Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Küngs brev
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

      

Hans Küng, teolog tillhör samma generation som Joseph Ratzinger. De var unga under den tid Andra Vatikankonciliet pågick, de var kolleger vid universitetet i Tübingen. Sedan dess har de gått skilda vägar, Ratzinger som en försvarare den katolska trons grunder, sedan chef för Troskongregationen och slutligen påve, hatad av en liberal inom- och utomkyrklig opinion, Küng som en nytänkare och ifrågasättare av traditionella tros-satser, utmanare till den grad att han blev en dissident, fråntagen auktorisation att utlägga tron i Katolska kyrkans namn, älskad av en liberal inomkyrklig opinion och har blivit något av en husgud för We are Church-rörelsen. Påven bjöd in Küng till ett samtal i samband med att han tillträdde sitt pontifikat, vilket Küng omnämner positivt.

Küng har nu, understödd som det verkar av nätverket We are Church och journalister inom världspressen, skrivit ett öppet brev till världens biskopar och biskopskollegiets ledare påve Benedikt som publiceras i olika tidningar på olika språk. [English] [French] [German] [Italian] [Portuguese] [Spanish]. Brevet förs fram som en förstanyhet på We are Church´s hemsida med länkar till de olika tidningar på olika språk där brevet publicerats. På Katolsk visions hemsida slår man också ett slag för brevet, flera skribenter rosar det och en av huvudskribenterna, Irène Nordgren föreslår direkt biskop Anders att stödja de krav som framförs i brevet. (Jag uppfattar det mest som retorik, jag tror Irène känner biskop Anders så väl att hon förstår att han inte kommer att göra det).

Brevet i sig får av mig ros och ris. Ros därför att jag i grunden tror att det är bra att trosfrågorna kan föras ut till allmän debatt och att man kan intressera den sekulariserade världspressen för detta. Ingen annan än Küng skulle kunna göra detta, eftersom pressen helst skriver om sådant som är kritiskt mot Kyrkans ledning. Men i slutändan tror jag ändå att detta gagnar Kyrkans evangeliserande uppdrag i världen, och brevet innehåller många reflektioner som är viktiga att ta upp, t.ex. trons kris idag, nedgången i prästkallelser, det moraliska förfallet i Kyrkan. Küng tar riktigt biskoparna i örat och påminner dem om att de är ett kollegium med ansvar för Kyrkans framtid. Ta det ansvaret, uppmanar han dem, var inte nickedockor under Rom.  Aktiva biskopar som tar sin tro och sitt updprag på allvar tror jag precis är vad påven Bendedikt önskar sig, det underlättar hans uppdrag. Küng omnämner också i positiva ordalag de encyklikor påven gett ut under sitt pontifikat.

Men jag ger brevet mer ris än rosor: Tyvärr drunknar de positiva ansatserna i brevet i de många oinitierade och direkt felaktiga beskrivningarna av vissa delar av påve Bendedikts pontifikat och Troskongregationens arbete, där man direkt köper den negativa propagandabilden av Joseph Ratzinger/påve Benedikt XVI istället för att informera sig om hur det egentligen förhåller sig och hjälpa till att nyansera bilden. Man kunde vänta sig bättre av en kritik som vill göra sig gällande som inomkyrklig. Antingen är Küng och de som ev. hjälpt honom att skriva brevet så dåligt informerade att de inte vet bättre, alternativt låtsas de inte veta och rider på den negativa mediabilden för att det gagnar deras politiska syften. I båda fallen devalveras brevets värde som redskap för öppnande av en seriös dialog och reduceras till propaganda för de egna politiska syftena. Det framstår som att brevet är skrivet mera för världsopinionen än som en önskan om verklig dialog.

Några exempel:

 1. Küng tar upp stödet för saligförklaringen av Pius XII, understförstått att han rider på bilden av "den svarta legenden" enligt vilken Pius XII skulle vara en Hitler-vänlig påve. Enligt vad som hittills kommit fram är ju denna svarta legend alltigenom osann, inte heller anklagelsen att han skulle varit feg och undfallande går att styrka. Även många judar anser detta. Inom några år kommer all dokumentation som finns i Vatikanen från andra Världskriget att vara katalogiserad och tillgänglig för forskarna, sannolikt kommer då de som inte är övertygade idag att bli överbevisade. Det är botten av Küng att bidra till att befästa en negativ bild istället för att hjälpa till att nyansera. Läs mera om Pius XII här.

2. Küng talar om Cantalamessas "antisemitiska hatkampanj" i långfredagsliturgin. Återigen handlar det om att exploatera en missuppfattning. Det var ju precis tvärtom. Cantalamessa citerade en judisk vän, syftet var att lyfta fram vänskapliga relationer mellan judar och kristna, Cantalamessa har bett om ursäkt för att han blev missuppfattad, men återigen är det våra judiska vänner som förstår att lyssna bäst och uppfatta vad som verkligen sägs. Läs Alon Goshen-Gottstein i Jerusalem Post och döm själva sedan vad ni tycker om Küngs exploatering av denna händelse i syfte att påvisa antisemitism i Kyrkan.

 Raniero Cantalamessa vid besök i Katarina Kyrka 2009

3. Küng tar fram gammal skåpmat och erinrar om Påvens föreläsning i Regensburg som retade upp vissa militanta islamister. En negativ kampanj drogs igång, svårt att avgöra om kampanjen startades av islamisterna, eller om det var påvefinetliga västerländska journalister som plockade fram ett citat påven tagit från en medeltida skrift som man förstod taget ur sitt sammanhang kunde reta upp vissa. Men återigen: Påvens föreläsning handlade om fredligt samnförstånd mellan religioner och behovet att låta förnuftet styra. I detta fall är det inte påven som skall kritiserars, här om någonsin vore det väl på plats med religionskritik där man problematiserar dessa överreaktioner från militanta islamister. Påven för sin del tog mycket bra hand om den uppkomna situationen, främjade dialogen med Islam genom att bjuda in företrädare för Islam till ett möte i Vatikanen. Detta blev mycket lyckat, så slutresultatet blev istället bättre relationer till den muslimska världen. Läs mera här.

4. Ett fjärde flagrant fel Küng gör är att upprepa missförståndet att dokumenten från 2001 då kardinal Ratzinger och Troskongregationen fick ansvar att gå igenom alla fall av prästers sexuella övergrepp mot minderåriga som rapporterades in från världskyrkans biskopar bidrog till att lägga locket på och inte anmäla till civila myndigheter. Återigen: Det var precis tvärtom. Ratzinger såg till att effektivisera hanteringen så att man fick en mycket snabbare hantering vilket ledde till att präster snabbare kunde tas ur tjänst och anmälas till polis och rättsväsende. Observera att det är inte bara jag som säger detta, det är en uppfattning som delas av de allra flesta initierade bedömare och dem som jobbat nära Kardinal Ratzinger.  T.ex. Vatikankännaren John Allen från National Catholic Reporter som också brukar kommenterar Vatikan-frågor för CNN.


Posted 2010-4-18 7:54 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren