Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Jesusmanifestationen: Låt inte mänskliga konflikter hindra Anden att verka.
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

En diskussion kring Jesusmanifestationen har uppstått. Det är naturligt att en så stor sak som denna manifestation blivit väcker debatt. Det är ett mäktigt och spännande skeende som Anden leder kristenheten i Sverige in i. Det gäller att inte vara för snabb med tvärsäkra omdömen om manifestationen och om olika kristna som inte tror precis som vi själva, utan vara lyhörd för "vad Anden säger till församlingarna".

Manifestationens ledningsgrupp med Lennart Möller i spetsen förhåller sig mycket klokt neutral till den pågående debatten. "Vem som helst kan och får ha åsikter om Jesusmanifestationen men det är ledningsgruppen som har ansvaret för vad det hela handlar om. Vi är neutrala inför debatten utanför", säger han till Dagen." Jesusmanifestationen är en aktion för något, det vill säga att Jesus är vägen, inte en väg bland andra till Gud. Detta är vår enda teologiska definition".

Sedan vill jag säga att det inte är något fel med att saker diskuteras och att det finns olika meningar, konstigt vore det väl annars så mångfacetterad som kristenheten i Sverige och världen är. Det är tecken på liv att det förekommer diskussion och det vore värre om locket lades på och det vore tabu att uttrycka olika åsikter i någon slags konformistisk anda. Ju mer vi respekterar varandra, ju mer vågar vi uttrycka både vår egen särart och även kritisera andra utan att det förstör gemenskapen i grunden.

Men det är viktigt att diskussionen sker i en anda av respekt och tillit. Jesusmanifestationen måste få fortsätta att utvecklas och äga rum i en positiv anda. Så som utvecklingen varit de två sista åren, så är detta en oerhört glädjande, positiv och viktig sak som händer i den svenska kristenheten. Därför tycker jag Stanley Sjöberg gör fel när han ställer ultimatum och att han kommer att protestera och dra fler evangelikala med sig i att nobba Jesusmanifestationen om vissa andra personer kommer med. Det vore verkligen ett negativt vittnesbörd och ett bevis på att vi kristna är lika oförmögna att samarbeta som människor i allmänhet och låter vår partiskhet omintetgöra gemensamma initiativ.

Åke Bonnier och Eva Brunne tar inte upp Stanley Sjöbergs kastade stridsyxa utan tar det med ro och blåser inte upp striden ytterligare. "Jag kommer fortsatt varken att avråda eller uppmuntra våra församlingar ifrån att medverka i Jesusmanifestationen. Med domprosten (Åke Bonnier) delar jag synen att vår Jesustro måste få ta sig olika uttryck. Kärleken till Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, driver också mig att vara nyfiken på många människors uttryck och avtryck utifrån sin tro", säger Eva Brunne till Dagen.

Visst är det så att gamla gränslinjer har tunnats ut i det ekumeniska landskapet och nya förstärkts. Evangelikala, karismatiska, katolska och ortodoxa finner varandra plötsligt i en gemensam uppslutning kring det som är den kristna trons grunder uttryckt i den nicenska trosbekännelsen som är gemensam för alla. Att man sedan gör det utifrån vitt skilda motiveringar och skilda synsätt på bibeltolkning och tradition är en annan sak. På andra sidan gränslinjen står de inom Svenska kyrkan och en del frikyrkosamfund som utifrån ett liberalteologiskt synsätt verkar vara beredda att ge upp vissa delar av tros-arvet formulerat vid koncilierna i Nicea och Konstantinopel (åtminstone är det så som det uppfattas) men ändå håller fast vid kärleken till Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne.

Katolska kyrkan som av tradition har ett etablerat läroämbete och en mycket tydlig utläggning av vad som är kyrkans tro verkar ha lättare med den ekumeniska dialogen härvidlag än vissa evangelikala grupper som tycks ha ett mycket större behov att snabbt markera gränserna, ofta gentemot liberalteologiska tolkningar och i vissa fall också mot Katolska kyrkan.

Oberoende från vilket sammanhang vi kommer, om vi är trygga i oss själva, vet var vi står och positivt vittnar om det, så behöver vi inte vara rädda att samarbeta med dem som inte tror exakt som vi. Som om vi trodde att den kristna tron skulle ruineras på så sätt. Jag tror vi måste ha ett visst tålamod och inte för snabbt slunga ut våra förkastelsedomar utan vänta in, lyssna in, vad den helige Ande har för avsikt med det som händer. Det kan ju lika väl vara så att de som vi samarbetar med inspireras av vår glädje och våra uttryck för tron så att vi som gemensam kristenhet mer och mer återupptäcker trons fullhet. Och även de som inte tror exakt som vi kan ju ha ett och annat att lära oss. Tillåt inte onödiga konflikter att blockera det ekumeniska skeende som Gud kallar oss kristna in i idag.

KV Mikael Karendal 


Posted 2009-12-1 13:05 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren