Se barnet i krubban! Bota vår tondövhet för Gud.
I sin julnattspredikan utgick påven från det grundläggande kristna evangeliet: Så som profeten Jesaja sagt (Jes 9:5-7) och som änglarna förkunnade för herdarna (Luk 2:1-14) har Frälsaren blivit född i form av ett litet barn i ett fattigt stall i Davids stad Betlehem, och han är Messias, Herren (Lk 2:11). Han kallas Emanuel, det betyder Gud med oss. Gud själv har genom Jesus Kristus kommit in i världen och han skall vara med oss alla dagar intill tidens slut. Ingen kan lämnas oberörd av detta budskap, säger påven. Om det är sant förändras allting, och det berör också mig.
I sin juldagspredikan i Katolska domkyrkan återanknöt biskop Anders till påvens julnattspredikan. Det radikala budskapet att Gud blivit människa och kommit in i världen på detta konkreta sätt blir ibland alltför radikalt för oss, och vi försöker på alla sätt desarmera det, omtolka det. Idag tycks finnas en religiös tondövhet så att vi inte uppfattar och förmår tyda budskapet trots att det förkunnas för oss.
Påven tar herdarna som exempel på hur vi kan lära oss att bota denna tondövhet.
1. Herdarna höll vakt.
De hörde budskapet just för att de var vakna. Vi måste också vara vakna. Skillnaden mellan någon som är vaken och någon som drömmer är att den som drömmer är i sin egen privata värld. Han är instängd i sin drömvärld och inte i kontakt med de andra. Att vara vaken innebär att lämna denna självcentrerade drömvärld och knyta an till en gemensam verklighet, där vikan finna den sanning som kan förena alla. Konflikter har sin grund i att vi är inlåsta i våra egna intressen och tankar. Själviskhet, både på det privata och kollektiva planet (den egna gruppen,nationen, partiet, samfundet etc) separerar oss från sanningen och separerar oss från varandra. Vakna, säger evangeliet oss. Kom ut ur din privata värld, lyssna till det som förenar alla människor. Att vakna innebär att utveckla en receptivitet för Gud och upptäcka de många indikationerna på hans närvaro som finns runtomkring oss.
Det finns personer som beskriver sig själva som religiöst tondöva. Det är som om kapaciteten att förnimma Gud dragits bort från en del människor. Hela vårt sätt att tänka och vara idag, den moderna världens anda, vårt sätt attt kategorisera våra erfarenheter är inriktat på att döda vår receptivitet för Gud, att göra oss tondöva gentemot honom. Ändå finns i botten av varje människas själ en längtan efter Gud, och kapaciteten att möta honom finns där, undangömd eller manifest. För att uppnå denna vakenhet behöver vi be för oss själva och andra som verkar "tondöva" men som ändå har längtan att lära känna Gud.
2. Herdarna gick till Betlehem.
Efter att ha hört änglaskarans budskap gick herdarna till Betlehem, texten säger att de gav sig iväg genast, de "skyndade sig" (Luk 2:15f.). Något exeptionellt som ändrade på allt i världen hade hänt, Frälsaren hade blivit född, vad kunde vara viktigare än detta, det fanns inget annat att göra än att skynda sig dit.
Hur gör vi? I vårt och många människors dagliga liv ges ofta Gud en låg prioritet. Först har vi en massa andra bestyr att sköta om, Gud kommer någonstans i slutet av prioriteringslistan. Vi kan alltid ta itu med det senare, tänker vi. Evangeliet säger: Gud är högsta prioritet. Om något i våra liv förtjänar att tas itu med utan dröjsmål, så är det vad Gud gör i våra liv. Herdarna lär oss om något den rätta prioriteringsordningen. Att lägga åt sidan andra vardagliga intressen och göromål för att fokusera på det viktigaste. Älska Gud av hela din kraft och dina medmänniskor som dig själv. Det är en frihet att kunna lägga åt sidan alla vardagens bekymmer och ägna tid åt Gud, och i hans namn också åt våra medmänniskor. Sådan tid är aldrig bortkastad, då lever vi ut vår mänsklighet till fullo, vi är helt levande.
3. Herdarna gick för att se med egna ögon.
Herdarna säger "låt oss gå til Betlehem för att se allt som hänt" Den grekiska texten säger ordagrant "låt oss se Ordet som blivit till där". Ordet har blivit människa. Gud, som är långtutöver vad som kan åskådliggöras i bilder - för varje bild skulle förminska och förvanska hans existens - denne Gud har nu blivit synlig i världen, inte i form av en bild, utan i verklig, inkarnerad, gestalt som ett litet barn. Barnet som är Guds sanna avbild och som kan beskådas av alla. I Jesus Kristus, hela hans jordiska gärning, hans födelse, död och uppståndelse kan vi se Guds mysterium uppenbarat för våra ögon. Sådan är Gud. (jfr. 2 Kor4:4; Kol 1:15).
Ängeln sade till herdarna: Detta skall för er vara tecknet: Ni skall finna ett litet barn lindat i en krubba". (Luk 2:12). Guds kännemärke är hans ödmjukhet, han blir ett litet barn, delar vår mänskliga realitet, han låter oss röra vid honom, och han gör sig beroende frågar efter vår kärlek. Detta är för provocerande för många, säger biskop Anders, för svårsmält. Det vore lättare för oss och mera stämma med våra föreställningar om han kom i makt, i form av en mäktig kung. Men det gensvar han vill frammana hos oss är tro och kärlek, och det väcker i oss ett nytt slags hopp: Han har makt, han är kärleken och godheten själv. Han inbjuder oss att bli som honom. Vi blir som honom om vi tillåter oss själva att formas av detta tecken. Om vi lär oss ödmjukhet och därigenom vad sann storhet är. När vi säger nej till våld och bara använder oss av sanningens och kärlekens vapen, då är vi i stånd att övervinna allt.
I denna heliga natts liturgi, avslutar påven sin julnattspredikan, kommer Gud till oss som människa för att vi själva skall kunna bli i sanning mänskliga. Låt oss lyssna till Origenes: Vad skulle det tjäna till att Kristus kommit i köttet om han inte får tillträde tll din själ? Låt oss be att han skall komma till oss varje dag, så att vi kan säga: Nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig (Gal 2:20)".
-Ja detta är verkligen vad vi skulle be för i denna heliga natt. Herre Jesus Kristus, född i Betlehem, kom till oss! Välkommen i mig, i min själ. Förvandla mig. Förnya mig. Omvandla mig, omvandla oss från sten och trä till levande människor i vilka din kärlek är närvarande så att världen kan förvandlas. Amen.
(Mikael Nilsson i Aftonbladet inbegrips också i våra böner.)
Läs också påvens jultal på juldagen, Urbi et Orbi.