Bengts Blogg

Jag tycker det var ett mycket bra inlägg av dig Bengt; det fanns även andra skriftställen man kunde ta upp som stödjer Petrus särställning, men utrymmet är naturligtvis begränsat. Att biskop Björn regelbundet skriver i Dagen är verkligen ett lyft för tidningen, inte minst den artikel som du länkar till. Verkligen något för alla protestanter (nu tänker jag på de utanför Svenska kyrkan då högmässan i vart fall till det yttre är mycket lik den katolska högmässan) samt de svenskkyrkliga som tycker det är så hemskt med rökelse.  

Är det inte så att vi famlar i mörkret när det gäller delar av ekumeniken? Jag menar att vi ibland ser så olika på saker att det blir litet slumpmässigt vad man kommer överens om respektive vad man tvistar om, och att det beror på frågor av mycket grundläggande natur.

Självklart är en sådan fråga hur man ser på bibeln. Den är såsom jag ser det grundläggande, medan frågan vad man ser i bibeln är mer ett resultat av annat - ofta vanor, traditioner, ideologier etc.

Jag vet inte om det är meningsfullt att försöka att isolera och räkna upp de frågor som kan vara viktiga att reda ut innan man med respekt kan möta varandra. Det som, oaktat vad som i övrigt kan förekomma, förefaller vara av nöden är att man på alla kanter både redovisar vad man tror och varför, och är beredd att lyssna till de andra. Kvarstår vad man skall göra när man finner direkta och "enkla" fel hos den andre? Säkert måste man deklarera sin egen ståndpunkt, men vad kan man göra av det som man inte kan godta i vad den andre framför?

Den frågan kommer säkert upp om biskop Björns inlägg kommer upp till diskussion i evangelikala kretsar. Det är lätt att för mig som stående utanför dessa kretsar se deras "ideolgiska glasögon", och deras selektivitet i bibelläsningen. Samtidigt måste jag tillstå att också traditionell kristendom innehåller en hel del ideologi och mönsterbildningar, och att det också där finns en del som, milt uttryckt, hanteras med varsamhet. En del i vad Paulus skriver kan t.ex. lätt tolkas i ariansk riktning...

Ett grundläggande problem i detta sammanhang är att många evangelikala utgår ifrån att var och en kan läsa och tolka skriften (om man bara har den Helige Ande), varav följer att den traditionella kristendomen skall jämställas med andra förslag. Här finns det, såvitt jag förstår, små möjligheter att mötas.

För att återvända till biskopens artikel, så kan det tyckas som om de enskildas verklighetsbild och självuppfattning, dvs. i viss mån religiösa övertygelse, blir styrande för hur man uppfattar det äldsta materialet kring hur de kristna i sina liv uttryckte sin tro, oavsett om det finns inom eller utom bibeln. Man tenderar att ta fram det som stödjer den egna uppfattningen, och peka på resten som exempel på avfall, eller finna diverse förklaringar till vad som "egentligen menas".

Vi kommer här ner till två frågor. Den ena är hur man hanterar sin egen tro, och det faktum att andra tror annorlunda, och den andra är hur man hanterar att andra uttrycker sig om "min tro & tradition" på ett sätt som inte är med sanningen överensstämmande.

Båda frågorna är komplicerade. Det är uppenbart och väl beskrivet vilka problem som möter i det första området, men i det andra måste man göra skillnad mellan den som saknar adekvat och relevant kunskap, och den som medvetet ger en felaktig bild. Också det är en smula problematiskt, eftersom den felaktiga bilden kan vara en funktion av att man vill något för egen del - t.ex. skyla över något eller slippa en diskussion - eller en osäkerhet, som kan bestå i att man inte tror att någon bild är komplett, utan att olika aspekter måste lyftas fram. Sedan finns det naturligtvis också de som i den andre ser den onde, och att det i detta perspektiv är futilt att uppmärksamma att något enstaka argument blev litet olyckligt, eftersom det viktiga är att ta avstånd.

Jag är övertygad om att det är av godo att så långt som möjligt söka samtal och kontakt. Samtidigt tror jag att en hel del återstår när det gäller att kunna visa en äkta respekt. Det kanske börjar med att man lär känna sig själv, sin egen tro och sin egen kyrka...