Prästämbetet, memorandum, förtroendet för kyrkans herdar mm
Man brukar påpeka att internet med dess bloggare och twittrare och sociala nätverkare spelar en allt större roll i att driva frågor framåt. Diktaturer må darra, de gamla pappersdrakarna har förlorart sitt maktmonopol på opinionsbildning eftersom de inte längre kan styra innehållet i vad som debatteras. Twitter sägs ha spelat en stor roll i den arabiska våren, och det är inte för intet som Kina censurerar internet. Också Katolska kyrkan och påven må darra - eller inte.
Nej, jag tror evangeliet och Katolska kyrkans sak snarare gagnas av det fria ordet. Visserligen skrivs mycket osaklig och aggressiv kritik, men Internet är också ett utmärkt medium att korrigera kritik och komma med saklig upplysning. Vatikanen själv har blivit mer alert på att utnyttja internet under senare år, så snart olika ryken uppkommit finns ett uttalande från Vatikanens presstalesman där som kan ge perpektiv på saker och ting, och påven själv anbefaller alla oss katoliker att använda de nya medierna i evangelisationens tjänst.
Ett nytt fenomen i Kyrkan är att vissa lekmän och präster aktivt obstruerar mot Katolska kyrkans herdar och det som är i konciliär anda fastlagd lära och påhejas att göra så av liberala krafter som syns ifrågasätta själva grunden för läroämbetet. När biskopar och ordenssuperiorer vidtar disciplinära åtgärder får de massiv kritik. Men det är inte bara katolska kyrkans kritiker som utnyttjar internet, också dem som försvarar kyrkans tro och är lojala med herdarna bloggar och det uppstår på så sätt en livlig debatt. Ett par exempel:
1) F Roy Bourgeois obstruerar öppet mot sina överordnade genom att ha deltagit i olagliga vigningar av kvinnliga "katolska" präster 2008 och använder sedan dess sin auktoritet som katolsk präst till att propagera för nyordningen att införa katolska präster (se min tidigare blogg om detta). Trots anmodan har han vägrat att ändra sitt förhållningssätt, och nu står han därför inför att uteslutas ur sin orden och laicering (=att han fråntas sitt prästämbete). De överordnades agerande har mötts av massiv kritik på Katolsk visions blogg. Flera bloggare som stödjer kyrkans nuvarande ordning och överordnades rätt att vidtra disciplinära åtgärder bloggar också. Se mitt tidigare inlägg om detta. Jimmy Akin har skärskådat f Roys argument och bemött dem. Se f Roys brev till sina överordnade här. Se Jimmy Akins bemötande av f Roys argument här. Peter Kreeft heter en annan katolsk apologet, lyssna gärna till denna ljudfil. Irène Nordgren rasar mot mig på Katolsk visions blogg för att jag inte släppte fram hennes kommentar om argument för kvinnliga präster hämtade från Women can be priests hemsida i anslutning till mitt tidigare inlägg. Nu kan ni läsa via upplagda länkar.
2) En kyrkoherde i Österrike, Helmut Schüller har ställt sig bakom ett "upprop för olydnad" och kräver att Katolska kyrkan skall slopa det obligatoriska celibatet för prästerna. Kardinal Schönborn (bilden) är inte inne på den linjen och vill inte åtlyda sin underordnades anmodan att skriva till Vatikanen. Då Schüller framhärdar överväger han nu disciplinära åtgärder. Har man bestämt sig för att bli dissident får det konsekvenser, hur konsekvenserna kommer att se ut beror på allvarlighetsgraden, säger kardinal Schönborn. Schönborn får kritik för sina planer på KV-bloggen, skribenten menar att Schüller representerar folket och folket har rätt, och att herdarna förverkat sitt förtroende.
Det finns en grupp liberalt tänkande västerlänningar i USA och Europa som delar grundtankarna i detta uppror mot kyrkans herdar och den nuvarande ordningen, men som kanske inte vill gå så långt som till aktiv ohörsamhet, utan man söker dialog. I Tyskland tog ett antal teologer initiativ till ett öppet brev, Memorandum, som publicerades i Süddeutsche Zeitung i februari i år. Det har sedan dess undertecknats av ett antal teologer i olika länder och stöds av ett antal lekmän. Prof em Ritva Jacobsson har kommenterat Memorandum i Katolskt Magasin.
Tysklands biskopskonferens har kommenterat Memorandum och påpekat grundläggande katolska läror som att prästämbetet är för män och att äktenskapet är mellan man och kvinna givetvis inte kan ändras på, men att man i övrigt är positiv till att diskutera innehållet. Så har också gjorts i olika sammanhang, och Kath.net berättar att ärkebiskop Zollitsch ordförande i tyska biskopskonferensen (bilden) och några biskopar till träffade påven nyligen i samband med föreberedelserna för påvebesöket i Tyskland i september. Då togs dialogen kring Memorandum upp, och påven sade att han är mycket intresserad av denna process som ska ge viktiga impulser för kyrkans framtida väg och framhävde dialogprocessen som en förnyelsens andliga väg och uppmanade de tyska biskoparna att fortsätta i denna riktning.
En del är ovana vid dialog och tycks tro att bara man ignorerar kritikerna, så försvinner problemet av sig själv. Detta är helt fel. Man måste ta debatten öppet, vare sig det är med SSPX eller med reformkatoliker. Bloggar som t.ex. Katolsk vision är stimulerande därför att det tvingar oss att tänka efter och ge skäl för varför vi tror som vi tror. Skall evangeliet kunna genomsyra världen måste alla vi katoliker vara aktiva och stå upp till dess försvar, det ger sig inte av sig själv. Påven var tydlig med detta under sitt besök i Storbritannien. Vid den stora vigilian i Hyde Park med 70.000 katoliker, många unga, sade han: "Ingen som ser realistiskt på vår värld idag kan tänka att kristna kan fortsätta med business as usual och ignorera den djupa trons kris som råder i vårt samhälle, eller bara förlita sig på att de värden som har förmedlats av tidigare kristna generationer kommer att fortsätta att inspirera och forma framtiden i vårt samhälle... var och en har en uppgift, var och en av oss är kallad att förändra världen, att arbeta för en livets kultur, en kultur byggd på kärlek och respekt för varje mänsklig persons värdighet"
Det finns mycket i Katolska kyrkan som behöver reformeras, inte minst pedofiliskandalerna satte fokus på att inte allt står rätt till. Jag har på denna blogg genom åren framfört mycket kritik och pekat på korruption och saker som inte är bra. Men allt är inte heller fel, som det kan låta på vissa av kritikerna. Uppenbarligen tycker de ledande skribenterna på Katolsk vision att jag för mycket träder upp till Katolska kyrkans försvar, eftersom t.o.m mitt namn och vad jag står för varit huvudfokus för en del blogginlägg på sista tiden. Den generella kritiken mot mig (och andra som försvarar Katolska kyrkan) är att vi är auktoritetsbundna och blinda. Denna själpåtagna attityd att veta bäst är inte särskilt klädsam från en grupp som visserligen är högljudd i Europa och USA, men globalt sett utgör en väldigt liten del av kyrkan.
En kommentator på KV-bloggen talar om min "märkliga blindhet för Kyrkans förödande brottslighet" och fortsätter att det är hans plikt att "väcka och rikta in den heliga vreden hos alla genuint goda krafter inom Kyrkan och bota deras partiella blindhet". Detta är naturligtvis rent nonsens (dvs inte att det finns problem inom kyrkan, men att vi som försvarar påven och biskoparna är blinda). Alla varningsklockor ringer hos mig när jag hör den formen av självrättfärdighet. Man skjuter på så sätt långt över målet och gör en björntjänst åt den legitima diskussion om kyrkans kris och reformering som faktiskt behövs.
Helig vrede är något bra och konstruktivt, men det gäller att skilja ut den heliga vreden från ilskan över sina egna misslyckanden och sina svårigheter att stå ut med att världen är full av motsägelser och ofullkomligheter. (OBS, jag säger detta generellt utan att åsyfta några enskilda personer). Själv skulle jag aldrig rättfärdiga min ståndpunkt med att säga att den är ett uttryck för "helig vrede", även om jag kan känna sådan också, utan snarare försöka övertyga genom sunt förnuft och praktiserandet av evangeliska dygder och Andens frukter, även om jag arme syndare inte alltid lyckas så bra med det.
Jag stödjer hellre dagens biskopar och kardinaler, av vilka en del visserligen är väl konservativa i min smak men ändå medvetna om sina begränsningar, i deras legitima tjänst att utöva ledningsansvar i kyrkan än att låta mig styras av ett gäng revolutionärer som tror sig veta bäst. Då är stor risk att vi hamnar ur askan i elden. Jag är oerhörd tacksam att påven och kyrkans herdar inte abdikerar utan framhärdar i att utöva det ansvar de har, något som är nödvändigare än någonsin i denna stormiga tid.