Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Intressant samtal om dop och tro inom vuxendöpande samfund.
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

Världen idag har en bra artikel om dopet där man beskriver de olika doptraditionerna som finns idag, där barndop och troendedop  är de två huvudsakliga synsätten. Man intervjuar företrädare för olika samfund. Pingstkyrkan och baptismer praktiserar traditionellt troendedop, d.v.s. dopkandidaten måste vara så uppvuxen att han frivilligt kan förstå innebörden av och frivilligt ta ställning till att välja att bli döpt. Men även traditioner som praktiserar barndop betonar att tro och dop hänger ihop. I spädbarndopet handlar det om föräldrarnas ställföreträdande tro. I bibeln finns många exempel på ställföreträdande tro, t.ex. när Jesus botade officerens tjänare. Att döpa när det inte finns någon förutsättning i familjen för att barnet skall kunna växa i sin tro är oegentligt.

Ekumenik förutsätter inte att man har samma syn i alla frågor, men att man är överens om vad som skiljer och är beredda att gå framåt tillsammans. Katolska kyrkan accepterar dopet från andra kristna samfund. Man behöver inte bli omdöpt om man konverterar till Katolska kyrkan. I vuxendöpande församlingar är detta en kontroversiell fråga där de skilda synsätten ställs på sin spets. Vissa kräver omdop eftersom man inte godkänner spädbarnsdopet. Andra är mera öppna. Om nu dopet är grundläggande och beskaffat på så sätt att det är en antingen/eller-händelse, (man kan inte vara delvis döpt eller döpt på ett mindre bra sätt), så innebär kravet på omdop att man underkänner det andra samfundets doptradition som ogiltig.

Sten-Gunnar Hedin (Pingst) konstaterar att Pingströrelsen har en klassisk baptistisk hållning, men hör till de mera ekumeniskt öppna inom Pingst som förordar att acceptera andra samfunds dop. Han förordar inte omdop om man konverterat från t.ex. Katolska kyrkan till Pingst. Om man nödvändigt vill nedsänka konvertiten i vatten, så menar han att det borde vara en annan ceremoni än dopet, man kunde kalla det bekräftelsedop för att skilja det från det grundläggande dopet gemensamt för alla kristna.

Jag ställer mig tveksam till Sören Carlsvärds (Baptistsamfundet) uttalande i Världen idag-artikeln: "Vi erkänner de barndop som skett i Svenska kyrkan i den treenige Gudens namn, men ser fortfarande vuxendopet som något starkare och vi praktiserar själva inte barndop". Detta är enligt mig att försöka sitta på flera stolar och förminska dopets unicitet och grundläggande betydelse. Är man döpt så är man, då finns det inget mer att lägga till. Då är det bättre att vara tydlig med att man har olika dopsyn och inte kompromissa innan man nått ända fram i en gemensam förståelse.

Mikael Karlendal, pingstpastorn i Ängelholm kommenterar också ämnet på sin blogg. Som jag känner Mikael är han mera återhållsam till ekumenik med Katolska kyrkan och menar att man måste gå långsamt fram och tänka efter så att man inte som väckelsekristen församling säljer ut sin själ, en hållning som jag respekterar. Mikael säger att han respekterar Sten-Gunnar Hedins hållning (utan att påstå att han själv delar den) men problematiserar hur samtalet kring dessa frågor förs. Vilken genomslagskraft får ett samtal om dopet i debattartiklar i tidningar och på bloggar? Borde inte dessa frågor diskuteras mer ingående i sammanhang och fora där pingstpastorer normalt medverkar? Katolska kyrkan är ju annorlunda strukturerad än Pingströrelsen med ett läroämbete, där det är okomplicerat med bilaterala ekumeniska samtal. För Pingströrelsen som består av fria församlingar är det inte lika lätt. Hur utse en delegation som kan tala för alla? Därför förstår jag att Mikael är angelägen att sprida diskussionen i pingstpastorernas krets.

Mikael verkar dela min syn på dopets unicitet och att det är en antingen/eller-händelse. Helt följdriktigt konstaterar han därför, att om man accepterar katolikernas och Svenska kyrkans spädbarnsdop, så är det rimligt att ställa frågan om man inte kunde praktisera barndop också inom Pingst för dem som så önskar. "Jag svarar inte själv på den frågan just nu, jag bara ställer den", skriver Mikael. Han fortsätter: "Om vi följer logiken i Hedins resonemang, så borde vi erbjuda medlemskap även till dem som enbart är spädbarnsdöpta, för då borde vi erkänna deras dop som ett dop. Och varför inte då även praktisera det?"

Detta är en mycket viktig diskussion, och det skall bli intressant att följa hur man förhåller sig till frågan inom de traditionellt vuxendöpande samfunden.


Posted 2011-7-19 10:54 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren