Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Påvens bok om Jesus har kommit ut lagom till fastan.
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

Den länge annonserade boken av påve Benedikt XVI Jesus of Nazareth, Holy week har kommit ut i dagarna. Den anbefalles varmt som läsning under fastetiden, eftersom den avhandlar just den sista delen av Jesus´ jordeliv, från intåget i Jerusalem, sista måltiden med lärjungarna, passionshistorien, till hans död och hans uppståndelse. Detta är den andra boken i en serie om två. För några år sedan utkom en bok som avhandlade den tidigare delen av Jesus liv. Boken är utgiven på Ignatius press och kan också köpas direkt och laddas ner som e-bok. Själv har jag köpt e-boksversionen och laddat ner till min Ipad, men det går lika bra på en vanlig dator.

Boken innehåller följande kapitel:

  1. Intåget i Jerusalem och templet rensas
  2. Jesus´eskatologiska diskurs
  3. Fottvagningen
  4. Jesus översteprästerliga förbön
  5. Sista måltiden
  6. Getsemane
  7. Rättegången
  8. Korsfästelsen och gravläggningen
  9. Uppståndelsen från de döda

I en tid då teologiska sanningar diskuteras på ett många gånger ytligt sätt, många kristna tolkar Bibeln på ett alltför fundamentalistiskt sätt och utan att ta hänsyn till principer för texttolkning och kyrkans tradition, och sekulära ateister tolkar Bibeln på om möjlig ett ännu mer fundamentalistiskt sätt och därmed hamnar i läget att det blir en total krock mellan vetenskapen och bibeltron, så utgör denna bok en välkommen fördjupning som sätter in den kristna tron i ett större sammanhang både i förhållande till vetenskap och filosofi och till den stora kristna traditionen som påven givetvis är mycket väl förtrogen med.

Jag gick direkt på kapitlet om uppståndelsen, låt oss se hur påven hanterar detta. Han börjar med att konstatera att den kristna tron står och faller med uppståndelsens realitet. Om Jesus inte uppstått, då är vår tro förfelad och fåfänglig. Bara om Jesus uppstått har något verkligen nytt inträffat som förändrat världen och människosläktets grundvillkor. Då blir han kriteriet vi kan lita på, för Gud har verkligen uppenbarat sig för oss.

Uppståndelsen innebär en helt ny verklighet, något mera än att en läkare återupplivar en människa, också något annat än då Jesus uppväcker Lasaros från att ha varit död. I dessa fall lever personerna vidare ett tag, men sedan dör de igen den naturliga döden. Med Jesus uppståndelse förhåller det sig annorlunda, han uppstår till en ny dimension som går utöver vad vi hittills kunnat föreställa oss. "Anyone approaching the Resurrection accounts in the belief that he knows what rising from the dead means will inevitably misunderstand those accounts and will then dismiss them as meaningless", skriver påven.

Både Jesus lidande och offerdöd och hans uppståndelse var överraskande händelser, oväntade och omöjliga att inrangera i de koncept för tänkandet som lärjungarna hade. I ljuset av dessa händelser läser de på nytt skrifterna och erinrar sig vad Jesus sagt då han var tillsammans för dem. Men att det hänt går upp för dem undan för undan, och så konsolideras undan för undan uppståndelseerfarenheten: "Jesus har verkligen uppstått och han har visat sig för Simon!” (Luk 24:34).

Det är svårt för det moderna sättet att tänka att förstå och ta in något sådant. Påven kommenterar detta också (mina markeringar):

"...Can we—as men of the modern world—put our faith in such testimony? “Enlightened” thinking would say no. For Gerd Lüdemann, for example, it seems clear that in consequence of the “revolution in the scientific image of the world . . . the traditional concepts of Jesus’ Resurrection are to be considered outdated” (quoted in Wilckens, Theologie des Neun Testaments 1/2, pp. 119-20). But what exactly is this “scientific image of the world”? How far can it be considered normative? Hartmut Gese in his important article “Die Frage des Weltbildes”, to which I should like to draw attention, has painstakingly described the limits of this normativity.

Naturally there can be no contradiction of clear scientific data. The Resurrection accounts certainly speak of something outside our world of experience. They speak of something new, something unprecedented—a new dimension of reality that is revealed. What already exists is not called into question. Rather we are told that there is a further dimension, beyond what was previously known. Does that contradict science? Can there really only ever be what there has always been? Can there not be something unexpected, something unimaginable, something new? If there really is a God, is he not able to create a new dimension of human existence, a new dimension of reality altogether? Is not creation actually waiting for this last and highest “evolutionary leap”, for the union of the finite with the infinite, for the union of man and God, for the conquest of death?

Detta var bara ett litet smakprov ur en mycket innehållsrik bok. boken är ett måste för alla som vill fördjupa sig i de kristologiska frågorna och mycket lämplig läsning nu under fastetiden.


Posted 2011-3-11 13:09 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren