Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Debatt i Dagen om Petrus i NT och påveämbetet.
Bengts Blogg

Syndication

Recent Posts

News

Archives

Det pågår en debatt i Dagen mellan mig och Torbjörn Göransson om Petrus ställning i NT och påveämbetet. Se mitt inlägg i dagens nummer. Att Petrus hade en särställning bland apostlarna är oomtvistligt om man studerar de bibliska texterna. Se min utredning av detta här. Att konstatera detta är dock inte detsamma som att säga att Petrus-ämbetet är något som är ämnat att gå i arv, och inte heller att Rom skulle vara sätet för detta ärvda Petrusämbete. Men som alla vet är det vad Katolska kyrkan lever och tror, det är grunden för påveämbetet.

Jag vet inte exakt vilket sammanhang Torbjörn Göransson kommer ifrån, men han har definitivt ingen episkopal kyrkosyn, hans utgångspunkt verkar mera vara att kyrkan/församlingen är en andlig verklighet, och att församlingen blir till genom att man studerar bibelordet. Hela problematiken med bibeltolkning sopas därmed under mattan.

Katolska kyrkan har ibland framställts i triumfalistiska bilder, vilket kan ge fel associationer. Det är mera i fattigdom, lidande och martyrskap som kyrkan kommer till sin rätt. Rikedom och liering med den politiska makten gör henne däst och korrumperad. Påve Benedikt reflekterar över detta i intervjuboken med journalisten Peter Seewald. Vi har just haft prästernas år, samtidigt som sexövergreppsskandalerna var som mest i fokus i världens ögon. Samma präster vars kall är att förhärliga Jesus ägnar sig åt så skändliga ting. Påven kommeterar Seewalds fråga om detta:

One might think that the devil could not stand the Year for Priests and therefore threw this filth in our faces. As it wanted to show the world how much filth there was, even and precisely among priests. On the other hand, one could say that the Lord wanted to test us and to call us to a deeper purification, so that we would not celebrate the Year for Priests in a triumphalist way, as self-glorification, but rather as a year of purification, of interior renewal, transformation, and above all penance.

Låt mig också citera några av påvens reflektioner på temat ett tjänande ledarskap och vilken makt en påve egentligen har:

Seewald: You are now the most powerful Pope of all time. Never before has the Catholic Church had more believers, never before such extension, literally to the ends of the earth.

Påven: Naturally these statistics are important. They indicate how widespread the Church is and how large this communion is, which encompasses races and peoples, continents, cultures, and people of every kind. But the Pope does not have power because of these numbers.

Seewald: Why not?

Påven: Communion with the Pope is something of a different sort, as is membership in the Church, of course. Among those 1.2 billion Catholics are many who inwardly are not there. Saint Augustine said even in his day: There are many outside who seem to be inside, and there are many inside who seem to be outside. In a matter like faith—like membership in the Catholic Church—inside and outside are mysteriously intertwined with each other. Stalin was right in saying that the Pope has no divisions and cannot issue commands. Nor does he have a big business in which all the faithful of the Church are his employees or his subordinates. In that respect the Pope is, on the one hand, a completely powerless man. On the other hand, he bears a great responsibility. He is to a certain extent the leader, the representative, and at the same time the one responsible for making sure that the faith that keeps people together is believed, that it remains alive, and that its identity is inviolate. But only the Lord himself has the power to keep people in the faith as well.

Denna intressanta intervjubok med titeln Light of the World rekommenderar jag verkligen. Den har kommit ut på åtta språk och håller också på att översättas till svenska.


Posted 2010-12-28 10:30 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren