Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Praktisk och jordnära vägledning i att skilja på andarna
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

Bokförlaget Catholica har gett ut den lilla boken SÖK FRIDEN OCH BEVARA DEN. Den handlar om andlig vägledning i konsten att vinna frid i hjärtat. Den är skriven av Jaques Philippe, katolsk präst från Frankrike tillhörande den karismatiska kommuniteten Les Béatitudes. Översättningen från franska är gjord av sr Sofie Hamring. Jag måste säga att detta är en av de bättre böckerna jag läst på området. Jag rekommenderar att alla införlivar den i sitt andliga bibliotek.

Den inre friden är nog något som många jäktade nutidsmänniskor i likhet med mig finner svårt att uppnå och bevara. Men inre frid är ingen lättjefull lyx att vegetera i utan en nödvändig förutsättning för att växa i det andliga livet och verka som kristen människa i världen och förmedla Guds kärlek till medmänniskorna. Som kristna befinner vi oss ofta i situationen att istället för att vi genom vår inre frid förmedlar kärlek och frid till en orolig värld, så vinner världen över oss och världens splittring och oro anfäktar också vårt eget hjärta som återspeglar oron istället för Guds frid.

Denna bok är en utmärkt kompanjon på vägen i vår strävan att uppnå den inre friden och bevara den. Till vår hjälp pekar författaren på helgonen som kämpat denna strid i sina egna liv och har mycket nyttiga erfarenheter att dela med sig av. Boken innehåller textcitat från bl.a. Padre Pio, Thérèse av Jesusbarnet, Teresa av Avila och Francois de Sales.

Boken är en det andliga livets KBT-terapi. Den vägleder i medvetandegörande av våra negativa och destruktiva tankar för att sedan lära oss att med trons ögon tänka om.

 En grundtanke i boken är följande: Alla orsaker till att vi förlorar den inre friden är egentligen dåliga orsaker. Vi överrumplas av allehanda utmaningar i livet, kriser, människor som gör oss illa eller som vi irriterar oss på, våra egna inre överreaqktioner och irritationer som vi ångrar efteråt. Och vi tillåter oss att fortvara i upprörda orostillstånd där vi förlorat friden därför att vi söker friden på fel håll. - Vi söker den i världen istället för i Gud. "Mitt rike är inte av denna världen", säger Jesus, och "Min frid ger jag er". Vi förmår ofta inte att lita på Gud och ta emot den skaparkraft som ligger i dessa ord och förvägrar oss själva på så sätt att uppnå den inre friden.

En annan viktig grundtanke i boken är att vi måste utkämpa kampen på rätt planhalva för att ha en chans att vinna. Om vi stålsätter oss för att försöka bli felfria supermänniskor så kommer vi garanterat att misslyckas och förblir i ofrid. Hemligheten som helgonen lär oss är istället att acceptera våra svagheter och brister och resa oss så snart vi fallit, bikta och försöka bättra oss, men inte dröja kvar i en grämelse och modlöshet över att vi fallit. Den andliga kampen handlar alltså inte om att alltid segra över våra frestelser och svagheter, utan om att bevara hjärtats frid också i nederlaget. Tecknet på andlig mognad är inte att aldrig falla, utan just att resa sig igen efter varje fall. Ett exempel: Om vi gjort något som vi ångrar kan den skam vi känner fresta oss att förslappas i vårt böneliv. Men det är ett stort misstag. Vi skall absolut inte ändra våra regelbundna bönevanor i en sådan situation, tvärtom är det då vi som mest behöver bönen. Jesus sade ju "Det är inte de friska utan de sjuka som behöver läkare".

Det är lätt att inse att vi syndat när vi på ett uppenbart sätt skadat vår nästa t.ex. genom att utagera vår ilska, eller genom lögn och svek. Svårare med självkännedomen kan det vara med de synder som döljer sig i till synes fromma attityder, t.ex. falsk ödmjukhet eller falskt medlidande, eller t.om. falskt betryck över våra egna brister som i själva verket är maskerat högmod. Ångest och betryck vi känner när vi fallit är inte alltid äkta ånger. Vi skulle i själva verket vilja vara fullständigt nöjda med oss själva, felfria och prydliga, och egentligen slippa barmhärtigheten. Men detta är en pseudohelighet, och varje gång vi faller får vår uppblåsta självbild en törn. Vi blir nedstämda och betryckta för att vår idealbild av oss själva inte stämmer med verkligheten.

Äkta helighet däremot innebär att acceptera att vi är offullkomliga människor som är i behov av Guds barmhärtighet, då behöver vi inte överdramatisera våra fall. Den som hyser en sund skepsis gentemot sig själv men litar mycket på Gud blir inte förvånad om han råkar begå en synd. Han blir inte orolig eller ledsen, synden gör honom bara mer ödmjuk så att han anförtror sig ännu mer åt Gud som kan hjälpa honom.

Falskt medlidande: Vårt medlidande är ofta ängsligt och bekymrat, Vi tror det är ett tecken på kärlek att vi överdcrivet bekymrar oss, medan det i själva verket kan handla om att vi inte står ut med andras lidande för att vi själva är rädda för att lida. Helgonens medlidande däremot är lugnt och förtröstansfullt, och driver dem att ta sig an de nödlidandes verkliga behov och lindra deras plågor. Sådant medlidande är en frukt av den helige Ande.

Detta var bara några exempel från denna bok. Det handlar om den viktiga konsten att skilja på andarna som också Ignatius av Loyola lär ut i sina Andliga övningar. I grund och botten handlar det om att bli varse sig själv och de olika strömningar som rör sig i själens djup, inte om några tekniker vi kan tillägna oss rent intellektuellt. Paulus anger kännetecken på de frukter som frambringas av Guds Ande: "...kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning" (Gal 5:22-23). Att en ande inte är från Gud kännetecknas enligt Paulus av: "...otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvävningar..." (Gal 5:19-21)

Här är det dock viktigt att inte låta lura sig. Philippe påpekar:

När en människa är nära Gud, älskar honom och vill tjäna honom är djävulens vanliga strategi aqtt försöka få henne att förlora friden, medan Gud däremot kommer henne till hjälp för att ge henne friden tillbaka. Men denna lag kastas om för dem vars hjärta är långt borta från Gud och som är likgiltig eller begår onda handlingar: Djävulen försöker att lugna ner dem och hålla dem kvar i en falsk frid, medan Herren som önskar deras frälsning och omvändelse kommer att oroa och störa deras samveten för att väcka ånger."

Principen är att lika känner igen lika, medan när ont och gott möts blir det konfrontation. Ignatius anger det på liknande sätt i sina regler för andarnas urskiljande:

"Hos dem som går från det goda till det bättre berör den gode ängeln själen milt, lätt och mjukt, likt en vattendroppe som tränger in i en svamp. Den onde berör skarpt, ljudligt och oroligt, som när vattendroppen faller på en sten. Hos den som går från det onda till det sämre berör de ovannämnda andarna på motsatt sätt. Orsaken är att de nämnda änglarna förhåller sig antingen på olikartat eller likartat sätt i förhållande till själens disposition. Ty när själens disposition är olikartad går de in märkbart med buller och bång. När den liknar går de in tyst som i sitt eget hus med öppen dörr. "
(Ignatius Av Loyola: Andliga övningar och tio brev. Översättning från den spanska orginaltexten av Fredrik Heidning SJ. Artos förlag.)

Boken är skriven på ett praktiskt jordnära plan och beskriver förhållanden som jag tror vi alla kan känna igen och som vi brottas med i vårt vardagsliv. Det märks att den person som skrivit boken själv är bevandrad i och har erfarenhet av det han skriver om, inte på en enda sida urartar det till torrt teoretiserande, och exemplen från helgonen är alla matnyttiga och påminner oss om att vi alla är kallade att kämpa trons goda kamp. Tag och läs!

 Värmland, Fryksdalen (vy över Mellanfryken) foto: Bengt Malmgren

 


Posted 2010-7-22 17:26 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren