Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Kroppens teologi.
Bengts Blogg

Syndication

Recent Posts

News

Archives

1979 och framåt höll påven Johannes Paulus II under sina onsdagsaudienser 129 små betraktelser som med utgångspunkt från bibeltexter fokuserade på kropp och sexualitet. Detta var ett tematiskt projekt som utvecklades till vad han kallade Kroppens teologi. Undan för undan har denna samling betraktelser upptäckts av eftervärlden, här finns källan till en sexuell kontra-revolution där människor återupptäcker den förvandlande kraft som finns i att tillägna sig en rätt förståelse av kristendomens i grunden positiva och livsbejakande helhetssyn på kropp och sexualitet. Denna artikel är en sammnfattning av en artikel av Christopher West publicerad på Catholic Education Resource Center. Referenser till påvens onsdagsföreläsningar ([datum]), till Katolska Kyrkans Katekes (KKK + [nummer]) och till bibelställen är angivna och förses med länkar. 

------------------------------------------------------------------------------------------

Vad är Kroppens teologi?

Den sexuella föreningen är grundstenen för mänskligt liv. Familjen och det mänskliga samhället, hela civilisationen springer fram ur denna förening. "Det är en illusion att tro att vi kan bygga upp en sann livets kultur om vi inte... accepterar och uppfattar sexualiteten och kärleken och livet i enlighet med deras sanna mening och deras nära samband med varandra", skriver Johannes Paulus II. (Evangelium vitae från 1995 n. 97). Ett sådant synsätt är främmande för den sekulariserade kulturen, och utvecklingen under 1900-talet har präglats av att göra sig kvitt hela den kristna sexualetiken. Kristna under tidigare generationer haft en repressiv syn på sexualiteten, vilket bidragit till att det varit svårt för Kyrkan att möta denna utveckling och få gehör för sin syn.

Kyrkan behöver ett nytt sätt att tala om sexualiteten, ett nytt språk som kan bryta tystnaden och hjälpa människor att få upp ögonen för den i grunden positiva och livsbejakande människosyn som ligger till grund för sexualetiken. Vi behöver en ny teologi som förklarar hur den kristna sexualetiken långt ifrån att vara den samling maralistiska förbud den ofta uppfattats som, tvärtom motsvarar vår djupaste längtan efter kärlek och samhörighet. Kroppens teologi motsvarar detta behov.
 
 
Ett svar på universella frågor.

Genom att fokusera på skönheten i Guds plan för hur könen korresponderar mot varandra ändrar Johannes Paulus II perspektivet från legalism (vad jag får och inte får göra) till frihet (hur jag skall förstå sanningen om mig själv och skapelsen på sådant sätt att jag blir fri att älska). Sanningen som gör oss fria är frälsningen i Jesus Kristus. Det spelar ingen roll vilka misstag vi gjort eller vilka synder vi begått, Kroppens teologi sätter inte upp något förmanande finger åt någon. Den handlar om frälsning på det sexuella planet åt alla och envar.

Genom djupreflektion över Guds Ord försöker Johannes Paulus II att svara på två av de viktigaste universella frågorna: (1) "Vad är det att vara människa" och (2) "Hur lever jag mitt liv för att uppnå sann lycka och fullkomning?" Därför stannar påvens utläggningar inte bara specifikt vid sexualitet och äktenskap. Eftersom det är fundmentalt för den mänskliga existensen att människan är skapad till man och kvinna (13 febr 1980), så erbjuder Kroppens teologi återupptäckten av meningen med hela existensen,livets mening. (29 okt 1980

För att svara på den första frågan, vad det innebär att vara människa, följer påven inbjudan från Kristus att reflektera över de tre olika stadierna i den mänskliga upplevelsen av sexualitet och kropp: I urtillståndet innan syndafallet (se Matt 19:3-8); i det förmörkade tillståndet efter syndafallet innan frälsningen (se Matt 5:27-28); och i vår framtid som frälsta med återuppstånda kroppar i Guds härlighet (se Matt 22:23-33)

Som svar på den andra frågan, hur lever jag mitt liv, så tillämpar påven en särskild kristen humanism på kallelserna till celibat och äktenskap. Han avslutar med att visa hur hans studium ger en ny och bättre förståelse  av Kyrkans morallära om sexualiteten. 

 

Varför är kroppen en "teologi"?

Enligt Johannes Paulus II skapade Gud kroppen som ett tecken på hans gudomliga mysterium. Därför kan vi tala om kroppens "teologi", ett studium av Gud. Vi kan inte se Gud. Han är ren Ande,  osynlig. Ändå är kristendomen den religion där Gud uppenbarar sig själv i Kristus. "Då Gud vid tidens fullbordan sänder sin ende Son och kärlekens Ande, uppenbarar han sin allra innersta hemlighet han är själv i evighet en kärlekens självutgivelse som får svar: Fader, Son och helig Ande, och han har bestämt oss till att få delta i denna ömsesidiga hängivelse". (Katolska kyrkans Katekes nr 221) På något sätt gör den mänskliga kroppen detta kärlekens mysterium synligt. Speciellt genom skönheten i den sexuella polariteten och vår kallelse till förening. Gud skapade sexualiteten och föreningen mellan könen såsom en skapelsens avbild av sitt egen eviga utbyte av kärlek. Och redan från början förebådar mannens och kvinnans förening vårt eviga mål att förenas med Kristus. Paulus säger: Att de två blir ett kött är ett stort mysterium vilket refererar till Kristus och Kyrkan (Ef 5:31-32).

Det är mycket vanligt att bibeln använder makars kärlek som illustration till Guds eviga plan för mänskligheten. Gud vill "gifta sig" med oss (se Hos 2:19) för att leva med oss i evigt utbyte av kärlek.

Därför drar påven slutsatsen att vi efterliknar Gud inte bara som individer, utan också genom den gemenskap som mannen och kvinnan formar redan från begynnelsen. Och redan från begynnelsn välsignas fruktsamheten som utgår från denna gemenskap (14 nov 1979). Den ursprungliga kallelsen att vara fruktsmma och föröka sig (1 Mos 1:28) är ingenting annat än en inbjudan att i våra liv återspegla Guds kärlek.

Detta betyder förståss inte att Gud är "sexuell". Makarnas kärlek används bara som en analogi för att hjälpa oss att förstå något av Guds mysterium. (se Katolska Kyrkans Katekes nr 370). Guds mysterium förblir transcendent i förhållande till denna analogi liksom i förhållande till varje annan analogi. (29 sept 1982). Men samtidigt säger påven att det finns ingen annan mänsklig relitet som bättre motsvarar det gudomliga mysteriet.

 

Den ursprungliga erfarenheten av kropp och sexualitet.

Vi har vant oss att tänka på kampen mellan könen som något normalt. I sin diskussion med fariseerna säger Jesus att "från början var det inte så." (Matt 19:8). Innan syndafallet upplevde mannen och kvinnan sin förening som ett deltagande i Guds eviga kärlek. Det är en modell för oss alla, och även om vi avfallit, så ger Kristus oss kraft att åter göra anspråk på det. De bibliska skapelseberättelserna använder ett symboliskt språk för att berätta nåot om människan. Påven noterar t.ex. att den ursprungliga enigheten springer fram ur människans erfarenhet av att vara ensam. Först var mannen ensam (se 1 Mos 2:18). Bland djuren fanns ingen "hjälp" för honom. (1 Mos 2:20). Det är utifrån denna erfarenhet av ensamhet som människan både som man och kvinna kan erfara, som vi erfar vår längtan efter samhörighet, förening.

Poängen är att människans sexuella förening radikalt skiljer sig från djurens parning. Om det inte vore så skulle Adam ha funnit många "hjälpare" bland djuren. Men då han gav djuren namn insåg han att han var annorlunda än de; han ensam var en person kallad att återspegla Guds kärlek i sin sexualitet. När mannen ser kvinnan säger han omedelbart: "Hon är ben av mina ben och kött av mitt kött" (1 Mos 2:23). Det är som att säga: "Äntligen en person jag kan älska."

Hur visste mannen att kvinnan också var en person kapabel att älska? Hennes nakna kropp avslöjade mysteriet. För det rena hjärtat avslöjas det som Johannes Paulus kallar "kroppens äktenskapliga betydelse". Det är kroppens kapacitet att ge uttryck för kärlek; den kärlek i vilken personen blir en gåva, och med hjälp av denna gåva uppfyller den innersta meningen av sin existens (16 Jan 1980). Om vi lever i enlighet med sexualitetens innersta mening, så uppfyller vi livets mening: Jesus säger: Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. (Joh 15:12). Jesus älskade genom att utge sin kropp: "Detta är min kropp utgiven för er" (Luk 22:19).

Gud skapade den sexuella åtrån såsom kraften att älska som han älskar. Så upplevde Adam och Eva det. De var båda nakna men skämdes inte. (1 Mos 2:25). Det finns ingen skam i kärleken; "Den fullkomliga kärleken fördriver rädslan" (1 Joh 4:18). När de levde i full överensstämmelse med kroppens äktenskapliga mening såg de och kände varandra med en fridsam inre blick som skapar intimitetens fullhet mellan personerna (2 jan 1980).

 

Kropp och sexualitet under människans historia.

Arvsynden orsakade "döden" för den gudomliga kärleken i människans hjärta. Nu blir skammen ett tecken på att lusten och det erotiska begäret fjärmats från  Guds kärlek. Efter syndafallet tenderar mannen och kvinnan att söka den sexuella lustkänslan utan att ge sig själv som gåva, skild från autentisk kärlek. Vi skyler våra kroppar, inte för att det är något dåligt, men för att skydda deras inneboende godhet från den degraderade lusten. Eftersom vi människor i vårt djup vet att vi skapats för kärlek, så känner vi oss instinktivt hotade, inte bara isamband med kättjefullt beteende men också när någon ser på oss med en lustfylld blick.

Kristi ord är allvarliga när det gäller detta. Han insisterar på att om vi ser med lustfylld blick på andra, så har vi redan begått äktenskapsbrott i vårt hjärta (se Matt  5:28). Johannes Paulus ställer frågan: "Är vi rädda för allvarstyngden i dessa ord, eller har vi snarare förtroende för deras frälsande kraft?"  (8 okt 1980). Dessa ord har kraft att frälsa oss därför att den människa som uttalar dem är "Guds Lamm som tar bort världens synder" (Joh 1:29). Kristus dog och uppstod inte för oss för att ge oss redskap att hantera synden. "Jesus kom för att återupprätta skapelsen till sin ursprungliga renhet" (KKK nr 2336). När vi öppnar oss själva för återlösningens verkan, så befriar oss Kristi död och uppståndelse till vår sanna frihet där vi inte domineras av lusten. (1 mars 1984).

Under vårt jordeliv kommer vi alltid att känna igen striden i våra hjärtan mellan kärlek och lust. Men Johannes Paulus betonar att "kroppens frälsning" (se Rom 8:23) tar sin början redan i denna världen. Det innebär, att om vi låter våra lustar bli "korsfästa med Kristus" (se Gal 5:24) så kan vi undan för undan återupptäcka den erotiska sidan av "kroppens äktenskapliga mening" och leva i det.  


Kropp och sexualitet i tidens fullbordan.

Hur är det då med kroppen vid uppståndelsen på den yttersta dagen? Sade inte Jesus att vi inte längre är gifta med varandra efter uppståndelsen (se Matt 22:30)? Jo, men det innebär inte att vår längtan efter förening försvinner. Det innebär att den kommer att uppfyllas. Som sakrament är äktenskapet endast ett jordiskt tecken på en himmelsk realitet. I himmelen behöver vi inte längre några tecken, då lever vi i den realitet som det jordiska tecknet pekade på. "Lammets bröllop" (Upp19:7), den kärlekens förening vi alla törstar efter kommer att vara evigt fullbordad.  "För människan kommer denna fullbordan att vara det slutliga verkställandet av mänsklighetens enhet, det som Gud avsåg från skapelsens början... De som är förenade med Kristus utgör de återlöstas gemenskap, Guds heliga stad, bruden, lammets hustru" (KKK, nr. 1045). Denna eviga verklighet är vad uttrycket "ett kött" föregriper från början (se Ef 5:31-32).

I och med kroppens uppståndelse återupptäcker vi alltså i en evig dimension samma äktenskapliga mening hos kroppen i mötet med den levande Guden ansikte mot ansikte (9 dec 1981). Detta kommer att bli en fullständigt ny erfarenhet, bortom allt vi kan föreställa oss. Ändå kommer det inte att vara oigenkännligt från det människan varit med om från början, eller från meningen med kroppen och sexualiteten i skapelsen (13 jan 1982).

 
Kristna kallelser.

Genom att reflektera över vilka vi är från skapelsens början, under människans historia och i vår eviga bestämmelse, så öppnar vi dörren till en rätt förståelse av de kristna kallelserna celibat och äktenskap. Båda dessa kallelser innebär att autentiskt leva ut den djupaste sanningen om vad vi är som man och kvinna. Autentiskt utlevt är celibatet inte ett förkastande av sexualiteten och vår kallelse till förening. De pekar i själva verket på dess slutliga fullbordan. De som avstår från äktenskap "för himmelrikets skull" (Matt 19:12) gör det för att helt kunna inrikta sin energi och längtan på det himmelska och bröllopet mellan Kristus och Kyrkan. Man kunde säga att de celibatära hoppar sakramentet (det jordiska tecknet) i ett föregripande av den himmelska realiteten. Genom detta förkunnar celibatära män och kvinnor att Guds rike är närvarande mitt i världen. (se Matt 12:28).

Äktenskapet föregriper också himmelriket, fast på ett annat sätt. ?I den lycka [makarna] erfar i sin kärlek och sitt familjeliv ger [Gud] dem redan nu här nere en försmak av Lammets bröllop.? (KKK, nr 1642). Varför upplever då så många par äktenskapet som ett "levande helvete"?  För att äktenskapet skall ge den lycka som är dess syfte, så måste makarna leva det så som Gud avsåg från början. Det innebär att de ihärdigt måste ta itu med syndens effekter. Äktenskapet rättfärdigar inte kättja. Som sakrament är äktennskapet ämnat att symbolisera föreningen mellan Kristus och Kyrkan (se Ef 5:31-32). Kroppen har ett "språk" som är ämnat att uttrycka Guds fria, fullständiga, trogna och fruktsamma kärlek. Det är precis detta som makarna lovar varandra vid altaret. "Har ni kommit hit av fri vilja?" frågar prästen, "för att ge er själva åt varandra utan förbehåll? Lovar ni att vara trogna varandra intill döden? Lovar ni att ta emot barnen som Gud ger er i kärlek?" Bruden och brudgummen svarar "ja". 

Makarna är ämnade att uttrycka samma "ja" med sina kroppar närhelst de förenas och blir ett kött. Orden "jag tar dig att bli min äkta hustru/make" kan endast fullbordas i samlaget (5 jan 1983). Den sexuella föreningen är ämnad att vara en förnyelse av äktenskapslöftena.

 

Att förstå sexualmoralen i ett nytt ljus.

Kyrkans sexualetik får sin mening när man ser den ur denna synvinkel. Sexualetiken är inte en pryd samling av förbud. Den är en uppfordran att leva kärlekens liv utifrån den värdighet Gud, Skaparen givit oss. En profet är en person som förkunnar Guds kärlek. Därför beskriver Johannes Paulus II kroppen och den sexuella föreningen som "profetisk". Men, tillägger han, vi måste vara noga att skilja på sanna och falska profeter. Om vi kan tala sanning med våra kroppar, så kan vi också ljuga. I sista hand extraheras alla frågor om sexualmoral ner till en avgörande fråga: Återspeglar detta i sanning Guds fria, totala, trogna och fruktbara kärlek, eller gör det inte det? Och om vi ser det praktiskt: Skulle ett äktenskap må bra av att makarna regelbundet var otrogna mot sina äktenskapslöften? Eller omvänt: Hur skulle äktenskapets stabilitet och hälsa påverkas om makarna regelbundet förnyade sina äktenskapslöften och gav uttryck för sin beredskap att ständigt öka sin hängivenhet åt dem? Detta är vad som är grunden för vad Kyrkan lär om sexualetik.

Onani, otukt, otrohet, sex utan öppenhet för nytt liv är exempel på sådant som inte står i överensstämmelse med den vision Gud har givit oss av en fri, total, trogen och fruktbärande kärlek. Ingen av dessa aktiviteter ger uttryck för eller förnyar äktenskapslöftena. De är inte äktenskapliga. Men betyder det att människor som ägnar sig åt sådana aktiviteter är "i sig onda"? - Absolut inte.

Kroppens teologi, utlagd av påven Johannes Paulus II i ett antal betraktelser under onsdagsaudienserna åren 1979 -1983 är ett försök att beskriva det som Kyrkan  fullt och fast tror på som den äkta varan och som erbjuds åt alla människor som vill ta emot och bejaka det. Ingen är tvingad att ta emot det, men Kyrkan skulle svika sin djupaste kallelse om hon inte fortsatte att förkunna det hon är övertygad om är sant och gott och till människornas gagn.

 
Böner för sann sexuell frigörelse.

Bön om hjärtats renhet
Herre, hjälp mig att acceptera och ta emot min sexualitet som en gåva från dig. Ge mig nåden att stå emot allt som vill förvanska denna gudomliga gåva och hjälp mig att leva min sexualitet i harmoni med din självutgivande kärlek. Ge mig hjärtats renhet så att jag kan se bilden av din härlighet i andras skönhet, och en dag få skåda dig ansikte mot ansikte. Amen.

Bön om befrielse för den sexuella lusten
Herre, jag prisar dig och tackar dig för att du skapat mig med sexuella begär. Med kraften av din död och uppståndelse, red ut vad som blivit tilltrasslat av synden så att jag kan lära känna och erfara sexuell dragning på det sätt du avsett, som en längtan att älska fritt, helt och fullt, troget och fruktsamt. Amen.

Bön i stunder av frestelse
Herre, jag tackar dig för skönheten hos den person du skapat för att bli älskad, aldrig att bli utnyttjad som ett redskap för min egen tillfredsställelse. Jag avsäger mig varje impuls inom mig att använda denna person för mitt eget nöje, och jag ber dig att jag får ett rätt perspektiv på mitt begär. Amen.

 -----------------------------------------------------------------------------------

http://www.theologyofthebody.net/

http://www.ewtn.com/library/PAPALDOC/JP2TBIND.HTM

http://www.catholiceducation.org/articles/sexuality/se0109.html


Posted 2008-10-20 20:06 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren