Bengts Blogg

Bengt Malmgren, Läkare och katolik i Stockholm

 Följ mig på Twitter

 


  • RSS
  • Info om nytillkommet till:
    OK

Senaste poster

Sökord

Arkiv

Community

Fortsatt isolering i Knutby.

Åsa Waldau har intervjuats i Dagen och på TV4´s nyhetskanalen finns också en längre video-intervju med henne. Anledningen är hennes beslut att avgå som pastor för församlingen i Knutby. Som ledare för en församling med själavårdsansvar för många människor och där dessa allvarliga brott inträffat får hon givetvis finna sig i att vara en offentlig person som blir granskad och bedömd. Det finns en allvarlig kritik riktad mot församlingen och dess ledarskap att man inte bara kan skylla allt det som hänt på en enda person, Helge Fossmo, utan att det också finns miljövariabler i församlingen och även variabler i församlingens teologi som kan ha spelat in i att förloppet blev så allvarligt som det blev. Både Dagen och Världen idag är tydliga med detta.

I Dagenintervjun blir det också tydligt att både Åsa Waldau och Peter Gembäck avfärdar all kritik och skyller istället på Pingströrelsen som frusit ut dem och utser Helge Fossmo till ensam syndabock. Det blir tydligt hur isolerad församlingen är, och det duger inte att som ledarskap gå in i en så sluten försvarställning. Låt vara att de fått för lite hjälp, låt vara att personer i pingströrelsen kunde ha handlat mera finkänsligt, men det är inte det som är huvudproblemet. Man måste själva som ledning kunna ha en målsättning att bättra på de yttre relationerna och bryta församlingens isolering. Det är de inre processerna i ledningsgruppen som utser sig själva till offer och förlägger alla problem utanför dem själva som är problemet. Helge Fossmo stöts snabbt ut och görs till ensam syndabock, alla andra som påpekar miljövariablerna i församlingen som relevanta för händelseutvecklingen betraktas som yttre fiender. Dagenredaktören Emanuel Karlsten frågar sig på sin blogg när en sekt upphör att vara en sekt. Ett försök till svar skulle vara att det sker när man ändrar attityd och är beredda att granska också sig själva och se både sina styrkor och svagheter, samtidigt som man inser att all kritik utifrån inte är ondsint.

Av TV4-reportern får Åsa Waldau frågan om det vore något hon kunde komma på som hon kunde ha gjort annorlunda för att för att förhindra den tragiska händelseutvecklingen, men hon kan inte komma på en enda sak. Hon skyller allt på Helge Fossmo som visade sig vara en ulv i fårakläder som duperade henne helt och hållet. Inte tillstymmelse till reflektion över hennes egen roll i sammanhanget. Låt mig ge några förslag: "Kanske skulle hon ha behandlat Sara Svensson lite mera varsamt och stödjande. Kanske skulle hon ha gjort en polisanmälan direkt i samband med Saras första mordförsök med hammaren. Kanske borde hon ha lagt sig i lite mera vad som hände i Helges familj, talat allvar med Helge att det inte anstår en pastor att andra kvinnor flyttar in i hans sovrum på nätterna...  Att det är fullständigt tomt på reflektion över vad hon kunde göra annorlunda vittnar antingen om en stor brist på personliga egenskaper man kan kräva av en församlingsledare, eller också handlar det om att det ligger många hundar begravda här och att det är alltför känsligt att kommentera.

För Åsa Waldaus personligas del var det nog ett nödvändigt steg att träda tillbaka, hon skulle nog inte ha hållit så länge till. I TV4-intervjun försökte hon hålla den strikta fasaden, men man såg på hennes minspel och gester hur anspänd hon var, vilket är en betydligt sympatiskare och mänskligare sida hon uppvisar än att ständigt förefalla superstark. Jag tycker mig också skönja ett rop på hjälp bakom bitterheten mot Pingströrelsen där hon säger i Dagen-intervjun:  "Om vi var så hemska borde vi fått hjälp. Men de tog bara avstånd. Vi var en församling i nöd som blev fullständigt sönderhackad av våra egna."   Vågar hon glänta mer på den dörren finns chans till en ärlig dialog...

Aschberg TV8