Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Nya och gamla mässan två former av samma rit enlig Summorum Pontificum
Bengts Blogg

Syndication

Recent Posts

News

Archives

Det är viktigt att "vanliga" katoliker engagerar sig i debatten om förnyelse och tradition i Katolska kyrkan. Frågorna är alltför viktiga för att enbart hanteras av starkt traditionalistiska grupper och starkt liberala grupper. 

Om man enbart tar del av de ganska laddade diskussioner som förs mellan ytterlighetsgrupperna får man lätt en felaktig uppfattning, inte bara om dessa grupper, utan också om vad som egentligen pågår i Vatikanen. Är man lite insatt behöver man inte bli skrämd och upprörd över all negativ propaganda, utan man kan också se att det finns bra intentioner hos påven och kardinalerna i att lösa problemen i kyrkan på ett bra sätt, och att många människor både i det liberala och det traditionalistiska lägret kan ha bra tankar och intentioner.

Jag försöker på min blogg bidra till upplysning genom att fokusera på vissa dokument som kommit från Vatikanen och som ofta hänvisas till. Andra webb-platser som i detta avseende är informativa är Katolsk Observatör som bl.a. ser till att publicera svenska översättningar av dokumenten samt Dante-bloggen.

Jag har börjat att titta på ett tal som påven höll för kardinalerna julen 2005 där han talar om två sätt att tolka andra vatikankonciliet: brytnigens hermeneutik och reformens hermeneutik. Se ett första inlägg om det här. Jag planerar att återkomma till olika delar av detta tal senare.

Summorum Pontificum

Idag vill jag tala om Summorum Pontificum, det dokument som påven Benedikt XVI gav ut 2007 med riktlinjer om att den gamla mässan kan firas på ett mera fritt sätt i kyrkan (tidigare krävdes särskilt tillstånd, ("indult"). Dokumentet börjar med en inledning som sammanfattar Kyrkans syn på liturgi och ger en historisk återblick, därefter följer vissa regler för vad som gäller för liturgifirandet och förhållandet mellan den nu ordinare mässan och den gamla mässan.

Inledning

Inledningsvis talas om att som Kyrkan ber, så lär hon. Lex orandi, lex credendi. Liturgifirandet är ett uttryck för tron. Det blickas tillbaka på Kyrkans fina liturgiska traditioner, Gregorius den store nämns, liksom Benedikts regel. Det nämns att kyrkans latinska liturgi i sina olika utformningar stimulerat många helgon i deras andliga liv  liksom folkens tro, fromhetsliv och kultur. Från den moderna tiden nämns påvar som Pius XII och Johannes XXIII samt det liturgiska arbete som gjordes under Andra Vatikankonciliet. Som en kontinuerlig fortsättning på Kyrkans fortgående liturgiska tradition reformerade man mässan för att bättre passa vår tids behov, vilket resulterade i en ny mässordning av påven Paulus VI år 1970.  Under Johannes Paulus II utgavs en tredje utgåva av det romerska missalet. På detta sätt, sägs i dokumentet,  har de romerska påvarna verkat för att liturgin skall framträda i all sin strålande värdighet och harmoni.

Därefter konstateras att en del inte varit nöjda med den liturgireform som initierades av Andra Vatikankonciliet utan man ville fortsätta att fira mässan enligt den gamla ordningen. Därför utfärdade påven Johannes Paulus II 1984 det särskilda indultet Quattuor abhinc anno. Detta hade utarbetats av kongregationen för trosläran och innebar att det blev tillåtet att använda sig av det romerska missalet i den utgåva som fastställts av Johannes XXIII år 1962.  Det är detta som nu (2007) ersätts av den nya förordning som stadgas i Summorum Pontificum.

Regler, artikel 1-9

 artikel 1.
Paulus VI romerska missale (den nuvarande mässordningen som alla katoliker är vana vid) är den ordinarie formen
(lex orandi) för hur Guds folk i firar liturgin som ett uttryck för sin tro i den katolska kyrkans latinska rit.
Pius V romerska missale och som åter bekräftades av Johannes XXIII skall gälla som en extraordinarie form för samma lex orandi.
Som motiveringen till att behålla den äldre riten anges dess "vördnadsvärda och uråldriga bruk" samt att den äldre riten är uttryck för samma tro (lex credendi) som den nu ordinarie riten, varför det inte kan ses som uttryck för en splittring. Det handlar om två former av samma romerska rit.
 
artikel 2-9.
I mässa som firas utan församling är prästen fri att använda vilken av de båda mässformerna han vill, med undantag av de tre heliga påskdagarna. Inget hindrar att enskilda församlingsmedlemmar som så önskar närvarar.
 
Enskilda ordenskommuniteter och gemenskaper får också fritt använda den gamla mässordningen.

Om ett helt ordenssamfund eller kongregation önskar fira mässan på detta sätt ofta, för en längre tid eller för alltid, måste beslutet underställas biskopen eller den överordnade instans som är aktuell enligt den kanoniska rätten.

I församlingar där det finns en stabil grupp av troende som troget håller fast vid den tidigare liturgiska traditionen har kyrkoherden skyldighet att gå dem till mötes i önskemålet att kunna fira mässan enligt den gamla ordningen. Det sägs att det bör ske på ett sätt som är i samklang med den ordinarie pastorala verksamheten i församlingen under biskopens ledning.

Sedan följer ett antal detaljerade regler, bl.a. vart lekmännen skall vända sig med överklagande om man inte får sina krav tillgodosedda.


Posted 2009-9-28 9:05 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren