Bengts Blogg

Bengt Malmgren, Läkare och katolik i Stockholm

Interaktivt

  • RSS
  • Info om nytillkommet till:
    OK

Intressant som jag läst

Senaste poster

Länkar:

Sökord

Arkiv

---

  • Profetisk eller populistisk kyrka?
  • Karin Boye och pride-festivalen
  • Benny Hinn och Livets ord – Är man så besatt av helanden?
  • Svenska kyrkan böjer sig för pride
  • Låt samtalet handla om vad kristen efterföljelse innebär
  • Katolska kyrkan: Dags för Canossa
  • Inter bara prästerliga skandaler
  • Samvete och sanning
  • Sluta förtryck homosexuella
  • Jesus - historiens största sanning
  • Vi är i början av en stor reningsprocess
  • Should I stay or should I go?
  • Livets ord: Meningen med föreningen (Henrik Berggren)
  • Konstfack: Ignorant eller bara arrogant?
  •  

  • Celibatet är inte del av katolska kyrkans lära
  • Det enda rätta är att kyrkans hierarki avgår
  • Abuse crisis is actually a hierarchy crisis
  • 12 Reasons the Cross Is Not a Violation of Freedom
  • Teokratins frestelse
  • Vem kan förstå Svenska kyrkan?
  • Benedict's ongoing battle against secularism
  • Hur förklarar man sexuella övergrepp utanför katolska kyrkan?
  • Vårt behov av syndabockar
  • Mer förföljelse än granskning

  • SIGNUM

    KATOLSKT MAGASIN

    DAGEN

    VÄRLDEN IDAG

    HEMMETS VÄN

    KYRKANS TIDNING


    Community

    Vi katoliker behöver se problemen i vår kyrka utan att bli masochistiska.

    En ny planerad rapport har just publicerats som rör utredningarna angående sexuella övergrepp på barn i Katolska kyrkan på Irland. Det är hemskt, men tyvärr inga överraskningar. Mönstret fram till början av 1990-talet är detsamma som i USA: När problemen blev kända sopades de under mattan, det togs omhand internt och tystades ner. Inte bara kyrkliga diginitärer, utan också Irlands regering bidrog till mörkläggningen. Naturligt nog är företrädare för både kyrka och regering fyllda av ånger och ber om förlåtelse. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Situationen var helt oacceptabel, så här får det inte gå till i samhället, och framförallt inte i kyrkan, det är på tvärs mot allt vad kyrkan vill förkunna och stå för och har allvarligt rubbat hennes trovärdighet. Det är ett mödosamt arbete att på nytt bygga upp ett förtroende i allmänhetens ögon.

    Det goda som kommit fram genom att dessa övergrepp på barn dragits fram i ljuset är att noggranna utredningar och kartläggningar tagits fram, speciellt i USA och Irland, vilket lett till ett allmänt medvetandegörande av problemet, inte bara i kyrkan utan också i samhället. Många katolska stift har tagit fram handlingsplaner och nya rutiner för att både förebygga problemet samt hur man tar hand om offer och förövare när väl något inträffar.

    Det viktigt att påpeka att problemet med utnyttjande och kränkning av barn inte är unikt för Katolska kyrkan, det är ett problem i samhället i stort. Nyss uppmärksammades t.ex.  problem på svenska barnhem och att det var många barn som tvångsomhändertogs under 1900-talet som farit ofantligt illa, en politiker fick nyligen lämna sina uppdrag efter att ha försökt köpa sex av en minderårig. Trafficking där även minderåriga utnyttjas är ett stort problem som tyvärr många blundar för. Jag säger inte detta för att rättfärdiga det som skett i Katolska kyrkan, men för att konstatera att det behövs ett allmänt uppvaknande i att se vidden av detta problem i alla sammanhang. Inom Katolska kyrkan har mycket klokt sagts om dessa problem, jag tänker t.ex. på det arbete som p Thomas Doyle OP gjort och hans tankar om att granska den klerikala strukturen. Tyvärr vill nog fortfarande många undvika att granska de strukturella orsakerna till problemen i kyrkan och bara se förövarna som syndabockar. Samma sak gäller i samhället i stort. Så länge vi ser mellan fingrarna på sexturismen till Thailand och vidmakthåller en kultur inom rättsväsendet där man behandlar våldtäcktsmål styvmoderligt och tänker att kvinnan får skylla sig själv pga sitt uppträdande och har överseende med männens uppträdande så skrapar vi bara på ytan och kommer inte till rätta med problemets grunder.

    Att säga att problemet finns i andra sektorer av samhället också, inte bara i Katolska kyrkan är absolut inte sagt för att förmildra eller skyla över det som skett i Katolska kyrkan, men man behöver ha en allsidig bedömning av problemet.  Anders Piltz konstaterar i en krönika att vi alltid har behov av syndabockar. Tidigare var judar och muslimer dem man beskyllde för allt ont. Antisemitismen är fortfarande ett utbrett och växande problem i vissa grupper, men är du för negativ mot muslimer blir du beskylld för islamofobi, och antisemitism betraktas som extremism och inte rumsrent, men kristna i allmänhet och specifikt Katolska kyrkan är det riskfritt att tala illa om i alla sammanhang. Det gäller både antikatolska kristna grupper och allmänt religionskritiska sekularister. Anders skriver:

    "[Katolska kyrkan] är ett tacksamt föremål för kritik. Det finns många försyndelser i dess historia som förtjänar fördömanden och botfärdighetens tårar.  I dag har kyrkan mer än 450 000 präster över hela jorden (plus prästkandidater och ordensfolk), och det är solklart att man kan hitta någon skandal varje dag bland en så stor grupp människor, som har vigt sitt liv åt Kristus och kyrkan. Man kan också ställa högre moraliska krav på dem än på vem som helst. Hela gemenskapen får lida om en medlem gör fel. Saken blir särskilt tydlig i katolska kyrkan, som har varit med längst och är enhetligt organiserad över hela jorden. Medierna skulle verkligen kunna göra en evig serie om prästskandaler, intill domens dag."

     Bitte Assarmos blogg Signumbloggen  Aftonbladet Dagen DN SvD Kyrkans tidning

    Comments

    Inge said:

    Som katolik borde man nog fundera en extra gång om detta onaturliga celibatlöfte verkligen är Guds vilja? Och i vilken mån detta bidragit till allt oskyldigt lidande?

    # november 30, 2009 11:13

    Bengts Blogg said:

    Katolska kyrkan har med rätta hårt kritiserats för de sista årens avslöjanden

    # december 13, 2009 10:11