Stiftelsen för insamlingskontroll: Vi rekommenderar aldrig att söka dispens för styrelseledamöters betalningsanmärkningar.

Från Stockholms katolska stift har förekommit uppgifter om att Stiftelsen för insamlingskontroll rekommenderat Caritas Sverige att inkomma med dispensansökan för att Caritas Sverige skulle få behålla sitt 90-konto trots ordförandens betalningsanmärkningar.

Eva Birath, kanslichef på Stiftelsen för insamlingskontroll säger att reglerna är solklara. Har någon i styrelsen betalningsanmärkningar rekommenderar vi aldrig någonsin att man kan inkomma med en dispensansökan. Den enda rekommendationen vi ger i ett sådant fall är att ledamoten i fråga lämnar sin post om organisationen vill behålla sitt kontrollgirokonto.

Eva Birath kommer ihåg att hon talade med Charlotte Byström från Katolska stiftet i samband med att Caritas Sverige hade fått problem med ordförandens betalningsanmärkningar, men hon har inget minne av att man gav någon rekommendation om att lämna in en skriftlig dispensansökan, vilket skulle vara helt osannolikt.  /Bengt Malmgren

Comments

den 25 september 2007 12:08 by Lars Flemstrom

# re: Stiftelsen för insamlingskontroll: Vi rekommenderar aldrig att söka dispens för styrelseledamöters betalningsanmärkningar.

von Essen har ju faktiskt inte begått något brott. Han har väldigt många uppdrag, inom både kyrkan och politiken. Det finns ingen reglerad arbetstid för politiker, och det är lätt att köra slut på sig själv, och göra missar i privatlivet. Man vill ju inte missköta sina politiska uppdrag.

Stiftelsen för insamlingskontroll borde ändra sina regler. Vi har alltså två olika frågor: dels att man borde följt gällande regler och inte undanhållit information från styrelsen, och dels frågan om reglerna i sig är rättfärdiga.

Det finns en otäck tendens till inrättandet av "privatdomstolar" i vårt samhälle, samt användning av offentliga register till andra ändamål än avsett. För hundra år sedan fanns i strafflagen en brottspåföljd, som kallades "förlust av medborgerligt förtroende". Det finns exempel på en mängd områden att denna brottspåföljd återinföres bakvägen, utan att utdömas av domstol.

Det är t ex självklart att pedofiler inte ska få arbete med barn och undomar direkt efter frigivningen från straffet, men denna extra påföljd borde utdömas av domstol, och inte genom krav på utdrag ur belastningsregistret.

Ett annat exempel är att varken imamer, som predikar hat och våld mot den infödda befolkningen, eller utländska nazister som hetsar till våld mot exempelvis invandrare, får utvisas. Det sker i andra EU-länder med stöd av Europakonventionens art 17.

I stället har svenska riksdagsledamöter, bl a Alf Svensson, kd, överlåtit denna rättsskipning till "privatdomstolar", d v s media. Dessa utpekar på ett fullständigt rättsosäkert sätt vissa folkvalda politiker (mest sd) som odemokratiska, och överlåter åt kriminella gäng att verkställa straffet genom olaga hot och misshandel. Eller, som i fallet von Essen, diskriminerar en endskild person och förklarar honom olämplig för vissa uppdrag.

Sveriges riksdag vågar alltså inte införa formella och lagliga inskränkningar, med stöd av Europakonventionens art 17, av de medborgerliga rättigheterna i syfte att skydda demokratin och andras medborgerliga rättigheter, utan släpper loss kriminella gäng i värsta bananrepublik-stil, alternativt tillåter diskriminering av enskilda personer, utan att dessa fått möjlighet att försvara sin heder inför domstol.

Utmärkande gör dessa "privatddomstolar" är att de är allmänna, och inte endast övervakar de egna medlemmarnas efterlevnad av reglerna i en viss organisation. I detta fall har stiftelsen för insamlingskontroll tagit sig friheten att bestämma att en enskild person inte får vara ordförande i Caritas, i stället för att fråga vilka åtgärder Caritas har vidtagit för att garantera säkerheten.

von Essens lämplighet som styrelseordf för Caritas undandrar sig fullständigt min förmåga till bedömning, men stiftledningens agerande kan ifrågasättas. Men så även det svenska systemet med "privatdomstolar", som missbrukar offentliga register eller dömer efter sina egna privata lagar.

Är detta en yttersta konsekvens av den svenska rättspositivismen, som säger att det finns ingen högre rätt än statens (d v s de statsbärande partiernas) politiska viljeinriktning, vilket strider mot den katolska rättsfilosofin?

den 25 september 2007 13:16 by Bengt Malmgren

# re: Stiftelsen för insamlingskontroll: Vi rekommenderar aldrig att söka dispens för styrelseledamöters betalningsanmärkningar.

Svar till Lars:

Tack för dina reflektioner. Jag håller med dig om att det inte är en bra utveckling om media utvecklas till privatdomstolar, vi har ju sett alltför många exempel på hur politiker granskas utan och innan, och att det ibland inte finns några proportionen mellan (det lilla) felsteg som begåtts och det enorma mediadrev det kan leda till.

Angående SFI skriver du: "I detta fall har stiftelsen för insamlingskontroll tagit sig friheten att bestämma att en enskild person inte får vara ordförande i Caritas". Så kan man inte beskriva saken. Tjänstemännen på stiftelsen tog sig inga friheter, utan de tillämpade de mycket klara regler som finns för stiftelsen. Att ändra reglerna är en större fråga som i så fall de som står bakom stiftelsen måste ta ställning till.

den 25 september 2007 14:56 by Lars Flemstrom

# re: Stiftelsen för insamlingskontroll: Vi rekommenderar aldrig att söka dispens för styrelseledamöters betalningsanmärkningar.

Jag har naturligtvis inte kritiserat tjänstemän på SFI, för att de har följt gällande regler. Men jag reagerar mot att en icke-kriminell person behandlas som en potentiell brottsling. Om dessa regler över huvud taget ska behållas, borde det åtminstone finnas möjlighet till dispens.

Men dessa regler är ett slag i luften. Betalningsregistet är ju till för att varna långivare, så att man inte beviljar nya lån, till den som inte klarar av att betala lån som han redan har. Detta är ju helt ovidkommande. Caritas styrelseordf är ju inte personligen, med sina privata tillgångar, ansvarig för Caritas ekonomi, utan det handlar om att förebygga brott. Det brottsförebyggande arbetet får inte gå ut över oskyldiga. Offentliga resister ska inte missbrukas, genom att användas till andra ändamål än avsett.

Det är inte fel, om personer som är dömda för ekonomisk brottslighet, under en viss "karenstid" efter avtjänat straff hindras att arbeta i finansiell verksamhet. Men då ska man ha ett särsksilt register för det - och "yrkesförbudet" ska utdömas av en offentlig myndighet (domstol), med rätt för den enskilda att överklaga.