Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Är det rätt att döda nyfödda barn?
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

I en artikel i Journal of Medical Ethics hävdar etikerna vid Oxford-universitetet Alberto Giubilini och Franceska Minerva att det finns skäl att ifrågasätta det olagliga i att döda nyfödda barn. Deras artikel har förståeligt nog uppväckt upprörda känslor, men slutsatsen är inte så främmande som det kan verka.

I takt med att allt tigare prematurt födda barn kan räddas till livet, och prematurvården utvecklas händer det också att barn som har mycket små chanser att överleva till ett fullgott liv räddas. Det har aktualiserat frågan om dödshjälp åt nyfödda. Det var vad läkaren vid Astrid Lindgrens sjukhus anklagades för vid den uppmärksammade rättegången som nyligen avslutats. Läkaren frikändes ju som bekant, och hon hävdade att hon följt gängse lagstiftning, d.v.s. ej givit aktiv dödshjälp utan endast smärtlindring enligt väl beprövade principer.

Barnläkaren Hugo Lagerkrantz har framfört liknande resonemang som de båda Oxford-etikerna för att etiskt försvara sena selektiva aborter och dödshjälp åt nyfödda. I en artikel i SvD 2008 skrev han:

"...är det möjligt att abortera foster med kromosomförändringar, liksom friska foster, före den 23:e graviditetsveckan (nuvarande abortgräns i Sverige), innan det mänskliga medvetandet uppkommit. Jag instämmer med Nils-Erik Sandberg (Brännpunkt 28/12) att kvinnan då bör bestämma eftersom fostret ännu inte fått ett eget människovärde före vecka 23. Först när fostret kan dra de första andetagen luft själv – om än med teknisk hjälp – så har det fått en egen ”själ” och fullt människovärde."

I samband med Astrid Lindgren-fallet pläderade han (7/3 2009) på DN debatt för att knyta människovärdet till medvetandet:

" ...försöka definiera vad som är mänskligt liv eller när människan har ett medvetande – en själ. Det mänskliga medvetandet förutsätter inte bara att man är varse om sin kropp, sitt jag och omgivningen, utan också att man 'an tänka på det som har varit eller det som kommer att bli' som filosofen Henri Bergson uttryckte det. Det högre mänskliga medvetandet innebär att man kan kommunicera med sina medmänniskor, för barnets del i första hand med mamman. Från drygt två års ålder kan det börja förstå vem spegelbilden av sig självföreställer. Och från fyra års ålder börjar barnet kunna sätta sig in i hur andra tänker. Förmågan att behandla symboler och det episodiska minnet är också viktigt för medvetandet."

Giubilini och Minerva för ett liknande resonemang men flyttar bara fram positionerna något längre: En "person" är en människa som är i stånd att uppfatta sin egen existens som ett värde i sig. Innan detta är uppnått har man inget människovärde. Nyfödda är enligt denna definition icke-personer och därför är det inte omoraliskt att döda dem. Därför borde man kunna "abortera", dvs döda, ven friska nyfödda utifrån samma principer som man tillåter abort.

Strikt filosofiskt är detta resonemang hållbart, det tillämpas i samband med att vi rättfärdigar aborter, det Oxförd-etikerna gör är att de drar ut konsekvenserna av detta. Teoretiskt kan vi dra konsekvenser i två riktningar:

  • Eftersom vi tillåter fri abort, så måste vi acceptera den teoretiska grunden för författarnas resonemang också när det gäller nyfödda.
  • Eftersom vi finner det orimligt att ta friska nyfödda av daga, så måste vi på nytt skärskåda de premisser vi utgår från då vi godkänner fri abort.

Vad är haken? Tidigare professorn i Medicinsk etik vid Karolinska Institutet, Erwin Bishofberger tror jag kan hjälpa oss att resonera: Bishofberger skiljer mellan människan som person och aktör. De egenskaper som Oxford-etikerna och Lagerkrantz vill knyta människovärdet till liknar det som Bishofberger kallar aktörsrollen.

Att knyta människovärdet enbart till aktörsrollen blir orimligt, det får orimliga konsekvenser som i detta fall, det öppnar också vägen för att betrakta dementa som icke-personer. Vid sidan om aktörsbegreppet finns enligt Bishofberger personbegreppet, som är mera grundläggande, alla mänskliga varelser har en inneboende värdighet och rätt till liv. Människovärdet är knutet till personen, och det är inte beroende av vad människan presterar, upplever eller den grad av autonomi hon för tillfället äger.


     Från föreläsning Erwin Bishofberger 2001, Nordiska Föreningen för Katolska läkare

Att en människa i livets slutskede eller ett svårt handikappat prematurt barn har människovärde innebär inget etiskt krav att till varje pris vidta alla upptänkliga livsuppehållande åtgärder. När prognosen är pessimistisk övergår man från full intensivvård till palliativ vård som också sker under fullt respekterande av den mänskliga personens värdighet.


     Från föreläsning Erwin Bishofberger 2001, Nordiska Föreningen för Katolska läkare


Posted 2012-3-3 15:32 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren