Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Nyckeln till Europas framtid heter Israel.
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

Hur kan jag säga så? I fredags kväll talade i S:ta Eugenia katolska kyrka Tomas Sandell, det var inom ramen för en konferens med bönenätverket för Europa som träffades i Stockholm förra veckan. Det är ett ekumeniskt bönenätverk som ber för Europa och som reser runt och träffas i de länder som för tillfället har ordförandeskapet i EU. Fredag - lördag - söndag träffades man i olika kyrkor till offentliga bönesamlingar, det förekom också bönevandringar ute på sta´n och i Riksdagshuset där den kristna riksdagsgruppen tog emot.
Själv var jag med en grupp som bad på Sergels torg och i Kungsträdgården, i min grupp bad vi bl.a. för en öppenhet för evangeliet i Sverige, för den unga generationen, för kulturen och för bank- och affärsvärlden. En övertygelse hos oss kristna i motsats till Karl Marx ("religion är ett opium för folket") eller Humanisterna är att evangeliet är en källa till kraft som är positivt för samhället och att det är positivt om kristna värden som ärlighet, förvaltarskap, respekt för alla människors lika värde, respekt för livet, människokärlek etc. finns med och genomsyrar hela samhället, politiken, affärslivet, kulturen etc. Detta säger vi inte för att vi som kristna slår oss för bröstet och säger att vi är så mycket bättre än andra människor, utan för att vi genom erfarenheten i våra liv blivit övertygade om detta.

På kvällen var jag i Sta Eugenia kyrka och lyssnade till Tomas Sandell, finsk medborgare och direktor för lobbyorganisationen European Coalition for Israel. Judarna är historiskt förknippade med Europa på många olika sätt:

1. Många judar har betydd oerhört mycket för den europeiska kulturen och vetenskapen: Spinoza, Freud, Einsten för att bara nämna några i raden. Bland nobelpristagare är judar överrepresenterade. Jesus var jude och Europa som det ser ut idag skulle inte finnas utan dess judiskt-kristna rötter.

2. Det finns en mörk historia med judeförföljelser, inte bara Förintelsen under 1900-talet då 6 miljoner judar dödades, utan det finns en tidigare sorglig historia med förföljelse av judar genom hela den Europeiska historien som också underblåsts av kyrkan genom den s.k. ersättningsteologin som man gjort upp med först idag, men som fortfarande inte är helt utrotad. Det finns sår som fortfarande är öppna från gångna tiders judeförföljelser, t.ex. historien med Marranos, judar i Spannien, Portugal och spansktalande kolonier som tvångsdöptes, förvägrades fortsätta med sina judiska seder, utvisades, torterades och även dödades under inkvisitionen. Detta är en historia som är i behov av försoning och helande.

3. Idag ser vi en ny våg av antisemitism i Europa. Detta är oroväckande. Det handlar dels  om rena förföljelser, men också om att man ser mellan fingrarna på övergrepp, sprider lögner om Israel och judar som man inte skulle kunna tänka sig att göra om någon annan grupp. En sak som har blivit stort uppmärksammat ute i Europa är Aftonbladets artikel där man spred lögner om att Israel river ut organ ur dödade palestinier som man sedan säljer. Det var en stor skam att ett sådant rykte spreds av svenska media. Har ryktet väl spritts, så spelar det ingen roll om det är falskt eller sant eller att det dementeras i efterhand, det lever ändå vidare och fortsätter att spridas och bli trott på som om det vore en sanning. Ett sätt för Sverige att gottgöra vore att anordna en till Förintelsekonferens av det slag som Göran Persson tog initiativ till under sin tid som statsminister.

Kyrkan tar idag avstånd från ersättningsteologin och söker försoning och upprättelse för det judiska folket.

Katolska kyrkan har på olika sätt tagit initiativ till att reparera och be om förlåtelse för historiska synder gentemot judarna, inte minst påven Johannes Paulus II som år 2000 besökte Jerusalem. Vår nuvarande påve fortsätter samma linje, där har verkligen inget ändrats, även om många kunde tro det i samband med det olyckliga sammanträffandet med upphävandet av exkommuniceringen av Richard Williamson tillsamman med 3 andra biskopar från SSPX samtidigt som denne offentligt förnekat Förintelsen. Den kraftfulla reaktionen var förståelig, men det är som sagt en felaktig slutsats att Katolska kyrkan ändrat sin hållning till judarna i negativ riktning. Detta har påven och andra talesmän för Katolska kyrkan betonat gång på gång. Påven har uttalat sig mycket kraftfullt om Förintelsen, bl.a. vid besök i koncentrationslägret Auschwitz , ledande rabbiner har konstaterat att kontroversen med Katolska kyrkan efter Williamson-affären är helt utredd.

Antisemitism lever kvar i folkdjupen

Man skulle ju önskat att efter Andra världskriget och Förintelsen, så skulle det förhoppningsfulla uttalandet "Aldrig mer" bli en verklighet. Men vi har sett att den senare delen av 1900-talet också blev en blodig historia med blodbad och etiska rensningar, också mot andra grupper än judar, och Mellanösternregionen där staten Israel bildades har blivit den mest oroliga delen av världen och det största hotet mot världsfreden. Retoriken mot judar och  och krav på staten Israels utplånande blir allt kraftigare och öppen från t.ex. Iran och Hamas. Inte heller Israel själv går fri från att kränka mänskliga värden, och självklart skall samma moraliska krav ställas på Israel som alla andra länder, men retoriken mot judarna och Israel tar sig ofta helt orimliga proportioner. Detta folk har rätt att existera som alla andra folk.

Tyvärr verkar det vara så att det i folkdjupen, också bland kristna. lever kvar fördomar av antijudisk och ersättningsteologisk natur. Jag vet inte om det är så man ska tolka den oförstående hållningen som vissa katoliker hade till den kraftfulla reaktion som upphävandet av exkommuniceringen av SSPX-biskoparna väckte. Vissa katoliker verkar också bagatellsiera Richard Williamsons förintelseförnekelse, de säger sig visserligen inte hålla med honom, men anser han det så är det hans sak, det har inget med katolsk tro att göra och det är inget som diskvalificerar honom från att vara biskop. Han erkäns nu inte som biskop i Katolska kyrkan, men SSPX anser att han är giltigt vigd, och SSPX verkar inte vara göra några ansatser till att ifrågasätta honom, han har bara blivit förbjuden att ytterligare torgföra sina åsikter om Förintelsen eftersom det väcker sådan uppståndelse. Man kan inte säga att SSPX i sig är antisemitiskt, det förnekar man officiellt (även Williamson anser sig inte vara antisemit eftersom han inte är emot judar som personer, men bara hävdar något som han anser vara ett historiskt faktum). Ett observandum är dock att nationalsocialistiska sympatisörer gärna söker sig till SSPX, inte heller något som jag hört från SSPX att de anser besvärande.

Messiastroende judar

Nu tillbaka till ämnet Europa och Israel, eller mera specifikt: Kyrkan och  Israel. Det blir allt vanligare idag med att judar blir kristna, och bara i Israel finns det c:a 10.000 messiastroebde judar. En av dem är Israel Pochtar som gästade Oas-mötet i Borås i somras. De judiskt kristna verkar vara den felande länken i världskristendomen, den pusselbit som behöver komma till för att den ekumeniska processen skall få fart, kristen enhet inte bara förblir en from förhoppning utan en verklighet, och att kyrkan mer effektivt kan utgöra en positiv kraft för fred och försoning i samhället.

Judarna var ju de första som tog emot evangeliet. Jesus själv var jude, de första apostlarna var judar. Så småningom går det upp för Petrus att Gud inte gjorde skillnad på judar och icke-judar, evangeliet var öppet för icke-judarna också utan att de behövde omskära sig och anta judiska seder. Judar och "hedakristna" (=icke judar)  var kallade att höra samman i Kristi kropp. "Tack vare Kristus Jesus är hedningarna genom evangeliet arvingar som vi (judar), tillhör samma kropp som vi och har del i samma löften som vi", skriver Paulus i Ef 3:6. Men på ett tidigt stadium uppstod splittring mellan judar och hednakristna, och den judekristna delen av kyrkan försvann. Men Gud har inte förskjutit sitt folk (se Paulus brev till Romarna kap 11:1 ff). Om oss "hednakristna" skriver Paulus: "Ty om du skars ut ur den vildoliv som du av naturen hörde till och mot naturens ordning ympades in på ett odlat olivträd, hur mycket lättare kan då inte de äkta grenarna ympas in på sitt eget träd." (Rom 11:24). De "äkta grenarna" är Israels folk. Kristen enhet förutsätter därför också en försoning mellan kristna och judar. Praktiskt taget alla kyrkor och samfund söker idag denna försoning med det judiska folket.

Mot ett andra ekumeniskt koncilium i Jerusalem

Under det första konciliet i Jerusalem (se Apg)  bestämdes att hedningar som blev kristna inte behövde anta judiska seder och bruk. Det är paradoxalt att de judekristna därefter har utmönstrats ur kyrkan, och att det istället blev så att judarna var tvungna att avsäga sig judiska seder för att inlemmas i Kyrkan. Det finns en ekumenisk rörelse som heter TJCII: Towards Jerusalem Council II eller Mot andra Jerusalemkonciliet. Visionen är ett andra ekumeniskt koncilium i Jerusalem där de judekristna rehabiliteras och att det fastslås att judekristna är en del av Kristi kropp, t.o.m den viktigaste och ursprungliga delen av kroppen och att de självklart hör hemma där utan att de behöver ta avstånd från sin judiskhet och sina judiska seder. För att detta skall bli möjligt krävs ett djupt helande av alla de sår som uppstått genom vad Kyrkan förbrutit sig mot judarna i historien.


Posted 2009-10-14 5:25 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren