Fyrkantsevangelikalism eller mainstream kristen tro?
Stefan Swärd fortsätter att blogga med samma intellektuella skärpa som alltid. Han gör en stor välgärning i den kristna bloggvärlden genom att lyfta upp och titta på olika rykten, favoritfördomar och förmenta konflikter mellan olika grupper och granska dem i förnuftets ljus så att man åtminstone kan vara överens om vad man strider om istället för att det skall frodas ryktesspridning och subversiva diskussioner i slutna rum.
Jag har alltid trott att EFK varit ett samfund som stått på stabil evangelikal grund, men nu förstår jag att där finns samma polarisering som inom andra delar av kristenheten mellan å ena sidan 1) att bevara trons skatt, inte som något vi hittat på, utan som något vi fått ta emot genom Kristus förmedlad av apostlarna och med Bibeln som urkund, tolkad i trons ljus genom den helige Ande, å andra sidan 2) att bli ett högt-i-tak samfund där tron dikteras utifrån dagens värderingar, där man kan behålla det som känns bra men välja bort annat efter eget gottfinnande.
xxxxx Jonas Lundström heter en tidigare EFK-are som enligt Stefans analys tillhör den senare gruppen. Han bloggar och har myntat uttrycket Fyrke (fyrkantsevangelikal) för sådana som Stefan vilka framhärdar i att förvalta och vara trogna trons skatt. På 300-talet formulerades den i de två trosbekännelserna, den apostoliska och nicenska, mycket då utifrån att avgränsa sig mot olika gnostiska inflytanden, där det var viktigt att definiera dels treenigheten och dels Kristi dubbla natur, sann Gud och sann människa. Denna bekännelse står sig bra än idag, men man behöver också utveckla och förklara vad tron innebär på ett sätt som förstås av vår tid med dess kulturella bakgrund. Katolska kyrkan har försökt göra detta genom Katolska kyrkans katekes (KKK) och den evangelika rörelsen genom Lausannerörelsen med Lausanne-deklarationen. Ser man till dessa dokument ser man att det är mycket mer som förenar än som skiljer katoliker och evangelikala när det gäller den kristna trons grunder.
Stefan skriver:
Lundströms tes är att EFK styrs av en grupp som han kallar fyrkantsevangelikaler. Det är personer som bl.a. tror på kristna doktriner som jungrufödseln... Jesu uppståndelse, äktenskapet mellan man och kvinna, att Jesus gick på vattnet, att Jesus dog för våra synders skull och tog vårt straff på sig m.m. Hans lista är ju inte särskilt anmärkningsvärd, allt han nämner tror jag på, och det gör också Carl-Eric Sahlberg i Klara kyrka, Bill Hybels, Rick Warren och Billy Graham – för att nu bara nämna några namn. Så det är kristet mainstream det som Jonas räknar upp.
Och jag kan tillägga fler: För samma tro vittnar biskop Anders Arborelius, Syriska ortodoxa kyrkans biskop Benjamin Atas, pingstpastor Sten-Gunnar Hedin, Livets ords pastor Ulf Ekman, undertecknad och många många flera. Är vi därmed alla i Fyrke enligt Jonas Lundströms definition? Då är vi i alla fall i gott sällskap.
Hur skall man då förstå det uppror mot traditionell kristen tro som Jonas Lundström m.fl. representerar? Man kan känna igen liknande tendenser inom anda delar av kristenheten. Vi talar om begrepp som "liberalteologi" och "relativism". Det finns något provokativt i det universella anspråk som den kristna tron ger uttryck för när man talar om Kristus som "världens ljus", "Guds son" och att den universella frälsningen finns i honom. Redan från början var detta anstötligt för judarna i den miljö Jesus framträdde, och vår kultur är så inriktad på det egna jaget att det är svårt att förbli trogen någon annan trossats än att var och en blir salig på sin tro. Därför måste den kristna trons budskap förändras (tunnas ut) för att det skall bli ätbart för dagens människor. Så tycks man resonera. Vi har en liknande diskussion inom Pingströrelsen där man talar om förändrade regler för medlemskap, inom Svenska kyrkan finns en liberalteologisk linje sedan länge förankrad hos många präster och biskopar som ifrågasätter mycket av det som tidigare var main stream kristen tro. Också inom Katolska kyrkan har vi en liknande rörelse i Sverige representerad av nätverket Katolsk vision. Detta är förvisso ingen enhetlig rörelse, men det verkar finnas ett starkt liberalteologiskt inslag, och särskilt på privatmoralens område efterlyser man reformer.
Det finns helt klart en legitim grund för den som reagerar mot fyrkantigheten så till vida att alla kyrkor och samfund kan stelna i former och strukturer som blir otidsenliga, ja även omänskliga. Man vilar på gamla lagrar och vänder sig inte längre till dagens människor på ett sätt som blir relevant. Kyrkan är kallad att evangelisera, d.v.s. att nå fram till andra människor med sitt budskap om Guds kärlek och frälsningen i Jesus Kristus. Men problemet för särskilt Europa och övriga västvärlden är just att man inte "når fram". Därför talar vi om kyrkornas kris och att man måste hitta nya kreativa vägar att nå ut med evangeliet på ett sätt som blir relevant.
Men någonstans här går de liberalteologiska upprorsmakarna vilse och kastar ut barnet med badvattnet. Jag tror inte lösningen på kyrkornas kris är att tunna ut budskapet, eller andra organisatoriska förändringar som att avskaffa celibatstvånget för präster inom Katolska kyrkan. Tvärtom visar all erfarenhet att kyrkor som tunnar ut sitt budskap degenererar och förlorar både i vitalitet och medlemsantal. Ser vi ut över världen, Asien och Afrika, där växer Kyrkorna så det knakar, där har vi tillväxt i prästkallelser, och inte beror det på att budskapet tunnats ut. Tvärtom, som Carl-Erik Sahlberg flera gånger påpekat, kyrkor som håller fast vid trons grunder är de som växer. Stefan Swärd ger ytterligare exempel:
Den kritik mot vår teologi och troslära som Lundström för fram, är ju inga nya idéer. Såg nästan allt under min tid med SMU-engagemang under 70-talet. SMU hade då långt över 100.000 medlemmar, idag har man drygt 30.000 medlemmar trots att man har gått ihop med baptisterna och metodisterna. All erfarenhet visar att relativisering och uttunning av budskapet leder till tillbakagång. Man har dock nått vägs ände inom SMU/Equemenia, och nu är det tydligt evangelikala röster som har tagit över i organisationen, en mycket positiv trend enligt min mening.
Lösningen är inte att tunna ut budskapet, utan att be mera, större öppenhet för den helige Ande, och att ta Jesu förbön och befallning åt de sina att hålla sams och bli ense (Joh 17) på allvar.
uppdat 2010-02-22 09.20