Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Exklusiva apostoliska nätverk eller delaktighet i ekumenisk gemenskap?
Bengts Blogg

Syndication

Recent Posts

News

Archives

Det finns ungefär 2 miljarder kristna i världen uppdelade på 38.000 samfund. Av dem är c:a 1 miljard katoliker, därtill finns ett antal hundra miljoner ortodoxa, anglikaner och protestantiska samfund med episkopal struktur och liknande syn på sakramenten som Katolska kyrkan. Av världens 2 miljarder kristna har 25% under loppet av 1900-talet blivit berörda av den pingstkarismatiska strömmen, antingen som klassiska pingstvänner eller som karismatisk förnyelse inom de äldre samfunden och kyrkorna. Den pingstkarismatiska förnyelsen har fått genomslag tvärsigenom hela kristenheten och känner inga samfundsgränser. Trots olikheter kristna emellan har vi mer gemensamt än som skiljer oss åt. Vi är förenade i en och samma tro på vår Herre Jesus Kristus, den Nicénska trosbekännelsen från 300-talet håller än idag som gemensam grund för den tron, och vi är förenade genom ett och samma dop i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.

I det perspektivet känns den retorik mot Katolska kyrkan som som vissa frikyrkligt anknutna personer då och då ger uttryck för väldigt provinsiell. Den egna lilla grupp man representerar, om man kallar sig apostoliskt nätverk eller vad det är, så har man dels väldigt bristfällig kunskap om Katolska kyrkan, dels förbehåller man sig ensamrätten att tolka Bibeln, ett mycket högmodigt anspråk som gett upphov till många sekter som sedan slutat i destruktivt fördärv. Jag vill kommentera tre sådana antikatolska inlägg från sista tiden och analysera vad som faktiskt sägs: Det är ganska lite, och tomma tunnor skramlar mest brukar man ju säga.

 

1. Torbjörn Göransson svara mig ytterligare en gång på den debatt vi haft i Dagen om Petrusämbetet (länkar till tidigare inlägg i anslutning till den aktuella artiken).

"betoning av det så kallade Petrusämbetet och den närmast gudomliga makt som åtföljer har tidvis lett till kamp på liv och död. Exempel finns även på att påvetiteln har kunnat köpas".

Min kommentar: Petrusämbetet är ett tjänande ämbete vilket man förstår om man sätter sig in i vad det handlar om. Sedan är klart att det finns missbruk och korruption även i Katolska kyrkan, men man får ju skilja på de två sakerna. Antikatolska debattörer älskar att blanda ihop teologiska frågor med sådant som har med maktmissbruk och korruption att göra för att på så sätt blanda bort korten. Man älskar också att förbehålla sig rätten att själva definiera vad som är genuin Katolsk tro, och om jag (aktiv medveten katolik hela mitt vuxna liv) säger något annat påstår de att jag inte är påläst och kommer dragandes med en formulering i ett äldre dokument som de själva är tvärsäkra på att de tolkar rätt.

"offerväsendet i det gamla förbundet i princip fortsätter genom prästernas offertjänst, eukaristin - katolsk nattvard. Emellertid offras i denna inte djur utan man menar att det är Kristus som offras varje gång mässan firas. I praktiken ett förnekande av att Kristi offer på korset är giltigt för all framtid. Nu vet jag att nattvardsgäster i svenska kyrkor och frikyrkor också får höra att Jesus Kristus "är närvarande i enkelt bröd och vin". Själv frågar jag mig vilken Kristus det i så fall är fråga om".

Min kommentar: Det finns som sagt, trots att vi har det mesta gemensamt, olika syn på många teologiska frågor såsom läroämbetet, sakramenten etc, men istället för att skilja ut sig och tvärsäker säga att det är min av alla 38000 tolkningar av hur det förhåller sig som är sann, så kunde man ju respektera varandra som kristna, samtala med varandra, bedja tillsammans, söka de andliga nådegåvorna och förtrösta på att Gud leder oss fram till hela sanningen.

 

2. Sigvard Svärd, pingstpastor från Älvängen skriver i Världen idag en debattartikel med frågeställningen Vem är det som splittrar?

 Hela hans text är demagogisk med väldigt lite sakligt innehåll. Han ställer två grupper mot varandra:

  1.  "kristna pastorer eller församlingsmedlemmar som inte går med på avsteg från bibliska läror"
  2.  "de som överger Guds ord till förmån för diverse människomeningar "

Redan här anar man att han har väldigt bestämda uppfattningar vilka som hör till den ena och den andra gruppen. Sedan talar han om två typer av splittring enligt Bibeln, den ena mellan dem som tar emot Gudsriket och de som itne gör det (Luk 12:49-53), den andra om den splittring som har med synden och "köttet" att göra (Gal 5:19-21). Nyttig undervisning för oss alla, men här applicerar pastor Sigvard det direkt på alla de som inte har exakt hans tolkning, det känns lite som han använder texterna mera som ett tillhygge mot de otrogna än för att förmedla god biblisk undervisning. Hela artikeln är hållen i en försvarsinställd ton och han talar om "angreppen på radikalt bibeltroende kristna" från andra kristna (som då underförstått tillhör grupp 2 enl ovan).

"Som väl är äger ingen kyrklig talesman eller något samfund rätten att bestämma över Guds ord. Därför behöver heller ingen kristen som tar avstånd från teologiska förändringar vilka strider mot Guds ord, låta sig hunsas till tystnad av ”översittarna”. Det går bra och är helt rätt, att stå på sig mot dessa splittrare. De äger nämligen ingen mer inteckning i Guds rike än någon annan. Ingen kristen, pastor eller teolog, har mer än en röst inför Guds tron."

Min kommentar: Som katolik kan jag helthålla med honom att Guds ord är något vi kristna fått att förvalta, inget vi äger eller förfogar över, det är också Katolska kyrkans övertygelse. Ändå är det enda jag får ut av artikeln att pastor Sigvard Svärd och de han identifierar sig med har en tolkning av Bibeln som han anser vara den absolut rätta, och att han känner sig ifrågasatt av de andra, vilka anklagas för att sätta sig över Guds ord. Texten känns inte konstruktiv och författaren bör nog rannsaka också sig själv med utgångspunkt från Gal 5:20. Svärd nämner inte Katolska kyrkan i sin artikel, men man anar att den finns där som ett rött skynke, och det primära målet för hans text synes vara de inom Pingströrelsen och andra frikyrkor som nu är positiva till ekumenik med katolska kyrkan.

 

3. Till sist en bloggtext från bloggen Sverigekonferensen skriven av pastor Jan Lindéh. Jag uppmärksammande den genom en ekumenisk samtalsgrupp jag blivit inbjuden till på Facebook.

Pastor Lindéh vill arbeta för väckelsekristendom i Sverige, vilket är bra.
Han säger sig tillhöra "ett helt nätverk av tjänstegåvor i Sverige som brinner för detta" och bloggen SVERIGEKONFERENSEN är en plattform för detta.
Sedan tar han upp en del av profetiorna från GT som har med byggandet av Templet att göra. Fienden reser motstånd, men profeterna Haggai och Sakarja korrigerar och inspirerar folket så det kan byggas färdigt.

Sedan drar han parallellen till vår tid:

"Det är ganska lätt att se att situationen i vårt land idag är ett, till stora delar, ett "nerrivet tempel", eftersom Ef 2:20-21 säger att vi, försmamlingen, är ett Herrens tempel så är vi i en liknande situation. Vad som då händer idag är att vi erbjuds hjälp av främmande folk, folk som egentligen är fiender till det sanna evangeliet men påstår sig vara villiga att vara med och återuppbygga Herrens tempel, församlingen.
Ett sådant folk och sammanhang är Romersk Katolska kyrkan, en kyrka som genom århundranden har varit motståndare till sann evanglisk väckelsekristendom. Nu behövs profetrösterna, precis som Haggai och Sakarje behöver vi nu säga att "vi ska själva bygga upp Herrens församling, templet". Vi behöver inspirera det svenska väckelsefolket att inte tillåta fiender i att få uttrymme i återuppbyggnaden av Guds församling i Sverige."

Min kommentar: Den första delen av parallellen kan jag ta till mig. Att se likheten med kyrkans försvagade tillstånd idag och det nerrivna templet känns fruktbar och konstruktiv. Men sedan hänger jag inte med. Intressant att han aser att halva kristenheten betraktas som ett främmande folk som inte tillhör "församlingen" utan rubriceras som "fienden".  Sista meningen: "Vi" = det apostoliska nätverket som pastor Lindéh tillhör. Hur omfattande är det? Vilka kvalar in? " svenska väckelsefolket" - Vilka räknas dit? Jag som katolsk karismatiker är förmodligen utesluten. "Fiender": Katolska kyrkan räknas uppenbarligen till dem. "Guds församling i Sverige" Hur exklusiv blir den gruppen om Lindhé skulle definiera den?

Men om vi katoliker trots allt verkar för tilldragande så tar han till Johannes andra brev som varnar för bedragare ( 2 Joh 7-11). Vi katoliker påstås stå för "yttre sken av gudsfruktan, mjukhet, vänlighet och andra positiva yttringar" . Men, skriver Lindéh, "för att avslöja dess rätt identitet bör vi gå till deras urkunder. Deras katekes är den källa som klart visar att vi inte kan stå tillsammans med dem i något sammanhang".  Det är uppenbart hur lite Lindéh har analyserat bibeltexterna, och hur liten kunskap han har om Katolska kyrkan. Vad Johannes varnar för i sitt andra brev är främst sådana som "inte vill erkänna att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt". Är det något Katolska kyrkan är mån om att slå vakt om, så är det tron på Jesus Kristus, sann Gud och sann människa. Det var ju t.o.m. så att den Nicénska trosbekännelsen kom till för att avgränsa mot villoläror som svävade på målet när det gäller Jesus dubbla natur, sann Gud och sann människa. I vår tid finns gott om sådana gnosticerande villoläror också, men här är sannerligen Katolska kyrkan den som står på barrikaden för att försvara den kristna tron. Lindéh har också fel när han säger att Katolska kyrkans kateks är en urkund för Katolska kyrkan. Inget kunde vara mera fel. Källorna till Katolska kyrkans tro är den tro som förmedlats direkt från Jesus Kristus via de första apostlarna. En del av detta sattes på pränt, och NT´s kanon fastställdes så småningom, även texter från före Kristus utvärderades och sattes samman till en kanon för GT. Men det var först på 300-talet som denna process var avslutad, desförinnan var det den levande muntliga traditionen som gällde. Och vem avgjorde vad som skulle tillhöra kanon eller inte om det inte fanns en kristen gemenskap som fungerade utifrån det som förmedlats från person till person i den första kristna församlingen? Bibeln och inget annat är den skrivna urkunden för Katolska kyrkan. Katekesen är ett tidsbundet dokument som så gott det går försöker tolka den kristna tron för vår tid.

Lindéh avslutar sitt blogginlägg med en fråga: Nu är tiden att välja vilket spår den svenska väckelsekristenheten ska ta! Vart är vi på väg?

Bra fråga. På 10 poäng: Skall det bli en liten klubb som isolerar sig från resten av kristenheten som de ser som sina fiender, eller skall de inse att de inte har monopol på rätt bibeltolkning, utan att de som andra grupper också har sina fel och brister, och att vi alla måste ta ansvar för helheten. Den svenska väckelsekristenheten har mycket att ge, det finns en värme, en hängivenhet för den enkla tron och för Bibeln, och en iver för evangelisationen. Men man måste inse att man är inte den enda sanna församlingen, utan man är en del av Kyrkan, och om man exkluderar sig själv från detta större perspektiv, så utesluter man sig också själv från möjligheten att det positiva arv man förvaltar kommer till nytta för spridandet av Guds rike.

 


Posted 2011-2-10 16:23 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren