Innan jag ens har presenterat något färdigt förslag till kyrkokummuner, har idén angripits av några katolska lekmän, som inte under några villkor kan tänka sig "delade kyrkorum" med protestanter. Bättre support kunde jag inte få. För nu har jag alla katolik-rädda frikyrkomedlemmar bakom mig! Jag har nu sett igenom mina tidigare inlägg, och ingenstans finner jag uttrycket "delade kyrkorum". Min skuld till missupfattningen består tydligen i att jag på något ställe har skrivit att den kyrkliga kommunen ska upplåta kyrkan (singularis) för gudstjänster på lika villkor. Och det är klart, att finns det bara en kyrka i kommunen, och flera intressenter, så måste ju kyrkan "delas". I dagens läge torde det dock vara mer undantag än regel, att en Svk-församling bara har en enda kyrka. Och om så är fallet, ingår ju en-kyrka-församlingarna ofta i ett kontrakt (motsvarande en kommun) med flera kyrkor. Problemet som skulle lösas, var inte dåligt utnyttjande, utan vad vi ska göra med de "övertaliga" kyrkorna. Så att vi inte får samma situation som på Irland. Ifall Svenska kyrkan skulle drabbas av ett större medlemsras. Jag avvaktar dock med att lägga fram ett färdigt förslag tills fler har hittat min nya blogg, som bara är en vecka gammal. Jag har redan skrivit flera inlägg under kategorin Kyrkokommuner, och hittills ett inlägg under kategorin Tro och teologi.
Det kommer säkert också att bli inlägg under kategorin Kyrkhistoria, och kanske kommentarer till den dagsaktuella debattren. Välkommen! http://larsflemstroms.blogg.se
Svenska kyrkan har aldrig varit en statskyrka. Före 2000-01-01 var Svk riks- och stiftsledning ett statligt ämbetsverk. Alla präster var statstjänstemän, men de lokala församlingarna var självstyrande kommuner! Detta var ett arv från vår katolska medeltid, men även då skiljde sig Sverige troligen radikalt från den organisatoriska uppbyggnaden av kyrkan i andra länder, vilken byggde på feodala principer. Feodalsystemet blev aldrig infört i Sverige. Att denna organisationsstruktur accepterades, tyder på att det inte vara en dogmatisk fråga.
Vissa källor påstår att församlinarna (äldre ord: socknarna) var en kvarleva från hednatiden, vilket jag dock starkt betivlar. Sockenindelningen genomfördes så tidigt i det kristna Sveriges historia, så att uppgifter saknas i de historiska källorna. Den territoriella indelningen av landet i socknar (och stift) bröt mot tidigare samhälleliga organisationsformer, som byggde på stamtillhörighet. Ordet socken kommer från ett fornsvenskt verb, som betyder söka (sig till). Jag har alltid hört att socknarna bildades genom att folket inom ett geografiskt avgränsat område, sökte sig till en gemensam plats, där de byggde en kyrka. Och dit fortsatte de att söka sig för att fira gudstjänst. Det radikalt annorlunda med Sverige, är att socknarna själva ägde sina kyrkor. De blev alltså - till skillnad mot klosteregendomen - inte fråntagna den katolska kyrkan vid reformationen. Kyrkorna följde socknarna / församlingarna. Därför finner jag det ytterst rimligt att kyrkorna följer församlingarna även om Sverige skulle bli katolskt igen. Det får inte bli som på Irland, där den katolska majoriteten har tvingats bygga nya kyrkor, utan kontakt med det förflutna, samtidigt som den protestantiska kyrkan inte klarat av att underhålla den ursprungligen katolska kyrkorna från medeltiden.
De medeltida socknarna är ursprunget till nutidens kommuner. Före kommunreformen 1862 hade socknarna alla kommunala uppgifter, kyrkliga såväl som profana. Vid kommunreformen 1862 delades varje socken i en kyrklig och en "borgerlig" (profan kommun). Den kyrkliga kommunen ansvarade för kyrkan, folkskolan och fattigvården (socialtjäsnten). Jag har själv gått i en "konfessionell" skola, långt innan begreppet "friskolor" ens var påtänkt! Det var riktig kristendomsundervisning, visserligen i Svenska kyrkans lära, men den stod ju vid mitten av 1900-talet stod närmare den katolska läran än någonsin, vare sig förr eller senare. Under 1960-talet fråntogs de kyrkliga kommunerna alla profana uppgifter, utom folkbokföringen och begravningsväsendet (om nu det kan kallas profant). Begravningsväsendet är idag Svk:s enda kvarvarande myndighetsfunktion. Folkbokföringen övertogs av Skattemyndigheten 1992.
Skillnaden mellan en kommun och en frivillig association (aktiebolag, ideell förening, stiftelse eller trossamfund) är att kommunen bygger på obligatoriskt medlemskap för alla boende inom dess geografiska område, beskattningsrätt och samt att den är en offentlig förvaltning och myndighet som lyder under lagarna. Denna princip har bit för bit urholkats, med början redan 1873, när medlemmar i fyra i lag uppräknade "utländska" trossamfund, medgavs utträdesrätt, och fullbordades 1952 när även ateister medgavs utträdesrätt. De kyrkliga kommunerna avskaffades genom den s k relationsförändringen mellan kyrkan och staten 2000-01-01.Dock gäller fortfarande en särskild lag för Svenska kyrkan, vid sidan om lagen om trassamfund. Svenska kyrkan är alltså inte ett trossamfund. Svenska kyrkan är trossamfundet Svenska kyrkan. Förebilden till denna underlighet är den halvofficiella ställning som Katolska kyrkan har i vissa länder.
Svk-kyrkorna ägs alltjämt av församlingarna. Samtliga Svk-kyrkor, som är byggda före 2000-01-01 omfattas av kulturminneslagen. Varje ändring exteriört och interiört kräver tillstånd av Riksantikvarieämbetet, som är mycket restriktivt med tillstånd. Det enda som egentligen får ändras är förbättringar av kyrkornas brandskydd. Efter den omfattande restaureringen under början och mitten av 1900-talet av medeltidskyrkorna tillbaka till ursprungligt skick, är alltså det svenska Riksantikvarieämbetet troligen den mest effektiva beskyddaren i Europa av kulturarvet från den katoska tiden. Kulturminneslagen är dessutom det främsta hindret för en försäljning av Svk-kyrkor för profana ändamål som kräver byggnadstekniska förändringar, såsom ombyggnad till krogar.
Efter denna lägesbeskrivning föreslår jag att de kyrkliga kommunerna återinförs, men med den skillnaden, jämfört med tidigare, att alla kristna trossamfund får bli delaktiga i den kyrkliga kommunala förvaltningen, som då blir skyldig att behandla samfunden lika. Detta innebär att alla medlemmar i kristna samfund får rösträtt och är valbara till kyrkofullmäktige. Svk blir ett samfund bland andra. Jag hoppas få återkomma i ämnet.