Bengts Blogg

Bengt Malmgren, Läkare och katolik i Stockholm

 Följ mig på Twitter

 


  • RSS
  • Info om nytillkommet till:
    OK

Senaste poster

Sökord

Arkiv

Community

Fin samtalskväll med Åke Bonnier och Ulf Ekman

I går kväll var jag i Elimkyrkan i Stockholm och lyssnade till domprost Åke Bonnier och pastor Ulf Ekman som utfrågades av pastor Stefan Swärd på temat Vad är kristen tro? Det kändes som en väldigt betydelsefull kväll där två prominenta företrädare för svensk kristenhet med ganska olika utgångspunkter samtalade om vår gemensamma kristna tro.

Det började med att de båda fick berätta om hur de blev kristna, ingen av dem hade ju med sig detta från början, utan det handlade om aktiva omvändelsebeslut i ungdomen. Ulf var under sin tonårstid i Göteborg som många andra egangerad i den vänsterradikala ungdomsrörelsen och rebellisk mot kristen tro till dess han som 19-åring genom vittnesbörd av en kompis slutligen efter en viss tids motstånd kapitulerade och blev kristen. Ulf har ju beskrivit detta i första delen av sin självbiografi som kom ut i våras.

Åke tillhör den kända Bonnierfamiljen som varit prominent inom svenskt näringsliv och finans under drygt 100 år. Familjen är inte kristna, och Stefan frågade om Åke är familjens "svarta får" som avviker genom att bli kristen och präst. - Jag brukar säga familjens "vita får" replikerade Åke skämtsamt.

Familjens anfader var jude och kom från Dresden tog sig namnet Bonnier och öppnade en bokhandel i Köpenhamn 1804. Åkes pappa tillhörde den judiska församlingen, men modern var inte judinna. Men helt utan kristna inslag har familjen inte varit. Åke berättade att mormodern på 1940-talet konverterade från Svenska kyrkan till Katolska kyrkan, det var en våg av konversioner då, bl.a. också Barbro Alving, Sven Stolpe m.fl intellektuella. Åke tror att att hans mormor bad för honom. Varje jul då man från fönstret i lägenheten på Engelbrektsgatan såg den inför julbönen upplysta Hedvig Eleonora kyrka brukade mamma läsa för honom julberättelser, bl.a. Den heliga natten av Selma Lagerlöf och 9:e kapitlet ur profeten Jesaja. Som 14-åring tittate han på ett TV-program med Ingemar Ström och blev tagen av detta. Han läste Ingemar Ströms konfirmadbok Kom och se som slutade med en utmaning: Du är fri att säga ja eller säga nej. Åke sade ja, sedan gick han i konfirmationsundervisning och blev så småningom präst.

Sedan kom samtalet in på vad som är grundläggande och primärt i kristen tro, och där var Ulf och Åke väsentligen överens: Att Jesus har dött och uppstått för våra synder, att Jesus är sann Gud och sann människa, treenigheten. När det gäller tron på att Jesus faktiskt uppstått svävar Åke lika lite på målet som Ulf: Är det någon punkt jag är fundamentalistisk när det gäller Bibeln, så är det på den punkten, sade han. Sedan var Ulf och Åke överens om att det inom kristenheten kan finnas schatteringar i hur man tolkar olika aspekter av detta, men att det ändå finns en tydlig grund som ligger fast.

När man kom in på övriga frågor, det som inte tillhör kärnan i den kristna tron, men ändå sådant som det funnits en grundläggande samstämmighet om i den kristna traditionen genom århundradena framkom skillnader där Ulf framstod som den som tydligast talade för den kristna traditionen, medan Åke som väntat hade en mera "liberalteologisk" tolkning av vissa frågor. Men skillnade var nog ändå inte så stor som man skulle kunna tro.

I en fråga var dock skillnaden tydlig och uttalad: Frågan om äktenskapet där Åke som känt är för att det inte finns några teologiska hinder för kyrkan att sammanviga samkönade par, och därmed stöder den linje som Svenska kyrkan beslutat om. Ulf framhöll att detta helt strider mot den stora kristna traditionen och att Svenska kyrkan där har en udda syn som skiljer ut den och riskerar att isolera den från stora delar av övriga kristenheten: katoliker, ortodoxa, frikyrkor och många andra lutherska kyrkor i världen.

När det gäller jungfrufödseln och tron på Jesus under, så förhåller sig Åke odogmatiskt och menar att det inte är väsentligt för den kristna tron att tro bokstavligt på detta. Ulf framhävde att hela Jesus sändning stadfästes av tecken och under, och menar att man inte kan bortse från detta när man läser evangelierna. Han specialstuderade helande under tematerminen då han läste teologi, och har sett många exempel på att Gud faktiskt helar i samband med förbön. Detta är en aspekt av den kristna tron som man inte kan förminska eller bortse från i den kristna tron. Åkes hållning var mera öppen, under kanske har inträffat, men det mera väsentliga är att förstå den djupare symboliska betydelsen av de bibliska berättelserna om undren. Åke och Ulf förde ett givande och intressant samtal om dessa frågor, lyssna gärna på videoupptagningen (länk nedan).

Svenska kyrkan och förhållandet till de präster som inte vill viga samkönade par var en aktuell och viktig del av diskussionen, speciellt som Åke Bonnier har en nyckelfunktion i egenskap av domprost i Stockholm samt att han gjort tydliga ställningstanganden i frågan på sin blogg. Åke menar visserligen att inga nu tjänstgörande präster i Svenska kyrkan bör tvingas att viga samkönade par, men i framtiden kommer det att bli svårt för någon att bli präst i Svenska kyrkan om han inte kan ställa upp på att viga samkönade, menar han. Det är ingen självklar rättighet att bli präst i Svenska kyrkan, och om man skall bli det måste kravet kunna ställas att man kan utföra alla de funktioner som ingår i kyrkohandboken, och om några år kommer sannolikt en vigselordning som gäller också för samkönade par in i kyrkohandboken.

Åke menar att förutom Bibeln, Psalmboken och Svenska kyrkans bekännelseskrifter och dokumentet Dop nattvard ämbete, så är också Kyrkohandboken ett uttryck för Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, och att det blir komplicerat om några som vigs till präst i Svenska kyrkan inte kan utföra allt det som förordnas där. Ulf hade förståelse för detta, men påpekade att den stora frågan är vad som ligger bakom att det kommer in i kyrkohandboken, vilken teologisk syn som ligger bakom detta, och att det är här som en hel del präster haft invändningar.

Detta Ulfs sista påpekande fokuserar på den springande punkten som flera bloggande svenska präster problematiserat på sina bloggar, t.ex. Håkan Sunnliden, Dag Sandahl och prästerna Christer Hugo och Annika Borg på bloggen kristen opinion, nämligen två skilda synsätt på Svenska kyrkans natur: Å ena sidan den bekännelsetrogna allmännerliga kyrkan som står på traditionens grund och i gemenskap med den större globala gemenskapen, å andra sidan folkkyrkan, där biskoparna och traditionen har en underordnad roll och där man efter gottfinnande kan fatta politiska beslut relativt fristående från traditionen och samhörigheten med övriga kristenheten. Skillnaden mellan dessa två synsätt blev övertydlig i samband med diskussionerna på det nyss avslutade Kyrkomötet kring Sunnlidens och Burells motioner.

Det har över tiden skett en allt större glidning mot folkkyrkoperspektivet. Svenska kyrkan bejakade tidigare sambandet med den universella kyrkan, även om banden med Rom brutits. Läran förvaltades och skrevs ner i Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Undan för undan har det skett en glidning till det som kallas folkkyrka, där kyrkomötets politiskt sammansatta organ suveränt styr också över lärofrågor. Detta har som jag förstår skett utan någon strukturerad process där man formellt fattat beslut om att en sådan övergång skall ske och utan teologisk diskussion.

Som jag uppfattar Åke gör han sig här till tolk för folkkyrkotanken som inte är förankrad hos en betydande del av Svenska kyrkans präster, och min övertygelse utifrån vad jag hör är att tveksamheten är mycket större än den lilla skara som vågar uttrycka sig offentligt.

Att i det läget satsa hela sin auktoritet som offentlig person och domprost i en vågskål som dels inte är förankrad hos många inom det egna samfundet, dels isolerar Svenska kyrkan från övriga kristenheten ytterligare är en grannlaga sak. Vad Åke skriver på sin blogg är ju inte enbart ett spånande utifrån vad han personligen tycker, eftersom han är domprost får det också en officiell prägel och har en tyngd som kan påverka och styra utvecklingen. Skulle jag vara i Åkes situation skulle jag nog uttrycka mig mera försiktigt och i respekt för båda perspektiven och eftersträva en större förankring, både inom den egna kyrkan och ekumeniskt.

Sedan detta är sagt vill jag avsluta med att säga att jag känner mig väldigt glad över kvällens samtal som visade på både stor enighet kring grundläggande kristen tro och skillnader som man i öppenhet, kärlek och ömsesidig respekt samtalade om. Sådana här samtal mellan ledande personer från olika kristna sammanhang är symboliskt mycket viktiga, fantasier om oförsonliga motsättningar kan korrigeras, och man får upptäcka hur mycket som ändå är gemensamt mellan oss kristna. Just nu tror jag det viktigaste i den ekumeniska processen är fler sådana här möten där vi får mötas och samtala för att lära känna varandra bättre, det undanröjer en massa ondödiga hinder när man sedan skall tala om lärofrågor.

Ett stort tack till Åke och Ulf samt till Stefan Swärd som tagit initiativ till detta och med sådan skicklighet och finess genomförde utfrågningen. Tack också till Nils Bryntesson från Missionskyrkan som hjälpte till att filma hela samtalet så att det kunde ses i direktsändning och i repris i efterhand. Jag tror det är mycket värdefullt att det blev dokumenterat och att fler kan ta del av detta. Se videoupptagningen här.

Ulf Ekmans blogg

 

----------------