Hedersvåldet finns både bland kristna och muslimer.
I en temadag på Fryshuset förra veckan anordnat av Operation kvinnofrid, ett projekt inom Länsstyrelsen i Stockholm belystes ämnet hedersvåld ur olika synvinklar. Ibland möter man uppfattningen att detta är ett specifikt islamskt problem kopplat till religionen Islam, men så är nog inte fallet. Första gången jag som psykiatriker mötte problemet med hedersvåld var för ett antal år sedan. På jouren mötte jag en skrämd kristen invandrarflicka som skulle utvisas till Syrien. Hon var livrädd för att hennes familj skulle döda henne. Jag trodde då inte detta kunde vara sant och uppfattade henne som paranoid (lidande av förföljelseidéer). Sedan förstod jag att detta tyvärr är den skrämmande verkligheten för många unga kvinnor, och problemet har uppmärksammats mer och mer. Strax efter mitt möte med den unga flickan inträffade det uppmärksammade mordet på Fadime som mördades av sin far i Uppsala, och i Småland var det för inte så länge sedan en pojkvän till en flicka från mellanöstern som lurades in i en fälla och mördades av flickans släktingar. Hederskulturen enligt vilken fäder och manliga släktingar tar sig rätt att mörda unga flickor som inte följer familjens önskningar när det gäller livsstil och partnerval är ett barbariskt och skrämmande inslag vi fått lära känna under senare år. Nyss dömdes Fadime Sahindals bror i Solna tingsrätt för att ha hotat en författare som skrivit om hedersrelaterat våld.
Hedersförtrycket ett kvantitativt stort problem i Sverige idag
10.000-tals flickor i Sverige har inte tillgång till friheter som av är självklara i vårt land. De får inte delta i gymnastiklektioner, inte välja sin utbildning, ibland utsätts de för övergrepp, som bortgifte, misshandel och köns-stympning. Det hjälper inte att bara arbeta bara med stöd åt flickorna. För att komma åt problemets rot måste man gå till männen och pojkarna som oftast står för de värderingar som ligger till grund för hederskulturen och utövar det förtryck som upprätthåller den.
Projekten på Fryshuset
På Fryshuset under dess förre chef, den färgstarke och orädde Anders Carlberg påbörjades flera projekt som vände sig till dem det berör, dels Elektra som vänder sig till de flickor och unga kvinnor som drabbas av detta och som vill ge dem mod och självförtroende och inpränta så självklara saker som att man äger sin kropp, sin sexualitet och sin framtid och att det är ett brott att hålla någon inlåst eller att tvinga någon att bli bortgift i ung ålder mot hennes vilja, dels Sharaf hjältar som riktar sig till killar som kommer från patriarkala kulturer och arbetar huvudsakligen med förebyggande attitydförändring. Grundtanken är att bygga ett ungdomsnätverk som engagerar sig för att öka ungdomarnas kunskap om de mänskliga rättigheterna och tillsammans motverka det hedersrelaterade förtrycket. Sharaf hjältar i Sollentuna var en av de första grupperna som bildades av nio ungdomar med bakgrund från länder som Turkiet, Syrien, Somalia och Chile.
Teaterpjäsen Den fjärde månaden
Att nå ungdomarna och påverkan attityder är också strategin hos Operation kvinnofrid. Temadagen på Fryshuset började med att vi fick se en teaterpjäs av Odysséteatern, Den fjärde månaden, som visats på olika skolor och som blivit mycket uppskattad och väcker livlig debatt bland ungdomarna. Den handlar om en ung man har suttit i fängelse i åtta år. I dag ska han bli fri. Hans syster kommer på besök. Ur deras samtal förstår vi att de älskar varandra oerhört mycket men ändå kommer i konflikt när hon ifrågasätter det han gjorde - som fick honom att tillbringa åtta år av sitt liv i fängelse.
Segregationen underhåller hederskulturen
Dilek Baladiz, en kvinna från Turkiet, utbildad socionom och arbetar deltid som projektledare inom Kvinnofridsgruppen, medverkade i temadagen. Hon menade att segregationen i det svenska samhället är en viktig orsak till den utbredda hederskulturen. Dilek som bott i Sverige många år återvände en tid till Turkiet och konstaterade att åtminstone i de större städerna finns inte problemet i den utsträckning som i de svenska segregerade miljöerna. Bland grannar och bekanta mötte hon många familjer som inte såg några problem med att svärsönerna har ett annat ursprung, att döttrarna har pojkvänner etc. Döttrar kom hem på besök med sina icke-muslimska män som de träffat i något europeiskt land, och svärsönerna var omhuldade och omtyckta av familjerna. Men det finns givetvis även familjer som lever under detta hedersförtryck.
Dilek Baladiz har skrivit en bok: I hederns skugga - de unga männens perspektiv (Gothia). Hon har intervjuat tio unga män, mellan 15 och 23 år från olika hederskulturer där hon verkligen låter dem komma till tals för att förstå hur de tänker. De ger sin syn på hedersrelaterat våld och förtryck, tvångsäktenskap och arrangerade äktenskap, sex och relationer, könsroller och jämställdhet. Hon berättade om erfarenheterna från boken under seminariet. Det blir tydligt hur kulturbundet deras handlande är, några av ungdomarna kan i ord säga och verkligen mena att det är fel med förtryck av flickor, och att de verkligen måste få ha sin frihet, men när det kommer till handling är de ändå en del av systemet. Men när de får hjälp att reflektera kan de lämna avarterna av detta kontrollsamhälle bakom sig. De intervjuade pojkarna säger att deras egna landsmän utgör det största hotet när det gäller familjens anseende och heder. Alla hjälps åt att ha kontroll över barnen och sprida negativa rykten om dem som bryter mot hedersnormerna.
Boken är ämnad som en handbok för yrkesverksamma som möter ungdomar i sitt arbete - lärare, fritidsledare, socionomer, poliser. "Det är handfast socialpedagogik av bästa slag" skriver en recencent och fortsätter: "Den här boken förtjänar att läsas av väldigt många, både infödda och invandrade svenskar. Och för våra 349 riksdagsmän borde den vara obligatorisk läsning".
Svenska mäns våld mot svenska kvinnor måste också uppmärksammas
Ulf Kristersson, socialborgarrådet i Stockholm påpekade en mycket viktig sak: När vi i Sverige uppmärksammar dessa saker får vi akta oss för att komma med pekpinnar eller förfalla till den gamla svenska sjukdomen att veta bäst och tala om för folk från andra kulturer hur de skall vara och bete sig, vilka värderingar de skall ha etc. Det är ett förenklat och felaktigt sätt att se det som en kulturkonflikt. Det handlar om att alla som bor i Sverige måste följa svenska lagar, men utöver det måste metoden vara att väcka dialog och reflektion. Vi i Sverige har mycket att lära av andra kulturer, vi har också våra fördomar och blinda fläckar som spär på segregationen och isoleringen hos olika invandrargrupper. När en liten minoritet med invandrarbakgrund ägnar sig åt hedersvåld får det större uppmärksamhet än när svenska män dödar i fyllan. Vi glömmer ofta att minst lika mycket våld utövas av svenska män mot svenska kvinnor. Det visar att problemet finns överallt, bara med olika kulturella förtecken.
Attityderna kan förändras genom respekt och dialog
Det måste handla om ömsesidig respekt och dialog över de kulturella gränserna. Men många vuxna är rädda och kapitulerar. De tror inte man kan nå ungdomarna som därför lämnas åt sitt öde, och därigenom utvecklas gäng-kulturer med helt andra värderingar än det demokratiska samhällets. Och på andra sidan får vi rädda svenskar som organsierar sig i olika främlingsfientliga grupper. Men erfarenheterna från projekten på Fryshuset, Operation kvinnofrid och erfarenheterna med teaterpjäsen Den fjärde månaden ute i skolorna visar att det går att förändra attityder om man bryr sig.
Telefonnummer att vända sig till om man är utsatt:
Kvinnorfridslinjen - 020-50 50 50
Kvinnofridslinjen är en nationell stödtelefon dit våldsutsatta kvinnor kan ringa dygnet runt. Stödtelefonen är bemannad av utbildad personal som ger personligt stöd och information om de hjälpinsatser som finns på respektive ort. Den drivs av Nationellt centrum för kunskap om mäns våld mot kvinnor, NCK, vid Akademiska sjukhuset i Uppsala på uppdrag av regeringen. Läs mera här.
Polisen - 112
Är du utsatt för våld är du samtidigt utsatt för ett brott. Det är polisens uppgift att utreda brott och därför viktigt att du gör en polisanmälan. I stockholmsområdet når du ”allmänna upptagningen” via telefonnummer 114 14. Det går också att ringa direkt till ditt närpoliskontor. Är du i akut behov av hjälp ring 112.
Länk till polisens nära dig här.
uppdaterad 2010-02-01 14:15, 2010-02-02 10:13