Katolska kyrkan anbefaller att katoliker är överlåtna åt ekumeniken.
När Charles Whitehead gästade Sverige i samband med den nordiska karismatiska konferensen höll han ett seminarium om ekumenik. Det finns sann och falsk ekumenik. Vi behöver veta varför ekumenik är viktigt och varför vi som katoliker måste vara överlåtna åt ekumeniken. Först och främst är det för att Herren själv vill det (Joh kap 17), och han har grundat en enda kyrka, så att vara överlåten åt ekumeniken är att lyda Jesus själv. Men en sådan lydnad är något annat än en allmän flummig gemenskap där vi slipar av allt som skiljer mellan samfunden till förmån för en mänsklig gemenskap där ingen tillåts sticka ut.
Vi behöver också veta varför vi är katoliker, och vara trogna vår katolska tro. Medan vi erkänner att alla som blivit rättfärdiggjorda av tro och genom dopet är inlemmade i Kristus måste betraktas som våra äkta bröder och systrar i Kristus, så tror vi också att Kyrkan, den enda, heliga, katolska (=allmänna) och apostoliska i sin fullhet finns i just Katolska kyrkan.
Undertecknad tillsammans med Charles Whitehead och fru Sue W. Foto: Peter Malmgren
Charles ställde upp tio punkter som kännetecknar en sann ekumenik:
1. Acceptera varandra som bröder och systrar. Genom dopet hör vi redan grundläggande samman med varandra. Därför kan jag som katolik inte säga till en protestantisk bror eller syster att du hör inte till mig, lika lite som jag kan förneka en köttslig bror eller syster. Det är ett faktum att det är min bror eller syster, även om jag inte tycker om min bror eller syster, eller jag tycker han/hon har felaktiga eller konstiga idéer och tankar, så är det likafullt min bror eller syster.
2. Bejaka att det finns viktiga skillnader mellan oss. Vi kan inte låtsas som om det inte existerar några skillnader, eller att de inte spelar någon roll. Vi måste vara ärliga och hålla oss till sanningen. Det finns också många skillnader inbördes inom den protestantiska kristenheten och inom pingstkyrkorna med ett spektrum av olika trosföreställningar och riter.
3. Var trogen mot det vi är. Vi måste veta varför vi är katoliker, vad vi tror och vara trogna mot det. Medan vi erkänner att alla som blivit rättfärdiggjorda av tro och genom dopet är inlemmade i Kristus måste betraktas som våra äkta bröder och systrar i Kristus, så tror vi också att Kyrkan, den enda, heliga, katolska (=allmänna) och apostoliska i sin fullhet finns i just Katolska kyrkan.
4. Kom ihåg att det är mera som förenar än som skiljer oss åt. Vi borde börja med att fokusera på det som vi är överens om, det är ganska mycket. Ibland har vi bara olika sätt att uttrycka samma sak, det är inte oenighet. Låt oss titta på vad vi menar istället för att haka upp oss på uttryckssättet.
5. Älska varandra - tecknet på sann kristen anda. Utan kärlek kommer vi inte att kunna göra några ekumeniska framsteg. I kärleken kan vi tillsammans söka sanningen.
6. Lyssna till varandra. Ingen relation kan utvecklas om inte båda parter är villiga att lyssna till varandra. Lyssnande är tecken på respekt, och det hjälper oss att förstå varför andra tror på annat sätt. Vi behöver inte hålla med motparten, men det är viktigt att vi förstår honom.
7. Gör bot för splittringens skandal. Vi måste rannsaka våra hjärtan och erkänna våra egna fel. Att söka förlåtelse från Herren och be de från oss skilda bröderna och systrarna om förlåtelse för vår del i splittringen är en stor utmaning för oss alla (Ut Unum Sint nr 82).
8. Inse att enhet också kostar. Det kommer att vara många svårigheter och missförstånd. På vägen kan det bli många smärtfyllda erfarenheter som gör att vi vill vända tillbaka. vi måste inse att enheten har ett pris som måste betalas.
9. Göra så mycket vi kan tillsammans. Vi är uppmanade att samverka med andra kristna på alla upptänkliga sätt på alla nivåer: pastoralt, kulturellt och socialt såväl som i gemensamt vittnesbörd och evangelisation (Ut Unum Sint nr 40).
10. Glöm aldrig någonsin att Jesus och Fadern vill se enhet bland de sina, och att enheten är ett verk av den helige Ande. Så: Vi måste be som om allt berodde på Gud, medan vi arbetar praktiskt tillsammans som om allt berodde på oss. Det är vår sak att göra vad vi kan genom att vara överlåtna åt ekumeniken, men det är inte vår sak att säga hur den strukturella enheten slutligen skall se ut, det får vi överlåta åt den helige Ande.
Det finns en skala från splittring till full enhet:
- Konflikt (Conflict)
- Existera sida vid sida (Co-existence)
- Samarbeta (Co-operation)
- Överlåtelse (Commitment)
- Full gemenskap (Communion)
Ser vi på det ekumeniska svenska landskapet i förhållande till ovanstående så kan vi som exempel på konflikt nämna de mest militanta skribenterna på bloggen Aletheia. Det är en trosövertygelse för dem att Katolska kyrkan är den stora skökan, de har ingen som helst beredskap att lyssna till motparten, och de förbehåller sig själva rätten att definiera vad Katolska kyrkan tror för att sedan kritisera och förkasta det. I ett sådant läge är det svårt med ekumenik från Katolska kyrkans sida, hur gärna vi än skulle vilja. Som exempel på överlåtelse skulle jag vilja nämna den nordiska karismatiska konferensen där det i varje fall i vissa avseenden nådde upp till den nivån. Det var ett kärleksfullt och engagerat samarbete som involverade bl.a. Katolska kyrkan, S:ta Clara kyrka, Livets Ord och Frälsningsarméns Centrumkår. Också arbetet med Jesusmanifestationen tycker jag definitivt handlar om överlåtelse. Man går inte in i ett så omfattande åtagande om man inte är överlåten och brinner för det. Som exempel på samarbete kan jag tänka mig det normala vardagsarbetet inom Sveriges kristna råd, men kanske vissa medarbetare där också skulle vilja betrakta sig som överlåtna åt ekumeniken.
Vi har inte full gemenskap ännu, men det måste vara det långsiktiga målet. På vägen dit kan vi vara överlåtna åt varandra och vi kan tillsammans:
- be
- diskutera och samtala
- studera
- vittna om vår tro
- samarbeta praktiskt på olika sätt
- Allt detta gjorde vi på den nordiska karisamtiska konferensen.
Den helige Ande verkar hela tiden för enheten, och Anden leder kristna från olika samfund som tagit emot en och samme Ande till ett allt mer fördjupat samarbete. Den nya ekumeniken är den helige Andes ekumenik, inget vi hittat på själva eller i egen kraft åstadkommer. I den mån vi gör det i egen kraft blir det ett styckverk och faller sönder i nya konflikter och tillkortakommanden.