Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Dialogen som form för ekumenik mellan kristna och med icke-troende
Bengts Blogg

Syndication

Recent Posts

News

Archives

Jag tror på dialogen som form både inom kristenheten och att Kristenheten som konstruktiv kraft i världen bäst utövar den genom att söka dialog med alla människor av god vilja, inte genom att avskilja sig som en sekt. Men dialog innebär inte att gå upp i den andre, utan att bevara sin egenart samtidigt som man respekterar sin motpart.

Ett sådant gott dialogklimat har vi inom den svenska kristenheten. Vid en samtalskväll mellan katoliker och evangelikala 1 dec i Stockholm konstaterades att i Sverige har vi ett unikt bra samarbetsklimat mellan kristna jämfört med världen i övrigt. En del som länge varit rotade i en exklusivt protestantisk miljö har haft svårt att ta in att katolska kyrkan är en väsentlig del av den ekumeniska gemenskapen, och självklart är detta processer som måste få ta tid. Nedan min insändare som jag skickat till Dagen, och som i förkortad form publicerades i dag:

Det finns en liten grupp protestantiska kristna som är starkt emot samarbete med Katolska kyrkan. Carl A Hörstrand gjorde sig till tolk för detta i en insändare i Dagen den 29 dec. Men det blir allt mindre kvar av övertygande argumentation.

Teologiska frågor som barndop/vuxendop, syn på sakrament och ämbete etc kan man alltid diskutera i en ömsesidigt respektfull ton, och det finns alltid konstruktiv kritik - Katolska kyrkan har inte rätt i allt. Men den genomgripande kritiken från denna grupp är alltid beroende av att man ger sig tolkningsföreträde att definiera vad Katolska kyrkan lär utan att lyssna till vad Katolska kyrkan själv säger. Att påstå att Katolska kyrkan inte predikar frälsningen genom Jesus Kristus är lögn.

I och med att kristendomen blev accepterad av romerske kejsaren Konstantin på 300-talet och inte behövde kämpa för sin existens inleddes också en era då kyrkan blev korrumperad av makten. Därför har hela tiden behövts reformer och förnyelse. Kring år 1500 var situationen mycket eländig, och Luther hade rätt att mycket behövde reformeras. Trient-konciliet var ett steg i den riktningen, men det räckte inte. Av flera skäl, bl.a. politiska intriger och Luthers temperament blev det istället en schism där motreformationen förstärkte och mejslade ut det typiskt katolska i förhållande till det reformatoriska.

Första Vatikankonciliet (1869-70) ägde rum i en politiskt orolig tid då Vatikanstatens överlevnad hotades, och påve Pius IX hade behov att stärka påvedömets ställning, det var då de kontroversiella formuleringarna av påvens ofelbarhet kom till, enligt mig olyckliga formuleringar som övertolkats och som bör kompletteras med det Andra Vatikankonciliet (1962-65) lär om Kyrkan som Guds folk, biskoparnas kollegialitet och det allmänna trosmedvetandet hos Guds folk.

Våra diskussioner idag är reminiscenser av den förstärkning av konflikten som motreformationen och Första Vatikankonciliet innebar. Spegelbilden av de protestantiska fördomarna är att det inom Katolska kyrkan fortfarande finns historiskt bråte och gamla övervintrade attityder att rensa ut, men nu är det tid för dialog där olika samfund realistiskt och ömsesidigt kan se på både sina svagheter och styrkor och ha gemensamt fokus på det som är vår enda styrka och hopp: Guds kärlek, frälsningen i Jesus Kristus och Hjälparen, den helige Ande.

Se också i Dagen 3 jan: Katolska kyrkan ett nödvändigt korrektiv.

Samma process som i dialogen inom kristenheten kan vi se i dialogen mellan kristendom och sekulära ateister i det svenska samhället. Trots de stora skillnaderna i ideologi och tro som tar sig uttryck i häftiga debatter, så finns ett bra och respektfullt samtalsklimat. Prästen Annika Borg har ett samarbete med humanisternas Christer Sturmark. Från visst kristet håll hör man det knorras över detta, som om man inte kunde ha dialog med religionskritiker, men jag tycker är helt i sin ordning, därför att humanisterna är intellektuellt hederliga människor som strävar efter logik och förnuft i sina resonemang, det är en bra bas för samarbete kring gemensamma värdefrågor.

Vår påve Johannes Paulus VII är ju verkligen den som visar vägen, jag påminner om dialogen mellan honom och filosofen Jürgen Habermas. Jag erinrar också om det interreligiösa mötet för fred i Assisi dit också icke-troende ateister var inbjudna. Vatikanen har genom Påvliga kulturrådet lanserat projektet Hedningarnas förgård, som syftar till dialog med icke-troende.

Undan för undan har det i det svenska samhället, efter ett årtionde av antikristen propaganda, blivit respektabelt att komma ut som kristen igen, och högljudda protester mot att kristna får höga tjänster i samhället, som t.ex. när Per Eriksson  blev rektor för Lunds universitet får i allmänhet inget bränsle från en större opinion. Vår mer och mer folkkäre finansminister Anders Borg är ett exempel i raden på personer som inte sticker under stol med att de är kristna.

 Jag önskar alla kristna av alla samfund och traditioner och alla icke-kristna som uppskattar en respektfull dialog med oss ett Gott Nytt Dialog-år 2012.


Posted 2012-1-3 7:46 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren