Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Frågan om könsbyte och sterilisering
Bengts Blogg

Syndication

Recent Posts

News

Archives

Regeringen har just beslutat efter påtryckningar från KD att steriliseringskravet vid könsbyten skall vara kvar. Det var ett klokt beslut, men oroväckande att man var på väg att så lätt falla till föga för känsloargument. Centerns och Folkpartiets ungdomsförbund framhärdar dock genom sina förbundsordförande i en känsloladdad brännpunktsartikel där sakanalysen lyser med sin frånvaro.

Min kollega psykiatrikern David Eberhard har skrivit en bra informativ och reflekterande artikel på Newsmill om frågan. Hur känslig frågan är visar den storm av tillmälen han fick trots att han bara var saklig och resonerande.

Jag träffar i min praktik, liksom David skriver att han gör, med jämna mellanrum patienter som vill genomgå könsbyte. Det handlar om personer som mycket djupgående har känslan att vara född i fel kropp och psykologiskt har en könsidentitet motsatt den kroppsliga. Detta kallas transsexualism, ej att förväxla med homosexualitet där könsdriften är inriktad mot det egna könet, eller transvestism, som är en önskan att uppträda förklädd till det andra könet.

Könsbyte föregås av en lång och grundlig utredning, och det genomförs genom hormonbehandling, kirurgiska ingrepp och byte av personnummer och socialt kön. Det kirurgiska ingreppet innebär att man avlägsnar delar av könsorganen och försöker tillskapa anatomiska strukturer som liknar motsatta könets könsorgan. Kroppsligt/hormonellt ändras ingenting, en f.d. man är fortfarande en man, och en f.d. kvinna är fortfarande kvinna. Därför måste hormonbehandling pågå kontinuerligt för att upprätthålla det valda könets karakteristika.

Transsexualism är ingen nyckfull önskan, utan ofta en djup rotad upplevelse ända sedan tidig barndom. Eftersom det för med sig mycket lidande och studier har visat att självmordsfrekvensen i denna grupp är 20 gånger högre än bland andra, så har man beslutat att erbjuda könsbyte för dessa personer. Det finns ingen känd behandling förutom könsbyte, och ett av syftena med att erbjuda detta har varit att få ner självmordsfrekvensen. Transsexualism har en sjukdomsklassificering i diagnosregistret (könsidentitetsstörning), och behandlingen bekostas genom den vanliga sjukförsäkringen.

Nu är det kanske inte så enkelt att denna behandling löser alla problem. Vid andra typer av plastikoperationer, undantagandes rena skönhetsoperationer eller plastikkirurgi till följd av uppenbar vanställdhet, där personer fixerat sig vid att man inte är nöjd med utseendet av en viss kroppsdel, så visar det sig inte sällan att patientens lidande inte minskar trots att plastikkirurgiska ätgärder vidtas. Alla seriösa plastikkirurger vet att man skall vara försiktig med kniven i sådana fall. Det kan visa sig vara på liknande sätt med könsbytesbehandlingen. En svensk studie från 2011 visade att självmordsfrekvensen var hög även efter operation, men varierande resultat finns från olika studier. Det är ett område som behöver granskas ytterligare, men att det inte är så enkelt som att operation löser alla problem, det synes vara klart.

Den aktuella diskussionen gäller att slopa kravet på sterilisering då man byter kön från kvinna till man. Det har uppstått en modern avantgardistisk opinion som betraktar det som stympande och kränkande att ha ett sådant krav för att få könsbytesoperationen genomförd, och politikerna har varit på väg att falla till föga för denna. Endast Kristdemokraterna har stått på sig. Vad handlar detta om egentligen?

Syftet med den sjukvårdsförsäkringsfinansierade könsbytesoperationen, som i sig är stympande, är ju att hjälpa männsikor med stort lidande som önskar vara det andra könet. På en man som vill bli kvinna tas naturligtvis testiklarna bort, vilket innebär sterilisering, och i fallet med kvinna som vill bli man är det också naturligt med sterilisering, eftersom könsbytet ju annars bara skulle bli halvt, kvinnor föder barn, inte män. Det är också det som den transexuelle i allmänhet önskar.

Den opinion som nu gör sig gällande syftar till något helt annat. Här handlar det om önskan att skapa helt nya mellanformer mellan könen, något som inte tagits ställning till i samband med att nuvarande lag om könsbyte kom till.

  • Könsbyte inte är en mänsklig rättighet.
  • Ingen är född till att genomgå könsbyte.
  • Att vilja vara det motsatta könet är en läggning.
  • Att biologiskt verkligen bli det andra könet är en omöjlighet.

Möjlighet till könsbyte kom till för att minska lidande och självmordsrisk för en grupp personer som lider svårt av sitt tillstånd. På samma sätt som man t.ex. använt psykokirurgi (lobotomi) vid svåra tvångsneuroser där alla andra möjligheter till terapi uttömts. Att på plastikkirurgisk väg förse en kvinna med penis kan naturligtvis göras, men det är något annat än könsbyte. Om man är transsexuell vill man inte vara både kvinna och man. Vill man det är man per definition inte transsexuell.

Det finns givetvis allehanda varianter och sexuella läggningar där man kan tänkas vilja vara mellanting mellan kvinna och man, men det är inte rimligt att samhället i sådana fall skall gå in och med finansiering från sjukförsäkringen bekosta den typen av ingrepp, precis som man inte bekostar skönhetsoperationer. Vi har i dagens läge inget kunskapsunderlag som kan stödja ett sådant beslut, vi vet inget om vilka långsiktiga konsekvenser den formen av experimenterande för med sig.

Beslut i dessa frågor bör bygga på kunskap och fakta, inte på vad en tillfällig riksdagsmajoritet anser.


Posted 2012-1-15 17:47 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren