Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Ekumenik är att upptäcka det gemensamma, inte att förhandla om anslutningsformer.
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

Det sjuder i Kristi kropp. Det finns en stark förväntan om att såren skall helas, att kroppen skall få styrka och att evangelisationen skall finna vägar att nå ut i det sekulariserade Sverige till en mänsklighet som hungrar efter rättfärdighet, människovärde och kärlek.

Vi tror att Gud slagit upp sitt tabernakel bland människorna för att hans ljus skall lysa klart med hopp och frid i varje längtandes hjärta. Låt oss be om frälsning från julstress och jagande, så att vi istället får erfara och vittna om att vi är älskade av Gud och att det mera handlar om att öppna sig för denna sanning än att jaga runt i grottekvarnen och prestera saker för att bli accepterad. Du duger som du är. Du är älskad!

Ett tecken på vad som händer i den svenska kristenheten är de engagerade ekumeniska aktiviteter som pågår. Det finns ett medvetande om allvaret, både om att Gud kallar oss kristna till enhet, men också om att det inte får bli en enhet förenhetens skull, utan att Guds ord och troheten mot evangeliet skall stå i centrum. Det finns också en längtan efter att Gud skall föra oss samman och att kyrkan, Kristi kropp, skall bli hel.

Tron är en skatt vi fått att förvalta tillsammans, inget vi hittat på och mutar in som vårt eget inom snäva samfundsramar eller godtyckligt omformar enligt våra postmoderna subjektiva och känslomässiga preferenser. (Se Ulf Ekmans ledare i Världen idag 16 dec).

Jag tänker på debatten med domprost Åke Bonnier och pastor Ulf Ekman tidigare i höst, jag tänker på samtalet mellan evangelikaler och katoliker 1 dec där biskop Anders Arborelius och jag mötte Stefan Gustavsson och pastor Sten-Gunnar Hedin, jag tänker på seminariet Anden och Kyrkan på Ribbingebäck med pingstkarismatiska teologer från olika traditioner. Jag tänker på alla bloggar som engagerat diskuterar dessa ting. Nyss hade jag en dialog på Twitter med en underbar syster i Herren från Umeå. Jag har också twittrat med Micael Grenholm som står bakom bloggen Hela Pingsten.

Det märks att vissa kristna inte alls är vana vid ekumenisk dialog, speciellt inte med Katolska kyrkan. Vissa är mycket frimodiga och är så trygga i sin kristna identitet att de kan ha öppet och hjärtligt samarbete med katoliker utan att behöva ursäkta sig för resten av den protestantiska kristenheten. Hit hör t.ex. Ulf Ekman, Peter Halldorf och Sten-Gunnar Hedin.

Andra förordar dialog men måste samtidigt med viss ängslan markera att det inte innebär att de överger sina bergfasta evangelikala och protestantiska grundvalar (vilket ingen trott). Hit hör t.ex. den bloggande pingstpastorn i Ängelholm Mikael Karlendal.

Slutligen finns det de som menar att bara det faktum att tala ekumenik med Katolska kyrkan är att sälja sin protestantiska själ. Bloggen Aletheia samlar några av de mest intensiva katolik-"hatarna". Lägg märke till att jag satte ordet inom citationstecken. För det är i varje fall från den seriösa majoriteten frågan om något hat, utan om en djupt rotad protestantisk övertygelse. Trots detta upprätthåller de goda och respektfulla relationer med katoliker.  Andreas Glandberger och Daniel Forslund räknar jag t.ex. som mina vänner. I praktiken går det ju inte att undvika dialog eftersom vi alla, också katolikerna och Katolska kyrkan finns i sinnevärlden.

Det viktiga med dialogen är inte att strida om vem (vilket samfund) som har rätt och fel, utan en god dialog leder till vi upptäcker mer och förstår mer av det som är vårt gemensamma kristna arv. T.ex. hade jag nyss en sådan dialog på Twitter med en god protestantisk syster från Umeå och Micael Grenholm om det vi kallar traditionen. Protestanter brukar förneka förekomsten av en tradition (tror vi katoliker), och protestanterna tror att vi katoliker har en egen uppfinning vid sidan av bibeln som vi kallar traditionen.

Micael Grenholm kunde bejaka att det var en auktoritet utanför själva bibeltexten som fastställde Bibelns kanon. Det finns också mycket som Jesus förmedlade som inte rymdes i skrifterna (jfr Joh 21:25). Detta är ju också en verklig materia som förts vidare som någon form av tradition. Sedan vet vi att muntlig tradition förvanskas med tiden, därför är det viktigt med skriften som är en gång för alla given. Vi katoliker förnekar inte kyrkans tradition, och påpekar att skriften och fastställande av kanon är en del av detta. Därför går det inte att förneka traditionen som en reell och genuin företeelse.

Kriterier på den genuina traditionen är att den:

  • 1) inte består av sådant som människor "hittat på" senare,
  • 2) att den inte motsägs av Skriften.

Vi kan inte veta om en tradition är genuin eller inte, men det finns saker i Katolska kyrkans liv som har sitt ursprung i den förmedlade traditionen men som inte explicit utsägs i bibeltexterna. Hit hör t.ex. de två Maria-dogmerna.

Jag skulle önska att vi kom så långt i samtalet med våra mest kritiska katolska vänner att de förstår att man inte kan förneka förekomsten av en tradition som sådan. Det innebär inte att de behöver köpa alla katolska dogmer, men diskussionen kunde då bli på en mera realistisk nivå: Istället för att förneka förekomsten av en tradition över huvud taget, vilket är orimligt och antiintellektuellt, skulle kritiken mot det man uppfattar som barlast i Katolska kyrkan motiveras som så, att man uppfattar det inte som en autentisk tradition, utan som något påhittat av människor.

Likaså när det gäller synen på Maria: Det är inte som protestanter tror att Maria tillbeds som Gud. Maria tillhör skapelsen och är den första helt och hållet frälsta människan, utvald redan i moderlivet att föda Frälsaren. På så sätt är Maria en modell för det som är slutmålet när det gäller alla människors frälsning i tidernas fullbordan. Jag skulle önska att våra mest kristiska protestanter förstår att det finns en enighet mellan protestantisk och katolsk tro i att Gud ensam, i sin Treenighet är den som tillbedjes och att Maria liksom alla människor tillhör skapelsen som behöver frälsning genom Sonen, Gud inkarerad på jorden, sann Gud och sann människa, och att man motiverar sin sitt ställningstagande mot läran om Marias obefläckade avlelse med att man inte tror att det är en genuin kristen tradition utan något påhittat av människor.

Dialogen blir som bäst när vi inser att vi inte behöver utkämpa revirstrider, utan att vi tillsammans upptäcker och förstår djupet i det som är vårt gemensamma kristna arv som vi ser på utifrån lite olika perspektiv beroende på våra olika traditioner. Vi talar om Kyrkans väsen, Eukaristin, prästämbetet, etc och upptäcker tillsammans vad vi förvaltar. En del reagerar med rädsla och protest när olika kristna upptäcker gemensamma aspekter på olika saker.

  • - Katolska kyrkan har rätt i att kyrkan till sitt väsen är universell och att det behövs ett läroämbete som garanterar trons autenticitet
  • - Evangelikaler har rätt i betoningen av att Bibeln är Guds ord som är normgivande för det kristna livet.
  • -Trosrörelsen har rätt i att Kyrkan behöver stå fast i en tro på tillförlitligheten i Guds löften.
  • - Pingströrelsen har rätt i att dopet i den helige Ande är något som är till för varje kristen och tillhör evangeliets fullhet och att de Andliga nådegåvorna behövs för församlingens/kyrkans uppbyggnad för att evangelisationen skall få kraft.

Alla dessa saker är viktiga och tillhör Kristi kropps fullhet, inget enskilda människor eller grupper kan lägga beslag på. Tillsammans berikar vi varandra och bygger upp kroppen genom att dela med varandra det vi upptäckt, bär fram och delar med varandra. Det nya som händer idag är att ett tidigare samfundsisolationsistiskt synsätt förbyts i att vi har detta universella icke provinsiella perspektiv, att allt tillhör kroppen och måste delas.

Detta delande kan ibland uppfattas fel, man tror att det är imperialistiska anspråk att erövra de andra. Detta gäller särskilt när det kommer från Katolska kyrkan. När vi säger att kyrkan är universell, att det finns ett läroämbete och att påven ställer sitt ämbete till förfogande som en tjänst åt hela kristenheten, så uppfattas det som om Katolska kyrkan vill härska över alla de andra och göra dem till katoliker. - Helt fel!

I Trosrörelsens inriktning kan man finna en liknande utveckling under senare år, att man mer och mer förstår sig själva, inte som framtidens kyrka, utan som en rörelse inom den totala kristenheten som har något att bidra till helheten. Detta har varit väldigt tydligt i Ulf Ekmans förkunnelse under senare år, och det kommer också starkt till uttryck i en artikel i senaste numret av Keryx, "Livets ords uppdrag och kallelse" av Svante Rumar, pastor och lärare vid Livets Ords Teologiska Seminarium. Som med Katolska kyrkan bör det inte heller när det gäller Livets Ord uppfattas som att man vill att alla skall stöpas efter deras form, men det är en inbjudan att upptäcka och se och låta sig inspireras. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa denna viktiga artikel.

Vi har alla våra fördomar mot olika saker. Fördomar mot Katolska kyrkan har vi talat om, många har säkert svårt att lägga av sig de gamla Livets Ord-glasögonen genom vilka man betraktar församlingen som en sekt. Andra har fördomar mot pingströrelsen o.s.v. Skall vi kunna delta i en genuin ekumenisk process måste vi våga släppa gamla fördomar och öppna oss för möjligheten att också de som vi tidigare såg ner på kanske har något att komma med som är viktigt för helheten.

Läs också:

Tio punkter för ekumenik (Charles Whitehead)

Ut unum sint - Katolsk encyklika om ekumeniken (Johannes Paulus II)

Anden och Kyrkan - fördjupad reflektion hos pingstkarismatiska teologer

Bilden: Jesusmanifestationen Stockholm 2011

uppdaterat 16 dec 2111 kl 19.14


Posted 2011-12-16 6:08 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren