Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Genomskåda abortförespråkarnas retorik.
Bengts Blogg

Syndication

Recent Posts

News

Archives

Det känns som ett trendbrott att DN som vår största dagstidning och tongivande opinionsbildare nu tar in en debattartikel som diskuterar abort ur ett annat perspektiv än som en självklar mänsklig rättighet. Ett paradigm enligt vilket abort närmast ses som en mänsklig rättighet och där den etiska frågan har varit en icke-fråga i politiken och i medie-världen har utvecklats i vissa västerländska stater. Detta trots att det finns ett tydligt etiskt ställningtagande från t.ex. Katolska kyrkan och många andra kristna samfund.

RFSU måste ses som en intresse-organisation, men uppträder ibland som en statlig myndighet vars ställningstaganden förväntas fungera som någon slags rikslikare för vad man skall tycka. Nu ondgör sig Åsa Regnér i en debattartikel i SvD över Ungern som faktiskt i sin nationella konstitution vill införa skrivningen att "mänskligt liv ska värnas från tidpunkten för befruktningen". Detta anser Regnér oroande, liksom även att Ungern vill satsa på att ”skydda äktenskapet som en livslång institution som bygger på ett frivilligt beslut av en kvinna och en man”. För mig låter det som väldigt bra grundvalar för en demokratisk stat, för inte så länge sedan var det också grundläggande värderingar i Sverige och andra europeiska stater.

Varför har det som förr betraktades som grundläggande nu blivit något avskyvärt som bör motarbetas? Enligt Åsa Regnér beror det på att hon likställer Ungerns värnande om det ofödda livet och äktenskapet med diskriminering av människor på grund av sexuell läggning och könsidentitet samt en kränkning av kvinnans kroppsliga integritet. Hon spelar ut hela sitt propagandaregister enlig vilket alla som är emot abort och för äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna buntas samman i en hbt-fientlig maffia som man måste motarbeta: "Vi... ser Ungerns utveckling som en del av en stark abort- och hbt-fientlig trend i Europa. Inte sällan samverkar värdekonservativa politiker, kristna abortmotståndare och främlingsfientliga krafter".

Det gäller att genomskåda denna retorik. Att värna om livet och om familjen och äktenskapet har inte alls något med ifrågasättande av kvinnans kroppsliga identitet eller hbt-finetlighet att göra. Det är dags att vi lär oss att skilja på dessa saker. Att värna livet och äktenskapet betraktas av många som naturrättsligt baserade värden som ingår i en basal värdegrund för det goda samhället. Skall man verka för mänskliga värden, fred, demokrati, alla människors lika värde och rättigheter, då måste man vara konsekvent och inte motverka samma värden på ett annat plan 

Förbudet att döda och äktenskapet som ett reproduktivt förbund tilhör mänsklighetens gemensamma arv som något som är värt att slå vakt om. Massaborterna och vägran att erkänna den etiska problematik som finns i detta är en stor tragik och en av de största självbedrägerierna i vår tid. Som min kollega och namne Bengt Säfsten skriver på Signum-bloggen: Kan vi efter filosoferna Nicolas Espinozas och Martin Petersons DN-artikel hoppas på "en begynnande och mer nyanserad debatt i dessa mycket svåra frågor, där stelnade positioner under 35 år i praktiken har omöjliggjort genuina diskussioner"?

Rent filosofiskt tycker jag att artikeln väcker mycket fler frågor än den bidrar till klargöranden. När författarna  t.ex. skriver "På samma sätt som Katolska kyrkan och andra religiöst färgade opinionsbildare har fel i tanken att abort är förkastligt under nästan alla omständigheter, hade 60- och 70-talens kvinnorörelse fel när den drev fram en abortlagstiftning som bygger på tanken att kvinnans rätt till sin egen kropp nästan alltid är överordnad fostrets", så frågar man sig vad de grundar dessa påståenden på.  Hur har Katolska kyrkan fel, eller hur har kvinnorörelsen har fel? Enligt vilket normsystem eller filosofisk teori avgörs det lagom mittemellan som skall anses vara rätt?

Att döda är väl av princip fel, så har också flera av världsreligionerna tolkat det, förbudet att döda är t.ex. ett av de tio budorden, och ickevåld som metod för att uppnå fred väcker allmänt respekt, från Jesus till Mahatma Gandhi och Martin Luther King. Att det sedan kan finnas situationer i livet då vi tvingas döda eller då det anses moraliskt acceptabelt, t.ex i självförsvar är en annan sak som inte innebär ett ifrågasättande av den grundläggande principen.
Svårigheten uppstår när man skall göra lagstiftning av detta. Vilka etiska grundvärden skall lagstiftningen skydda? I en ofullkomlig värld full av undantag och specialfall, hur gör vi en lagstiftning som både åstadkommer detta men inte är så fyrkantig att den förfelar sitt syfte. DN-artikeln är ett försök att börja resonera om sådana saker. Men de många hätska kommentarerna till artikeln indikerar att det kanske inte ens finns konsensus kring de etiska principerna. Hur skall man då kunna diskutera lagstiftning?


Posted 2011-4-18 15:59 by Bengt Malmgren
Sorterad under: ,
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren