Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Auktoritetstro eller förståelse och andlig omvändelse som grund för den kristna tron.
Bengts Blogg

Syndication

Recent Posts

News

Archives

Diskussionen om den kristna trons innehåll är väldigt känslig och engagerande och får ofta människor att stänga sig inne i väldigt tvärsäkra tolkningar och man är snara till att se andra som inte tänker exakt som jag själv som heretiker och fiender till kyrkan. Så byggs upp olika läger i kyrkan, som ofta inte går mellan samfund, utan skär rakt genom samfund. En sådan demarkationslinje har tyckts finnas mellan å ena sidan reformkatolikerna, i Sverige representerade av personkretsen kring bloggen Katolsk Vision och undertecknarna av ett manifest, och å andra sidan traditionalistiska och "vanliga" aktiva intellektuella katoliker som inte vill att man ifrågasätter traditionell maktfördelning och auktoritet i Katolska kyrkan. Reformkatolikerna envisas med att tänka själva, och för dem är det som hierarkin sagt inte huggit i sten. De "vanliga" katolikerna tycks vilja att man sitter stilla i båten och inte ifrågasätter prästernas och hierarkins makt, och de mest traditionalistiska katolikerna tycks ha en inställning att kyrkans hieraki har alltid rätt, påven är ofelbar och det handlar om att rätta in sig i ledet och inte tänka och reflektera för mycket själv över frågor där "Kyrkan" bestämt hur det skall vara.

Mitt emellan dessa står alla sekulariserade katoliker som kanske går i kyrkan ibland, döper sina barn, gifter sig i kyrkan, skiljer sig, sammanbor med andra, sammanbor med partners av samma kön, använder preventivmedel och kanske också gör abort ibland. De tänker på sitt eget sätt och struntar både i teologiska diskussioner och den kyrkliga auktoriteten. Jag blev mäkta förvånad när jag nyligen tog del av en undersökning av hur folk i allmänhet tänker kring olika frågor i det traditionellt starkt katolska Irland. Hör och häpna över följande siffror:

  • 87 % tycker att präster ska få gifta sig.
  • 77% stödjer vigning av kvinnliga präster.
  • 75% säger att katolska kyrkans lära om sexualitet inte är relevant för deras liv.
  • 87% anser att skilda  katoliker som lever i nya fasta relationer ska få gå till kommunion.
  • 61 % tycker inte det är omoraliskt med sex mellan homosexuella.

 Undersökningen bekräftar vad man nog anat i många länder med katolsk befolkning, men man kanske inte hade väntat sig så överväldigande stor kvantitativ diskrepans mellan kyrkans lära och folks attityder i det traditionellt starkt katolska Irland. Man kan förmoda att siffrorna har påverkats av pedofili-skandalerna, vilket gjort att många människor förlorat tilltron till kyrkans hierarki. En slutsats man kan dra är, att om förtroendet skall kunna återupprättas mellan den breda allmänheten och kyrkan, dess tro och etik, så måste det gå via en öppen dialog och respekt för den enskilda mänskliga personens  förmåga att tillägna sig andliga sanningar.

Det är inte lätt att sätta fingret på vad essensen i det som skiljer de olika lägren åt. Både traditionalister och reformkatoliker hävdar att de är troende och vill slå vakt om det de uppfattar som kärnan i katolsk tro. Men när man läser arga kommentarer på olika bloggar tycker jag det är tydligt att man talar förbi varandra. Den som uttrycker sig tvärsäkert förutsätter ofta att det finns en konsensus och gemensam förförståelse kring begreppens innebörd som motståndarna delar med honom, men ofta finns inget intresse att undersöka om det verkligen förhåller sig så. - Det blir då ingen dialog, utan man talar förbi varandra.

En nyckel till förståelsen av varför auktoritetstron är så befäst i Katolska kyrkan på bekostnad av respekten för varje persons andliga omdöme tror jag jag fick när jag tog del av sr Madeleine Fredells senaste föreläsning i serien om Andra Vatikankonciliet, som hade temat "Tillbaka till källorna - traditionens förnyande kraft"

Skolastiken som utvecklades under högmedeltiden (Thomas av Aquino) innebar en förnyelse av tänkandet och var revolutionerande för sin tid. Den hade sin grund i en aristotelisk realistisk syn på tillvaron och människan och övergav den idealistiska platonska världsuppfattningen.

Den äkta thomismen är egentligen en föregångare till det vi kallar en induktiv teologisk metod som utgår från människan och det vi kan veta om henne i stället för att göra abstrakta utsagor om Gud. Detta var något som helt förvanskades av nyskolastiken som låg till grund för många filosofiska antaganden som katolska kyrkan byggde sin teologi på under 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet.  Förespråkarna för nyskolastiken förvrängde den äkta skolastiken och gav den en dualistisk inriktning i linje med upplysningstidens rationella tänkande. Man ansåg att det inte fanns något naturligt samband mellan människa och Gud. Henri de Lubac, fransk jesuit och teolog påpekade i en artikel 1936 att teologin hade urartat till ”en vetenskap om uppenbarade sanningar snarare än att vara en vetenskap om att se allting i trons ljus”.

Den nyskolastik som Henri de Lubac karakteriserar genomsyrade katolska teologiska manualer och läroböcker ända fram till Andra Vatikankonciliet. Nyskolastiken var ett av kyrkans sätt att bemöta rationalismen, men man bemötte den inte med trons språk, utan med ett positivistiskt resonemang, vilket inte främjade ett personligt tillägnande och grundande av tron i den mänskliga personen.

Under upplysningstiden hade man börjat se på naturen och det övernaturliga som helt åtskilda. Det fanns inte längre, som hos Thomas av Aquino, en förståelse för hur nåden kunde genomsyra världen och historien. Det blev en oöverstiglig klyfta mellan positivistisk naturvetenskap å ena sidan och teologin och tron å andra sidan. I förlängningen får vi den filosofiska positivismen som bara tar hänsyn till det som går att väga, mäta, bedöma och beskriva på ett exakt sätt, medan religiös tro sätts på undantag.

Vi kristna skyller ofta denna dualism mellan tro och vetande på upplysningen, men låt oss se vad som hände på den andra kanten i denna dualistiska åskådning: Medan naturvetenskapen fortsatte att svara på frågorna ”hur” och ”vad” och lät bli att svara på frågan ”varför”, så glömde teologin samtidigt bort sin grundfråga som borde vara just "varför", och i stället också sysslade med frågorna ”hur” och ”vad” vilket man inte hade adekvata verktyg för.

Och ju mindre verktyg man har, ju mer måste man överbetona auktoriteten för att tala om för människor trons "hur" och "vad". Men en överdogmatiserad kyrka som överdriver strukturell auktoritet och överbetonar ofelbarheten (ultramontanism) kan knappast fungera som en trovärdig evangeliserande kraft i världen, särskilt inte i vår globaliserade tid då alla har direktåtkomst till all information. Utan monopol på kunskapen förlorar en sådan kyrklig hierarki sin makt. Idag måste förtroendet vinnas på annat sätt genom tillförlitlighet, en oförvitlig privatmoral och dialog byggd på ömsesidig respekt.


                         (bilden är från bloggen ASBO Jesus)

Det är där vi står idag. men en nyckel till att förstå dagens konflikter mellan auktoritetstrogna katoliker och reformkatoliker, eller konflikten mellan dagens Katolska kyrka och SSPX eller konflikten mellan läroämbetet och hur många sekulära vardagskatoliker tänker, ligger nog åtminstone delvis i de sammanhang jag skissat här.

Katolsk antropologi och människosyn var inte alls så bakåt i tiden. Fram till början av 1500-talet såg katolsk antropologi människan som Guds avbild med ett inneboende grunddrag av att längta efter att skåda Gud. Guds avbild fanns ingraverad i människan från skapelsens begynnelse och hon kunde därför sträva efter att bli lik Gud. På 1200-talet talade Thomas av Aquino om människans naturliga längtan, desiderium naturale, efter ett saligt skådande av Gud. Thomas menade också att hela skapelsen är en produkt av Guds godhet. Thomas hävdade att människan var capax Dei, att hon hade en naturlig förmåga till gudomlig relation. Detta är ju också en syn som överensstämmer med källorna. Återvänder vi till Apostlagärningarna, så ser vi hela tiden hur tron bygger på personlig övertygelse och omvändelse, inte på blind auktoritetstro. Alla förnyelserörelser som betonar personlig omvändelse och helgelse bygger på samma grund. Profeten Heskiel talar om att byta ut människans stenhjärta mot ett hjärta av kött. Den helige Ande överbryggar klyftan och ger människan kunskap om det gudomliga.

"I samma stund fylldes han med jublande glädje genom den heliga Anden och sade: "Jag prisar dig, Fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt." (Luk 10:21)

Vi befinner oss i ett spännande skede i Kyrkans och världens utveckling, och det finns en dynamik som inte handlar om att permanenta de konflikter och gränslinjer som finns idag, utan vi förs framåt i en process som hela tiden handlar om att återvända till källorna och där hämta kraft och inspiration för att förstå och agera ansvarigt utifrån dagens situation. I framtiden kommer helt andra frågor att stå i centrum. Nu gäller det att lyfta blicken och vidga perspektivet och välja vilka strider som är fruktbara och nödvändiga att utkämpa.

 


Posted 2012-4-14 10:12 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren