Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Människan, kyrkan, samhället, samvetsfriheten och religionsfriheten: Obama mot USA´s katoliker
Bengts Blogg

Syndication

Recent Posts

News

Archives

Irène Nordgren, "reformvänlig" katolik och en av de mest framträdande skribenterna på bloggen Katolsk vision skriver i Dagen om de katolska biskoparna i USA och deras opposition mot Obamans Hälso-och sjukvårdsreform (HHS) som skulle tvinga katolska institutioner att bekosta och tillhandahålla aborter och preventivmedel för sina anställda, vilket står i strid med grundläggande katolska värderingar. Biskoparna, och där tycks de ha större delen av USA´s katolska befolkning bakom sig, har varit kritiska till ett sådant tvång som de menar kränker religionsfriheten.

5 februari höll Fr Sammie Maletta en predikan i sin församling St. John the Evangelist i St. John, Indiana. Den finns på YouTube och tar upp hur hur Obamas förslag hotar religionsfriheten:

Irène Nordgren hör inte till dem som håller med biskoparna eller tycker det är problematiskt för religionsfriheten, istället är hon bekymrad över samvetsfriheten inom kyrkan för de katoliker som tycker det är helt OK med preventivmedel, aborter, samkönade äktenskap och annat som Kyrkan officiellt är skeptisk till, men som många sekulariserade människor, inkl sekulariserade katoliker tycker är helt OK. Hon är positivt inställd till Obamas reform, men kritisk till biskoparnas motstånd. Det är bra att Irène skriver en artikel i den allmänkristna tidningen Dagen, för detta är en debatt som gärna får vidgas utanför den inom-katolska horisonten.

Katolska kyrkan talar om den naturliga lagen och menar att dess inställning till abort, äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna, att integrera sexualiteten i ett helhetssperspektiv av ömsesidig kärlek och ansvarstagande samt reproduktion, inte bara är en del av hur man läser bibeln och tolkar den uppenbarade tron, utan är ett resultat av hur man tolkar den naturliga lagen. I detta avseende blir kyrkan obekväm i en tid som utgår från den omedelbara känslan, och tanken att allt som känns rätt är rätt bara det inte skadar andra.

Kyrkans kritik av den teknifierade preventivmedelskulturen skall inte ses främst som en bakåtsträvande moralism, utan som ett kompletterande perspektiv, en framsynt analys av preventivmedelskulturen som separerar sex och kärlek, avhumaniserar sexualiteten och gör människan tom och alienerad.

Så långt tror jag också många sekulariserade katoliker hänger med. Många som lever i föräktenskapliga förbindelser, använder preventivmedel och kanske t.o.m. har gjort abort bejakar ändå kyrkan som en instans som står inte bara för en vardagsmoral, utan för en moral som kallar människan till helighet, även om de själva är medvetna om att de inte är hängivna att leva upp till det. Katoliker vet att vi alla är syndare, men just som sådana också accepterade och älskade av Gud, därför har de inget behov av att kyrkan skall konfirmera och bekräfta deras egen livsstil. Tvärtom tror jag man uppfattar det som en tillgång att kyrkan förkunnar högre ideal än man själv lever upp till, som en garant för något som behövs i samhället som alltid finns där oberoende av egna tillkortakommanden. Därför har Obama lyckats ena hela det katolska USA mot sig, både biskoparna, konservativa katoliker och mera liberala katoliker.

Samtidigt måste man se frågans komplexitet. Det är ett känsligt läge där de gångna årtiondenas pedofili-skandaler allvarligt har skadat förtroendet för biskopar och präster som moraliska förebilder, både utanför Katolska kyrkan och hos katolikerna själva.Om biskoparna driver dessa frågor på ett alltför okänsligt sätt och använder samma maktmedel och intrigerande som i sekulär politik, och framförallt om man agerar på ett maktfullkomligt sätt som riskerar att nedvärdera vanliga katolikers samveten och omdömen, så kan man få en process som blir destruktiv och hotar att i onödan skapa sprickor och konflikter inom kyrkan och skada omvärdens förtroende för kyrkan ännu mera.

Msgr Charles Pope från Ärkestiftet Washington säger:

Faktum är att en kyrka med 70 miljoner katoliker i USA, är lika olik och lik som USA är i genomsnitt, till förtret för alla katoliker som ser sina åsikter som en stor avvikelse mot sina motståndare. Faktum är att kyrkan vill vara katolsk över hela linjen – alltså starkt pro-life, tydlig i sexuella frågor, tydlig i att stärka äktenskap och familj, men också lika kraftfullt vädjande för fattiga, sjuka och invandrare och lika kraftfullt vädjande för kyrkans sociallära, vad gäller subsidiaritet, solidaritet och rättvisa. i motsats till det våld som genomsyrar vår kultur, vill kyrkan vara generös, barmhärtig och förlåtande och villig att samarbeta med dem som anammar dessa katolska principer. Den katolska tron går alltså före all politisk tillhörighet och världsbild. Jesus är varken kapitalist eller socialist. Han är Gud och han passar inte in i våra begränsade kategorier. Och det gör inte heller kyrkan. Därför är kyrkan i viss mån “alltid lika besvärlig.” kyrkan kan samtycka till vissa frågor hos ett politiskt parti, men hon kan lika gärna ha motsatt åsikt i andra frågor...

Den sanna katolicismen tröstar de svaga och hon plågar de bekväma. Den sanna katolicismen är en nagel i ögat på både höger och vänsterpolitiker. På samma sätt som det var med Kristus, hittar de flesta en anledning att hata kyrkan men några kommer att älska henne. Vi är avsedda att vara ett tecken för strid (Lukas 2:34) eftersom vi inte passar in i någon politisk agenda.När de amerikanska biskoparna talar ut mot Obamas sjukvårdsreform, (som inskränker religionsfriheten), intar de en principiell hållning i katolicismen som är oförändrad av kulturella skiftningar och rådande abortpolitik och sexuella revolution. Inte ens våra värsta motståndare kan påstå att den katolska kyrkan inte har varit konsekvent i frågor som rör abort och preventivmedel. När vår kultur har ändrat åsikt i dessa frågor, kommer kyrkan att stå fast.

Min största invändning mot Irène Nordgrens artikel är följande nyckelmening:

"...påvens hyllande av den enskilda människans samvete å ena sidan men å andra sidan bara under förutsättning att detta samvete är kompatibelt med påvens eget."

Det är för det första en logisk motsägelse i sig själv, samvetet är något som villkorslöst tillhör den enskilda personen, för det andra är det att göra grov orättvisa åt påvens person. Alla som lärt känna påven på ett annat sätt än genom negativa rykten om honom, som läst hans teologiska böcker eller t.ex. Peter Seewalds intervjuböcker med honom vet att han verkligen försöker utöva sitt ämbete på ett ansvarsfullt sätt och bejakar grundläggande principer i katolsk teologi och sociallära, inkl respekten för människans samvete. Irène Nordgren skulle göra mycket mera nytta om hon använde sin energi och förmåga att uttrycka sig till att förklara sådant för dagens människor, och inte spara allt krut till negativ kritik av påven och hierarkin. Jag förnekar inte att kritik många gånger är berättigad, och skall då givetvis artikuleras, men det finns också många möjligheter till konstruktiv samverkan.

Det är inte en rätt beskrivning av sakernas tillstånd att samvetsfriheten är inskränkt för människor i katolska kyrkan. Alla katoliker åtnjuter samma fri- och rättigheter som alla medborgare i de länder där man bor. Ingen är tvingad till någonting. Men jag tror Irène förväxlar samvetsfriheten med rättigheten att påverka vad kyrkan tror och lär utifrån vad man själv för tillfället känner och tycker. Vi är alla underkastade begränsningar på det sättet att det kan finnas spänningar mellan vad vi själv tycker och vad kyrkan officiellt lär. Inte ens påven är fri att godtyckligt bestämma något utifrån sitt subjektiva tyckande. Däremot bidrar vi alla, från påven till varje enskild lekman att utveckla och fördjupa förståelsen av tron, och där är alla förpliktigade att i gemenskap med hela kyrkan bidra genom sitt förnuft och sitt upplysta samvete. På så sätt sker en dogmutveckling från tidsepok till tidsepok befäst genom olika koncilier.

Kyrkan är beroende av att alla dess medlemmar aktivt medverkar i denna process och aktivt och på ett konstruktivt sätt vittnar om tron för omvärlden. En del går aktivt in för detta, en del förhåller sig mera passiva, men är glada att kyrkan finns. Väldigt få känner nog igen sig i bilden som Irène Nordgren målar upp att man är styrda och tvingade av "påvens samvete". Det finns en fri debatt inom kyrkan, det är inte minst Irènes egna artiklar och det jag skriver just nu levande bevis på. Ingen storebror övervakar oss, tvärtom uppmuntras vårt engagemang. Och i själavården har kyrkan en mycket mild hållning och stödjer människorna i deras strävan efter utveckling och helande snarare än att ställa hårda krav och lägga tunga bördor på deras axlar.


Posted 2012-3-9 16:27 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren