Kunde Pius XII ha gjort mer för judarna under Andra världskriget?
Påven under andra världskriget Pius XII (1939-1958) har tillsammans med Johannes Paulus II av Katolska kyrkan getts titeln "vördnadsvärd" vilket är första steget på vägen till helgonförklaring. Bland judarna är detta helt okontroversiellt, t.o.m. glädjande, när det gäller Johannes Paulus II som gjorde mycket för att försonas med det judiska folket, medan det inte är helt okontroversiellt när det gäller Pius XII.
Det har tidigare cirkulerat en svart legend kring Pius XII att han samarbetade med Hitler, men senare forskning har visat att denna bild är helt felaktig. Tvärtom gjorde han mycket för att rädda judar undan förintelsen i Rom, Israels tidigare premiärminister Golda Meir har lovordat honom för detta. Fortfarande kan man dock se i vissa militanta kristna antikatolska extremistgrupper att denna myt odlas och förs vidare, vilket är helt horribelt.
Men frågan huruvida Pius XII kunde ha gjort mer genom att inta en mera aktiv roll i det diplomatiska skeendet diskuteras fortfarande inte minst i judiska kretsar och frågan är känslig. Våra hebreisktalande katoliker i Israel som har ett stort hjärta för sina judiska bröder och systrar och förstår deras sätt att tänka har gjort ett uttalande där man nyanserat och finkänsligt försöker beskriva problematiken. I brevet som finns publicerat på Zenith sägs bl.a:
"At the same time, we express our pain once again concerning the division between the Church and the Jewish people when it comes to Pope Pius XII. As Catholics, we are called to understand the figures of the Popes John Paul II and Pius XII in the light of the teaching of the Church. We reject the defamation of Pius XII and that accuses him of cowardice and even anti-Semitism and collaboration with the Nazi enemy. These accusations are absolutely without foundation. Likewise, we reject the interpretations that see any honoring of Pius XII as a minimizing of the importance of the Shoah or as a retreat from the breathtaking progress in the relations between Jews and Catholics in the past decades. On the other hand, we are called to understand the discomfort of many of our Jewish brothers and sisters who argue that the Pope "did not do enough" in saving Jews in the hour of their sufferings during the Shoah. [...]
We are witnesses to the historical research regarding the diplomatic efforts of the Pope to end the war and the terror against the Jewish people. We are witnesses to the many stories about the instructions the Pope gave to open churches and monasteries in order to give refuge to the Jews who were fleeing, to provide them with false documents and to smuggle them out of the dangerous areas. We must commemorate the role of men and women in the Church, heroic "righteous among the nations", who saw themselves under the authority of the Pope and who were active in Italy and other European countries in helping Jews hide and flee. In some cases they paid for this help with their lives."
Rabbinen David G. Dalin försvarar i en bok, THE MYTH OF HITLERS POPE Pius XII. I en annan bok skriven av Pierre Blet SJ, PIUS XII AND THE SECOND WORLD WAR, får vi med hjälp av arkivmaterial från Vatikanen en bild av påvens agerande ibland timme för timme alltifrån maj 1939 då tyskarna marscherade in i Prag bara tre dagar efter det att han installerats som påve till krigsslutet. Här finns påvens offentliga uttalanden, korrespondens, detaljer kring det hemliga diplomatiska spelet. Påven var ställd inför en mycket svår situation, vi får också följa hans eget tvivel på effekten av de åtgärder han vidtog. Tidigare bedömningar av Pius XII har byggt på svagt underlag, denna bok bygger på allt arkivmaterial som nu öppnats upp, det visar hur angelägen påven var om freden och att göra allt han kunde för judarna och hur ogrundade tidigare anklagelser mot honom varit.
Både hos påven själv och hos eftervärlden finns dock den pockande frågan där: Kunde han ha gjort mera? Det finns inget självklart svar på den, var och en får själv sätta sig in in i materialet och bedöma. Igen vill jag citera brevet från våra hebreisktalande katoliker i Israel:
We understand the cry "he did not do enough" as a cry of deep pain coming from the sense of betrayal among the Jewish people at the time of their trial. The world indeed did not do enough as it is an undeniable fact that six million members of the Jewish people were murdered. Ultimately, there can be no "enough" in the attempt to confront a tragedy of the dimensions of the Shoah! We hear the cry of the Jewish people and we feel their pain. In the light of the Shoah, the question is asked: "Could the Pope have done more?" The question is both legitimate and understandable, however, perhaps there is no human answer to this question. Only God can know whether he indeed did everything that he could do.
Se också kommentar på Dantes nyheter.