Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Sexuella övergreppen i Katolska kyrkan bara ett symtom på en djupare kris i prästadömet.
Bengts Blogg

Syndication

Recent Posts

News

Archives

De stora uppslitande affärerna med sexuellt utnyttjande av barn av präster har skadat förtroendet för Katolska kyrkan mer djupgående än vad man kanske vill tänka sig. Detta är ingen lättvindig skandal vars konsekvenser är över på några år och sedan är allt som vanligt igen.

Det är viktigt att det sker en rannsakan inom Kyrkan vad som kunnat leda fram till detta där man också tittar på strukturella aspekter inom Katolska kyrkan. På olika sätt har man försökt sopa problemet under mattan, eller  när det inte varit möjligt, försökt hitta bortförklaringar eller syndabockar. I USA fokuserades mycket på homosexualitet och ökad sexuell permissivitet bland prästerna. Risken är att det bidrog till att flytta fokus från att granska mera djupgående strukturella faktorer och att det ledde till att insättande av effektiva åtgärder för att stoppa det pågående missbruket försenades.

De allvarliga rapporterna från Irland som lades fram förra året är de senaste, men förmodligen inte de sista, avslöjandena om mycket allvarliga missförhållanden i Katolska kyrkan som tillåtits pågå under lång tid utan att någon reagerat. Att några biskopar fått lämna sina poster är ett positiv tecken på  att något håller på att hända, men detta borde vara bara början på en lång process av självrannsakan och genomlysning av vad som egentligen är grundorsaken till problemen.

Sant är att sexuella övergrepp är ett allmänmänskligt problem, och att fler övergrepp sker inom familjen än i kyrkan, men blotta faktum att systematisk misshandel av barn förekommit på  katolska institutioner uppenbarar ett djupt människoförakt hos personer med ledningsuppdrag.  Fundamentala humanitära värderingar har övergivits, eller kanske inte ens någonsin omfattats av många personer i maktpositioner. Att någonting är grundläggande fel i den institutionella Katolska kyrkan blir smärtsamt uppenbart, när det tillåts att systematiskt missbruk och kränkningar av barns rättigheter och radikal oärlighet tillåts fortgå och samexistera med Kyrkans bild av sig själv som Guds rike på jorden.

Missförhållandena är inte följden av en galen diktators inflytande eller av en ociviliserad kultur, utan rapporten beskriver en värld skapad av den Romersk Katolska kyrkan. De fasor som dessa hjälplösa barn, fångade som i en fälla, fick uppleva åsamkades dem av män och kvinnor som hade vigt sina liv åt att tjäna människor med Kristi kärlek som ledstjärna. Detta gör traumat mångdubbelt värre, och det är ingenting Katolska kyrkanlättvindigt kan lägga åt sidan.

Lyckligtvis finns inom den kyrkliga ledningen och bland katoliker förnuftiga personer som förstått vidden av problemet och agerar. Jag har tidigare skrivit om f Thomas Doyle OP. I en ledarartikel i sista numret av den engelska katolska tidskriften The Tablet nämns ärkebiskopen av Dublin, D Martin som en person med klokhet och handlingskraft i frågan. Ärkebiskop Martin som tidigare varit dipolomat inom Vatikanen har utsett f Timothy Radcliffe OP, känd katolsk präst och tidigare ledare för Dominikanorden, att reda ut orsakssambanden. Vi väntar också på ett herdabrev från påven som skall fokusera på sexövergreppskrisen på Irland.

Osund klerikal kultur

F Radcliffe (bilden) ser den genomträngande klerikala kulturen inom Katolska kyrkan som ett grundproblem som gjort att problemet fått så stora dimensioner och att det gått så många år innan man reagerar på det. Han inbjöds av ärkebiskop Martin att tala till prästerna i Dublins ärkestift strax före jul. Andra delen av hans tal publiceras i The Tablet.

Den osunda form av klerikalism som frodats i Katolska kyrkan gör att präster, och i ännu högre grad biskopar, sätts på piedestal där de är helt immuna mot all kritik, menar f Radcliff, och från denna onåbara position lägger de på folket tunga bördor ofta sådant som har med sexualmoral att göra, och som de inte orkar bära. Ur hans tal (min översättning):

"I motsats till fariseernas ok, så är Jesu ok lätt. Om vi betraktar vår kära Kyrka de senaste århundradena, så verkar det som om vi mera varit som fariseerna som lägger tunga bördor på människornas skuldror. Ofta har det varit förknippat med beteende på det sexuella området. Vi har sagt till våra familjer med många barn att inga preventivmedel är tillåtna, till unga människor som inte har råda tt gifta sig att de måste kontrollera sitt sexualliv fullständigt och till homosexuella att inget är tillåtet - och att de skall skämmas för sin sexualitet. Oberoende av om Kyrkan har rätt eller fel i sin lära angående detta, så är det ett faktum att det av många människor upplevs som tunga bördor...  Ni kan tänka er raseriet hos en kvinna som fått barn efter barn och inte orkar mera, eller en ung homosexuell person när de hör om vad även ett fåtal präster har haft för sig."

Konciliet i Trient (1545-1563) ...

F Radcliffe menar att den negativa klerikala kulturen härstammar från konciliet i Trient, vars reformer betonade prästens rang och makt. Det var viktigt då för att råda bot på tidigare problem: I slutet på medeltiden var prästadömet i kris. Många församlingspräster var dåligt utbildade, det var knappt de klarade att fira mässan, och kunde inte svara upp till de krav som ökad allmänbildning och läskunnighet som boktryckarkonsten förde med sig. Moralen var inte hög alla gånger, en del hade älskarinnor. Konciliets reformer ledde till en extraordinär förnyelse och uppstramning av prästämbetet, en ny strikt diciplin, nya seminarier, bättre utbildning. Utan detta hade Katolska kyrkan haft svårt att överleva och hävda sig gentemot protestantismen.

Men nu är den tridentinska förståelsen av prästämbetet i kris genom att det har blivit slagsida åt ett annat håll. Sex-skandalerna är ett av symtomen på detta. Den rigida auktoritära klerikalismen hjälper inte Kyrkan att vara det tecken i världen på Guds vänskap och kärlek till människorna som hon skulle vara, istället uppfattar många människor det precis  tvärtom. Vi behöver en ny kultur där auktoriteten kan utövas på ett mera Jesus-likt sätt från Vatikanen till de enskilda församlignarna och kyrkoråden, en auktoritet som också drar in människorna i Guds kärleksfulla gemenskap inom Trenigheten.

Kris betyder också möjlighet till utveckling...

Kritiken må vara hård mot Kyrkan, men vi behöver inte vara rädda för kriser, menar Timothy Radcliffe. Genom hela den bibliska historien har det förekommit kriser, ibland katastrofala sådana. Israels värsta kris var förstörelsen av templet i Jerusalem och fångenskapen i Babylonien. Israel förlorade allt - sin kult, sin identitet, sin nation. Men Gud överger aldrig sitt folk. Därefter fick Israel knyta kontakten med Gud närmare än någonsin.

Herren river ner...

Ty Herren Sebaot har bestämt en dag
 med dom över allt som är övermodigt och stolt,
 över allt som skjuter i höjden och yvs, (
Jes 2:12)

... och Herren bygger upp och skyddar:

Över hela Sions berg och festförsamlingen där skall Herren skapa ett moln om dagen och en rök och ett flammande eldsken om natten. Ja, över allt skall hans härlighet vara en skärm, ett tak som ger skugga under dagens hetta, tillflykt och skydd mot regn och skyfall.

Likande tankar framförde min förra chef psykiatrikern Johan Cullberg i sin klassiska bok "Kris och utveckling": En kris har alltid två sidor: Förutom själva det katastrofala i krisen innebär det en möjlighet till nyorientering och utveckling som kan stärka och fördjupa, bygga upp och hela. Så kan vi också se på den aktuella krisen i Kyrkan. men för att krisen skall kunna få dessa positiva följder gäller det att vi inte förnekar den eller försöker låtsas som om den inte fanns. Då riskerar den istället att utveckla sig till en kronisk sjukdom som försvagar Kyrkan inifrån.

Vi präster är ofta absorberade av en destruktiv aktivism i vårt själavårdsarbete, sade f Radcliffe till prästkollegerna i Dublins ärkestift. Det kan i själva verket bli så att denna sexövergreppskris förstärker frestelsen att visa att åtminstone vi är underbara präster hängivna vårt arbete, alltid tillgängliga via våra mobiltelefoner. Men då blir det frälsning genom gärningar, inte genom nåd. Han refererar till munken Thomas Merton som menade att det finns ett samband mellan denna hyperaktivism och ett inneboende våldförande på personen i vårt moderna samhälle. Stressen och pressen den moderna människan känner i sitt liv är det vanligaste uttrycket för detta. Vi slits mellan att ta hänsyn till en mängd motstridiga intressen och omsorger, att anpassa oss till så många krav, involvera oss i så många projekt. Att önska vara till hjälp åt alla i alla sammanhang, det är att duka under för detta våldförande, eller t.o.m. att samarbeta med våldet.

Om vi låter detta implicita våld infektera våra liv, så måste det komma ut på ett eller annat sätt. Det kan vara i form av irritation och verbal aggressivitet, eller vi gör våld på oss själva genom att hemfalla åt alkoholmissbruk, eller att vi drivs in i sexmissbruk vilket innebär våldförande både på våra egna kroppar och det fruktansvärda missbruket av de mest sårbara.

F Radcliffe uppmanade prästerna att se realistiskt och nyktert på sexmissbrukskrisen med mod och tro. Då kan det leda till en förnyelse i Kyrkan och "vi kan erfara Jesu bud inte som tunga bördor som knäcker människorna utan som en inbjudan till vänskap. Vi (präster) kan bli befriade från skadliga sätt att utöva makt i Kyrkan, något som bottnar i sekularism, och bli mera som Kristus, med kärleksfulla och ödmjuka hjärtan, vilket leder till att vi finner ro för våra själar".

Om Katolska kyrkans präster kan betrakta den uppkomna krisen på detta positiva sätt och och se det som en möjligghet till omprövning och lärande då kan det vändas i något positivt och vi kan få se en kärleksfull ödmjuk kyrka fördjupad i sin tro och fylld av andlig auktoritet därför att den personliga gemenskapen med Jesus har fördjupats och de andliga nådegåvorna kan komma till uttryck på ett helt nytt sätt.  En sådan attitydförändring öppnar också upp för ekumeniken, som då kan gå in i ett helt nytt skede som ger kött och blod åt Jesu översteprästerliga förbön (Joh 17) och principerna i Johannes Paulus II´s encyklika Ut unum sint

För att undvika alla missförstånd: Detta innebär inte att kyrkan blir mer sekulariserad, utan tvärtom mer centrerad på trons fullhet, mer sakramentaliserad, mer karismatisk, mer inriktad på enhet med alla kristna.. Vi är tillbaka i en situation som liknar Apostlagärningarnas kyrka men med nya utmaningar att möta.


Posted 2010-1-5 16:50 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren