Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Varför är Niels Lynöe så upprörd?
Bengts Blogg

Syndication

Recent Posts

News

Archives

Torsdagkvällens Debatt i SVT där det aktuella rättsfallet med en barnläkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus som misstänks ha injicerat en dödlig dos thiopental i ett spädbarn diskuterades var något av det bizarraste jag sett. De som var klara och rediga var juristerna Sven-Erik Alhem och Jakob Heidbrink, men etikprofessorn Niels Lynöe understödd av den annars sansade debattören Stig-Björn Ljunggren bidrog mest till att blanda bort korten.

Niels Lynöe inledde med en monolog som  gick ut på att han var irriterad över att juristerna lägger sig i läkarnas arbete, vilket skapar misstroende för läkarna och att man borde låta socialstyrelsen utreda först. Socialstyrelsen har ju indikerat att läkaren handlat enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Om hon trots detta fälls måste man kanske se över lagstiftningen, säger Lynöe. Niels Lynöe som själv är läkare och professor i medicinsk etik borde kunna göra en noggrannare analys. Socialstyrelsen har gjort sin analys utifrån tillgängliga journaluppgifter, och enligt deras rapport har allt skötts i god ordning i enlighet med de riktlinjer som finns för god palliativ vård. Däremot påpekar Socialstyrelsen att det av journalmaterialet inte går att förklara varför barnet fått i sig det dödande giftet. Åtalet handlar om att det är en straffbar handling att ge ett dödande gift, detta är något utöver principerna för god palliativ vårdDet är förvånande att Socialstyrelsen säger att allt skötts på ett bra sätt, eftersom det saknas journaluppgifter om hur barnet fått i sig thiopentalet. Att alla medicinska åtgärder vederbörligen journalförs ligger inom socialstyrelsens tillsynsansvar.

Åklagaren hoppas i målet kunna styrka:

- att den lilla flickan tillfördes narkosmedlet Thiopental strax innan hon avled,
- att det var den misstänkta läkaren som personligen tillförde medlet till flickan,
- att läkemedlet orsakade flickans död,
- att ingen har ordinerat läkemedlet,
- att det inte var medicinskt motiverat att ge flickan läkemedlet,
- att läkemedlet inte har tillförts av misstag.

Från början fanns en viss förvirring framförallt i läkarkåren där man var chockad över åtalet och kände sig påhoppade. Man befarade att det var de principer för god palliativ vård som man tillämpade som var ifrågasatta, det ställdes från flera håll krav på tydligare regler. Socialministern var dock tydlig med att det finns tillräckligt tydliga regler, och om man lyssnade noga till det som sades kunde man redan från början konstatera att detta fall är unikt och inte har med tillämpade regler för god palliativ vård att göra. Sedan åtalet nu blivit känt konstaterar även Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm att det står klart om att det rör sig om en enskild händelse som inte påverkar de rutiner som tillämpas i vården.

Att Lynöe försöker blanda bort korten och inte gör denna distinktion i debatten när han nu hade chans utan istället fortsätter att misstänkliggöra juristerna och dessutom säger att lagen borde ändras om barnläkaren fälls kan jag inte tolka på annat sätt än att han vill förbereda marken för en lagstiftning om aktiv dödsjhjälp, alternativt att han vill ändra kriterierna för vad som räknas som skyddsvärt mänskligt liv i enlighet med det resonemang som prof Hugo Lagercrantz tidigare pläderat för, nämligen att ändra definitionen på människovärdet och knyta det mera till medvetandet än till själva personen, vilket skulle göra det lättare för neonatalvården att förpassa nyfödda med dåliga livsbetingelser in i döden utan att hantera svåra etiska överväganden. Lagercrantz beskrivning av de överfulla neonatalavdelningarna där han målar upp en bild av att det skulle bli kaotiskt om man följde juristernas önskan(!?) om att hålla alla hjärnskadade barn vid liv låter i mina öron minst sagt oroande. Att bestämma sig för att avsluta aktivt livsuppehållande behandling och övergå till palliativ vård är alltid ett grannlaga beslut, och det är viktigt att ha med sig föräldrar och anhöriga i den diskussionen. Det får inte finnas tillstymmelse till misstanke att man på grund av platsbrist eller av arbetsbelastningsskäl väljer att ge en dödande dos läkemedel.  Då har man passerat gränsen för det tillåtna.

Debatten i går kväll kändes nästan som ett riggat försök att använda det nu aktuella Astrid Lindgren-fallet för att flytta fram positionerna när det gäller frågan om dödshjälp. Det försöket misslyckade i så fall kapitalt på grund av en mycket klar och tydlig argumentation från de båda deltagande juristerna. För dem är det självklart att alla är lika inför lagen, vi har en lagstiftande, en dömande och en verkställande makt i samhället och det duger inte att en viss yrkesgrupp dispenseras från denna likhet inför lagen, vilket skulle bli fallet om Socialstyrelsen fick makt att avgöra vilka fall man skickar vidare till domstol. Det skulle bädda för korruption och är inte ett dugg bättre än att Berlusconi i Italien försöker stifta lagar för att själv undgå rättslig prövning.

Stig-Björn Ljunggren, i vanliga fall en sansad debattör, skyndade till Lynöes försvar, men inte blev det mycket bättre av hans förvirrade inlägg, att om det skulle bli som juristerna ville (Alhem hade som exempel sagt att liksom sjukvården, så är inte heller idrotten fredat område från den dömnade makten), så skulle väl efter ishockey-säsongen "halva elitserien sitta på kåken innan serien är slutspelad".

 Jag tror det är viktigt att fortsätta att hålla rågången mellan god palliativ vård och aktiv dödshjälp öppen, och jag måste säga att de tongångar man tidigare hört från SMER (där Niels Lynöe är sakkunnig) om att öppna för läkares rätt att tillhandahålla aktiv dödshjälp är oroande.


Posted 2010-2-5 11:06 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren