Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Birros punkter
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

Efter alla bedrövelser och klargöranden av fakta kring vad som är sant och inte sant, t.ex. i förhållande till påve Benedikts aktiva eller passiva roll i att hantera pedofiliskandalerna, så tycker jag att diskussionen i allmänna media landar på en bra och konstruktiv linje. T.ex Henrik Berggrens signerade ledarkommentar i DN i dag är hållen i en hovsam och saklig ton. Det är bra att Katolska kyrkan på detta sätt blir föremål för intresse i den offentliga debatten, det blir ett ömsesidigt utbyte som gagnar alla parter, det leder till en ökad förståelde för religionen i samhället, och det blir till en hjälp att öppna upp de slutna och innestängda maktstrukturer där sådana hemskheter som varit i fokus för uppmärksamheten de sista veckorna kan frodas.

Att det handlar om maktstrukturer, en tystnadens kultur och i många fall ren korruption som lett till att pedofiliövergreppen kunnat fortsätta står väl utom allt tvivel. De flesta initierade bedömare, är nog ense om detta. Att det finns en korruption som går långt in i Vatikanen med osunda lojaliteter och mutor blir tydligt när nu hela skandalen med Kristi legionärers grundare Marcial Maciel Degollado nu rullas upp efter en utredning beordrad av Benedikt XVI. Igen framstår Benedikt XVI som den omutbare som visar handlingskraft att leda Kyrkan genom denna kris.

I diskussionen av hur man skall gå vidare, så får man skilja på frågor som gäller osunda maktstrukturer, korruption och maktmissbruk å ena sidan och  tro och lära å andra sidan.

När det gäller den första frågan, att Katolska kyrkan måste bli mera transparent och att gamla klerikala maktstrukturer måste brytas upp och att det måste bli ett bättre samarbete mellan Kyrkans herdar och lekfolket där lekfolkets roll, kvinnors och mäns likvärdiga roller som fullvärdiga aktörer i Kyrkan uppvärderas och tas till vara, därom finns stor enighet i sak, däremot tror jag det är svårar för dem som är inne i dagens maktstrukturer att i handling bryta upp från systemet. Därför behövs starka incitament till förändring, ur det perspektivet kan vi vara tacksamma att alla dessa sexövergreppsskandaler nu kommer upp till ytan, det finns inte längre någon väg tillbaka, kyrkan måste renas och förnyas.

När det gäller den andra frågan, tro och lära, så tror jag situationen inte är så skenbart tydlig som den ibland framställs: Konservativa kardinaler och biskopar som håller fast vid förlegade värderingar mot radikala lekmän som vill införa könsneutrala äktenskap, kvinnliga präster, ändra synen på sexualitet och samlevnad, abort, preventivmedel etc. Om vi skall gå på djupet med många av dessa frågor, så kommer man att finna helt andra gränslinjer, och att det finns frågor där Kyrkan faktiskt behöver utmana det sekulära samhället.

Sex- och samlevnadsfrågorna är ett sådant område där det i debatten framskymtat att celibatet är något väldigt provocerande för en del moderna människor. Marcus Birro kallade det i en TV-intervju nyligen "omänskligt", eftersom sexualiteten är en så stark drift. Man är också benägen att skylla sexövergreppen på celibatet, vilket inte finns någon grund för. Kardinal Bertone fick nyligen kritik för att han hade nämnt homosexualitet i samband med pedofili. Jag tolkar hans uttalande så att, lika lite som man kan dra slutsatsen att det finns ett samband mellan pedofili och celibat, lika lite kan man dra slutsatsen att det finns en sådan mellan pedofili och homosexualitet. Kardinal Bertone refererade till de undersökningar som är gjorda inom kyrkan och sade: "Det existerar ingen korrelation mellan celibatärt liv och pedofili, snarare finns en sådan korrelation mellan homosexualitet och pedofili". I t.ex. John Jay-rapporten från USA är 80% av offren pojkar, de flesta i den lite äldre åldersgruppen 15-17 år. Det är helt klart att homoerotik dominerar i övergreppsfallen. Homosexuellas intresseorganisationer är mycket noga med att framhålla att man av detta på intet sätt kan dra slutsatsen att homosexuella personer är mer benägna till pedofili än heterosexuella. Det är helt riktigt. Helt riktigt är det också att det går inte att dra någon som helst slutsats om att celibatärt liv skulle vara en riskfaktor eller framproducera pedofili.

Marcus Birro nämnde i sin DN-artikel några punkter, förslag på förändringar inom Katolska kyrkan. Han kommenterade senare i TV att de var ganska i hast uppsatta av honom utifrån den aktuella debatten, och skall man skriva brev till Rom, som han föreslog, så får man givetvis inom Katolska kyrkan i Sverige diskutera det lite mera. Jag valde att i min tidigare kommentar av Birros artikel inte kommentera punkterna, utan fokuserade mera på hans upprördhet över situationen som jag delade och tyckte Birro på ett bra sätt gav uttryck för.

Eftersom punkterna i olika sammanhang omnämts av flera debattörer vill jag bara i all hast kommentera dem:

1). Avskaffa det obligatoriska celibatet för prästerna.
- Detta är ingen dogmatisk fråga. Även om detta som enskild åtgärd vore verkningslöst för att komma till rätta med pedofiliproblematiken, så finns det många andra goda skäl till detta. Att leva i celibat är en andlig kallelse, har man inte den kallelsen kan det vara mycket svårt. Alla som har prästkallelsen kanske inte har celibatskallelsen. Kanske vi går miste om många fina präster på grund av celibatstvånget. Jag vet att diskussioner om detta förs på många olika håll, säkert också i Vatikanen. Mitt tips är att vi kommer att få se en reform här ganska snart.

2). Kvinnor ska behandlas på samma sätt som män, alltså ges möjligheter att bli diakoner och präster.
Kvinnor som ständiga diakoner borde inte vara något läromässigt problem redan nu, det handlar nog mera om patriarkala maktstrukturer att det inte är genomfört.
Att öppna prästämbetet för kvinnor är inte lika lätt. Där finns teologiska invändningar, och om Katolska kyrkan skulle ändra på detta, så krävs nog ett koncilium. Själv har jag ingen bestämd åsikt i denna fråga, men accepterar vad Kyrkans herdar lär. Jag anser inte att det i grunden är en jämställdhetsfråga utan en trosfråga.

3). Sluta förtrycka de homosexuella.
Homosexuella eller andra grupper av människor skall inte förtryckas vare sig i Katolska kyrkan eller i samhället i övrigt. Grunden för katolsk tro är alla människors lika värde och jämlikhet. Tyvärr finns hos katoliker samma fördomar som inom samhället i övrigt. Detta måste vi arbeta med.

4). Upphäv förbudet mot preventivmedel.
Det finns inget preventivmedelsförbud, det har jag tidigare påpekat på denna blogg. Däremot har Katolska kyrkan en sexualetik som går ut på trohet och öppenhet för det nya livet i äktenskapet, samt att sexualiteten skall brukas i ett andligt sammannhang som också innebär ansvar och respekt för den andre och som ibland också kan innebära att avstå från den omedelbara behovstillfreddställelsen. Lever man så behövs inga kondomer. Påven har också i samband med sin Afrikaresa påpekat det vanskliga i att ensidigt förlita sig till kondompropaganda, utan att också tala om trohet och avhållsamhet.

När det gäller sexualetiken tror jag Katolska kyrkan har något att säga till vår sexistiska kultur, så inriktad på egot och omedelbar driftstillredställelse. Den som bäst i modern tid har utvecklat Katolska kyrkans lära på detta område är Johannes Paulus II. I ett antal onsdagsaudienser under 1980-talet utvecklade vad som kom att kallas KROPPENS TEOLOGI.  Också påve Benedikt har skrivit om detta i sin först encyklika, GUD ÄR KÄRLEKEN. Den framhåller också den erotiska kärleken som något mycket vackert. Katolsk teologi nedvärderar på inget sätt den erotiska kärleken. Jag rekommenderar att alla läser den, särskilt du Marcus Birro, för att få lite nya perspektiv på din kritik.

Många människor känner sig provocerade av Katolska kyrkans inställning i dessa frågor, men många inser också att här finns ett alternativ som man kan känna sig intresserad av som alternativ till vår översexualiserade kultur. Mitt tips är att avhållsamhet och trohet kommer att bli på modet igen.  Här finns i alla fall ett område för en kulturdialog mellan Kyrkan och det sekulariserade samhället. Kyrkan skulle göra mänskligheten en otjänst genom att bara anpassa sig till gängse moderna sekulära värderingar. I stället handlar det om att ta fram de skatter hon har på detta område och tillämpa dem på ett sätt som fungerar utifrån dagens kultur, något som säkerligen är en uppgift för lekmännen och gifta par mera än för celibatära präster.


Posted 2010-4-15 8:45 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren