Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Biskop Anders: Jag har gjort allderles för lite för ekumeniken.
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

Jag tycker jag har gjort allderles för lite för ekumeniken, säger biskop Anders i en intervju i Världen idag. Intervjun ingår i en serie reportage om ekumenik i Sverige. Detta yttrande kommer alltså från en person som i det kristna Sverige är allmänt erkänd och respekterad som en ledande ekumenisk profil. Biskopen förklarar:

"Enhet är en del av vår förkunnelse och vårt arv. Jag skulle vilja besöka alla samfund och möta dem i deras naturliga kyrkomiljö i stället för vid konferensbord. Den enhet som nu håller på att växa fram står på två ben enligt biskopen. Dels handlar det om att ha ett trovärdigt vittnesbörd i världen, dels om att uppfylla Guds längtan. – Många kristna har insett sakernas tillstånd, att kristendomen i hela Västeuropa håller på att krympa samman. Vi har ett överlevnadskrav inåt och vittnesbördskrav utåt och måste hitta evangeliets starka punkter där vi är överens."

Jag tror biskop Anders har helt rätt i att det är viktigt att vi kristna besöker varandra i våra olika gudstjänstmiljöer och inte bara träffas vid konferensborden. Ett genombrott har gjorts i ekumeniken såtillvida att många idag inser det akuta och tvingande i att helhjärtat arbeta för ekumeniken. De stora banbrytarna under 1900-talet såsom Nathan Söderblom, Johannes Paulus II, Lewi Pethrus m.fl liksom den karismatiska förnyelsen som slagit igenom i alla samfund och där Anden blåser vart den vill och inte känner av några samfundsgränser har varit viktiga i att sätta stenen i rullning.

Det stora hindret idag är våra fördomar om varandra, och att vi trots öppenhet rör oss i våra egna subkulturer och tror att vi inte skulle stå ut med varandra. I själva verket är vi misstänksamma och tänker som så, att gärna enhet, men iså fall på vårt sätt. Många katoliker ser t.ex Livets ord och Pingströrelsen genom de glasögon som är färgade av deras fördomar om evangelikaler, många protestanter har än idag stora fördomar om Katolska kyrkan. Så länge vi inte rör oss i varandras sammanhang får vi inga tillfällen att korrigera våra fördomar.

Här måste till ytterligare ett stort genombrott, annars blir de teologiska diskussionerna kring konferensborden torra och utan själ. Enhet kommer aldrig någonsin att kunna uppnås enbart genom att delegater diskuterar i slutna konferensrum. Enhet är något som måste växa fram dynamiskt genom att vi är med varandra och inte är rädda för varandra och i en öppenhet för den Helige Ande.

Jesusmanifestationen tycker jag är ett exempel på detta, och man kan inte nog understryka vad detta betyder för att främja en ekumenik på djupet. Att se kristna från alla läger samlade i Sveriges huvudstad  på knä sida vid sida i bön för vårt land var en gripande upplevelse. Alla konferenser som ordnas numera blir också mer och mer ekumeniska, t.ex. Oas-rörelsens sommarmöte i Borås eller Livets Ords Europakonferens i Uppsala.

Själv är jag engagerad inom KKS, katolsk karismatisk förnyelse i Sverige, vi upplever också att de arrangemang vi ordnar självklart skall ha en ekumenisk öppenhet och att alla är inbjudna. Så kommer det t.ex att vara med den Nordiska katolska karismatiska konferensen i Stockholm 28-31 oktober där vi som så många gånger förr under åren kommer att samarbeta med våra vänner i S:ta Clara kyrka.

En ekumen av stora mått i dagens Sverige är Göran Skytte. Han låter sig inte stängas in i något samfundstänkande och håller uppskattade föredrag i alla kyrkor. Jag ser just att han kommer att medverka i Europakonferensen precis som förra året, och framför mig ligger en nyutkommen bok som han skrivit tillsammans med karmelitbrodern Wilfrid Stinissen: Ansikte mot ansikte. Samtal om kristen tro (Artos & Libris).  Den är mycket bra och jag rekommenderar den. Jag återkommer mer utförligt om boken senare.


Posted 2010-6-23 7:49 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren