Bengts Blogg

Bengt Malmgren, Läkare och katolik i Stockholm

Senaste kommentarer
(RSS-flöde)

 Följ mig på Twitter


  • RSS
  • Info om nytillkommet till:
    OK

Intressant som jag läst

Senaste poster

Länkar:

____________________

Sökord

Arkiv

---

  • Ungdom mognad och hjärnforskning
  • Ingen är profet i sitt hemland
  • Celibatet en provokation för den som inte tror
  • Theology of the Body and mature purity
  • ”Säkrare illegala aborter är en plikt” intervju med läkaren Staffan Bergström i Sans
  • Analys av abortdebatten i DN
  • Recension i UNT av Ulf Ekmans memoarbok
  • Abortdebatten: Ödesdigra felsägningar.
  • Profetisk eller populistisk kyrka?
  • Karin Boye och pride-festivalen
  • Benny Hinn och Livets ord – Är man så besatt av helanden?
  • Svenska kyrkan böjer sig för pride
  • Låt samtalet handla om vad kristen efterföljelse innebär
  • Katolska kyrkan: Dags för Canossa
  • Inter bara prästerliga skandaler
  • Samvete och sanning
  • Sluta förtryck homosexuella
  • Jesus - historiens största sanning
  • Vi är i början av en stor reningsprocess
  • Should I stay or should I go?
  • Livets ord: Meningen med föreningen (Henrik Berggren)
  • Konstfack: Ignorant eller bara arrogant?
  • Celibatet är inte del av katolska kyrkans lära
  • Det enda rätta är att kyrkans hierarki avgår
  • Abuse crisis is actually a hierarchy crisis
  • 12 Reasons the Cross Is Not a Violation of Freedom
  • Teokratins frestelse
  • Vem kan förstå Svenska kyrkan?
  • Benedict's ongoing battle against secularism
  • Hur förklarar man sexuella övergrepp utanför katolska kyrkan?
  • Vårt behov av syndabockar
  • Mer förföljelse än granskning
  • Hakelius om RFSU´s maktmonopol på sex.
  • Bra analys av Mattias Gardells dubbla retorik
  • Celibatet en provokation för den som inte tror
  • Gud ett moraliskt monster? Perspektiv på GT
  • Marcus Birro: Att älska är svårt

  • SIGNUM

    KATOLSKT MAGASIN

    DAGEN

    VÄRLDEN IDAG

    HEMMETS VÄN

    KYRKANS TIDNING


    Community

    Benny Hinn som denna världens megastjärna eller Gudsrikets förkunnare?

    Det var med viss förvåning som jag noterade att Ulf Ekman bjudit in Benny Hinn till årets Europakonferens i Uppsala. I kväll kl 19.30 framträder han på Livets ord.

    Ett av de mest framträdande temana i Nya Testamentet, förutom att Jesus förkunnar Gudsrikets ankomst och omvändelse,  är att överallt dit Jesus kommer, så förbarmar han sig över de nödlidande människorna och helar de sjuka. Jesus säger ofta enligt bibeltexten när han helat någon att han inte vill att man sprider ut detta. Men Jesus kunde inte hindra att ryktet om honom spred sig, och stora skaror av människor söker sig till honom. Det berättas om en kvinna som trängde sig fram och hoppades att bli helad bara genom att snudda vid hans kläder. Uppdraget att hela övertogs av apostlarna, och Apostlagärningarna innehåller många berättelser om helande och kraftgärningar. Vanan att be för sjuka har sedan följt med Kyrkan, och i alla tider har man också gjort erfarenheten att förbönen fungerar. Åtskilliga är vittnesbörden från människor som blivit helade genom förbön, kyrkväggarna i vallfartsorter som Jasna Gora ("Svarta Madonnan", Czestochowa, Polen)  eller Lourdes i Frankrike är kantade av votivgåvor, avlagda kryckor och annat som tacksamma människor skänkt efter att de blivit helade. Läs mera om helande här.

    Det kan tyckas långt från detta till den schabloniserade kulturen med pannknuffar och annat som spektakulärt  tillämpas i show-mässiga TV-utsändningar från massmöten med kända evangelister som mera framstår som megastjärnor än förkunnare av Guds rike. Benny Hinn hör till dessa. Med anledning av hans Sverigebesök har Dagen skrivit en artikel där hans verksamhet granskas. Bl.a. visar det sig att det funnits mycket tunn substans i många påståenden om helandeunder som ägt rum under hans framträdanden. Detta skyltande med helandeunder liknar mera reklam för en affärsverksamhet än den låga profil Jesus anbefallde när människor hade blivit botade. Benny Hinn tjänar också otroligt mycket pengar på sin verksamhet, åker i privat flygplan och bor på hotellen allra flottatste lyxsviter under sina resor. Detta sticker i ögonen. Dessutom vet vi att han har svårt att klara upp sitt privatliv och ligger i skilsmässa vilket ställer ytterligare frågetecken. Stefan Swärd hör till dem som ställt sig kritisk till Benny Hinn och har tagit upp ämnet på sin blogg.

    Varför bjuder då Ulf Ekman in en sådan person? Bidrar det inte det snarare till att Kyrkans uppdrag och praxis att bota och hela genom de andliga nådegåvorna kommer i vanrykte? Ulf har intervjuats i Dagen och i Världen idag och förklarar sig ungefär såhär: Han gillar inte heller liksom andra kritiker  Benny Hinns överdådiga lyxliv,  inte heller att helande görs till show och kopplas till spektakulära plattforms-ministries. Ulf menar att vi inte kan spekulera alltförmycket om hans privatliv. Om familjen och skilsmässan vet vi inte mycket, och Benny Hinn är trots allt en eftersökt och uppskattad förkunnare, och tiotusentals människor söker sig till honom varhelst han kommer och hans TV-program följs över hela världen.  Ulf har väl aldrig varit den som är snar att dra sig tillbaka och enligt försiktighetens princip undvika att störa och utmana dem som förordar lagomhetens princip. Tvärtom är han benägen att utmana. Så också i detta fall. Ulf säger till Världen idag:

    ... jag tycker också det finns skäl att kritisera de konferenstalare som inte ber för de sjuka. Man kan ju knappast anklaga Hinn för att vara kritisk till det karismatiska.... Vi har väldigt mycket spekulativ otro i vårt land och är cyniska i vår inställning till det övernaturliga. Dessutom har vi alldeles för lite helande i Sverige. Därför tycker jag inte bara att det är roligt att han kommer, utan det är bra och nödvändigt.... – En predikant som Benny Hinn kommer att vara kritiserad för precis allting. Jag tror inte att han kan ta ett steg utan att människor kritiserar honom. Men vad jag ser på är kärnan av hans tjänst, vilket är den evangelistiska förkunnelsen och helandetjänsten, som är starkt dokumenterad och har varit så i många år. Det är därför han kommer hit.

     Det ligger något i detta. Bättre att låta alla komma till tals och känna dem på pulsen och pröva andarna innan man dömer ut. Samma princip tillämpar Katolska kyrkan och påven i sin ekumenik gentemot olika grupper, både mot. SSPX, grupper inom Anglikanska kyrkan som vill närma sig Katolska kyrkan liksom mot protestanter. Om vi enligt försiktighetsprincipen vägrar att ha att göra med andra så snart de på minsta sätt ifrågasätter våra egna uppfattningar hur en god kristen bör vara, så kommer kristenheten till sist att likan ett antal isolerade öar som ängsligt bevakar varandra istället för att bygga relationer inom ramen för det gemensamma dopet och Kristi uppmaning till enhet.

    Och nog är det så att den spekulativa otron och rädslan för det övernaturliga är ett större problem idag än en predikant som ev utmanar våra schabloner. Det som inte är av Gud kommer att försvinna, men det som är i överensstämmelse med sanningen och Guds vilja kommer att leva vidare, den tron kan vi stå stadiga i.

    Att helande sker i många sammanhang genom förbön är en verklighet man inte kan förneka, varken med trons eller vetenskapens ögon. Om sedan vetenskapsmännen kallar det "placebo" eller "oförklarligt" som den troende människan kallar Guds ingripande är en annan sak.  Och precis som på Jesu tid är förbön och helande något som människor önskar sig. Det är därför så många söker sig till vallfartsorter som Lourdes eller till predikanter som Benny Hinn. Alla kristna är kallade att be för sjuka, det behöver inte alls vara något spekulativt i det. Förbönen kan ske mycket lugnt och stilla. Det viktiga är att man ber i tro, och att det finns en överenskommelse mellan den som får förbön och förebedjaren om vad man ber om. Förbönen sker alltid utifrån ett behov som den som mottar förbönen önskar. Förbönens drivkraft är tron på Guds kärlek och hans intention att hela.

    Det finns ingen motsättning mellan att be för sjuka och att utnyttja den vanliga skolmedicinens resurser. Bön för sjuka kombinerat med vanlig sjukvård är inte alls ovanligt, och i anslutning till kyrkligt anknutna kliniker, t.ex. tidigare diakonicentra som Ersta Sjukhus och Samariterhemmet i Uppsala var det inte ovanligt att det också utvecklades ett intresse för förbön. I Sverige möter vi idag ofta en motsättning mellan skolmedicinen och förbönstjänsten, såtillvida att det finns en skepsis från skolmedicinens sida. I England är det mycket vanligare med ett samarbete.  

    I Lourdes vallfärdar människor i miljontal för att dricka av den källa som sprang fram i samband med att jungfru Maria uppenbarade sig för den 14-åriga flickan Bernadette för 150 år sedan. Uppemot femtusen personer säger sig ha blivit mirakulöst botande av vattnet från källan. Katolska kyrkan har instiftat en process för att bedöma dessa mirakel. En från kyrkan oberoende vetenskaplig kommission granskar alla påstådda helandeunder. Av de drygt 600 fall som den vetenskapliga kommissionen har konstaterat som oförklarliga, så har Kyrkan utifrån sina ännu strängare kriterier valt att förklara ett 60-tal som äkta mirakel. Kriterier är att helandet skall vara fullständigt, omedelbart och kunna verifieras med objektiva undersökningar, t.ex. röntgenbilder före och efter. Då har man uteslutit alla s.k. funktionella åkommor som t.ex. blindhet och lamhet. Jag ser förresten att Sven Gullman i dagarna kommit ut med en bok om Lourdes: Lourdes. Visionerna – källan – undren,  Artos förlag.

    Den kristna inställningen till helande är att vår uppgift är att förmedla Guds kärlek till människorna, bl.a. genom att be för sjuka. Det är inte vår uppgift att bevisa att människor blivit mirakulöst helade, utan fortsätta att be i tro. Jesus själv anbefallde en återhållsam attityd när det gällde att vitt och brett sprida ut att människor blev helande. Nu hjälpte ju inte det, utan ryktet om honom spred sig ändå som en löpeld och stora skaror kom till honom, läser vi i evangelierna. Men om vi påstår att ett mirakulöst helande skett genom förbön, då bör vi ha på fötterna när vi hävdar det. 

     Dagen Dagen 



    Comments

    Per Ewert said:

    Utmärkt analys, Bengt. Är själv väldigt kluven inför Hinns besök, men delar din uppfattning om öppenhet i grunden. Därefter bör vi pröva allt. Och sedan behålla det som är gott.

    Ser fram emot att läsa sunda omdömen om Hinns möten och budskap, så tror jag att vi kan få en god bild av om hans förkunnelse och agerande är värt att behålla eller inte.

    # juli 25, 2010 12:02

    Johan J said:

    Hmm. Ulf Ekman tillhör väl inte redan kyrkan? Du skriver faktiskt så och det är inte katolsk lära:

    "Varför bjuder då Ulf Ekman in en sådan person? Bidrar det inte det snarare till att Kyrkans uppdrag och praxis att bota och hela genom de andliga nådegåvorna kommer i vanrykte?".

    Dessutom verkar du ha en felaktig syn på Sspx. De är katoliker i katolska kyrkan. Konstigt att det ska vara så svårt.

    # juli 25, 2010 12:02

    Bengt Malmgren said:

    Johan J!

    Vi är nog inte så oense i sak, utan har bara olika infallsvinklar.

    Det finns två sfärer, Romersk katolska kyrkosamfundet ("Katolska kyrkan") som enligt katolsk tro fullständigt innefattar allt som konstituerar den enda heliga, katolska och apostoliska kyrkan som vi bekänner oss till i den Nicénska trosbekännelsen och som Kristus grundat, samt kristenheten i världen som är splittrad och uppdelat på många samfund, men som också har del i, om än ofullständigt, den enda heliga katolska och apostoliska kyrkan (När jag skriver "Kyrkan" med stort K avser jag detta begrepp). Alla kristna har del i Kyrkan genom dopet som är gemensamt och medlemsgrundande.

    Du slår vakt om och fokuserar på de inom-katolska frågorna och bevakar den sfären, det är bra och nödvändigt.

    Själv fokuserar jag på ekumeniken och Kyrkan, där jag menar att det är viktigt att vi har ett bra och nära samarbete och gemenskap mellan olika kristna samfund. För att ta en jämförelse med utrikespolitiken: - inte frusna frostiga relationer som i förhållande till Nordkorea, Kina eller Iran, utan nära samarbete utifrån förutsättningen att vi tillhör en familj såsom mellan EU-staterna (utan att driva jämförelsen längre än så).

    Vi är alla förpliktigade av Jesu egen kallelse och förbön för Kyrkan om enhet (Joh 17). Jag lutar mig mot kyrkliga dokument som Ut Unum Sint, och jag brukar citera fd Kardinal Ratzinger, nu påve Benedikt  i intervjuboken med Peter Seewald där han svarar på frågan vem som skall ansluta sig till vem:

    "Den formel som blivit funnen av de stora ekumenerna är den att vi går framåt tillsammans. Det handlar inte om att vi vill ha bestämda anslutningar, utan vi hoppas att Herren överallt väcker tron på ett sådant sätt att den flödar över från den ena till den andra och den ena kyrkan finns där. Vi är som katoliker övertygade om att denna ena kyrka i sin grundform är given i den katolska kyrkan, men att också hon går vidare in i framtiden och låter sig fostras och föras av Herren. Såtillvida framställer vi inte här några anslutningsmodeller, utan helt enkelt ett de troednes viddaregående under ledning av Herren - som vet vägen. och som vi anförtror oss."

    Utifrån min fokusering på ekumeniken och Kyrkan anser jag det viktigt hur andra samfundsledare ställer sig i olika frågor och att det finns levande relationer och en levande dialog. DHA verkar också utanför Katolska kyrkan, och om vi har en bra dialog och samarbete underlättas betydligt processen att skilja på andarna och att gemensamt gå fram i en process som leder till verklig enhet. Har vi en nära enhet med andra är det också lättare att framföra konstruktiv kritik och att tala om vad som verkligen skiljer utan att den andre behöver känna sig trampad på tårna.

    Angående SSPX: Jag vet att de är katoliker, har aldrig påstått något annat. Men frågan finns ju för handen om SSPX accepterar Andra Vatikankonciliet (jag talar då inte om tolkningsdiskussionen kring kontinuiteten) och de sista påvarnas pontifikat fullt ut, annars skulle det ju inte vara aktuellt med de pågående samtalen med Vatikanen, eller hur?

    # juli 25, 2010 1:57

    Amadeo said:

    "Angående SSPX: Jag vet att de är katoliker, har aldrig påstått något annat."

    Bra Bengt, du vet att de är katoliker. Sluta då skriva att Rom bedriver ekumenik med dem. Det förvirrar!

    Men frågan finns ju för handen om SSPX accepterar Andra Vatikankonciliet (jag talar då inte om tolkningsdiskussionen kring kontinuiteten) och de sista påvarnas pontifikat fullt ut, annars skulle det ju inte vara aktuellt med de pågående samtalen med Vatikanen, eller hur?

    Vad accepterar du själv? Du måste tala om "tolkningsdiskussionen kring kontinuiteten". Det är hela grejen! Hur ska vi annars förstå detta koncilium om det inte är i förening med Traditionen?

    "de pågående samtalen med Vatikanen"

    Är inte primärt till för att lösa de kanoniska problemen med SSPX (även om en sådan lösning sannolikt kan följa) utan för att lösa tolkningsproblematiken kring koncilietexterna för hela kyrkan. Inte bara för Piusprästerna utan för oss alla!

    /Amadeo

    # juli 25, 2010 11:54

    Bengt Malmgren said:

    Amadeo!

    Jag förstår att det kan förvirra om man använder ordet ekumenik strikt i sammanhanget dialog mellan samfund.

    Här använder jag ordet i en bredare betydelse, dialog, enhetssträvanden generellt inom kristenheten utifrån att Kyrkan är en helig, katolsk och apostolisk.

    Används inte också ordet på ett liknande sätt när man betecknar ett koncilium där alla världens katolska biskopar är samlade som ett "ekumeniskt koncilium"?

    Jag tror att nästa "ekumeniska koncilium" som samlas, när det nu blir, i hög grad kan bli ekumeniskt i ordets alla betydelser med kyrkoledare för andra samfund också delaktiga och att ekumeniken kommer att ta stora kliv framåt under det närmaste årtiondet.

    # juli 26, 2010 9:15

    Johan J said:

    Tack för svar Bengt. Jag utgår ifrån det som troskongregationen sagt senast i frågan i sitt förtydligande av Dominus Jesus. Enligt det svaret är det endast de ortodoxa som får och kan betecknas som kyrkor enligt katolsk tro. Om St. Pius X brödraskapet har jag inte funnit något lärodokument som säger att de inte skulle vara kyrkan.

    Angående Sspx så har Amadeo ställt viktiga frågor. Han är alltid så trevlig att läsa här. Tycker även att du förtydligade ditt tidigare svar på ett bra sätt. Jag inser att det finns något där rörande auktoriteten som är viktigt. Samtidigt som jag, som djupt förtjust i ortodoxa kyrkan, inte för allt smör i Småland kan fördöma St. Pius X brödraskapets hållning att hålla fast vid traditionen. Att hålla fast vid det som lärts överallt och av alla kan aldrig bli fel. Kommer det senare en ny formulering av samma heliga lära så är det upp till de som introducerar nyheten att förklara hur det stämmer överens med traditionen. Varför har det inte skett!? Att sedan hävda att man ska följa något utan att vara överens om vad detta något är, tycker jag är ovanligt korkat för att vara katolskt. Att leva efter traditionen kan aldrig bli fel. Rom måste förklara hur de nya formuleringarna stämmer överens med traditionen i diskussionerna. Det är ju modernt att göra på det viset. Endast mycket få konservativa katoliker accepterar idag en total lydnandskatolicism. Jag tror inte det är sunt. Speciellt inte om man tror att traditionen säger något annat. Summa sumarum visar detta med all tydlighet hur ofärdigt och bristfälligt detta koncilium synes vara. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att det faktiskt var en "palatskupp" som skedde vid det senaste konciliet. Det fanns redan färdiga dokument som förkastades. Jag litar dock på kyrkan och räknar med att frågetecknen så småningom kommer att redas ut.

    Till sist vad finns det för tecken som tyder på det du säger om ekumeniken? SvK blir ju mindre och mindre kristen för var dag som går. Vissa andra närmar sig dock, men står inte pingstvännerna fortfarande längre ifrån kyrkan än SvK gör?

    # juli 26, 2010 12:36

    Bengt Malmgren said:

    Johan J:

    "Till sist vad finns det för tecken som tyder på det du säger om ekumeniken? SvK blir ju mindre och mindre kristen för var dag som går. Vissa andra närmar sig dock, men står inte pingstvännerna fortfarande längre ifrån kyrkan än SvK gör?"

    - Saker kan förändras fortare än man tror. För Svenska kyrkans del verkar ledningen prioritera anpassning av kyrkan till rådande politik och samhällsklimat framför förankring i tro och tradition, medan många av det engagerade kyrkfolket och en del präster och diakoner lider av situationen men väljer ändå att stanna kvar. Många uppskattar Anders Arborelius och kallar honom "min biskop"

    Hur länge står de ut med situationen? Kanske blir det fler och fler individuella konversioner, alternativt att vissa grupper som FKE erbjuds anslutning till Katolska kyrkan, medan den politiska "folkkyrkan" tynar bort.

    Pingstvännerna och många evangelikala står självklart strukturellt längre bort från Katolska kyrkan efterson det bara är den enskilda församlingen och den enskildes läsning av Bibeln och praktiserande av de andliga ndåegåvorna som gäller. Utvecklingen går där i två riktningar. En grupp börjar mer och mer erkänna och förstå behovet av en kyrkostruktur och att det finns något viktigt och omistligt i den förmedling av traditionen som de gamla samfunden står för. Ulf Ekman är en viktig representant för denna falang.

    Samtidigt finns en annan grupp som med näbbar och klor värjer sig från all sammanblandning med Katolska kyrkan som ses som antikristlig och stående i vägen för den enskildes enkla tro. Här öppnas fältet istället för olika frilansande evangelister, typ Benny Hinn som nu är aktuell, att inmuta detta område. Ju längre bort från den etablerade kristendom som dessa rörelser fötts ur kommer, och ju fler individualister som träder fram och försöker ta ledningen óch vinna gehör för sina egna idéer, ju mer kaos och elände kommer vi att få se där. Men som sagt, många pingstvänner och evangelikala är nog på väg tillbaka till Kyrkan. Här tror jag kommer att hända mycket de kommande åren.

    Hela problemet med karismatiska nådegåvor och den enskildes personliga tro kontra struktur, läroämbete, liturgi kommer jag att ta upp i en lite längre kommentar ang Benny Hinn som jag hoppas hinna publicera de närmaste dagarna.

    Hälsningar bengt

    # juli 26, 2010 1:32

    Johan J said:

    Ännu en gång tack Bengt!

    Intressant att få sitta vid dina fötter när du skriver om "din hemmaplan". En reflektion var faktiskt efter att ha läst din kritik av Hinn, att så känner nog många av oss katoliker även just för den karismatiska katolska rörelsen.

    Vad gäller FKE så skulle de kanske önska en sådan lösning. Har du läst detta? www.svenskakyrkan.se/.../Pingst%202010%20uppdaterat%20%282%29.pdf

    Jag blev faktiskt förvånad över att de är så pass flummiga. Kardinal Kasper verkar dock tyvärr bidragit en hel del med detta. De saknar verkligen en verklig uppfattning av vad kyrkan är. Frågan är om katolska kyrkan i Sverige har kraften att verkligen förmedla detta till dem?

    Har du sett f. Piltz svar? Jag tycker det är bra. Han har vissa privata åsikter i brevet, som jag gärna sett att han utelämnade i ett så här pass viktigt brev, men i det stora hela klarspråk och mycket bra:

    www.enhetensvanner.se/.../Brev_till_FKE_pask_2010.pdf

    # juli 26, 2010 2:44

    Bengt Malmgren said:

    Johan J!

    Tack för att du visade mig dessa brev. F Anders Piltz brev är på pricken en sammanfattning av läget som det är nu, och han säger det som behöver sägas klart och tydligt och i apostolisk anda. Mitt hjärta brann när jag läste det. Det var hans privata åsikter, men jag tror det är precis den vägledningen Katolska kyrkan officiellt bör ge dem som vill komma in.

    Jag håller med om att gå via särskilda kollektiva lösningar bara är att komplicera det hela och förlänga en plåga. Samtidigt förstår man de känslomässiga svårigheterna för svenskkyrkliga präster att ta ett sådant steg.

    Man anger också som skäl omsorgen om församlingsborna. Men jag tror som f Anders att om herden är övertygad och ger goda skäl, så följer hjorden efter. Men helt naturligtvis föregås ett sådant beslut av mycken vånda.

    /Bengt

    # juli 26, 2010 3:49

    Magnus said:

    Ulf Ekman kommenterar Hinns predikan från i lördags:

    ulfekman.nu/.../benny-hinns-besok

    # juli 26, 2010 5:33

    Amadeo said:

    Ett intressant brev. Hade han Mortalium Animos vid handen? Sannolikt inte om man läser hela brevet men en del formuleringar påminner:

    "Did not the ancestors of those who are now entangled in the errors of Photius and the reformers, obey the Bishop of Rome, the chief shepherd of souls? Alas their children left the home of their fathers, but it did not fall to the ground and perish for ever, for it was supported by God. Let them therefore return to their common Father, who, forgetting the insults previously heaped on the Apostolic See, will receive them in the most loving fashion. For if, as they continually state, they long to be united with Us and ours, why do they not hasten to enter the Church, "the Mother and mistress of all Christ's faithful"?

    "The Catholic Church is alone in keeping the true worship. This is the fount of truth, this the house of Faith, this the temple of God: if any man enter not here, or if any man go forth from it, he is a stranger to the hope of life and salvation. Let none delude himself with obstinate wrangling. For life and salvation are here concerned, which will be lost and entirely destroyed, unless their interests are carefully and assiduously kept in mind."

    "We desire that Our children should also know, not only those who belong to the Catholic community, but also those who are separated from Us: if these latter humbly beg light from heaven, there is no doubt but that they will recognize the one true Church of Jesus Christ and will, at last, enter it, being united with us in perfect charity."

    /Amadeo

    # juli 26, 2010 7:56

    Amadeo said:

    "Vi har med några vänner också formulerat vår önskan om full sakramental gemenskap med hans kyrka, men vi förbiser inte maningen att stå kvar i Svenska kyrkan. från påven Johannes Paulus II till biskop Bertil, den som han förde vidare i det sista OAS-blad (2009,3) han medverkade i."

    Jag begriper inte detta! Skulle alltså JP II ha underlåtit att ta emot en konversion från en lutheran? Om sant är detta otroligt och skulle kunna vara en förklaring till varför fader Sten Sandmark fick höra samma sak från de svenska biskoparna.  

    Jag skulle faktiskt vilja ha en förklaring på detta från p. Piltz som uppmanar till masskonversioner. Vilka får konvertera och vilka får inte? Vem bestämmer vem som ska vara kvar i Svenska kyrkan? Och vad är motiveringen? Vem tar ansvaret inför Gud?

    "Troheten mot apostlarnas undervisning drar gränsen för möjligheterna därvidlag."

    Ännu mer obegripligt. Vad avses här egentligen? Vem är det som är trogen apostlarnas undervisning, Rom eller Östanbäck?

    Om de menar att det är Rom, så då kan de väl konvertera. Om de menar dem själva, varför ens ha att göra med katolska kyrkan överhuvudtaget? Det skulle ju bara kompromettera "troheten mot apostlarna"

    Äsch!

    /Amadeo

    # juli 26, 2010 8:11

    Johan J said:

    Amadeo: Förhoppningsvis har mycket blivit bättre sedan papa Benidikt tillträdde. Östanbäck hänvisar ju till gamla uttalande. Och visst, jag håller med om att de är skrämmande om de är sanna, men låt oss gå vidare. Låt Djävulens advokat, om nu inte JP II avskaffade honom också, ta hand om detta vid en eventuell saligförklaring. Låt även den pinsamma hanteringen av f. Sandmark i vårt stift inte skymma att nu verkar stiftet (för det är väl stiftet som talar?) genom f. Piltz för första gången sedan konciliet tala klarspråk. Det är något att glädjas över och prisa Gud för.

    # juli 26, 2010 11:20