Isidor Katolskt Forum

test

Bengt Malmgren — Thu, 14 Apr 2011 05:06:13 GMT

test

Svenska kyrkan svensk eller multikulturell?

Bengt Malmgren — Mon, 21 Sep 2009 05:23:04 GMT

AnnaMaria Hedin har reagerat på vinklingen i en artikel i SvD av Hannes Delling om kyrkovalet med rubriken Få invandrare ställer upp i valet och bidrar med följande synpunkter:

-------------------------------------

Kyrkovalet gäller inte alla kristna - eller ens alla kyrkor i Sverige. Det gäller de som är medlemmar i Svenska kyrkan, dvs lutheraner. Och det är en avgörande skillnad!!

Artikeln:

/ När man tittar igenom de som sitter i kyrkans högsta styrande organ, Kyrkomötet, hittar man bara ett fåtal med finsk-, dansk- eller norskklingande namn och ännu färre med utomnordisk bakgrund. Detta trots att runt hälften av de 5000 som träder in i kyrkan per år har invandrarbakgrund, ofta utomnordisk./

Hur etnocentrisk får man vara? Invandrare är sällan lutheraner!!!!! Och finnar, danskar och norrmän som är kyrkligt aktiva har sina egna samfund representerade i vårt land - vad skulle de engagera sig i Svenska kyrkan för?? Omvända förhållandet gälleri våra grannländer, det är väl inget konstigt med det.

/--Naturligtvis har vi väldigt mycket mer att jobba med när det gäller att vara en mångkulturell organisation. Det ser bättre ut på diakon och prästsidan, men när det gäller förtroendevalda finns en bristande mångfald, säger Kristina Hellqvist, handläggare på Sveriges Kristna Råd./

- "mångkulturell organisation", hur då? Om igen: invandrare är sällan lutheraner! Och hon som uttalar sig från Sveriges Kristna Råd - är hon verkligen representativ för SKR? Det är inte SKR:s uppgift att se till att just Svenska kyrkan ska vara en "mångkulturell organisation". Däremot är alla de tre stora kristna kyrkofamiljerna tillsammans en VÄLDIGTmångkulturell organisation!

/*Många som kommer hit* är muslimer eller ortodoxa. En del konverterar, andra är dubbelanslutna och många är aktiva i församlingar och verksamheter. Principen är viktig, menar Olle Burell, ordförande för socialdemokraterna i Kyrkomötet./

- "muslimer eller ortodoxa" - skulle de vilja vara dubbelanslutna till Svenska Kyrkan!?!?! Det här är väl dagens skämt! Men allvarligt: särskilt de ortodoxa kyrkorna, men även den katolska kyrkan, ser oerhörda problem med den ibland helt osminkade medlemsvärvning som Svenska kyrkan utsätter invandrade medkristna för. Det är människor som kommer till Sverige, ofta traumatiserade, de har mist sin invanda kulturella förankring, de har språksvårigheter, är ofta angelägna att anpassa sig till ett nytt samhälle. De får sällan konsekvenserna av en eventuell konversion förklarade för sig - t.ex. att släktkontakter både här och i hemlandet kan försvåras, till exempel i och med att förutsättningarna för dop, bröllop och begravningar
tillsammans med folk med samma etniska bakgrund förändras i grunden om några av dem övergår till svenska kyrkan. Ekumeniskt sett kallas det här för PROSELYTISM och det ska kyrkorna inte ägna sig åt sinsemellan. Är de flesta större samfund överens om. Medvetenheten om detta i Svenska kyrkan verkar dock lämna en del att önska....

/--Det är bara att konstatera att det måste bli ett lågt betyg. Vi från nomineringsgrupperna måste bli bättre på att identifiera människor som har andra bakgrunder än att vara ljushåriga ättlingar till bönder, säger han.
--Vi har haft så stora problem med jämställdheten och mycket kraft har gått till det. I nästa steg handlar det om att få in fler unga och fler med utländsk bakgrund. /

Det är väl åkej. Så länge dom med utländsk bakgrund har sin förankring i den lutherska kyrkofamiljen.
Allt annat är medlemsvärvning på falska grunder.

Slutligen: vad tror rubriksättarna? Vad vill tidningen ge sken av att hävda? Att det politiska kyrkovalet i lutherska Sverige skulle uttrycka någon sorts folkvilja, och att alla kristna i Sverige borde rätta sig efter det?

AnnaMaria Hedin

--------------------------------------------------

Livets Ords helandeskola

Anette — Fri, 25 Sep 2009 14:29:52 GMT

Hej!

Jag funderar på att anmäla mig till Livets Ords helandeskola 15-17 oktober.

Jag har varit en aktivt troende katolik (konvertit) i mer än 14 år nu.

Är det fel av mig att söka förbön (genom ett annat trossamfund) på detta sätt?

Vad tycker ni?

Om helgskolan skriver de:

För dig som på ett eller annat sätt drabbats av sjukdom och vill avsätta kvalificerad tid för att söka Gud för gudomligt helande och läkedom i Jesu namn. Du betjänas dessutom i förbön enskilt och i helandegudstjänster.

Ubikvitetsläran och mässoffret

Lars Flemstrom — Wed, 25 Mar 2009 04:19:02 GMT

Ubikvitet är ett begrepp inom luthersk teologi, vilket jag misstänker saknas i den katolska begreppsapparaten. Så här förklarar Wikipedia:

"Ubikvitetsläran, begrepp i Martin Luthers nattvardslära gentemot zwinglianerna och andra som förnekade Kristi närvaro i nattvarden. Enligt denna har den uppståndne Kristus del i Guds allestädesnärvaro och är därför också närvarande i nattvardens bröd och vin. Problemet uppstår då hur Kristi närvaro skall kunna knytas till nattvarden, och Luther pekar då på Kristi löften om sin närvaro. Kristi närvaro i nattvarden var för Martin Luther, till skillnad från Philip Melanchthon, inte knutet enbart till utdelandet utan brödet och vinet är Kristi kropp och blod och allt det som konsekrerats skall därför förtäras som sådant och inte sammanblandas med vanligt bröd och vin."

Detta är Svenska kyrkans traditionella nattvardslära, som jag själv har fått lära mig av min gamla konfirmationspräst. i Svenska kyrkan strax efter mitten av 1900-talet . Det skulle då dröja hela 40 år innan jag träffade någon person, som jag visste var katolik, och 40 år innan jag fick någon djupare kunskap om vad Katolska kyrkan egentligen lär om nattvarden och andra frågor.

Vi kan här se en hel del av intresse.

Att Luther förespråkade en nästa "katolsk" nattvarslära, trots att Melanchthon var den av de två som ivrigast drev kravet på en återförening med Katolska kyrkan.

Att den lutherska kyrkan var splittrad redan från början.

Att Luther själv inte var "renlärig lutheran".

Att Svenska kyrkan, med undantag för de senaste decennierna har stått ytterligare några snäpp närmare Katolska kyrkan än Luther själv.

Att ubikvitetsläran i sig är ett problem, vars lösning är att söka i en utveckling av nattvardsläran i "katolsk" riktning.

För lutherska teologere är ubikvitetensläran inte bara ett påstående, utan också ett problem, som måste lösas för att vi rätt ska kunna fira de heliga mysterierna.

Problemet uppstår då hur Kristi närvaro skall kunna knytas till nattvarden,

I ett visitationsprotokll från 1598, klagar någon nitisk inspektör på att församlingana i stiftet "brölar" under elevationen av hostian. och föreslår motågärder för att få tyst på "oljudet", t. ex. förbud mot elevation. Detta visar att eukaristisk bön var i allmänt bruk betgdldigt mer än ett halvsekel efter det att alla monstranser smälts ner för att betala krigsskulden från befrielsekriget i början av 1500-talet). Vad är tungotalet och andeutgjutelsen i pingströrelsen om inte ett substitut för mässundret? Och vad var hopparesekten, som levde kvar en bit in på 1900-talet, om inte en rest av medeltidens helgondyrkan? Och vad var Schartaus Nådens ordning, om inte ett "återfall i katolicism", som de mer renläriga protestanterna påstår? Ingen har haft så stor betydelse för den svenskkyrkliga identiteten som Henric Schatau, som levde 1757 - 1825.

När man fundererar på problemet med ubikvitetsläran (vad gör nattvarden speciell om Jesus finns överallt ändå?) behöver man inte ens ha hört talas om den katolska nattvardsläran, innan man spontant börjar tänka i den riktningen. Och eftersom Svenska kyrkan ser sig själv som en fortsättning på den medeltida kyrkan, finns inga hinder för att söka lösningar i den medeltida traditionen. Och lägg då märke till att den s.k. tridentinska mässan i Katolska kyrkan inte var en nyhet under 1500-talet, utan snarare en uppstramning av den medeltida mässan. Och eftersom alla Svk-kyrkor långt in på 1900-talet är byggda enligt den medeltida mässans krav, följer allt annat. Visserligen var Luther kritisk till mässofferläran, men den är egentligen en logisk följd av den traditionella nattvardsliturgin i Svenska kyrklan. Inte oförenlig, alltså.

Högaltaret mot korets östvägg. Nattvarden konsekreras av prästen med ryggen mot församlingen, som tar emot nattvarden på knä vid altarrundeln, som är den halvcirkelformade "knäfallsbänken" framför altaret. Detta är Svenska kyrkans traditionella nattvardsliturgi. Och den har varit särskilt viktig eftersom andra tillfällen till knäfall inte ges i den svenskkyrkliga gudstänsten, klockklämtning inte förekommer vid konsekreringen och församlingen normalt inte gör korstecken. Att detta däremot förekommer i katolska kyrkor mildrar effekterna av den nya mässordeningen.

Att samma mässordning, gatuköksmodellen, numera (under sent 1990-tal) även har införts i Svenska kyrkan, är en formidabel katastrof. Det är trängsel och stress, och den som tänkt falla på knä på kortrappan får en knuff i ryggen att inte hindra kön. Trångt är det också eftersom länsantikvarien som regel inte givit tillstånd till att ändra den traditionella inredningen. Om man nu inte droppar brödet i vinet p.ga. den säregna aids-skräck, som drabbat i synnerhet de "homovänliga" delarna av 'Svenska kyrkan, så gör man det för att inte hindra kön. Präster, som är rädda för att dricka sig fulla på överblivet nattvardsvin, vet inte vad de ska göra. Att det skulle vara ett mässoffer känns numera mycket främmande. Den pedagogiska innebörden i litugin har gått förlorad, och kyrkfolket och t.o.m. prästerna har blivit mer mottagliga än någonsin för nygnosticism och nyhedendom. Och därmed mindre hågade än någonsin för ett återförening med Katolska kyrkan.

Den interna debatten inför öppen ridå (insändare i Dagen) i Katolska kyrkan är inte heller särskilt uppmuntrande, när Gert Gelotte och Iréne Norgren vill öppna den katolska nattvarden för vem som helst och Bitte Assarmo svarar, att hur otroligt den än kan låta för oss "protestanter" så tror katoliker på Jesu verkliga närvaro i nattvarden (realpresens). Alla eller ingen alltså. När Katolska kyrkan i ekumenisk anda skulle förnya sitt gudstjänsliv körde man storstilat över de delar av protestantismen som står närmast Katolska kyrkan,.

Och nu säger Gelotte att tridentinska mässan är en symbol för de katoliker som är motståndare till ekumeniken. På den protestantiska sidan är det precis tvärtom. Att få delta i en riktig tridentinsk mässa är det hägrande slutmålet för ekumeniken. Återinförandet av den traditionella lutherska mässan i Svenska kyrkan är ett steg på vägen, som skulle underlättas om Katolska kyrkan för sin del tar ett steg tillbaka.

Hur otroligt det än må låta för katoliker, så finns det fortfarande "protestanter" som tror på Jesu verkliga närvaro i nattvarden (realpresens).

Man kan alltså inte förklara vad ubikvitetsläran går ut på, utan att nämna det inbyggda problemet. Annars kan man hamna i samma tankegångar som Jonas Gardell, att Gud finns i allting, och då är allting gudomligt och Gudi behagligt, inte minst den förbjudna frukt som för stunden smakar bäst. Gardells bakgrund är emellertid inte luthersk eller svenskkyrklig. Han är uppväst i baptismen, och det är som bekant en rörelse som förnekar sakramenten och realpresens.

Om liturgin i Domkyrkan vid biskopens 10-årsjubileum

Organist-A — Mon, 12 Jan 2009 19:51:48 GMT

Angående liturgin i Domkyrkan vid biskopens 10-årsjubileum då två diakoner prästvigdes.

Det räcker inte att en gudstjänst uppfattas som vacker eller pampig – liturgin måste också vara samstämmig med vad kyrkan lär om liturgin och dess gestaltning. Ett av målen för liturgin är att den ska vara i djupaste mening uppbygglig för de troende.

De stora begivenheterna som firas i stiftet bör vara förebildligt gestaltade. Det är ju också så de uppfattas av de lekmän som är där, det är ofrånkomligt så! Dessa tillfällen kan också vara lämpliga för att långsiktigt ge inspiration till fördjupad reflektion kring utformandet av liturgin både för präster och diakoner, musiker och lekfolk. Därför är det så viktigt att liturgin vid dessa tillfällen är föredömlig.

Tyvärr innehöll biskopens 10-årsjubileumsmässa en rad (musik)inslag som gick stick i stäv mot instruktionerna i gällande mässordning. Läser man noga de råd och anvisningar som lätt är tillgängliga genom KLN:s hemsida, måste man tyvärr konstatera många svårmotiverade avvikelser. Avvikelserna är så påfallande att man frågar sig hur de liturgiskt ansvariga har kunnat godkänna denna agenda.

Avsikten med att här påtala dessa brister genom att ta upp dem punkt för punkt är att öka den generella kunskapen om vilka kriterier som bör vara avgörande i de fall man utvärderar hur en mässa utformats resp. upplevts.

Den som känner sig glad och nöjd över att biskopens jubileumsmässa innehöll ståtlig musik borde kanske sluta läsa här. Det är inte meningen att underkänna någons positiva upplevelser! Men för den som i något sammanhang har något liturgiskt uppdrag, även i ett blygsamt sammanhang, kan det vara av värde att reflektera kring de olika momenten i mässan och hur deras utformning kan balanseras med och mot varandra på olika sätt.

Musiken som genomgående var av J.S. Bach framfördes på hög konstnärlig nivå, ja. Det är odiskutabelt. Men urvalet och timingen med övriga liturgiska moment var inte i nivå med vad man borde kräva av katolsk liturgi. Några exempel:

Gloria ersattes av en sats ur Bachs Juloratorium, Ehre sei Gott, dvs. enbart änglarnas lovsång enligt Luk. 2. Förutom att församlingen inte fick tillfälle att stämma in i lovsången, är det enligt gällande instruktioner faktiskt inte tillåtet varken att förkorta, förändra eller utesluta något av den liturgiska texten, vilket språk som än används, vare sig det är svenska, tyska eller latin.

Att sådant stundtals tidigare varit praxis på sina håll, kanske särskilt vanligt i samband med mässor för barn, är inget argument för att man ska fortsätta med detta, dvs underlåta att följa det i senaste Missale uttryckliga kravet att använda den kompletta texten.

Responsoriepsalmens betydelse i ordets gudstjänst och platsen för dess framförande är utförligt förklarad på KLN:s hemsida. Här kan bara konstateras att i Domkyrkan sjöngs den från orgelläktaren och inte från ambonen, och av en körsångare som veterligen inte är församlingsmedlem.

Handpåläggningen fick äga rum under en besynnerligt lång tystnad. Anvisningen ”(biskopen) lägger i tystnad händerna på (kandidaternas) huvuden ” avser otvetydigt att det är den handpåläggande som inte högt skall säga något. Den medför inte att det måste råda tystnad i kyrkorummet! Praxis i andra länder är att ha någon form av sång och musik under den långa tid som handpåläggningen tar. Flera utländska gäster uttryckte sin förvåning över att musik saknades här.

Det hade gått utmärkt bra att sjunga hymnen Veni Creator under handpåläggningen. Istället sjöngs den (i en av den gregorianska huvudfåran okänd melodiform med en melism i på varje frassluts näst sista stavelse, varför?) då de nyvigda ikläddes stola och mässhake. Gudstjänstmusiken måste hjälpa det liturgiska skeendet framåt, annars bildas en tidsmässig stas i flödet. Vilket tyvärr sker om man upprepade gånger måste ”vänta ut” ett musikframförande. Så blev också fallet inte bara här, utan vid flera tillfällen under mässan.

Något liknande hände vid nästa sång, Ubi caritas. Och varför skulle den vara förbehållen kören? Är det någon hymn som är välbekant för både präster och lekfolk, så är det ju denna, som med sin vackra och djupt meningsfulla text sjungs på skärtorsdagen. Självklart blev det också så att många, inte bara prästerna, sjöng med i antifonen även om varken text eller melodi fanns med i programmet. Momentet med fridskyssen blev dock väldigt kort, då de flesta av prästerna återvände till sina platser utan att utväxla fridshälsningen med de nyvigda. Man kan förmoda att det var av tidsskäl eftersom handpåläggningen tagit så lång tid.

Detta i sin tur medförde att den glansfulla offertoriemusiken – basarian Grosser Herr ur Juloratoriet – började en god stund efter det att själva Tillredelsen hade kommit igång. Den minnesgode gjorde kanske den reflektionen att biskop Hubertus aldrig stod och väntade vid altaret så som biskop Anders nu fick göra. Nej, biskop Brandenburg började helt sonika tala när han tyckte att det var läge för det och lät musikerna förstå att då var det slutspelat! Den sortens oböjliga hårdhet är ju ett kliv i andra diket, inte särskilt efterföljansvärt – men den kan lära oss något om hur viktigt det är att inte låta liturgin avstanna utan starka skäl.

Sanctus, som är församlingens viktigaste acklamation, ersattes sedan av ännu en Bach-sats, denna gång första delen av Sanctus ur hans h-mollmässa. Det är en onödigt rigid tolkning av anvisningarna i Missalet att ett körframförande av något verk ur den klassiska kyrkomusikskatten skulle vara helt uteslutet. Församlingens aktiva deltagande kan mycket väl bestå av ett aktivt inre lyssnande. Men det måste vara ett oavvisligt krav att hela texten finns med. Nu saknades både Osanna (Hosianna i höjden) och Benedictus (Välsignad vare han).

Sedan var valet att framföra ett antal koraler ur Juloratoriet under kommunionen tyvärr inte särskilt lyckat. Eftersom inte någon av koralerna varade mycket längre än en halv minut, blev helhetsintrycket lapptäcksartat och snuttigt. Att körsångarna lite omständligt gavs ton inför varje ny koral ökade bara det splittrade intrycket. Rutinerade körsångare borde väl ändå kunna ta ton själva och inte få begynnelsetonerna av körledaren när nu som i detta fall koralerna är instrumentalt beledsagade.

De protestantiska koralerna väcker heller inte samma gensvar hos katoliker som hos protestanter då koralerna inte är så välkända och använda, varken i den personliga andakten eller i de gemensamma gudstjänsterna. Nog hade det varit bättre att antingen improvisera på orgeln – till och med över dessa koraler – eller också att låta kören sjunga en längre körhymn med eukaristisk text.

Något som inte så många liturgiansvariga ännu har uppmärksammat så att det även på bred front anammats (vare sig i Sverige eller utomlands), är att slutpsalm som begrepp saknas i Missalet. Vad som däremot uttryckligen står i anvisningarna, är möjligheten att efter purificationen sjunga en lovpsalm. Lovpsalmen blir då en sammanfattning av de troendes lovsång, och mässans sista liturgiska moment blir Välsignelsen och utsändningen, precis som det är avsett att vara.

Att som skedde denna gång sjunga alla verser på Dagen är kommen som slutpsalm efter denna långa mässa blev alltså ganska baktungt, särskilt när hymnen även följdes av ett långt postludium för kör och orkester – ännu en sats ur Juloratoriet. En otacksam uppgift för musikerna dessutom – efter välsignelse och slutpsalm är mässan över, punkt slut. Ingen kan förvänta sig att en församling ska sitta tyst efter en halvannan timmes lång mässa som dessutom innehållit så många långörer. För övrigt kan man undra varför den svenskkyrkliga versionen av slutpsalmen i den ekumeniska del valdes när det finns en alldeles utmärkt mer texttrogen version i vår egen del av Cecilia.

Samtidigt med glädjen över vår biskops tioårslånga pontifikat och över att stiftet fått två nya präster måste man med de ovan nämnda exemplen beklaga att inte större stringens visas vid gestaltningen av liturgin på ett sätt som i djupaste mening anstår vår katolska kyrka – alltså både tillbörligt och rätt!

Benedikt XVI

Anders Jonsson — Thu, 16 Oct 2008 19:13:59 GMT

Två underbara videofilmer som handlar om Påven Benedikt XVI och hans förnyelse av Kyrkan i den Helige Ande.

Filmerna förklarar på ett fint sätt denne Påves storhet och varför han är så populär bland praktiserande troende katoliker!

Del 1:
http://www.gloria.tv/?video=mwkef1terp70ohcfiw82

Del 2:
http://www.gloria.tv/?video=wwntnkxbavdmk6ec4sbr

Den Heliga Birgittas gudomliga uppenbarelser

Anonymous — Sat, 16 Sep 2006 22:47:25 GMT

Hej, jag skulle uppskatta om du tog dig tid att läsa dessa Gudomligt uppenbarade texter skrivna för folkets frälsnings skull, ty detta är ett ogudaktigt samhälle, därför gav Gud Heliga Birgitta av Sverige stor nåd.

www.heligabirgitta.se

Dessa texter har hjälpt mig att bli en bättre person andligen.
I dessa texter uttyder Jesus många av sina andliga tal i nya testamentet så att det är lättare att förstå.

Detta är Gudomens ord, om någon du känner inte tror på att nya testamentet är Jesu ord, säger du då inte honom: "när du läser kommer Guds ande inom dig växa och kärleken till Gud öka, då kommer du förstå detta stämma"

Det samma gäller dessa texter, därför om du har tro på Gud, läs dessa texter, och låt anden inom dig bedömma om detta är falskt eller sanning.

Därför om du finner dessa texter vara sanna, sprid dem till dina andliga vänner som vill ta del av Guds nåd.

Därför beder jag dig att icke förkasta dessa texter innan du läst lite ur dem, ty Gud vill oss icke fördömmelse, utan att vi skall frälsas.

Ekumenik hur?

Bengt Malmgren — Wed, 01 Oct 2008 10:41:08 GMT

Denna fråga initierades i diskussionen i anslutning till mitt blogginlägg Svartvita kristna republikaner men fortsätter här.

Lars Flemström skrev följande kommentar:

"Jakob Astudillo hänvisar till inlägg på sin blogg, där mitt namn förekommer. Av de diskussioner, som jag haft tidigare med Astudillo framgår att han är mot ekumenik, utan endast vill ha "samarbete" om gemensamma politiska uppfattningar. Jag har läst dokumentet om ekumeniken från Andra vatikankoncilet, och därav framgår att målet för Katolska kyrkan på lång sikt är att Kristi kyrka återförenas, men också ställer villkor för återöreningen. Katoliker borde därför se positivt på rörelser inom andra kyrkor vill närma dem till den Katolska kyrkan, och som slår vakt om det gemensamma arvet, t ex från Svenska kyrkans "kaktolska" tid."

Islam

Anders Jonsson — Fri, 25 Aug 2006 21:10:53 GMT

Är detta islams sanna ansikte? Hur kan någon säga att islam är en tolerant religion, när man inte accepterar att f.d muslimer konverterar till kristendomen, och att man dessutom riskerar att straffas, med döden, för att man tror på Jesus Kristus? Läs om Azlina binti Jailani, som 1998 bytte namn till Lina Joy samtidigt som hon döptes i en katolsk kyrka i Kuala Lumpur:

http://michellemalkin.com/archives/005805.htm

En förnyad vitalitet.

Anders Jonsson — Sat, 01 Apr 2006 21:43:09 GMT

Det finns många positiva tecken i tiden för kyrkan. Här är en intressant artikel från Paris i Frankrike (på engelska) där författaren berättar om att kyrkan i dag visar många tecken på en förnyad vitalitet.

http://www.touchstonemag.com/archives/article.php?id=19-03-054-r

Personlig reflektion: Påven Johannes Paulus II:s livsverk och betydelse för kyrkan kommer inte att minska efter den 2 april 2005. Hans betydelse kanske bara har börjat?

"Liberala" katoliker.

Anders Jonsson — Tue, 02 Oct 2007 18:55:24 GMT

En fråga jag funderat mycket på, är hur kyrkan bör behandla människor som säger sig vara katoliker men som i praktiken struntar i det mesta som kyrkan lär och tror. Inte nog med att man struntar i det för egen del, vissa sätter till och med i system att försöka arbeta emot kyrkan i frågor som homosex, abort etc. I dag är annars trenden att katoliker blir mer och mer trogna påven och läroämbetet, särskuilt de unga katolikerna som vill leva tron fullt ut i dess radikalitet och attraktionskraft.

Men, 40-talisterna och "vänstervågen 1968" sätter fortfarande sina spår, särskilt i kyrkan i Västeeuropa och Nordamerika där sekularisering och relativism är de normerande värdena i samhället i stort. Men, vi är som katoliker kallade till något större och ädlare.

Jag såg filmen "Nunnan" för 2:a gången i går. Något som jag särskilt tog till mig i filmens strålande vittnesbörd var några ord av pappan Samuel Cavallin som sade ungefär: "All verklig kristendom kräver offer!" Så sant....Men..hur ställer sig liberala katoliker till ett sådant påstående?

Ett sorgligt exempel på vad jag menar kan läsas här. Talmannen i det amerikanska representanthuset, den "liberala" katoliken Nancy Pelosi vägrar att fördöma en blasfemisk parad i sin hemstad San Francisco. Din tro attackeras och hånas i din egen hemstad och du kan inte tala ut emot detta!Vi kan inte säga att Jesus inte har varnat oss! Vem vill Pelosi och andra s.k liberala katoliker tjäna?..Gud..eller Satan? Jesus talar ofta om det onda som skedde i Sodom och Gomorra. Något att meditera och bedja över.

BE FÖR FRED OCH FÖRSONING MELLAN ALLA NATIONER

Bengt Malmgren — Wed, 20 Aug 2008 18:27:30 GMT

Berit Hanell och Aina Larsen har skickat följande inbjudan till förbön:

NOVENA FÖR FRED OCH FÖRSONING MELLAN ALLA NATIONER

Speciellt tänker vi på kriget i Georgien och konflikten mellan Ryssland och USA.

Fredagen den 22 augusti på Jungfru Maria Drottningens dag inbjudes alla intresserade att börja be en novena (9 dagar) för den laddade och farliga situationen i Georgien.

Vi ber 1 dekad av Rosenkransen varje dag till vår Fredsdrottning som inleds med följande fredsbön (Bön till Alla Folks Moder))

Herre Jesus Kristus Faderns Son
sänd nu Din Ande över Jorden in i alla Nationers hjärtan
att de må bevaras från förfall, svåra olyckor och krig.
Må Nationernas Moder den Välsignade Jungfrun Maria
vara vår Förebedjerska.

Amen

Den som vill kan också välja att fasta eller avstå från något kärt under denna 9 dagars novena för att stärka bönens kraft. Lämna gärna denna bön som Din privata intention för de Mässor Du deltar i under denna period.

Apologetik..

Alexander — Fri, 30 May 2008 20:30:29 GMT

Jag har tyvärr inte varit så aktiv här på forumet som jag kanske hade önskat.. men jag har däremot varit aktiv på andra forum. Även ett ökänt ateistiskt forum( Flasback).. Jag ser det som en viktig del av av min "utbildning".. jag är nämligen katekumen..

Hur som helst..

Att på dessa fora bekänna sin kristna tro innebär ofta att mötas med förakt och misstänksamhet. Jag upplever att religon överhuvudtaget angrips.. och det största fokus ligger på kristendomen.. På alla sätt försöker man angripa hela kyrkan.. allt från ifrågasättande av Jesu själva existens till proklamerandet av dogmen om den obefläckade avlelsen.. och allt däremellan..

Jag har själv alltid haft tilit till kyrkan och har genom henne.. genom hennes historia, tradition och teologi.. funnit svar att möta all kritik med.. alltid.. men det kräver mycket tid och arbete.. Det har på alla sätt berikat mitt trosliv.. men jag har även blivit medveten om den massiva mur av aggressivitet, förtal och rena missförstånd som ofta möter kristna..

På dessa forum möter man ibland vissa sökare som vill närma sig tron. De fullkomligt överöses med antikristen polemik som strax berövar den försiktigt sökande modet. Jag tror nämligen att det är svårt för människor att närma sig kristendomen i dagens samhälle.. ett samhälle där religion av många betraktas som utdaterat.. på gränsen till asocialt beteende.

Jag vill med detta inlägg fråga på vilket sätt man kan säkra att kvalitativ, saklig men framför allt lättåtkomlig information finns tillgänglig för de få som vågar söka sig till kyrkan. Jag efterlyser rent av utbildning i kristen retorik.och argumentationsteknik. vilket jag har märkt är ett mycket viktigt verktyg i "sekulära sammanhang"..

Själv anser jag att alla troende har en plikt att vittna om tron på det som var och en förmår.. och idag utgör internet naturligtvis frontlinjen. Apologeternas tid är kanske här igen..

Vad tror ni?

Kyrkliga kommuner

Lars Flemstrom — Mon, 09 Jun 2008 16:16:43 GMT

Svenska kyrkan har aldrig varit en statskyrka. Före 2000-01-01 var Svk riks- och stiftsledning ett statligt ämbetsverk. Alla präster var statstjänstemän, men de lokala församlingarna var självstyrande kommuner! Detta var ett arv från vår katolska medeltid, men även då skiljde sig Sverige troligen radikalt från den organisatoriska uppbyggnaden av kyrkan i andra länder, vilken byggde på feodala principer. Feodalsystemet blev aldrig infört i Sverige. Att denna organisationsstruktur accepterades, tyder på att det inte vara en dogmatisk fråga.

Vissa källor påstår att församlinarna (äldre ord: socknarna) var en kvarleva från hednatiden, vilket jag dock starkt betivlar. Sockenindelningen genomfördes så tidigt i det kristna Sveriges historia, så att uppgifter saknas i de historiska källorna. Den territoriella indelningen av landet i socknar (och stift) bröt mot tidigare samhälleliga organisationsformer, som byggde på stamtillhörighet. Ordet socken kommer från ett fornsvenskt verb, som betyder söka (sig till). Jag har alltid hört att socknarna bildades genom att folket inom ett geografiskt avgränsat område, sökte sig till en gemensam plats, där de byggde en kyrka. Och dit fortsatte de att söka sig för att fira gudstjänst. Det radikalt annorlunda med Sverige, är att socknarna själva ägde sina kyrkor. De blev alltså - till skillnad mot klosteregendomen - inte fråntagna den katolska kyrkan vid reformationen. Kyrkorna följde socknarna / församlingarna. Därför finner jag det ytterst rimligt att kyrkorna följer församlingarna även om Sverige skulle bli katolskt igen. Det får inte bli som på Irland, där den katolska majoriteten har tvingats bygga nya kyrkor, utan kontakt med det förflutna, samtidigt som den protestantiska kyrkan inte klarat av att underhålla den ursprungligen katolska kyrkorna från medeltiden.

De medeltida socknarna är ursprunget till nutidens kommuner. Före kommunreformen 1862 hade socknarna alla kommunala uppgifter, kyrkliga såväl som profana. Vid kommunreformen 1862 delades varje socken i en kyrklig och en "borgerlig" (profan kommun). Den kyrkliga kommunen ansvarade för kyrkan, folkskolan och fattigvården (socialtjäsnten). Jag har själv gått i en "konfessionell" skola, långt innan begreppet "friskolor" ens var påtänkt! Det var riktig kristendomsundervisning, visserligen i Svenska kyrkans lära, men den stod ju vid mitten av 1900-talet stod närmare den katolska läran än någonsin, vare sig förr eller senare. Under 1960-talet fråntogs de kyrkliga kommunerna alla profana uppgifter, utom folkbokföringen och begravningsväsendet (om nu det kan kallas profant). Begravningsväsendet är idag Svk:s enda kvarvarande myndighetsfunktion. Folkbokföringen övertogs av Skattemyndigheten 1992.

Skillnaden mellan en kommun och en frivillig association (aktiebolag, ideell förening, stiftelse eller trossamfund) är att kommunen bygger på obligatoriskt medlemskap för alla boende inom dess geografiska område, beskattningsrätt och samt att den är en offentlig förvaltning och myndighet som lyder under lagarna. Denna princip har bit för bit urholkats, med början redan 1873, när medlemmar i fyra i lag uppräknade "utländska" trossamfund, medgavs utträdesrätt, och fullbordades 1952 när även ateister medgavs utträdesrätt. De kyrkliga kommunerna avskaffades genom den s k relationsförändringen mellan kyrkan och staten 2000-01-01.Dock gäller fortfarande en särskild lag för Svenska kyrkan, vid sidan om lagen om trassamfund. Svenska kyrkan är alltså inte ett trossamfund. Svenska kyrkan är trossamfundet Svenska kyrkan. Förebilden till denna underlighet är den halvofficiella ställning som Katolska kyrkan har i vissa länder.

Svk-kyrkorna ägs alltjämt av församlingarna. Samtliga Svk-kyrkor, som är byggda före 2000-01-01 omfattas av kulturminneslagen. Varje ändring exteriört och interiört kräver tillstånd av Riksantikvarieämbetet, som är mycket restriktivt med tillstånd. Det enda som egentligen får ändras är förbättringar av kyrkornas brandskydd. Efter den omfattande restaureringen under början och mitten av 1900-talet av medeltidskyrkorna tillbaka till ursprungligt skick, är alltså det svenska Riksantikvarieämbetet troligen den mest effektiva beskyddaren i Europa av kulturarvet från den katoska tiden. Kulturminneslagen är dessutom det främsta hindret för en försäljning av Svk-kyrkor för profana ändamål som kräver byggnadstekniska förändringar, såsom ombyggnad till krogar.

Efter denna lägesbeskrivning föreslår jag att de kyrkliga kommunerna återinförs, men med den skillnaden, jämfört med tidigare, att alla kristna trossamfund får bli delaktiga i den kyrkliga kommunala förvaltningen, som då blir skyldig att behandla samfunden lika. Detta innebär att alla medlemmar i kristna samfund får rösträtt och är valbara till kyrkofullmäktige. Svk blir ett samfund bland andra. Jag hoppas få återkomma i ämnet.

L'hostie de vitalité

Adversus haereses — Sat, 14 Jun 2008 00:32:58 GMT

L'hostie de vtalité. Detta begrepp har jag stött på i ett sammanhang där en luthersk kristen deltog i en romersk mässa där man gav honom l'hostie de vitalité. Innebär det endast välsignelsen av konsekrerad oblat eller är det fråga om att under exceptionella omständigheter låta döpta, icke romerska katoliker få kommunicera sub una? Någon som kan bekräfta innebörden av detta begrepp?

Upprepade lögner om RKK

Lars Flemstrom — Thu, 01 May 2008 11:33:08 GMT

Aletheia är inga sanningssökare. Man stödjer sig på missionärer, som utvecklingen i Sverige har sprungit ifrån. Jag tror att de som faktisk är katoliker är ganska härdade. Att däremot behöva se sin egen lutherska tro trampad och förtalad av personer som påstår sig vara evangelikaler, gör mig väldigt ledsen.

Politiska händelser under 1500-talet splittrade den europeiska kyrkan i nord och syd. Jag har alltid sett mig som lika rättmätig arvtagare till den odelade kyrkan som någon katolik. Varför skulle inte vi nordueropéer inta vår rättmätiga plats i den universella kyrkan och dess beslutande organ, som värdiga efterträdare till den svenska ärkebiskspen Nicoluas Ragvalid 1434? Han böjde inte nacken under påven. Han var en av dem som avsatte påven! Det kunde han göra som biskop i samma kyrka.

Jag har inte alls behövt omvärdera min kristna tro för att acceptera RKK. Jag har inte svängt 180 grader, utan högst 5 grader i min syn på RKK. Det är inte att ändra sig om någon efter granskning blir frikänd och åklagaren befinns ha fel.

Under det kungliga enväldet var undervisningen om RKK en integrerad del av Sveriges utrikespolitik. I takt med att Svk och den teologiska undervisningen och forskningen fick en friare ställning i förhållande till staten, och censuren av Luthers skrifter hävts, började "omvärderingen" av RKK. Jag har sett detta tydligt i den antikvariska litteraturen, i samband med att jag registerat den teologiska litteraturen i ett antikvariat.

Halsbrytande konspirationsteorier: "Stanley Sjöberg jesuiternas infiltratör i svensk frikyrklighet".

Lars Flemstrom — Sun, 27 Apr 2008 00:18:51 GMT

Alla som tror på Jesus som sin personliga frälsare måste delta i Jesus-manifestationen i Stockholm 3 maj. Detta är en viktig markering mot avkristning och självrättfärdighet! Bussar och tåg kommer från hela Sverige! Inte minst politikens vindar har splittrat oss i en mängd kyrkor och samfund - men namnet Jesus enar.

På den kristendomsfientliga bloggen Aletheia rapporteras samtidigt stridstjut från Örebro: "Det var en svidande kritik av frikyrkornas ledarskap som presenterades på konferensen 'Bär alla vägar till Rom?' i Elimkyrkan i Örebro idag. Det som är mest märkligt är att det skulle behövas fyra missionärer för att leverera dessa varningar för nyandlighet och mystik. Det här borde Sveriges frikyrkopastorer själva ha kommit med för tio, femton år sedan."

Med omväxlande militaristisk jargong "Rejäla salvor avlossades" och gråtmild nostalgi "Den åldrade frankrikemissionären" manar till strid mot alla former av "utländsk" kristendom! 1600-talsmässiga konspirationsterorier slungas ut: "En av anledningarna till att det är missionärer som säger ifrån är att RKK inte har bearbetat dem på samma målmedvetna sätt som de på olika sätt bearbetat svenska frikyrkoledare. Tränade jesuiter har mer än 400 års erfarenhet av detta arbete." Vi får veta att den kände pingstpastorn Stanley Sjöberg - själv f d missionär - i själva verket är jesuiternas infitratör i svensk frikyrkorörelse! Detta sedan han in tidningen Hemmets vän nyligen frågat sekteristerna vad det är för fel på katolska och ortodoxa kristnas tro på Jesus. Att mötet hölls just i Örebro var säkert ingen slump. Det finns mycket främlingsfientlighet och självrättfärdighet bland frikyrkokristna i staden. Under 1950-talet förföjdes tattarare och zigenare i Sydnärke. Det räcker att komma från en annan del av Sverige och ha "fel" kyrkotillhörighet för att bli utfryst. Att nästa möte ska hållas i Linköping är heller ingen slump. Pingströrelsen i Östergötland har chartrat ett dubbelt X2000-tåg till Stockholms-manifestationen. I sekteristernas ögon är tåget på väg till Rom och måste stoppas till varje pris: "Gärna Linköping nästa om ni vill gå direkt in i lejonkulan! Men vore det inte bra att kanske låta detta växa lite till först?"

Att s k missionärer från katolska länder står bakom kampanjen mot andra kristna är säkert ingen slump. Med sin sekteristiska självrättfärdighet har man väckt förargelse. Man har angripit lokala seder och bruk, som känns mycket främmande för oss nordeuropéer, men inte är mer fel än vår julskinka och dans kring majstången. Man har förolämpat folk genom att kalla den lokala kyrkan för "den stora skökan". I muslimska länder har dessa s k missionärer hetsat den muslimska majoriteten mot den inhemska kristna minoriteten, som enligt de s k missionärerna bara är simpla avgudadyrkare. På bloggen Aletheia har en av missionärerna beklagat kaktolska kyrkans agerande på "våra missionsfält". Vad det handlar om, är kulturimperialism under missionens täckmantel! Detta märker man tydligt här i Sverige, när dessa utlandssvenskar kommer och uppför sig som "vita missionärer i negerbyn". Vi svenska "infödingar" förstår ingenting!

Det sägs ju att extrema muslimer blir ännu mer extrema när de kommer som invandrare till våra länder och lever i enklaver som de enda frälsta. Om de i en framtid återvänder till sina hemländer kommer de att bli en reaktionär motkraft mot alla öppenhet och försoning. Ta som exempel bara ayatollah Khomeiny, tidigare flykting i Frankrike, vad han ställde till med efter återkomsten till Iran. Samma fenomen finns tydligen även inom kristenheten. Det är missionärer, som fantiserar om ett Sverige som aldrig har funnits, men som de har drömt ihop i fjärran land, där de har försökt sprida kristendom till redan kristnas människor. Då tror man sig vara bättre än andra. Vilken kulturchock att se sitt drömda hemland invanderas av kristna invandrare, som sprider sina katolska eller ortodoxa irrläror till infödda svenskar!

Det tror jag att de kristna invandrarna gör i väldigt liten grad. Man måste verkligen ha bott utomlands och vara ovetande om vad som hänt i Sverige, om man inte lagt märke till den mäktiga medeltidsnostalgi som väller fram hos den infödda svenska befolkningen, som söker SINA rötter i det "mångkulturella" Sverige! Och med medeltidsnostalgin följer som ett brev på posten intresset för den ursprungliga svenska kristendomen, den katolska varianten... Den blir ju inte sämre bara för att den har bevarats av "utländska" kyrkor. Man kan inte definiera svenskheten som den diamentrala motsatsen till allt "utländskt".

Någon hjälp av de hemvändande kulturimperialisterna att slå vakt om vårt lutherka arv behöver vi inte heller. Det gör vi så bra själva, men förbehåller oss rätten att dra lärdom av den nästan 500-åriga ökenvandringen, och naturligtvis särskilt av de senaste hundra åren, då kristenhetens splittring och kyrkornas inbördes kamp gjorde ateismen till segrare i vårt land.

Ekumenisk välvilja - hur långt?

Lars Flemstrom — Sun, 13 Jan 2008 16:32:27 GMT

Ska ekumenisk välvilja hindra kritik mot andra samfund? På bloggen har det försts en diskussion om vissa företeelser inom frikyrkligheten och särskilt pingströrelsen. Det är en sak att peka ut enskilda församlingar, och anklaga dem för sekterism eller ekonomiska eller religiösa bedrägerier. Om det är symtom som finns hos hela rörelsen, är det mer allvarligt. Det är skillnad mellan överdrifter och ren förfalskning. De ledande pastorerna i Stockholm Karisma har gått vidare till nya pastorsjobb inom frikyrkorna, och har sitt på det torra. De har alltså inte tagit minsta ansvar för de krossade drömmar, samt förstörda liv och förstörda privatekonomier som de lämnat efter sig i sin jakt på personlig makt och ära. "Sektsjuka" handlar inte bara om manipulering och tankestyrning, utan också om att ge allt, kämpa för något som man tror på, och sedan bli lämnad ensam utan mening. Lismande pastorer från Karisma talar i Dagen om att konkursen som ett personligt misslyckade, diskuterar vad som gick snett och deras eget mått av ansvar. Ingenting, utom deras egen girighet, har hindrat dem att ta detta ansvar efter konkursen. Vem har hindrat dem att gå ut på gatorna och arbeta ideellt.

Fokus måste sättas på frikyrklighetens ledarutbildningar! Utbildar frikyrkorna manipulatörer och bedragare? Syftar ledarutbildningarna till ett demokratiskt ledarskap enligt svensk frikyrkotradition, eller är det kallhamrade företagsledare med ekonomisk tillväxt som mål som man utbildar? Vilka kommer följderna för demokratin i samhället att bli, när den fascistiska ledarstilen börjar sprida sig utanför den religiösa sfären?

Belys gärna kopplingen mellan denna s k högerkristendom och den politiska makten i samhället! Det framgår ju klart av Dagens granskning av Karisma att de ekonomiska svårigheterna började på allvar, när man inte fick de väntade miljonerna från Stockholms kommun - och detta på grund av valresultatet!

Karisma hade alltså intecknat valresultatet! Var då rörelsen politiskt neutral, eller drev man valrörelse åt den förra majoriteten? Granskningen borde kanske fortsätta med de politiker i Stockholms stadshus som hade givit så rundhänta löften till de munviga pastorerna.

Rättfärdiggörelse genom tron "allena"?

Lars Flemstrom — Sat, 12 Apr 2008 16:29:15 GMT

På bloggen Alethia, har en person, som troligen är katolik, skrivit följande:

"Om man vill hitta stöd i Bibeln för reformationens bärande princip sola fide får man leta sig förtvivlad eftersom den helt saknar stöd i Bibeln, i moderna biblar vill säga. I sin tyska översättning lade Luther själv till ordet allena efter ordet rättfärdiggjord i Romarbrevet 3:28 för att få sin lära att stämma överens med Bibeln. Genom att Luthers lilla innovation helt saknar stöd i grundtexten så är sola fide helt omöjligt att hävda numera (Påhittet stöds t.ex. varken av 1917 eller Bibel 2000. Den senare har där: Ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende av laggärningar). I Luthers Bibel lyder samma text däremot: 'So halten wir nun dafür, daß der Mensch gerecht werde ohne des Gesetzes Werke, allein durch den Glauben'.I den svenska översättningen 1917 står det: "genom tro, utan laggärningar". Är laggärningar ett hinder för rättfärdiggörelsen? Detta är väl ett av de få exempel, där Bibel 2000 fått till en bättre översättning än 1917. Men hur är det nu med "reformationens bärande princip sola fide som "helt saknar stöd i Bibeln"? Jo, visst finns bibelstöd, kanske tydligast i Ef 2 2:8-9: "Ty av nåden ären I frälsta genom tro - och det icke av eder själva, Guds gåva är det - icke av gärningar för att ingen skall berömma sig." (1917).

Men hur är det då med Luthers "lilla tillägg"? Det anses allmänt att Luther översatte direkt från orginalspråken, och inte blivit påverkad av den katolska Vulgatan. Bland Luthers kvarlåtenskap finns emellertid en Vulgata.bibel, tryckt1519. I den finns flera anteckningar av Luther, vilket tyder på att han använt den åtminstone vid översättningen av NT, som var fullbordad 1522. Troligen har denna tyska översättning används som förlaga av de svenska reformatorerna Laurentius och Olaus Petris översättning av NT 1526. Luther har därefter kommit med en "preliminär" översättning av hela Bibeln till tyska 1536, och en slutgiltig version, den s k Lutherbibeln 1545. Broderna Petris översättning av hela Bibeln var färdig 1541, och kan således inte vara påverkad av den s k Lutherbiblen, men väl av tidigare Luther-översättningar. (Tyvärr har jag inte fått tag i dessa.)

Det är med olidlig spänning, som jag slår upp det omstridda bibelstället i bröderna Petris svenska översättning, den s k Gustav Vasas bibel, Reformationsbibeln (nytryck 1941 med ursprunglig stavning och ordalydelse): "Så hålle wij nu thet , at menniskian, warder retfertigh aff troonne vtan Lagsens gerningar." Luthers lilla tillägg saknas alltså i samtliga tre officiella svenska bibelöversättningar, 1541, 1917 och 2000. Längre än så har alltså det lutherska äpplet inte fallit från det katolska trädet, åtminstone inte här i Sverige!

Och vad Luther menade med sitt tillägg anser jag ovisst. Var det en markering mot katolska kyrkan i stridens hetta, eller enbart ett förtydligande? På grund av den omvända satsföljden i den tyska översättningen 1545, jämfört med Gustav Vasas bibel 1541, blir det nämligen ett syftningsfel utan detta tillägg. Det trefaldiga "sola" (sola, scriptura, sola fides, sola gratia), som av "bibeltrogna" protestanter används som argument mot den katolska läran, har alltså inte fullt stöd i Reformationsbibeln! I kombination med katolska kyrkans erkännande av rättfärdiggörelseläran under slutet av 1990-talet borde saken vara kvar, hindren för enighet på den punkten borde vara undanröjda.

Historiskt nationaldagsfirande 6 juni 2008

Lars Flemstrom — Wed, 09 Apr 2008 21:26:38 GMT

Samma dag, 6 juni 1143, grundades Sveriges två första kloster, såvitt källor kunnat belägga. Efter att ha stått tomt (och lagts i ruin) under 479 år, återinvigs det ena klostret, Nydala, den 6 juni 2008, om planerna går i lås. Ett historiskt nationaldagsfirande!

Varför har så många för Sverige betydelsefulla händelser under århundraden, som gått, ägt rum just den 6 juni? Kanske därför att Svea rike grundades samma dag, 6 juni 1143? Stor var kyrkans betydelse för riksgrundandet! Inte bara en klosterinvigning, utan ett verkligt nationaldagsfirande!

Låt den 6 juni 2008 bli försoningsdagen mellan svenska folket och katolska kyrkan! Representanter för hela den svenska kristenheten kommer att hälsa munkarna välkomna tillbaka.

Väl mött i Nydala i Värnamo kommun den 6 juni 2008!

(Teorierna är många om när, var och hur Sverige grundades. Såvitt jag vet har alla seriösa forskare numera övergivit tanken att Sverige grundades i Uppsala-trakten långt ner i heden tid. Då fanns ju heller inte förutsättningarna för någon centraliserad statsförvaltning. Det mesta tyder på att kyrkan, och cistercienserklostren, spelade en aktiv roll i riksgrundandet.)

Interkommunion

Lars Flemstrom — Thu, 03 Apr 2008 22:22:27 GMT

Nu har det bildats en ny organisation för kristen enhet, Enhetens vänner. Det var kanske inte exakt vad jag tänkt mig, men Enhetens vänner är ju ganska nybildat, och kan kanske utvecklas i rätt riktning. Det får inte stanna vid att vara ett forum för kyrkoledare, utan måste föras ner på "golvet". Det räcker inte att, "centrum", biskoparna och de mest engagerade lekmännen, träffas. Det behövs kontakter även på "lägsta" nivån - och längst ut i periferin (geografiskt och mentalt).

Ett konkret resultat av Enhetens vänner, är interkommunion "vid enstaka tillfällen" mellan katoliker och protestanter, med en katolsk präst som celebrant. Då jag vet att det finns lutherska präster, som vill bli erkända som "riktiga" präster, har jag kastat fram idén att den katolska biskopen borde ge dispens åt utvalda lutherska präster att ge katolsk nattvard. Reaktion? Debatten slutade innan den börjat, och inlägg raderades efter min begäran, sedan jag blivit tillrättavisad och personligen påhoppad av en självutnämnd informationschef hos Katolska kyrkan, vilken visade sig inte ens vara katolik. Strider både mot den katolska läran och mot biskopens befogenheter - och vore dessutom en inblandning i Svenska kyrkans angelägenheter, att bara ge dispens för "utvalda" lutherska präster.

Ett minikrav är väl dock, att de lutherska präster som får dispens (om det skulle bli aktuellt) tror på Jesu verkliga närvaro i nattvarden? Det gör inte alla Svk-präster. De tror inte ens på den lutherska läran... Efter debaclet med Missionsprovinsen, vars biskopar fråntagits prästbehörigheten i Svk, kan man kanske befara att så kommer att ske även med dispens-prästerna. En lösning kunde vara att ge dispens till präster, som avgått ur aktiv tjänst i Svk. Efter vad jag har hört deltar ganska katolska och ortodoxa invandrare i Svk:s gudstjänster, då de har svårt att komma till sina egna kyrkor. Men de kan alltså inte delta fullt ut. Jag utgår från att dessa "främmande" gudstjänstbesökare uppfattats som önskade av berörda Svk-församlingar, som kanske själva kämpar för sin överlevnad. Frikyrkoförsamlingarna i dessa landsdelar har också problem. Tre, eller fler, frikyrkosamfund har bildat gemensamma lokala församlingar på en del orter.

Jag har just nu tillgång till antikvarisk teologisk litteratur, och har där bl a funnit en bok om Laurentius Petris nattvardssyn. Han var Sverige första lutherska ärkebiskop. Redan 1542 kom den första drabbningen mellan en närmast katolsk nattvardssyn och en mer radikalprotestantisk, som ville slopa instiftelseorden. Det ville alltså inte ärkebiskopen, som menade att instiftelseorden uttrycker Jesu verkliga närvaro i nattvarden. Under 1560-talet kom så likvoriststriden, där ärkebiskopen Laurentius Nerici vägrade byta ut vinet mot öl eller vatten (Sverige hade ju ingen egen vinproduktion), och under 1570-talet ledde rädslan för att den apostoliska successionen skulle gå förlorad till att kungen begärde förhandlingar med den universella kyrkan om en återförening.

Konfrontationen mellan gay-kulturen och kyrkan

Anders Jonsson — Wed, 31 Oct 2007 21:05:30 GMT

Läs här 2 aktuella exempel på katolska församlingar och katolska institutioner som tvärtemot kyrkans lära infekterats av en pro-gayaktivism.

Det första är från den katolska församling i San Fransisco där gaykulturen sedan länge accepterats av församlingen kyrkoherde.Nu kräver en katolsk lekmannagrupp att biskopen byter ut kyrkoherden, som helt klart bryter mot kyrkans lära.

Ett annat exempel är från USA:s äldsta katolska universitet, Georgetown University. Universitetet har lovat homosexaktivister att skolan ska finansiera ett center för studier av lesbiska, gay, bisexuella, transsexuella frågor.

Maria - evig jungfru?

Lars Flemstrom — Thu, 27 Mar 2008 11:06:58 GMT

På bloggen Aletheia blir de anti-katolska tongångarna allt värre, och även gammal luthersk tro häcklas och hånas.
En person, som kallar sig Kristen Kristensson har skrivit av sig sina erotiska fantasier:

"Frågan om Marias eviga jungfrudom är ett exempel på en fråga där det inte finns något tolkningsutrymme. Matt. 1:24-25 är glasklar när den säger att Josef hade samlag med Maria efter att Jesus hade fötts. Antingen tror man på det eller så tror man inte på det."

På detta har jag svarat:

"I Gustav Vasas bibel, översatt av reformatorn Olaus Petri, utgiven i helhet 1541, nytryck av NT till 400-årsjubiléet 31/10 1941, står:

Thetta är alt skeedt, på thet fulbordas skulle lllthet af Herranom sagdt är genom Propheten, som sadhe, Sij, Een Jungfrw skal warda haffuandes, och födha en Son, och the skola kalla hans nampn EmanuEl, thet är så mykit sagdt, Gudh medh oss.
När Joseph waknadhe vp aff sömpnen, gjiorde han som Herrans Ängel hadhe honom befalt, och toogh sina hustru till sigh, och * kende henne intet, * til tess hon födde sin första Son, och kallade hans nampn Jesus.

*(til tess hon)
Icke så förståndandes, at han kende henne sedhan hon födt hadhe, Vtan är meningen, at hon födde reen Jungfrw, okend och oförkrenckt aff Joseph.

Då vissa tecken saknas på min dator har jag använt gemener i stället för kapitäler fr o m andra bokstaven i ordet Herranom, samt tecknet * i stället för tau. I övrigt är texten återgiven bokstav för bokstav.

Härav framgår klart att reformatorn Olaus Petri inte stödde KK:s tes, att Josef hade samlag med Maria sedan Jesus fötts. Det är möjligt att KK har rätt i att det saknas tokningsutrymme, men i så fall står det glasklart att Maria förblev evig jungfru. Det var mer än jag själv visste säkert."

Mycket angenäm läsning för mig personligen: Hurra, jag kan bli katolik (om och när det blir av) utan att behöva avsäga mig den "lutherska heresin"!

Aleltheia har också lagt ut en inbjudan till ett anti-katolskt hatmöte i pingstkyrkan i Örebro den 26 april, med medverkan av s k missionärer från katolska länder och f d katoliker. Även Lars Enarssons hatpredikan, där han förutom att varna för "den stora skökan" bad Gud om ett nytt krig i Mellanöstern som ska knäcka ryggraden på islam, hölls i Örebro.

Konspirationsteoretiker Enarsson: Jesu lära avskaffades på 90-talet e.Kr. Kyrkofäderna representerar hedendom.

Lars Flemstrom — Thu, 20 Mar 2008 08:53:31 GMT

Det tycks som att några f d pingsvänner, som kanske inte fått den maktposition i pingströrelsen som de hoppats på, låtsas vara judar och gör anspråk på att vara de verkliga Jesu efterföljare. Enligt deras teori avskaffades Jesu lära under 90-talet genom en konspiration, varefter en ny religion skapades av kyrkofäderna, varefter Katolska kyrkan grundades år 325 av kejsar Konstantin med hjälp av dennes armé. En f d pingstpastor, vid namn Lars Enarson, anser sig ha funnit den rätta tolkningen av Johannes uppenbarelse om den "stora skökan", att hon är Katolska kyrkan. Enarson, som uppges vara bosatt på Golanhöjderna och uppges resa i olika länder (i regionen?) säger i en inspelad predikan / föreläsning att han vill "knäcka ryggraden på islam genom ett nytt krig i Mellanöstern". Det är som att höra bin Laden. Tidningen Dagen rapporterade för en tid sedan att Jordanien, med stöd av både den ortodoxa och den katolska kyrkan i landet, har utvisat missionärer med pingstbakgrund. De kristna kyrkorna i Jordanien anser att missionärerna äventyrar de goda relationer som man anser sig ha till den muslimska majoriteten.

Denne Enarsson har varit flitig gäst på bloggen Aletheia, som driver en hätsk anti-ekumenisk och anti-katolsk propganda under fasad av att diskutera teologiska frågor och oegentligheter. Men man återkommer hela tiden till sköko-lärorna om Katolska kyrkan, uppföljd av varningar att "gå in under Rom" och uppmaningar att "gå ut ur henne". För att lyssna på Enarsons hatpredikan mot katoliker och muslimer, gå in på aletheia.se, bloggposten "Bloggaren MXP och Rom eller Jerusalem?", klicka på länken "Den stora skökan (Mp3)".

Fria grupper med självpåtaget apostoliskt uppdrag motpol till den nya ekumeniken.

Bengt Malmgren — Mon, 11 Feb 2008 20:45:29 GMT

I samband med att kristna från olika traditioner mer och mer kommer samman i en ekumenisk process finns det vissa små men högljudda grupper med ursprung i Pingströrelsen som tycks motsätta sig all form av organiserad ekumenik. Man är även skeptiska till ett organiserat samarbete inom Pingst som nu sker i Pingst FFS. I ideologin ingår att man är antikatolska, förnekar behovet av principer för bibeltolkning, man menar attbetydelsen ger sig själv då var och en läser Bibeln. Man menar sig vara "apostoliska" och profetiska. På grund av att dessa grupper isolerar sig från kristenheten i övrigt och menar sig vara de enda riktiga kristna, samtidigt som man okritiskt använder nådegåvorna utan att det finns möjlighet till korrektion och prövning av profetia blir det ofta frågan om en kristendomsutövning som blir ytlig och risken är stor för olika destruktiva grupp-processer, så som vi t.ex. sett i Knutby.