Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Församlingstukt och exkommunicering.
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

Det pågår en debatt nu inom den protestantiska frikyrkligheten om församlingstukt, startad av Stefan Swärd, pastor inom EFK. Debatten kan kännas något provinsiell för en katolik, men den är principiellt intressant och förtjänar att lyftas upp till en högre nivå, därför att den berör en problemställning som gäller hela kristenheten, även om den kan gestalta sig på lite olika sätt beroende på kyrko- och samfundsstruktur.

Bakgrunden är följande: Stefan reagerade på sin blogg på att Pelle Hörnmark (ordförande Pingst FFS) framfört tankar att man borde ta det lite lättare på detta med att ställa moraliska krav på medlemmarna i pingstförsamlingarna, och inte utesluta sådana som "inte följer reglerna". Stefan menar att man måste ta detta med synd på allvar, och att inte ställa några krav är att överge människorna och inte ge dem en chans till omvändelse. Stefan menar att förr i tiden förkunnades verkligen omvändelse och bot, men ändå var pingstkyrkorna fulla, så argumentet att församlingstukt och förkunnelse av omvändelse och synd skulle skrämma bort människor håller inte. Och om vi ser hur det ser ut idag, så är det knappast de kyrkor som inte ställer några krav som drar till sig medlemmar.

Carl-Henric Jaktlund, journalist på Dagen har gett sig in i debatten och tycker det är tveksamt med församlingstukt eftersom det också fört med sig ett tungt negativt arv för frikyrkligheten i Sverige. Den tillämpades på ett för fyrkantigt och bigott sätt som blev fruktansvärt sårande för människor istället för att hjälpa dem till ett helgat liv.  Människor uteslöts, eller korrigerades för irrelevanta saker, t.ex. klädstilar och hårlängder. Man vill inte riskera att göra om gamla misstag.

Inom Katolska kyrkan har vi en liknande situation, men omständigheterna är något annorlunda. Om någon uppenbart och offentligt syndar och vägrar att omvända sig och upphöra med detta kan han/hon bli exkommunicerad. Precis som i frikyrkan finns en debatt om hur man skall tillämpa detta, en del vill ha strängare tillämpning, andra en mera tillåtande. En del ondgör sig över att präster låter personer som uppenbart inte lever i enlighet med kyrkans bud ta emot nattvarden, En del präster är strängt restriktiva, andra är mycket tillåtande och obenägna att ställa krav. Att ställa krav på moralisk renhet kompliceras idag också av att prästernas förtroendekapital sjunkit genom att fokus hamnat på att också präster syndar och lever ett oheligt liv. Förra året var prästernas år i Katolska kyrkan, det sammanföll med att skandalerna med sexövergrepp verkligen briserade i offentlighetens ljus. Påve Benedikt reflekterar över detta i en nyss utkommen intervjubok:

"One might think that the devil could not stand the Year for Priests and therefore threw this filth in our faces. As it wanted to show the world how much filth there was, even and precisely among priests. On the other hand, one could say that the Lord wanted to test us and to call us to a deeper purification, so that we would not celebrate the Year for Priests in a triumphalist way, as self-glorification, but rather as a year of purification, of interior renewal, transformation, and above all penance." (Light of the World, intervju med Peter Seewald)

Man kan säga att det är allas vårt projekt, vare sig vi är påve, präst eller vanlig församlingsmedlem, att rena oss, förnya oss och göra bot. Katoliker (jag talar nu om dem som är aktiva) är i allmänhet positiva och bejakande till att kyrkan ställer höga moraliska krav, men man har en ganska avslappnad hållning till att man själv är syndare. I bikten tar man emot förlåtelse och kan börja på nytt, liksom man börjar varje mässa med syndabekännelsen. Uppriktig ånger och föresats om bättring gör att man är rättfärdig inför Gud igen. Katolska kyrkan betonar mindre det personliga och mera det inkarnerade Ordet som blivit kött och som vi kommer i kontakt med genom liturgin och sakramenten. Vi ingår i ett större sammanhang där vi får stöd och hjälp. Denna avslappnade hållning till synden innebär på inget vis att man kan ta lätt på detta med den personliga helgelsen, men däremot behöver man inte överdramtatisera återfall i synden, utan lugnt resa sig när man fallit, förvissad om att Gud tar emot mig då jag återvänder till honom.

Inom den protestantiska frikyrkligheten är kanske förhållandet inte så avslappnat. Jag tolkar den aktuella debatten som att man inser att man måste förhålla sig till det faktum att alla människor (också vi "frälsta") fortfarande är syndare, och att det inte är så okomplicerat. Om man inte hittar ett sätt att integrera detta utan känner sig tvungen att leva upp till föreställningen att församlingen på jorden skall vara en kopia av den himmelska, då blir det mycket svårt, och man kan lätt hamna i osund sekterism.

Till detta skall läggas den trend som finns i det moderna samhället att över huvud taget förneka syndens realitet. Jag tänker på den typ av förkunnelse som Jonas Gardell framfört i sin bok om Jesus. Att ta lätt på synden, att låta allt vara rätt som för stunden "Känns bra" för mig är givetvis en frestelse som också kyrkorna kan hamna i. Men det är egentligen en annan diskussion.

Stefans styrka är att han värnar om ett sannfärdigt perspektiv på synd och omvändelse som verkligen hjälper människorna till att göra framsteg på helgelsens väg.

Hörnmarks och Jaktlunds styrka är att de ser svårigheterna i ett alltför optimistiskt synsätt på församlingen som Guds rike på jorden där man förtränger att synden fortfarande är en realitet som människor brottas med.

Det är bra att denna debatt förs. Låt oss stödja varandra och utbyta erfarenheter från varandras olika traditioner.

Mera från Stefans blogg Dagen Dagen Dagen


Posted 2011-1-12 21:56 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren