Joel Halldorf kunnigt om väckelseströmmarnas historia.
Det var en intressant kväll igår i S:t Lars församling i Uppsala med teol kand Joel Halldorf. Joel berättade att han är fjärde generationen pingstvän, både pappa Peter, farfar och farfars far har varit pingstpastorer. Själv forskar han nu i väckelserörelsernas historia vid Uppsala universitet, och han är mycket påläst och kunnig och kom med nya infallsvinklar med högsta relevans för den pågående ekumeniska process kristenheten är inbegripen i just nu.
Det var roligt att så många kom även från andra samfund. Läs Anders Gerdmars kommentar under mitt tidigare blogg-inlägg. Läs också Jonathan Ekmans referat från kvällen.
Joel visade att de olika väckelserna inom den protestantiska kristenheten inte varit så isolerade inom olika samfund som man kunnat tro, utan det har funnits ett flöde av impulser över gränserna. Katolsk kristen mystik har t.ex. varit en viktig del av väckelsetraditionen liksom ett sakramentalt tänkande.
Kanske det därför är en bra term att tala om "väckelseströmmar" inom kristenheten som Peter Hocken föreslår i stället för bara definierade rörelser och samfund. Peter Hocken, katolsk präst en framstående expert på pingstväckelse och karismatisk förnyelse besökte Uppsala och Livets ord hösten 2006 (video här). Ofta har vi ett tunnelperspektiv där vi bara ser det som händer inom vår egen lilla grupp här och nu, men missar de lite större processerna över tiden som är samfundsövergripande. Han talar om den evangelikala strömmen, helgelseströmmen, pingstströmmen och den karismatiska strömmen. Joels föredrag stimulerar till ett liknande perspektiv.
Den evangelikala strömmen har sina rötter i pietismen som Joel nämnde uppstod i Tyskland under 1700-talet. Ur denna föddes helgelseströmmen under 1800-talet. John Wesley var en inspiratör. Helgelserörelsen uppstod i USA. I Sverige bildades Helgelseförbundet i Vintrosa församling utanför Örebro på 1890-talet. Pingströrelsen började i USA med väckelsen på Azuza street i början av 1900-talet. Pingströrelsen går vidare i Karismatisk förnyelse inom de historiska samfunden.
Lewi Pethrus var mycket ekumeniskt inriktad och efter kontakt med den store ekumenen inom Pingströrelsen, David du Plessis (representant för Pingströrelsen i dialogen med Katolska kyrkan) var han mycket positivt inställd till Katolska kyrkan och skickade Ivar Lundgren till USA för att studera den karismatiska förnyelsen inom Katolska kyrkan där. Det var på det stora ekumeniska G72-mötet i Göteborg som Pethrus fällde de berömda orden "om jag hade fötts i ett katolskt land hade jag nog varit katolik". Det är mot denna bakgrund man måste se de goda relationerna idag mellan Lewi Pethrus efterföljare Sten-Gunnar Hedin och den katolske biskopen Anders Arborelius.
David du Plessis på bilden t.v. om påven Paul VI.
Lewi Pethrus hade också en syn på nattvarden som stod Katolska kyrkan nära. Han var kritisk till att nattvarden i pingstförsamlingarna började firas på alltför ovärdigt sätt där man inte hade tillräcklig vördnad för sakramentet. Pethrus delade synsättet att Kristus är närvarande i brödet och vinet, Bibeln är mycket tydlig på den punkten, även om han inte delade transubstiationsläran, det katolska skolastiska försöket att i filsosofiska termer försöka beskriva vad som sker.
Den beröringsskräck för allt "katolskt", speciellt mystiken och sakramenten som man ibland möter i Pingströrelsen hänför Joel halldorf till ett reformert kalvinistiskt inflytande under senare år. Enligt Kalvin är Jesu närvaro i nattvardsbrödet endast symbolisk.
Som representant för Katolska karismatiska förnyelsen fick jag möjlighet att i samtalet som följde på föredraget komplettera med en del hållpunkter som rör katolska kyrkan: Hur den saliga Elena Guerra i slutet på 1800-talet övertalade den dåvarande påven Leo XIII att förkunna livet i den Helige Ande, vilket resulterade i att denne påve gav ut en encyklika om den Helige Ande där det bl.a. anbefallde en nio dagars bön innan pingsten (pingstnovena) och att påven på nyåret 1899/1900 bad hymnen Veni Creator Spiritus och konsekrerade 1900-talet som den Helige Andes århundrade, hur påven Johannes XXIII inför öppnadet av Andra Vatikankonciliet 1958 bad bönen: "Gudomlige Ande, förnya dina under i vår tid som i en ny pingst", att han också saligförklarade Elena Guerra och hur man under Andra Vatikankonciliet slog fast att de andliga nådegåvorna är verksamma och skall eftersträvas av kristna också i vår tid, samt hur åren efter Andra Vatikankonciliet den karismatiska förnyelsen tog sin början i Katolska kyrkan i studentkretsar i USA. (Se faktaruta här).