Bengts Blogg

Bengt Malmgren, Läkare och katolik i Stockholm

     Följ mig på Twitter

    Min YouTubekanal

     

     


     

    Senaste poster

    Sökord

    Arkiv

    Community

    Folkkyrka, We are Church - Vilka är kyrkans "vi"

    På bloggen kristen opinion gästbloggar teol stud Erik Birath om folkkyrkans framtid och reflekterar över dess förhållande till kyrkans "vi" med återblickar ur Svenska kyrkans historia. Några citat (mina markeringar):

    "Svenska kyrkan förefaller sitta fast i en destruktiv vana. När människor ifrågasätter henne tar man ett steg tillbaka och rättar in sig efter kritiken. Vi vill inte förlora medlemmar...  När Svenska kyrkan säger något bestämt går människor ur kyrkan dels därför att de inte håller med, dels för att relationen till samfundet som de inte har några band med utöver medlemsskapet, kyrkoavgiften och en och annan kyrklig handling då och då, blir synliggjort i all sin andefattighet. Men när Svenska kyrkan för säkerhets skull tiger eller är vag så försvagas banden med människor...

    Reformen – svaret på den fortgående krisen – har bestått i det som vi ofta berömmer oss med: vi har hyvlat ned trösklarna. Men: vad spelar det för roll vad för höjd vi har på trösklarna om det ändå inte är någon som går in och sätter sig i bänkarna? Kan det verkligen finnas en folkkyrka i avsaknad av ett folk? Kanske är det som i Borta med Vinden när Rhett Butler konstaterar att det alltid finns någon som har något att vinna när en era dör.

    • De konservativa drömmer om en värld där Svenska kyrkan förlorat så mycket inflytande att de partipoliskt intresserade ska lämna henne i fred. Man bidar sin tid och hoppas att den nuvarande ordningen går mot sitt slut.
    • Nominerinsgrupperna vid rodret försöker å sin sida att sitta stilla i förhoppning om att skutan inte ska sjunka i takt med att besättningen – de kyrkotillhöriga – överger skeppet när de upptäcker att det är i färd med att sjunka.

    Jag är ingen fartygsexpert: men vore det inte klokare att göra gemensam sak och försöka täta läckan medan tid är? Vi sitter trots allt alla i samma båt."

    Om förhållandet med Svenska kyrkan är att läran tycks tunnas ut mer och mer och väckelserörelserna manar till  förnyelse, återgång till källorna och att låta sig inspireras av ett eskatologiskt hopp, så är förhållandena i länder där Katolska kyrkan haft karaktären av statskyrka/folkkyrka av annorlunda slag: Där kritiseras kyrkans ledare istället för brist på dynamisk anpassning till det moderna samhället och fyrkantigt fasthållande vid gamla trosdogmer. Jag tänker på rörelsen We are Church, (Wir sint Kirche i Tyskland, kretsen kring Katolsk Vision i Sverige) som ställer krav på olika reformer: Låt kvinnor få bli präster, låt personer av samma kön få gifta sig med varandra, avskaffa prästcelibatet och tillåt interkommunion. Ett antal tyska teologer har undertecknat ett manifest (Memorandum) som lyfter fram de krav som We are Church-rörelsen brukar framföra, och påven reflekterade under sin nyligen genomförda tysklandsresa i samband med ett tal till seminarister i Freiburg över kyrkan och hur kyrkans "vi" kan uppfattas.

    Tron rör inte bara den individuella personen, det finns också en kollektiv dimension, ett "vi". Tron får vi alltid ta emot genom vittnesbördet från någon annan:

    "Personally being with Christ, with the living God, is one thing: another is that we can only ever believe within the “we”. I sometimes say that Saint Paul wrote: “Faith comes from hearing” – not from reading. It needs reading as well, but it comes from hearing, that is to say from the living word, addressed to me by the other, whom I can hear, addressed to me by the Church throughout the ages, from her contemporary word, spoken to me the priests, bishops and my fellow believers. Faith must include a “you” and it must include a “we”. And it is very important to practise this mutual support, to learn how to accept the other as the other in his otherness, and to learn that he has to support me in my otherness, in order to become “we”..."

    Men detta "vi" har en större och djupare mening än en reformrörelse i tiden som protesterar mot biskoparna och påven, eller det folk som Svenska kyrkan vill ytterligare sänka trösklarna för. Som delaktiga i detta "vi" måste vi se bortom oss själva och omfamna fullheten i den kristna traditionen. Påven vänder sig direkt till We are Church-rörelsen när han säger:

    "When we say: “We are Church” – well, it is true: that is what we are, we are not just anybody. But the “we” is more extensive than the group that asserts those words. The “we” is the whole community of believers, today and in all times and places. And so I always say: within the community of believers, yes, there is as it were the voice of the valid majority, but there can never be a majority against the apostles or against the saints: that would be a false majority. We are Church: let us be Church, let us be Church precisely by opening ourselves and stepping outside ourselves and being Church with others."

    Före Europas och Nordamerikas del lever vi i en tid av sekularisering då människor lämnar kyrkan, och de som inte lämnar blir mera inaktiva, Det gäller i både katolska och protestantiska länder. Bara 11% av Tysklands katoliker går regelbundet i kyrkan. Det hjälper inte hur mycket man "sänker trösklarna" i Svenska kyrkan, och förmodligen skulle av samma skäl det inte hjälpa om We are Church-rörelsens reformprogram skulle genomföras. Tvärtom tycks det vara så att de kyrkor som växer är de som bevarar ortodoxi och satsar på traditionell liturgi, medan de som försöker anpassa sig till tidsandan förlorar medlemmar. Det är bara i Europa som det är brist på prästkallelser, i andra delar av världen är det inte så.

    Det måste till något annat än sänkta trösklar och anpassning till moderniteten för att kyrkan skall bli attraktiv. Å andra sidan räcker det inte med ortodoxi, i fel sammanhang urartar det till torr fundamentalism, inte heller en ärevördig traditionell liturgi räcker, vilket lätt urartar till museal historicism om det inte fylls med en levande tro. Vad människor idag saknar och dras till är andliga upplevelser och erfarenheter och en tro som räknar med ett levande möte med Gud. Men också detta urartar lätt till ytlig känslosamhet och självcentrerad egoism om det inte balanseras av andra faktorer.

    En levande och konsoliderad kristen religionsutövning behöver innehålla alla dessa beståndsdelar för att vara fullödig: Kunskap om vad jag tror på (dogmatik), upplevelse, (karismatik), handlande (etik, det dubbla kärleksbudskapet), rit (liturgi). Allt detta går inte att tänka ut eller planera fram med mänsklig kraft. Bara den helige Ande kan ge liv och få allt att fungera. hemligheten är kanske att sluta diskutera och planera för mycket i egen kraft och bejaka trons fullhet och vara öppen för Anden som den hjälpare och livgivare han är, konkret i våra personliga liv och i församlingens vardag och i kyrkans struktur.

    Pingströrelse och Karismatisk förnyelse har varit den ström inom kristenheten som vuxit snabbast och varit drivande i både evangelisation och ekumenik under de sista hundra åren. Påve Benedikt XVI har sagt att vi behöver en ny "pingstens kultur" inom kyrkan. Manfred Hauke, professor i dogmatik, säger:

     "Hur kyrkan ska övervinna krisen, visar de nya andliga rörelserna: där finns talrika omvändelser och många kallelser till prästerskap och ordensliv. Om den katolska kyrkan i Tyskland låter sig smittas av denna entusiasm, kan krisen övervinnas."

     

    Och det gäller nog inte bara Tyskland.  Både inom kyrkorna, och mellan kyrkor och samfund ekumeniskt finns bara en väg framåt: Samarbete och öppenhet för trons fullhet inkl. den helige Andes fulla liv. Jag kan inte annat än instämma i teol kand. Biraths uppmaning. Låt oss inte dra åt olika håll, utan göra gemensam sak och försöka täta läckan i kyrkans skepp medan tid är. Vi sitter trots allt alla i samma båt!

     

    Ytterligare perspektiv på denna diskussion tror jag vi kommer att få i Elimkyrkan i Stockholm den 10 november kl 19.00. Då har nämligen Stefan Swärd bjudit in pastor Ulf Ekman från Livets Ord och domprost Åke Bonnier, Svenska kyrkan och kommer att fråga ut dem på temat Vad är kristen tro. Jag tror det kommer att bli en intressant kväll med dessa båda herrar som representerar lite olika vinklingar på detta ämne. Läs mera här.

     

    Se också: Pingstkarismatisk förnyelse och kyrkans enhet - kompendium från mitt föredrag vid möte med FKE 22 januari 2011