Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Petrus i Rom
Bengts Blogg

Syndication

Recent Posts

News

Archives

Sommaren 1968 kungjorde påven Paulus VI att kvarlevorna av Petrus skelett slutligen blivit funna och tillfredställande identifierade (arkeologisk fyndplats, ålders- och könsbestämning av skelettet m.m.). Fyndplatsen var utgrävningar djupt under högaltaret i S:t Peterskyrkan. Påven sade att hans tillkännagivande byggde på långa och ingående studier av experter. "I ljuset av de arkeologiska och vetenskapliga slutsatserna", sade han, "så har relikerna av S:t Petrus identifierats på ett sätt som vi finner övertygande... mycket tålmodiga och noggrannastudier har gjorts som resulterat i som vi tror positiva resultat." Utgrävningarna i de gamla gravplatserna under Peterskyrkan utfördes i själva verket redan på 1940-talet under påven Pius XII.

Att kvarlevorna skulle hittas just under Peterskyrkan högaltare var ingen överraskning eftersom det finns en uråldrig  tradition i kyrkan som förlägger Petrus gravplats just dit. Mer om utgrävningarna och hur fynden analyserats kan man läsa om i boken The bones of S:t Peter av John Evangelist Walsh (Doubleday & Co 1982). Boken finns även som internetupplaga.

Vissa frikyrkliga fundamentalister har gått extremt lång i att försöka förneka att Petrus någonsin rest till Rom. Men det historiska vittnesbördet är överväldigande, inte så att det går att bevisa med 100%-ig säkerhet, men så entydigt att ett sådant påstående är fullständigt oförsvarbart.

Ser vi till de bibliska källorna nämns inget om att Petrus reste till Rom, men också där hittar vi indicier: I sitt första brev säger Petrus att han skriver från "Babylon" (1 Pet 5:13) Under det första århundradet var det ett täcknamn för det hedniska Rom. I Johannes evangelium som skrevs c:a 30 år efter Petrus död refereras till det sätt han skulle dö på, nämligen genom korsfästelse (Joh 21:19).

De tidiga fäderna är överens att Petrus reste till Rom och led martyrdöden där. Man kan inte finna någon av fäderna som förnekade, att Petrus reste till Rom. Traditionen är entydig att Petrus led martyrdöden vid Vatikankullen utanför Rom någon gång mellan år 64 och 67 e Kr under kejsar Neros förföljelse av de kristna som beskrivs av bl.a. Tacitus (Annaler 15, 44, 4). Clemens (biskop av Rom 88-97) beskriver också i sitt brev till Korinterna förföljelsen av många kristna tillsammans med Petrus och Paulus.

Traditionen säger också att om han inte grundade församlingen i Rom, så blev han i alla fall dess ledare. Kyrkofadern Hieronymus berättar att Petrus enligt sin vilja blev korsfäst upp och ner för att inte få samma ära som sin frälsare (De viris illustribus, 1).

Det historiska vittnesbördet är helt otvetydigt medan det fundamentalistiska anspråket att Petrus aldrig varit i Rom vittnar om förtvivlade försök att efterkonstruera historien, förmodligen drivet av intresset att underminera den historiska grunden för Katolska kyrkan. Det är egentligen ganska förvånande och korttänkt att man gör så, därför att de första 1500 åren av den kristna historien är ju egentligen inte bara Katolska kyrkans historia, utan ett arv som ägs av hela kristenheten.

 Ett färskt exempel på detta förnekande finner vi på bloggen aletheia.se (ej att förväxla med den nya katolska evangelisationsbloggen http://www.aleteia.org) där evangelisten Christopher Alam i en video intervjuas av Andreas Glandberger. Intervjuaren ställer tillrättalagda frågor, där Christopher nästan luras in i att svara på det förutbestämda sättet. Alam är en god evangelist, men ger sig ut på hal is då han uttalar sig på områden som han inte är expert på, såsom den tidiga kyrkans historia och katolsk troslära. Jag tror han ångrade sig lite efteråt eftersom han själv skrivit en kommentar några dagar senare.

 Nyligen gjorde jag ett guidat studiebesök vid utgrävningarna i de gamla gravplatserna under Peterskyrkan med Petrus grav.

En annan intressant detalj i intervjun är rädslan för att ha några som helst känslomässiga kopplingar till reliker. Det vet ju var och en som bevarar minnen från sina nära och kära eller går till deras gravar att sådana saker helt naturligt väcker känslor, inget fel med det. Det är väl därför helt naturligt att det upplevs som en andäktig stund när man är nära apostlarna Petrus och Paulus gravar, utan att man behöver mystificera det och tala om okristliga "andemakter".

 
Paulus grav i kyrkan S:t Paulus utanför murarna.

 S:t Paulus utanför murarna, exteriör


Posted 2011-10-29 9:47 by Bengt Malmgren
Sorterad under: , ,
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren