Hinns hemmasnickrade teologi.
Jag lyssnade på Benny Hinn igår kväll på Livets Ord, jag var av privata skäl tvungen att gå kl 22.00, men har i referatform tagit del av hur mötet slutade. Till min glädje ser jag att Dagen har en katolik med bland dem som skriver på Europakonferensbloggen, Charlotte Björnström. Hinns predikan började bra, med en god utläggning om Anden som en person i Treenigheten och att det är viktigt att vi har en personlig relation till Anden, och inte bara betraktar det som en kraft som vi fritt kan förfoga över. Kraften är inget vi skall söka, när vi bejakar Jesus i vårt liv och öppnar oss för Anden, så finns kraften där automatiskt. Men sedan urartade det hela i en privat hemsnickrad teologisk utläggning med detaljerade utläggningar om angelologi och demonologi som han uppmande åhörarna att noga lyssna på och anteckna. På slutet framförde han en helt ny lära om Jesu blod bl.a., som ska ha levererats direkt från Gud, inte alls via hans mor Maria, och samlats upp av änglar och förts till himlen (enl referat av Charlotte). Dogmen om den obefläckade avlelsen sågades således, och vi katoliker fick erbjudande om Benny Hinn's "hjälp". Hinn kallade sin utläggning att "gå ut på djupet", men jag håller med Charlotte Björnström om att det var en ganska ytlig utläggning. Jag säger inte så mycket mer, utan citerar Charlotte vars omdöme om kvällen jag delar:
"Teologiskt är det hela hittills en besvikelse: ett tunt budskap som dessutom var mycket märkligt tolkat. Jag skulle inte kunna kalla det "djup" ens med den bästa vilja i världen. Tror att Benny Hinn skulle komma bättre till sin rätt om han koncentrerade sig på evangelistbiten, ett enkelt budskap, förbön, tillbedjan och lovsång. Teologi borde han nog helst hålla sig borta ifrån. Det blir bara rörigt. Väldigt rörigt."
Ulf Ekman höll dock ihop kvällen bra och bidrog till att Benny Hinn inte ägde och dominerade hela kvällen själv. Det var först över en timme med lovsång, information om resten av veckan, om Livets ords Mission i Kina och israelresan i höst som det fortfarande finns lediga platser till, Ulf sade att Jesus är närvarande hela veckan, och sedan introduceraqdes Hinn som vilken gäst som helst. Efteråt sammanfattade Ulf Ekman: " Du har fått höra mycket här idag, gå hem och läs Bibeln och behåll det som stämmer, det du inte begriper kan du släppa." Hinns undervisning på söndagförmiddagen (som jag själv inte tagit del av) fick dock i stort sett imprimatur enligt Charlotte.
Om nu Hinn ändå skulle ge sig in på ämnet änglar och demoner med de mycket knapphändiga kunskaper som finns och verkligen vilja fördjupa, så tycker jag han borde ha en mera lågmäld och resonerande ton i sin utläggning. Istället blev stämningen alltmer exalterad under kvällen. Han ropade ut de teologiska satserna i förkunnande predikostil, och åhörarna uppmanades räcka upp händerna om de hängde med och förstod. Många rycktes också med och det blev applåder och jubel. Även om Ulf Ekman ramade in det hela genom sina interventioner, så fanns det något suggererande i Hinns förkunnelse som jag inte alls kände mig bekväm med. Jag förstår att det är den typen av stämningar som många konvertiter som lämnat pingströrelsen eller evangelikala samfund är väldigt kritiska till och känner sig skönt förskonade från i Katolska kyrkan.
Utan ett medvetet teologiskt förankrat ledarskap kan sådana stämningar bli förödande och mynna ut i grupprocesser. Livets ords egna församlingsmedlemmar verkar dock känna sig trygga med Ulfs handfasta ledarskap. Maria Vethe skriver på Dagens Europakonferensblogg:
"Om det inte vore för Ulf Ekman's sköna avslut, ja då kanske jag skulle ställt mig annorlunda inför kvällens möte, men när han avslutar så galant som det han faktiskt gjorde, ja då känner jag istället en trygghet. En trygghet vad gäller min församling och var den står någonstans i teologiska och bibliska tolkningar, samt en trygghet i att man alltid- oavsett vem det är som håller i mikrofonen, får och ska pröva allt som sägs. Sedan gäller det att "kolla skrifterna, behålla det goda, resten kan du släppa".- Ulf Ekman."
Till sist ett par till tänkvärda reflektioner till av Charlotte:
Detta med att det hålls så många väckelsemöten för redan frälsta, och fyllas-av-helig-Ande-möten för redan andefylla.Vad är poängen med det liksom? Har tänkt på det här i flera år, det brukar dyka upp så gott som varje gång jag deltar i frikyrkomöten. Är det verkligen så många som råkar komma förbi där och som aldrig har hört talas om Jesus? Vad jag är ute efter är att det skulle behövas en andlig fördjupning på många håll i frikyrkligheten, snarare än en repris av det som alla redan sannolikt vet och har erfarit många gånger om...
Jag undrar också vad som skulle hända om det gavs tillfälle till längre stunder av tyst bön under dessa möten (och rent allmänt under frikyrkomöten). Måste det hela tiden pratas och sjungas så febrilt? Måste volymen vara så öronbedövande stark? Måste tempot vara så upphaussat?