Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
"En så fin pojke kan inte vara en våldtäktsman!"
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

Jag måste säga att gårdagens Uppdrag granskning i TV1 var något av det otäckaste och mest skrämmnade jag sett. Ett helt samhälle förnekar att två våldtäkter skett trots DNA-bevisning och att pojken, Oskar, blivit dömd i två rättsinstanser. En makalös föföljelsekampanj som det verkar initierad av de vuxna i det lilla samhället Bjästa där de våldtagna flickorna utpekas som lögnare och "horor".  Otroligt råa uttryck för hatet mot flickorna finns på olika sociala media på internet. En facebookgrupp till stöd för förövaren startades av Oskars mamma och fick snart 4000 medlemmar. Det är viktigt att påpeka att stödkampanjen för Oskar har inte dragits igång av honom själv. En ljuspunkt i programmet var hans eget erkännande som vi fick ta del av på band från ett polisförhör i början. Han ville erkänna och var ångerfull. Tyvärr drogs han sedan med i den förnekandekampanjen och ändrade sin berättelse.

Mina tankar går till William Goldings roman Flugornas herre eller för den del till de stämningar som folket uppviglats till i samband med korsfästelsen av Jesus. Det är ett omvänt Knutby. I Knutby är det en liten sekt som hamnat snett, här är det stora delar av det fungerande samhället, skola, fritidsgård, kyrka, som hamnat i en oerhört destruktiv process, antingen genom att delta i mobben eller genom passivitet vilket är litydigt med att ta ställning för förövaren. Undantaget är några hjältar som orkar stå emot grupptrycket. Till dem hör den våldtagna flickans vänninna Amanda som uppvisade integritet och mod i att framhärda i ett positivt stöd för Linnéa.

Reportaget visar på tragiska och livsfarliga delar i människans psykologi, i vissa lägen kan i vanliga fall civiliserade och omdömesgilla människor förvandlas till en flock jagande vargar. Och vi är inte immuna för detta heller i vårt ombonade trygga socialt medvetna lilla Sverige.

Detta var ett mycket viktigt reportage, som vi får hoppas blir första steget till läkning av denna mycket destruktiva process i samhället Bjästa. Författaren och journalisten Katarina Wennstam intervjuades och hon pekade på att människors bild av våldtäktsmän är "fula gubbar", och när någon som är ung, snygg, ansedd som snäll och populär anklagas för något sådant, så får det helt enkelt inte vara sant, man kan inte ta in det. Socionomen Cecilia Kjellgren från Avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri vid Lunds universitet som också intervjuades i programmet sade att en process som gått så långt i ett samhälle är mycket svårt att vända, och att samhället kan behöva professionell hjälp utifrån för att kunna bryta den.

Att vägen är lång till att bryta den destruktiva förnekande processen framgick klart i programmet. Intervjuerna med fritidsledarna och prästen samt lärare inom skolan var oerhört belysande. Man är så djupt inne i detta att man inte ser vad som pågår. Inte lät det mycket hoppfullare när man i Nyhetsmorgon på TV1 idag hörde intervjun med Skolområdeschefen Anders Fager: På typiskt byråkratmaner förminskade han det som hänt: Alla ansvariga har arbetat hårt, regelverket har följts, anmälningar har gjorts, utredningar har tillsatts... Då tycker jag reaktionen hos skolans rektor Inger Karlsson var mycket mera hoppingivande. Det kan inte ha varit lätt för henne att stå inför TV-kameran och inse att hon varit delaktig i hela denna process. Hon var svarslös. Men hon erkände att hon missbedömt situationen, och på frågan om TV-teamets reportage hade varit en ögonöppnare för henne svarade hon tveklöst ja. Den attittyden finner jag mycket mera sympatisk och hoppingivande än byråkratmaneret att ständiga bortföklara och försäkra att man följt regelverket och att hänvisa till framtida utredningar angående eventuella lärdomar som kan dras av det som inträffat.

Slutligen vill jag ytterligare kommentera genusperspektivet på denna historia och dra paralleller till det hedersrelaterade våldet. Jag var på en temadag på Fryshuset för en tid sedan där författaren och socionomen Dilek Baladiz, en kvinna från Turkiet, utbildad socionom, medverkade. Hon har skrivit en boken I hederns skugga - de unga männens perspektiv (Gothia) där hon intervjuar unga orientaliska män som upprätthåller hederskulturens värderingar. Observera att det inte bara är inom islam, utan även hos kristna i den orientaliska världen som hederskulturen finns.

Historien om Bjästa visar att liknande tendenser finns också i vår svenska kultur om man bara skrapar på ytan lite. Populära pojkar hålls om ryggen, man ser mellan fingrarna på övergreppsbeteende, flickor däremot kan gärna stämplas som lögnare och horor. Det räcker bara att se på attityden hos de flesta ungdomar i våra skolor: En pojke som har gjort många "sexuella erövringar" ser man gärna upp till, en player, någon som är lyckad, medan en flicka som haft många sexuella kontakter gärna stämplas som lösaktig eller hora.

Min förhoppning är att detta angelägna och viktiga reportage från Bjästa kan leda till nyttiga reflektioner för oss alla, men framförallt att det får vara vändpunkten för de destruktiva processerna i samhället Bjästa så att en läkningsprocess kan börja.

Ab DN SvD Dagen KT Svt


Posted 2010-3-25 7:03 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren