppas att kärleken besegrar hatet.

Är detta islams sanna ansikte? Hur kan någon säga att islam är en tolerant religion, när man inte accepterar att f.d muslimer konverterar till kristendomen, och att man dessutom riskerar att straffas, med döden, för att man tror på Jesus Kristus? Läs om Azlina binti Jailani, som 1998 bytte namn till Lina Joy samtidigt som hon döptes i en katolsk kyrka i Kuala Lumpur:

http://michellemalkin.com/archives/005805.htm