Lumen Gentium: Att begrunda kyrkans väsen.
Ulf Ekman skriver mycket intressant på sin blogg att det kommit till honom att han skall studera kyrkans väsen, d.v.s. kyrkan i ontologisk mening, vad kyrkan innerst inne är: "Jag hade under ett antal år arbetat med det centrala i evangeliet: Vem Jesus är, vad han har gjort för oss i försoningen och hur vi kan ge detta frälsningserbjudande till alla människor i den helige Andes kraft. Kyrkan kändes mer som ett utanpåverk, som primitiva byggnadsställningar som kan rivas eller omarrangeras och som finns utanpå något osynligt som jag inte riktigt kunde definiera", skriver Ulf . Men:
"Efter ett tag började jag upptäcka att förståelsen av kyrkan faktiskt är “den felande länken” i mångt och mycket av det kristna livet. Förståelsen av kyrkan ingår i själva evangeliets budskap och är den del av frälsningserbjudandet, inte bara ett yttre påhäng eller en senare konstruktion. Alltså, instrumentet som förmedlar frälsningen i denna värld är en ovillkorlig del av budskapet om frälsningen, inte bara ett omslagspapper kring gåvan."
Jag instämmer helt i det Ulf säger, det är ett begrundande jag levt med under alla år, och en av de texter jag oftas återvänder till som jag tycker på ett mycket djupt sätt ger material åt ett sådant begrundande är Andra Vatikankonciliets konstitution om Kyrkan, LUMEN GENTIUM. Dokumentet finns på internet på olika språk, det utgavs på Svenska 1970 av Katolsk Informationstjänst, en nyöversättning från latinet gjordes 1988 av Per Beskow, men går kanske endast att få tag på antikvariskt nu. Ytterligare en nyutgåva kanske vore på sin plats om det ekumeniska intresset för konciliedokumenten ökar. Jag rekommenderar alla som vill begrunda kyrkans väsen att läsa detta dokument. Det kanske finns en del textställen som kan uppfattas som alltför specifikt "romersk-katolska" för en del ekumeniska läsare, men låt er inte störas av detta, hoppa över dem och läs texten med öppet sinne och fråga er: Vad säger denna text om kyrkans väsen? Vad kan jag lära mig av denna text som jag inte riktigt förstått ännu?
"Kyrkan är i Kristus ett slags sarament, dvs tecken och redskap, både för den innerligaste föreningen med Gud och för hela människosläktets inbördes enhet", sägs i inledningen (1)
Jag vill citera ytterligare några rader från dokumentets början:
Faderns plan för allas frälsning
"Den evige Fadern har skapat hela världen enligt sin vishets och godhets helt fria och fördolda rådslut. Han har beslutat att upphöja människorna till delaktighet i hans eget gudomliga liv... Dem som tror på Kristus har han beslutat sammankalla i den heliga Kyrkan. Kyrkan började avteckna sig redan från världens begynnelse. Hon förbereddes i folket Israels historia och i det gamla förbundet på ett underbart sätt. Hon grundades under den nya tidsåldern, uppenbarades genom den Helige Andes utgjutande och fulländas i härlighet vid tidens slut..." (2)
Sonens sändning och uppgift
"För att uppfylla Faderns vilja upprättade Kristus himlarnas rike här på jorden, han uppenbarade hans mysterium och fullbordade frälsningen genom sin lydnad. Kyrkan, dvs. Kristi rike närvarande i mysteriet, växer genom Guds kraft på ett synligt sätt i världen. Denna begynnelse och tillväxt antyds symboliskt genom det blod och vatten, som flöt fram ur den öppna sidan på den korsfäste Jesus (jfr Joh 19:34), och förutsägs genom Herrens ord om sin död på korset: " När jag blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig" (Joh 12:32). Så ofta korsoffret, där vårt påskalamm Kristus blivit slaktat (1 Kor 5:7), firas på altaret, fullggörs frälsningen. På samma gång framställs och förverkligas genom det eukaristiska brödets sakrament enheten mellan de troende, som utgör en enda kropp i Kristus: Han är världens ljus, av honom kommer vi, genom honom lever vi, hän mot honom strävar vi." (3)
Anden som helgar Kyrkan
"När det verk som Fadern hade givit Sonen i uppdrag att utföra på jorden (Joh 17:4) var fullbordat, sändes på pingstdagen den Helige Ande för att ständigt helga Kyrkan och för att de troende på så sätt genom Kristus skulle ha tillgång till Fadern i en och samme Ande (Ef 2:18). Han är livets Ande, källan vars vatten springer upp med evigt liv (jfr Joh 4:14; 7:38-39)... anden bor i Kyrkan och i de kristtrognas hjärtan som i ett tempel (jfr 1 Kor 3:16, 6:19), han beder i dem och vittnar om deras barnaskap (jfr Gal 4:6; Rom 8:15-16, 26). Han leder Kyrkan fram till hela sanningen (jfr Joh 16:13), enar henne i gemenskap och tjänande, utrustar och leder henne med de olika hierarkiska och karismatiska gåvorna och berikar henne med sina frukter (jfr Ef 4:11-12; 1 Kor 12:4; Gal 5:22). Genom Evangeliets kraft gör han Kyrkan ständigt ung på nytt, förnyar henne oupphörligt och leder henne till den fulla föreningen med hennes brudgum. Ty Anden och bruden säger till Herren Jesus "Kom!" (jfr Upp 22:17). Så framträder hela kyrkan som 'folket vilket hålls samman utifrån Faderns och Sonens och den Helige Andes enhet' " (jfr Cyprianus). (4)
Ytterligare ett ställe som jag ofta återkommer till och citerar från detta dokument är artikel 12 där det talas om de kristnas trosmedvetande och karismatiska gåvor.
"De troende som har mottagit smörjelse från den Helige kan, betraktade som ett helt, inte fara vilse i sin tro; denna särskilda egenskap hos det hela framträder i och genom hela folkets övernaturliga trosmedvetande (supernaturali sensu fidei totius populi) när helheten, alltifrån biskoparna till de sista lekmännen ger uttryck för sin universella samstämmighet i tros- och sedefrågor."
Här sägs att det är hos de troende som gemenskap som ofelbarheten i grund och botten bor, det är detta som gör tron möjlig och att vi som kyrka, kristen gemenskap inte är utlämnad åt godtycke och villfarelser. Garanten för detta är att Kristus som bor i sin kyrka och Anden.
Jag tror att vägen framåt på ekumenikens område är just att begrunda Kyrkans väsen på detta sätt och upptäcka enheten i denna ena kyrka som vi alla egentligen genom dopet tillhör. En del kristna blir förskräckta så snart man börjar reflektera över sådana saker tillsammans med katoliker, då det finns en föreställning av att man skulle bli uppslukade av Katolska kyrkan som man uppfattar som imperialistisk. Lugn, skulle jag vilja säga. Våra katolska herdar och teologer ser det inte alls på det sättet.
Vill man t.ex. veta något om påven Benedikt XVI´s tankar kan man läsa intervjuboken av Peter Seewald: "Joseph Ratzinger Benedikt XVI, Gud och världen" (Veritas förlag). På Seewalds direkta fråga när man kommer in på de kristnas återförening "Vem ska egentligen ansluta sig till vem?", svarar kardinal Ratzinger (intervjun gjordes år 2000):
"Den stora formel som blivit funnen av de stora ekumenerna är den att vi går framåt tillsammans. Det handlar inte om att vi vill ha bestämda anslutningar, utan vi hoppas att Herren överallt väcker tron på ett sådant sätt att den flödar över från den ena till den andra och den ena kyrkan finns där. Vi är som katoliker övertygade om att denna ena kyrka i sin grundform är given i den katolska kyrkan, men att hon också går vidare in i framtiden och låter sig fostras och föras av Herren. Såtillvida framställer vi inte några anslutningsmodeller, utan helt enkelt ett de troendes vidaregående under ledning av Herren - som vet vägen. Och som vi anförtror oss."
Ratzinger fortsätter att betona att det finns ingen lättvindig av människor planerad väg:
"De kristnas enhet kan inte framställas genom en politisk kupp eller genom ett svärd som hugger itu en gordisk knut. Det handlar om levande processer. Och varken en påve eller ett världskyrkoråd kan helt enkelt säga: kära vänner, nu gör vi så här! Tron är något som lever och är djupt rotad i var och en med ansvar inför Gud. Påven, har vi sagt, har inga totalitära eller absoluta fullmakter, utan tjänar trons lydnad."
En bok som jag också vill rekommendera för alla som är intresserade av den kristna enheten är Peter Artmans bok Ny endräkt - Vävd i ett enda stycke (Artos förlag).