Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Jesus Kristus, ett tecken som väcker strid.
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives


Följ påvens englandsresa på EWTN

Katolsk tro är som Philip Geister vid Newmaninstitutet nyligen påpekade extremt positiv till filosofi, vetenskap och forskning. Det är ingen slump att många av de stora universiteten är grundade just av Katolska kyrkan. Galilei-myten år en uppfinning av upplysningsmän på 1700-talet och har sedan använts som en omhuldad grund när man vill angripa tron och kyrkan. Naturvetare och idéhistoriker ifrågasätter denna myt, medan den cirkulerar som en närmast självklar föreställning hos allmänheten - och hos de ateistiska humanisterna som vill berömma sig av att grunda sig på saklighet. Jag ser att Galilei-frågan är en av de punkter man har emot påven då man idag skall genomföra en demonstration mot honom i Hyde Park. Även andra punkter de satt upp på sin lista som föranleder deras negativism mot påven är rent nys. Jag återkommer gärna till att kommentera det.

Jag har fört en intressant debatt med några på Humanisternas blogg om grunderna för den kristna tron. Bla. har jag sagt:

Den kristna trons materia är:

Israels folks historia, Jesus Kristus, som självaste vår tideräkning utgår från, Kyrkan som grundades på den första Pingstdagen, och som från den lilla apostlakretsen utvecklats till en världsvid kyrka som består ännu idag 2000 år senare. Bibeln, en samling skrifter som utvalts (kanoniserats) av Kyrkan och vars första del Gamla Testamentet, beskriver Israels folks historia och vars Nya Testamente beskriver Jesu födelse, hans verksamhet här på vår jord, hans död och uppståndelse samt den unga kyrkans framväxt och utveckling efter att Anden givits åt den på den första pingstdagen.

Allt detta är en källa till kunskap om Gud. Det finns också en andra källa som vi skulle kunna kalla "naturlig kunskap". Paulus talar om detta när han skriver: "alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga" (Rom 1:20). Själv har jag så länge jag kan minnas inte kunnat låta bli att se på mig mig själv som en (av någon) skapad varelse. När vi be betraktar "stjärnhimlen ovanför oss och morallagen inom oss" (Immanuel Kant) kan i varje fall inte vissa av oss annat än se en gudomlig skapande makt bakom allt detta. Denna andra typ av "kunskap" är givetvis inte är kunskap i samma mening som positivistisk vetenskaplig kunskap. Jag utgick från thomismens och nythomismens terminologi. Jag tycker ändå inte det är fel att kalla det kunskap i någon bemärkelse, men det handlar inte om naturvetenskap utan om humanistisk kunskap utifrån en hermeneutisk modell. Kunskap är det också i den bemärkelsen att våra föreställningar om Gud kan bli föremål för filosofisk reflektion och rimlighetsprövning.

För den som vill fördjupa sig i religionsfilosofin rekommenderar jag Ulf Jonssons bok, den har blivit ett riktigt standardverk på svenska: "Med tanke på Gud - en introduktion till religionsfilosofin"

Jesus Kristus - ett tecken som väcker strid.

Icke-kristna kan på olika sätt "förklara bort" olika förhållanden som ligger till grund för den kristna tron. Det är svårt att förhålla sig neutral till Jesus, antingen följer man honom, eller också måste man förkasta honom och hitta andra förklaringar. Neutral verkar ingen kunna vara om man verkligen vill engagera sig i de existentiella frågorna.

Utomstående tror ofta att kristna är totalt splittrade och tar det som skäl för att inte tro. Men de flesta kristna ledare (undantag några få extremister) vittnar med mig om att det är mera som förenar än som skiljer (Jesus, bibeln nicenska trosbekännelsen mm). De flesta samfund är dessutom inriktade på att ekumeniken är ett måste. Senast igår fick vi ett exempel på detta då påven och anglikanska kyrkans överhuvud möttes.

Varför är Jesus inte glömd som en obetydlig upprorsmakare, varför blev det inte som Petrus sade, "vi går tillbaka och fiskar", och upplevelsen med Jesus blev en kort parentes förskjunken i historiens glömska? Istället blev det en världsvid rörelse, kristendomen engagerade människor så att de tom kunde gå i döden för bekännelsen, idag 2000 år senare finns 3 miljarder bekännare, och vi sitter här och ägnar tid åt att diskutera för eller emot honom.

Att det funnits splittring och kotterier inom kristenheten, att man dragit åt olika håll, det gör det ännu svårare att förklara varför kyrkan blivit spridd till hela jorden och består ännu efter 2000 år.

Vi kristna berömmer oss på intet sätt av moralisk perfektion, tvärtom vi är syndare i behov av omvändelse. Redan i den inre kretsen av de 12 fanns en som förrådde honom. Petrus, som skulle bli den unga kyrkans första ledare och vars 266:e efterträdare påve Benedikt XVI är förnekade Jesus 3 gånger. Maktmissbruk och korruption har förekommit genom tiderna. Vi berömer oss inte av oss själva, utan av Jesus Kristus som vi vittnar om.

Jesus är ett tecken som väcker strid (jfr Luk 2:34-35) så var det för 2000 år sedan, så är det idag. Det tycks vara svårt att förhålla oss likgiltiga till honom. Antingen följer man honom eller avvisar honom och söker hitta andra förklaringar.

Jag är vägen sanningen och livet säger Jesus om sig själv. Vad är sanning? När vi kommer i kontakt med sanningen kommer vi oundvikligen i kontakt med Gud. Sanningen enligt Bibeln och Kyrkans tro är att Gud kommit människan till mötes i Jesus Kristus. Korset är det som gör kristendomen unik. Vetekornets lag: Om inte vetekornet faller i jorden och dör kan det inte bära frukt utan förblir ett ensamt korn. Ett erbjudande om upprättelse för människan genom en väg som tar fasta både på hennes storhet (skapad till Guds avbild) och hennes elände (synden).

Den öppna graven, vad som hände sedan. Det är svårt att bortförklara. Bara om Jesus och hans ord radikalt överstiger det normala i människors hopp och förväntan får man en förklaring till varför han dog på korset och på den inverkan det haft, Kyrkans födelse och spridning.

Redan 20 år efter hans död formuleras en fullt utvecklad kristologi i den stora Kristushymnen Fil 2:6-11.

Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.

Den kritiska forskningen kan inte bra förklara hur detta kommit till. Att församlingarna anonymt utbildat dessa föreställningar förklarar ingenting. Det är historiskt mera logiskt att det finns redan från början och att Jesu gestalt sprängde alla kategorier som fanns till hands och att det bara kan förstås utifrån Guds mysterium.

Vi kristna har goda skäl för vår tro som vi håller fast vi, det är vårt bidrag till dagens demokratiska pluralistiska samhälle att under beskydd av religionsfriheten fortsätta att vittna om vår tro (eller utan religionsfrihet ändå göra det med martyriet som konsekvens).


Posted 2010-9-18 10:38 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren