Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Påven efterlyser feed-back från biskoparna om tillämpningen av Summorum Pontificum till 2010.
Bengts Blogg

Syndication

Recent Posts

News

Archives

I samband med min sammanfattningen av det s.k. motu propriet Summorum Pontificum (SP) som kom ut 2007 och som reglerar firandet av den gamla ("tridentinska") mässan har det varit en livlig och initierad debatt på min blogg.  I diskussionen har hänvisats till ett följebrev som påven skickade ut till biskoparna i samband med att SP offentliggjordes. Påven framhåller att motu propriet inte skall ses som en centralstyrning från Vatikanen, utan ett sätt att försöka hjälpa till att skapa fred och försoning i kyrkan. Han framhåller att varje biskop självständigt är den som har ansvar och sköter liturgifrågan inom sitt eget stift.

Värt att notera är att påven där inbjuder biskoparna att sända en redogörelse för sina erfarenheter tre år efter att det har börjat gälla. I oktober börjar samtalen med SSPX som har en mycket bestämd egen tolkning av förhållandet mellan den gamla och nya liturgin. Detta är en liten delaspekt i ett större sammanhang, och jag tror det är viktigt att världens biskopar verkligen tar dessa frågor på allvar, reflekterar över dem och går påvens önskemål till mötes och sänder in sina synpunkter. Dessa frågor är för viktiga för att endast drivas av extremgrupper.

Jag återger här några klipp ur följebrevet som är på ett bra sätt belyser påvens intentioner.

1962 års mässordning som en ”särskild form” (forma extraordinaria) av mässliturgin, skulle jag vilja göra er uppmärksamma på att denna mässordning aldrig juridiskt avskaffades och därför i princip alltid har varit tillåten....

Detta berodde framför allt på att mässfirandena på många ställen inte troget följde föreskrifterna i det nya missalet. Detta förstods i själva verket som att det tillät och till och med uppmuntrade kreativitet, vilket ofta ledde till förvrängningar av liturgin som var svåra att uthärda. Jag talar av egen erfarenhet då jag själv upplevt denna period med alla sina förhoppningar och sin stora förvirring. Och jag har sett hur godtyckliga förvrängningar av liturgin vållade individer som var fast förankrade i kyrkans tro stor smärta.

[...]

Redan utifrån dessa konkreta antaganden står det klart att det nya missalet kommer att förbli den ordinarie formen för den romerska riten, inte bara på grund av de juridiska föreskrifterna, utan också på grund av hur den aktuella situationen för de troende församlingarna ser ut.

[...]

Det är sant att det har förekommit överdrifter och ibland samhälleliga aspekter som på ett olämpligt sätt har kopplats ihop med hur de troende som var fästa vid den äldre latinska liturgitraditionen sett på saken. Er människokärlek och pastorala försiktighet kommer att bli en sporre och ett rättesnöre som kan hjälpa upp detta tillstånd...
Mässfirandet enligt Paulus VI:s missale kommer att på ett mera övertygande sätt än som hittills varit fallet kunna uppvisa den sakrala karaktär som drar många människor till det tidigare bruket. Den säkraste garantin som visar att Paulus VI:s missale kan förena församlingarna och vinna deras kärlek ligger i att det firas med stor vördnad och i överensstämmelse med de liturgiska direktiven. Detta kommer att locka fram hela den andliga rikedomen och det teologiska djupet som vi finner i denna mässordning.

[...]

Nu kommer jag till det positiva skäl som låg bakom mitt beslut att ge ut detta motu proprio som förnyar det som gavs ut år 1988. Det handlar om att vi bör komma till ett inre förlikande i kyrkans hjärta.

[...]

Det råder ingen motsättning mellan de två formerna av den romerska mässordningen. I liturgins historia finner vi tillväxt och utveckling, men inte någon brytning...
Det behöver inte framhållas att prästerna i de församlingar som bekänner sig till det tidigare bruket inte som en principsak kan utesluta firandet enligt de nya böckerna. Att utesluta den nya riten helt, det vore inte detsamma som att erkänna dess värde och helighet.

[...]

Som sammanfattning, kära bröder, skulle jag nu vilja starkt framhålla att dessa nya föreskrifter inte på något sätt förminskar er egen auktoriet och ansvar, varken i fråga om liturgin eller om den pastorala omvårdnaden om de troende som blivit er anförtrodda. Varje biskop är i själva verket den som sköter liturgifrågan inom sitt eget stift (jfr. Sacrosanctum Concilium, 22..)
Ingenting har alltså tagits ifrån biskopens auktoritet, vars roll förblir rollen hos den som övervakar det som görs i lugn fridfullhet. Om det skulle uppstå några problem som församlingsprästen ej kan lösa, kommer den lokale ordinarien alltid att vara i stånd att ingripa, i fullt samförstånd med allt som föreskrivs i motu propriets nya föreskrifter.

[...]

Dessutom inbjuder jag er, kära bröder, att till den Heliga stolen sända en redogörelse för era erfarenheter, tre år efter det att detta motu proprio har börjat gälla. Om verkligt allvarliga svårigheter uppstår, kan man alltid finna sätt att avhjälpa dem.

Dagen


Posted 2009-9-30 7:01 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren