I Vatikanens brev till Irlands biskopar från 1997 framkommer inget nytt.
Så försöker AP igen göra stora rubriker av dokument man vaskat fram om sexövergreppsskandalerna i Katolska kyrkan. Den kristna tidningen Dagen återspeglar det hela med braskande rubrik. AP är ju den nyhetsbyrå som blivit megafon åt Jeff Anderson, den USA-advokat som försöker göra stora pengar på att driva processer mot Katolska kyrkan för sexövergreppsoffrens räkning. Tidigare braskande rubriker med skandalösa påståenden om Vatikanens roll i sexövergreppsskandalerna i USA visade sig falla ihop som korthus. Hela saken är ju så tragisk och och olycklig ändå, och offren behöver allt stöd och all upprättelse de kan få. Processer som inte är sakligt underbyggda gör mer skada än nytta genom att flytta fokus från offrens verkliga behov.
Hur var det då med det aktuella brevet? För det första måste påpekas att kanoniska lagen inte säger att man inte skall beivra brott som begåtts enligt samhällets civila lagstiftning. Det är varje lokal biskops ansvar att se till att så sker, och det aktuella brevet förbjuder inte heller biskoparna till det.
Däremot kan det tänkas att den kanoniska lagen, som reglerar prästernas handhavande av sakramenten, t.ex. bikten, vara ännu strängare än den civila lagen, så att även om en präst lagfördes civilt och frikändes i brist på bevis eller för att brottet var för ringa, så skulle det kunna föranleda disciplinära åtgärder enligt den kanoniska lagen. Vad brevet säger är att biskoparna skall vara omsorgsfulla med detta, så att handläggningen inte kommer att stupa på formella fel.
Andan i brevet är inte "cover up", utan att en korrekt formell handläggning skall ske enligt den kanoniska lagen, d.v.s. en tuff linje, att inte se mellan fingrarna och att det inte skall kunna riskeras att den tuffa handläggningen stupar på formella fel, så att en präst som rätteligen borde tagas ur tjänst på grund av det ändå fick fortsätta.
Brevet var skrivet innan kardinal Ratzinger år 2001 fick ansvaret för att följa upp alla inrapporterade sexövergreppsärenden från präster i hela världskyrkan. Som många konstaterat hörde kardinal Ratzinger tidigt till dem som ville driva en hård linje mot övergreppsprästerna, och sedan han fick denna uppgift 2001, och ännu mer sedan han blev påve har Katolska kyrkan, har han med kraft tagit tag i denna fråga.
1997 var kardinal Darío Castrillón Hoyos chef för Vatikanens prästkongregation, och det sedan tidigare känt att han liksom den tidigare påven Johannes Paulus II var mera skeptiska till att blanda in civila myndigheter innan fallen var ordentligt utredda av kyrkan. Johannes Paulus II anade inte att omfattningen av övergreppen var så stor, och såg nog i början det hela som en illvillig förtalskampanj mot kyrkan. Men det finns inga som helst belägg för att påstå att hållningen från Katolska kyrkans ledning var att medvetet sopa problemen under mattan, tvärtom ville man ha en tuff och korrekt handläggning enligt kanoniska lagen.
Läs också:
Vatikanen kommenterar brevet
John Allens kommentar i Natinal Catholic Reporter