Varför måste den helige Ande ta omvägen över Azusa Street?
Igår var jag på öppet medlemsmöte med FKE, Förbundet för Kristen Enhet i S:ta Eugeniakyrkan i Stockholm. Först höll Staffan Ljungman ett bibelstudium över Joh 17 (där Jesus ber för enheten bland oss kristna), därefter höll jag ett föredrag om den pingstkarismatiska rörelsens betydelse för kristen enhet. [Ett kompendium med mitt föredrag finner du här.]
Maud Olofsson hör till dem som tydligast gjort sig till tolk för den sekulariserade folkkyrkans ideologi.
Ungefär så här lade jag upp mitt föredrag:
1. Dagens kyrkor har blivit allt för etablerade i denna världen och utan eskatologiskt perspektiv. Det innebär att den kristna församlingen blivit försvagad, kompromissar med tron och räknar knappast med att Gud hör bön och än mindre med direkta manifestationer av hans kärlek i vardagen och en levande relation med Jesus.
2. Den pingstkarismatiska strömmen i kristenheten (Pingströrelsen och karismatisk förnyelse i de äldre samfunden och kyrkorna) är i hög grad ett svar på detta. Denna ström av gudomligt liv är ett tydligt tecken på att Jesus Kristus är densamme igår och idag och i evighet (Hebr 13:8). Det kristna livets tilltagande begränsning till en privat sfär med minimalt inflytande på världen utmanas starkt av den offentliga karaktären hos denna Andeutgjutelse. Under 1900-talet har pingströrelse och karismatisk förnyelse berört 25 % av kristenheten och finns inom alla traditioner. Det står klart att Andens dop är en nåd för hela kyrkan, inte en spiritualitet för några få personer eller speciella samfund.
Kristi kyrka behöver bryta upp och bli mera av en pilgrimskyrka. Det gör henne också mera rustad att vara till nytta i denna världen, förmedla liv och hopp och bygga kärlekens civilisation.
Vi måste överge synen på den pingstkarismatiska rörelsen som en personlig andllighet för några få till att se på det som något som är en nåd för hela Kyrkan, hela kristenheten. Från pingstens andlighet mot en PINGSTENS KULTUR.
Kristenheten behöver denna utrustning för att kunna fullfölja sin kallelse i dagens värld, att läka splittringens sår och att genomsyra världen med evangeliet.
Påven Leo XIII bad på nyåret 1901 bönen VENI CREATOR SPIRITUS och förklarade 1900-talet som den helige Andes århundrade. Några år senare började Andeutgjutelsen på Azusa Street i Los Angeles och blev en världsrörelse (=Pingströrelsen). Men det dröjde ända till 1967, åren efter Andra Vatikankonciliet innan den nådde Katolska kyrkan. Varför denna omväg via Azusa Street? Bl.a. den frågan reflekterade jag över i mitt föredrag. Gud verkar suveränt bland de sina och bryr sig uppenbarligen inte om samfundsgränser när det gäller att ge Andens gåva.
Ett kompendium med mitt föredrag finner du här.
Fler referenser:
Peter Hocken: Skammen och härligheten (Livets Ords förlag)
Peter Hocken: The Challenges of the Pentecostal, Chariswmatic and Messianic Jewish Movements (Ashgate)
Dopet i den helige Ande: Föredrag av F Wilfried Brieven vid Nordisk karismatisk konferens i Stockholm okt 2010.
A New Pentecost: 30 min DVD-film om Karismatiska förnyelsen i Katolska kyrkan som jag visade några snuttar av på föredraget. Här ett 10 minuters sammandrag av filmen på YouTube:
KKS (Katolsk karismatisk förnyelse i Sverige)
ICCRS (Katolska karismatiska förnyelsen internationellt)