Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

Jag är väldigt glad åt den dialog jag har med min broder i Herren, pingstpastor Mikael Karlendal i Ängelholm angående skrift och tradition i den kristna tron. Mikael svarade igår med ett tredje inlägg på sin blogg. De tidigare finns här och här.
Mina tidigare inlägg:

Jag tror vi har kommit så långt i samförstånd vi kan komma just nu, resten är finlir och handlar mer, tror jag, om att lära känna varandras traditioner än om reella skillnader. Det får i så fall utrönas i dialog med större teologiska och exegetiska experter än vad jag är. Det viktiga är egentligen inte att bli 100% överens i allt, det viktiga är att var och en agerar utifrån de nådegåvor och insikter han/hon fått så att inget väsentligt går förlorat.

Mikael Karlendal och den evangelikala tradition han representerar får gärna fortsätta att lyfta fram Bibeln som Guds ord som en viktig likare mot vilket allt prövas som sker i församlingen och kyrkan. Katolska kyrkan tycker verkligen det är viktigt också och lär så, men i praktiken är det kanske så som någon uttryckte det att "traditionen fått löpa amok", så att vi fått en massa förstelnat tankegods som snarare skymmer än lyfter fram evangeliet. Evangelikala får gärna fortsätta att ha tummen i ögat på Katolska kyrkan och påpeka sådana saker. Konstruktiv kritik är alltid av godo.

Jag känner stor sympati för Mikaels tanke att Guds folk alltid behöver reformeras, vare sig det är katoliker, pingstvänner eller andra, eftersom det är lätt att fastna i det som hör till köttet och inte är av Anden (jfr Paulus) Mikael uttryckte att han tyckte det låg något i det som sades i en insändare i Dagen nyligen, att Katolska kyrkan är ett viktigt korrektiv till oss protestanter. På samma sätt skulle jag kunna säga att evangelikalism är ett viktigt korrektiv till en katolicism som fastnat i förstelnade traditioner.

Så kompletterar vi varandra. Av någon anledning tillåter Gud att vi fortsätter att fungera som olika samfund i en splittrad kristenhet, vi får böja oss för detta och tro att han har en plan med detta. Omedelbar enhet nu är inte vare sig Katolska kyrkan eller andra samfund mogna för.

Utifrån den punkt Mikael och jag nu kommit i vår diskussion skulle jag vilja formulera det så här:

  • Trons Skatt, Uppenbarelsen som vi tagit emot är något mer än enbart "Boken", utan det är hela fullheten av det som trätt fram i historien: Israels folks historia, Jesus Kristus, apostlarnas undervisning och Kyrkan ledd av den helige Ande genom tiderna. (Dei Verbum).
  • Bibeln är Guds inspirerade ord som Ord som förmedlas till Kyrkan. Genom den kan vi få full visshet om frälsningen och insikt i trons hemligheter. Jag tror inte Katolska kyrkan har något att invända mot den formulering som finns i Lausanne-deklarationen:

Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv. Vi bekänner också att Guds ord har kraft att fullborda hans frälsningsplan. Bibelns budskap riktar sig till hela mänskligheten, ty Guds uppenbarelse i Kristus och Skriften är oföränderlig. Genom Bibeln talar den helige Ande också idag. Gud upplyser sitt folks sinnen för varje kultur för att det på ett levande sätt med egna ögon ska uppfatta sanningen. Så uppenbaras för hela församlingen mer och mer av Guds mångfaldiga visdom. (2 Tim 3:16; 2 Petr 1:21; Joh 10:35; Jes 55:11; 1 Kor 1:21; Rom1:16; Matt 5:17 18; Jud 3; Ef 1:17-18;3:10, 18.)

Jag uppfattar att Lausannedeklarationen säger att Bibeln innehåller Guds ord och inte exklusivt är Guds Ord. Men eftersom Gud givit oss ett skrivet ord och inte bara en muntlig tradition och den helige Andes ingivelser, så är det rimligt att tänka att de kanoniska texterna på ett exklusivt sätt är grundläggande för vårt mottagande av och förståelse för trons fullhet. Men vi skulle aldrig kunna tolka bibeln utan den tradition, det sammanhang i vilket den kommit till. Ponera att vi inte hade någon tradition, inte hade hört talas om Israels folks historia, inte om Jesus, och ingen kyrka eller kristenhet fanns. Så skulle Bibeln dimpa ner från himmelen. Det skulle vara mycket svårt att tolka den och komma fram till vad det handlar om. Den kyrkliga traditionen i den helige Andes ljus hjälper oss på rätt väg.

Bibeltolkning

Bibeltolkning har vi inte talat så mycket om, bara varit överens om att den tolkas i en viss tradition. Jag vet inte vad Mikael säger om katolska principer för bibeltolkning:

För att tolka Bibeln måste man vara uppmärksam på vad de mänskliga författarna verkligen har velat framhålla och vad Gud har velat uppenbara genom deras ord. Avgörande är innehållet i bibelns budskap, inte detaljer som hör till formen för framförandet av detta budskap. Man måste man ta hänsyn till omständigheterna i den tid och den kultur i vilken texten kom till, den litterära framställningens former (historiska, profetiska, poetiska eller andra litteraturarter) samt de sätt att tänka, tala och berätta som var i bruk då texten kom till.

Men detta räcker inte: Enligt Kyrkan är Bibeln inspirerad av Gud, därför måste den läsas och tolkas i samma anda som den blev skriven, den måste tolkas i den helige Andes ljus. Andra Vatikankonciliet visar på tre kriterier för en tolkning av Skriften som stämmer överens med den Ande som inspirerat den:

  • Vi skall rikta stor uppmärksamhet mot hela Skriftens innehåll och enhet. Hur olika Bibelns böcker än är, så utgör de ändå en enhet med tanke på Guds plan, som har Kristus Jesus som sin mitt och sitt hjärta, en plan som blivit uppenbar sedan Kristi uppståndelse (jfr Luk 24:25-27, 44-46).
  • Vi skall läsa Skriften "i kyrkans levande tradition". Bibeln är kyrkans bok. Enligt ett talesätt från kyrkofäderna läses Skriften bättre i kyrkans hjärta än enbart genom att man använder sig av dess rent materiella uttryckssätt. Kyrkan bär i sin tradition det levande minnet av Guds levande Ord, och den helige Ande ger henne den andliga tolkningen av Skriften.
  • Vi skall ta hänsyn till "trosanalogin" Det betyder sambandet mellan de olika trossanningarna och deras inbördes sammanhang.
    Man brukar skilja på fyra olika slags betydelser i skriften:
    • Bokstavlig betydelse
    • Allegorisk betydelse: Vi får en djupare förståelse av händelserna genom att se deras innebörd i Kristus (t.ex. övergången över Röda havet: Ett tecken på Kristi seger samt dopet).
    • Moralisk betydelse: De händelser som Skriften berättar om skall leda oss till att handla rätt. De har skrivits ner för "vår undervisning" (1 Kor 10:11).
    • Anagogisk betydelse: Den eviga innebörden av tingen och händelserna, vilken hjälper oss genom att leda oss fram (grekiska: anagoge) till vårt himmelska hemland. Så är kyrkan på jorden tecken på det himmelska Jerusalem (Upp 21:1-22:5).

Då Bibeln tolkas efter dessa regler kan man uppnå en allt djupare förståelse av innebörden.

Referenser:

  • Katolska Kyrkans Katekes 84 - 95 (Utg. Catholica, Vejbystrand 1996)
  • Andra Vatikankonciliets dogmatiska konstitution om uppenbarelsen Dei Verbum (Utg. i serien Katolsk Dokumentation nr 1-2, Katolska Bokförlaget, Uppsala 1987, 3:e uppl.)
  • Påvliga bibelkommissionen, Att tolka bibeln idag (Utg. i serien Katolsk Dokumentation nr 22, Katolska bokförlaget, Uppsala 1995)

Förutsättningar för en autentisk förståelse och förmedling av Trons skatt

Vi har alltså Uppenbarelsen som vi fått ta emot. Vilka garantier har vi till att vi som Guds folk ofelbart idag förstår och kan föra vidare Trons skatt på ett autentiskt sätt? Jag menar två faktorer:

  1. Skriften som vi är överens om är ofelbart inspirerad av Gud. (Behöver dock tolkas, se ovan)

  2. Den helige Ande som för oss in i hela sanningen.

I själva verket skulle det vara så, att utan den helige Ande skulle texten vara meningslös för oss. Jag tänker på lärjungarna på väg till Emmaus som fick slå följe med den uppståndne Herren. Först kände de inte igen honom. Men då han bröt brödet gjorde de det, och efteråt sade de till varandra:

"Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?" (Luk 24:32)

Den helige Ande öppnade upp hela sammanhanget för dem. Paulius skriver ju också: Ingen kan säga Jesus är Herre annat än i den helige Ande. Så att Anden är nödvändig för att ta emot tron, det är helt klart. Samtidigt vet vi att det är viktigt att skilja på andarna. Allt som verkar vara av den helige Ande behöver itne vara det. Proftetian behöver alltid prövas. En sann profet framhäver sig inte själv utan låter sig underkastas prövning i den större gemenskapen. Därför varnas vi för all sekterism. Den större gemenskapen kan vara församlingen, men i sista hand hela kristenheten.

I Katolska kyrkan tror vi att det finns hierarkiska nådegåvor som följer med det trefaldiga vigningssakramentet till biskop, präst och diakon (det speciella prästadömet), och det finns karismatiska nådegåvor som är ämnade för varje döpt kristen. Vi är alla delaktiga i det allmänna prästadömet. Mikael och jag torde vara ense om det allmänna prästadömet och de karismatiska nådegåvorna.

Så när vi har Guds Ord och har den helige Ande och gör en rätt urskiljning av andarna, så har vi Guds löfte om att vi som Guds folk ofelbart uppfattar Uppenbarelsens kärna. Andra Vatikankonciliet uttryckte det så här:

"De troende som har mottagit smörjelse från den Helige kan, betraktade som ett helt, inte fara vilse i sin tro; denna särskilda egenskap hos det hela framträder i och genom hela folkets övernaturliga trosmedvetande (supernaturali sensu fidei totius populi) när helheten, alltifrån biskoparna till de sista lekmännen ger uttryck för sin universella samstämmighet i tros- och sedefrågor." (Lumen Gentium 12)

Här sägs att det är hos de troende som gemenskap som ofelbarheten i grund och botten bor, det är detta som gör tron möjlig och att vi som kyrka, kristen gemenskap inte är utlämnad åt godtycke och villfarelser. Garanten för detta är att Kristus själv som bor i sin kyrka och Anden.

Jag vet inte Vad Mikael säger om denna utläggning, kanske upplever du fortfarande att vi lägger något olika betoningar, och att jag itne betonar Sola scriptura tillräckligt intesivt. Det må i så fall vara så, och som sagt, vi behöver ju inte ha totalt koncensus i allt utan låta flera bollar vara i luften och ändå lita på Guds nåd.

Frid!


Posted 2012-1-5 12:09 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren