Gardells söndagsskola.
Jonas Gardell är en duktig komiker och dramatiker som har förmåga att engagera, jag lyssnar gärna till honom och hörde honom senast i ett samtal med Stefan Swärd i Stockholm med anledning av hans senaste bok.
I Dagen idag läser vi en intervju med Jonas Gardell angående hans senaste projekt: Åh, Herregud! - en TV-serie åt SVT i åtta avsnitt om kristen tro. Tisdagar, åtta halvtimmesprogram med start 2 mars 2010. Man förvånas först: Observera att det är kulturredaktionen, inte tro- och livsåskådningsredaktionen som tagit initiativ till att bjuda in Gardell. Har tongivande kulturpersoner inom ledande media vänt om, vill man plötsligt främja och informera om kristen tro?.
Förvåningen släpper något när man tar del av de direktiv som redaktionen givit Gardell: Det får inte bli predikande, det skall handla om Gardells eget sökande. Då förstår man att det inte finns något intresse att objektivt informera om kristendom och kyrkans tro, det är personen Gardell som sökare man är intresserad av. Gardell är ju en engagerande person som gör sig väl i media, nu råkar han vara kristen och då blir det en intressant vinkling i det allmänna andliga bruset, man rider helt enkelt på en våg av andligt intresse där Gardells vinkling är ett inslag i raden av de många nyandliga program med själavandring, medier och kontakt med de döda som går igen i olika populära dokusåpor i de olika privata TV-kanalerna.
Gardells program blir förhoppningsvis lite mera seriöst, men det är nog ingen slump att man väljer en person vars tro ligger åt det gnosticerande hållet. Av Gardells senaste bok kan man utläsa att han inte stöder tanken på Jesus som sann Gud och sann människa, Jesus var enbart en människa enligt Gardell, han nedtonar begreppet synd och behovet av omvändelse och tror att Jesus inte behövde dö för våra synder. Det är Gardells tro, men det är inte Katolska kyrkans tro, knappast den tro som omfattas av den överväldigande majoriteteten av världens kristna.
Så när Jonas skall filma i Vatikanen kan det knappast bli frågan om en rättvisande utläggning av Katolsk tro, inte undra på om biskop Anders inte ville ge enbart positiva referenser som tydligen efterfrågades från Vatikanen då Jonas önskde filma inne i olika kyrkor och byggnader. Tydligen föranledde detta att Jonas blev portad och inte fick filma i Vatikanen. Inget konstigt med det kan man tycka, möjligen att man har en mera restriktiv kultur i Italien än Sverige, men knappast värt den upprördhet som händelsen förorsakat tongivande personer på Katolsk Vision.
Gert Gelotte och Irène Nordgren överträffar sig själva i förutsägbarhet. Det finns ingen tillräckligt liten sak som biskop Anders företrar sig för att det inte skall föranleda en våg av indignation på Katolsk visions blogg. Det talas om kränkning, bannlysning, inskränkning av yttrandefriheten och biskop Anders agerande beskrivs som pinsamt. Det är deras reaktion som är pinsam och inget annat.
Jag kan tycka att nämnda debattörer på Katolsk vision har viktiga saker att komma med i sin kritik av Katolska kyrkan, och jag tycker själv att jag varit inbegripen i en ganska konstruktiv debatt med dem nyligen (se kommentarer till denna bloggpost). Men genom detta överreagerande på varenda liten sak, så förlorar de i genomslagskraft, färre och färre lyssnar till dem och de når bara de redan "frälsta" som vill fortsätta att främja en konfrontativ stämning mot Kyrkans herdar.
Gardell är en duktig komiker och dramatiker och han har förmåga att engagera, jag lyssnar gärna till honom och hörde honom senast i ett samtal med Stefan Swärd i Stockholm med anledning av hans senaste bok. Men det är ju som sagt knappast katolsk tro han predikar, han är en sökare, det säger han själv och är ödmjuk så till vida att han inte påstår sig ha rätt i allt. Bitte Assarmo är tycker jag lite för sträng mot Jonas på sin blogg. Han är en ärlig sökare och en duktig mediaprofil som inte är rädd för att prata, ges han utrymme, så tra han givetvis detta, ingenting konstigt med det. Som predikant för att förkunna Jesu kärlek är han oslagbar och överträffar många frikyrkopastorer, men som teolog som skall lägga ut den kristna tron på djupet kommer han till korta.
Vi lever i en tid med ett nyandligt intresse, men Kyrkan talar visserligen om Guds kärlek och alla människors lika värde, vilket är viktigt och går hem hos dagens människor, men evangeliet har också en mera krävande sida, det talas om synd och omvändelse, något som är hopplöst omodernt i vår tid. Begreppet synd är egentligen ett mycket positivt begrepp som introduceras av Jesus. Genom medvetenheten om synden kan vi nämligen bli varse vårt behov av omvändelse och gå omvändelsens väg och bli bättre människor. Här är vi alla fundamentalt lika, här råder ingen skillnad eller ojämlikhet mellan gammal som ung, hög som låg, man som kvinna, vit som svart, heterosexuell som homosexuell. "Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud", skriver Paulus (Rom 3:23). Men den moderna människan vill gärna vara sin egen måttstock och accepterar inga andra gudar än henne själv och hennes eget självförverkligande. Många människor ignorerar därför kyrkan och vänder henne ryggen. Men en del vill ändå bevara någon slags relation till kyrkan som någon som välsignar deras egna livsval, absolut inte som någon som talar om för henne hur hos skall leva, och då söker man sig till mera gnosticerande panteistiska läror som nedtonar gemensamma normer och den egna synden.
Jag tror det är viktigt att Kyrkan inte kommer för mycket i en defensiv position dör man alltför mycket fokuserasr på kritik mot dem som inte tycker exakt som hon, snarare skall man offensivt fortsätta att stå för den kristna tron och framhärda även när det blåser (vilket inte utesluter självkritik). Det är på så sätt Kyrkans trovärdighet kan öka. Problemet är att det gnosticerande synsättet håller på att leta sig in i Kyrkorna också. Det är kanske inte en slump att det var samma baptistförsamling, Norrmalms baptistförsamling, som bjöd in Gardell som predikant för en tid sedan som nyss var den första baptistförsamlingen i världen som beslutade sig för att viga samkönade par.
Idag behöver vi kyrkor och kyrkoledare som står upp för tron också när det blåser, och ett tydligt tecken på att Kyrkans budskap trots allt är tidlöst och inte omodernt är det faktum att så många omvänder sig idag och lyssnar just till budskapet om människans brustenhet och behov av omvändelse och frälsning. Signifikant är att de kyrkor som växer som håller fast vid bibeln och kyrkans grundläggande tradition, medan de som försöker göra evangeliet mera lättsmält genom att anpassa det efter hur människor spontant tänker och lever idag för en tynande tillvaro. Könsneutrala äktenskap har röstat igenom i den politikerstyrda Svenska kyrkan där många församlingar ser sina gudstjänstlokaler alltmer tomma, medan mera livaktiga grupper i Svenska kyrkan som t.ex. Oas-rörelsen och EFS är betydligt mera skeptiska till nyordningen. Därför finns i dag en diskussion inom alla kyrkor, inte bara Katolska kyrkan med dess läroämbete, utan överallt om en slags samordnande process kring vad som är trons grunder. Se t.ex. Stefan Swärds resonemang kring detta.
Om SVT ville satsa på en TV-serie som verkligen lyfter fram kristen tro skulle man köra en Alpha-kurs i TV så som David Frost gjorde i England för några år sedan. Det blev mycket uppskattat. Alpha-kursen lär ut kristen tro, och åtskilliga är de personer i Sverige och hela världen som kommit till tro genom dem (I Sverige c:a 70.000 personer har genomgått alpha-kurs, i världen handlar det om många miljoner).
Elimkyrkans satsning på Alphakurser, video med Stefan Swärd:
Läs p Raniero Cantalamessas tankar om olika nya gnostiserande kristologier idag och betydelsen av att Kyrkan håller fast vid den grund som lades i Nicea och Calchedon. Det handlar om treenigheten och inkarnationen, d.v.s. tron på Jesus Kristus som på en gång sann Gud och sann människa. Överger man dessa läror tycks Kyrkan vara ute på svag is och förlorar sin kraft.
Läs vad andra bloggare skriver om: Jonas Gardell, Katolska Kyrkan, Peterskyrkan, Anders Arborelius, intolerans, Stefan Swärd Alpha evangelisation media
Aftonbladet